Dags att göra

Egentligen är det inte speciellt svårt att skapa etablering av nyanlända i Göteborg, oavsett om de kommer från Grästorp eller Damaskus. Det handlar om klassisk socialdemokratisk politik.

1. Jobb och/eller utbildning
2. Bostäder

Det som är svårt är att skapa tillräckliga resurser för att bygga tillräckligt många bostäder och hitta individuella lösningar för att få människor som står långt från arbetsmarknaden i jobb.

Om vi ska använda befintliga resurser och inte förändra fördelningen av välstånd i Sverige, vilket kanske vore rimligt, så behöver systemen effektiviseras något kopiöst.

Jag träffar i min dagliga gärning människor som tillsammans och i olika konstellationer sitter på möten om att göra saker i stort sett hela sina yrkesliv. Visst behöver vi samarbeta för att göra saker på bästa sätt men ofta blir det processer som är onödigt långdragna. Vi politiker ger resurser till saker som vi anar att det har små chanser att lyckas. Det känns ofta viktigare att dokumentera förslag och idéer än att genomföra dem.
Jag hade hellre sett att vi samlar resurser och ansträngningar på att göra saker vi vet fungerar.
Utbildningsinsatser i kombination med jobb. Bostadsbyggandet måste gå att skynda på mer. Tidiga insatser med kartläggning och individuella handlingsplaner.

Tänk om samhället kunde koncentrera sig. Istället för att ha hundra saker att prioritera, kolla bara valfri kommunbudget, kunde vi ha övergripande mål och en övergripande plan att nå de målen. Mycket annat måste funka, visst men om vi systematiskt hade angripit ett problem i taget så hade det nog gått fortare att förbättra en hel del.

Det finns faktiskt ett exempel i Göteborg som vi borde ha lärt oss mer av. När vi bestämde oss för att bygga bort förskoleköerna och ha full behovstäckning i förskolan så lyckades vi.
Inte hela vägen, vi behöver ha bättre kvalitet i förskolan på många håll men vi lyckades med ett jätteprojekt att skapa nya förskolor.

I höstas när stadens gemensamma krafter fokuserade på att lösa den akuta flyktingsituationen frigjordes också en massa kraft. Använd den kraften hos stadens medarbetare att skapa långsiktigt hållbara lösningar för alla de tusentals nya Göteborgare vi välkomnar varje år. De som föds här och de som flyttar hit för att jobba eller som kommit hit på flykt.
Bostäder och jobb. Det är lösningen. Det vet vi. Varför gör vi inte tillräckligt?

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Huvudet på skaft? Jajamensan! – eller – Bra analys och konkreta förslag

Under väldigt många månader har medier och andra varit på Socialdemokraterna och frågat vad vi vill. Inte så där i allmänhet utan framförallt i synnerhet.

Under de två senaste dagarna har partiledningen nu presenterat förslag som är konkreta och som bygger på att man analyserat situationen på svensk arbetsmarknad och försöker tillföra vad som behövs.

Några exempel. Om arbetsgivare kräver körkort ska vi skapa möjligheter även för de som inte har pengarna på fickan att skaffa körkort.

Om det saknas sjuksköterskor och läkare ska vi utbilda fler sjuksköterskor och läkare. Något som inte minst vi som jobbar med sjukvårdspolitik uppskattar.

Vi har tidigare sett exempel i skolpolitiken där man uppfattat att det sannolikt är enklare att börja i unga åldrar att kompensera om man hamnar efter än under vårterminen i nian. Att en bra förskola och en bra grundskola kan och ska kompensera för skilda förutsättningar i hemmiljön.

Att utbildning är svaret på många av de frågor som framtiden ställer på politiken är uppenbart. Jag har inte varit helt hundra förut på att det hade nått ända in i kärnan på vår politik men de senaste dagarnas besked är entydigt. Det är satsning på skola och utbildning som är vårt främsta svar för att uppnå jämlikhet och minskad arbetslöshet. 

Det är en utbildad befolkning och avancerade tjänster som ska upprätthålla Sveriges konkurrenskraft i omvärlden.

Det är i det långa loppet ingen kostnad för samhället att satsa på skola och högre utbildning. Det är en nödvändig investering.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Fler argumentationstrimmningstillfällen sökes!

Idag har jag varit med på något riktigt kul (förutom att göra långa sammansatta ord). Jag fick lyssna på andra och de fick lyssna på mig.
när vi pratade om varför Göteborgarna ska rösta på Socialdemokraterna. Den här gången var det redan frälsta på plats eftersom meningen är att vi ska bli bättre på att tala för vår politik, vår ideologi och våra företrädare inför de fem valen som vi har i år. Därför ska vi argumentationsutbilda och argumentationsutbildas.

Eftersom jag är en av de lyckliga få som har gått argumentationsutbildningshandledarutbildningen har jag möjlighet att leda samtal om politik med partikamrater under några kvällar här under våren.
Det är inte så ofta vi pratar politik konstigt nog.
Ofta pratar vi pengar.
Organisation.
Namnlistor.
Mer pengar.
Därför var det extra roligt att få prata om att vi har en politik som i grunden är bra. Tillsammans på den här typen av utbildningar får vi en rad bra argument som vi kan bära med oss, göra till våra egna och känna stolthet över politiken och vår egen förmåga att övertyga andra om dess förträfflighet.

Så om du är på plats i Göteborg och sugen på att vara med. Kolla in det här!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ekvationen som inte går ihop. Eller?

Jag tror att de flesta är överens om att vi i Sverige ska ha en skola i absolut världsklass (som vi hade vid 80-talets början).
Vi kan också vara överens om att lönenivån i kvalificerade yrken brukar vara relativt hög.

Att genomföra ett utbildningsprogram i världsklass borde alltså kräva relativt välbetalda yrkesmänniskor inom utbildningsväsendet. Eller? Det är nämligen här ekvationen skevar ordentligt.
Eftersom skolan, liksom vården, är dominerad av kvinnor är lönerna istället satta utifrån en "kall"-skala. Andra på denna skala är alla möjliga sorters kulturarbetare samt präster. Lönen motsvarar helt enkelt inte utbildningskrav och uppdragets vikt.

Den som utbildar sig till lärare eller sjuksköterska får inte igen den investeringen i tid och eventuella studielån under sin karriär. Att bli barnskötare eller undersköterska ger en högre livslön. Nu finns det förvisso andra värden än pengar här i världen (och det är väl det som ger "kall"-skalan). För att prestera inom sitt yrke är pengar faktiskt ett riktigt dåligt incitament. För att välja en karriär kan jag dock tänka mig att många jämför vilka tusenlappar som kan vänta efter utbildningen.

Hursomhelst så är de låga lärarlönerna ett dubbelt problem. För det första så ger det inte en tillräckligt bred rekryteringsbas till Sveriges viktigaste yrke för det andra så tillåter kommunernas i många fall hårt ansträngda kassor inte några radikala löneökningar för lärare (eller sjuksköterskor osv).
En annan mystifik del av lönebildningen som borde vara väldigt mycket lättare att komma åt är att ju större andel kvinnor det är bland lärarna (läs förskola och grundskola) desto lägre är lönenivåerna. Detta trots att kvaliteten på utbildningen är som allra viktigast i grundskolan och att en bra förskola är en utmärkt bas för vidare inlärning.

Lösningen är ju enkel. SKL måste gå med på en radikal höjning av ingångslönerna för lärare oavsett medlemmarnas protester. Kommunerna måste redan nu värdera förskolelärare lika högt som gymnasielärare.
Kommer vi behöva betala för det? Ja och nej. På kort sikt så är det naturligtvis en satsning som kostar pengar men  på lång sikt är det en satsning som säkrar intäkter. Vad tror du är viktigast?

Sebastians tankar, Åsa Lindestam

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kompetenslinjen ersätter arbetslinjen!

Jag läser idag Roger Jönsson som kommer med fem idéer för att skapa ett livslångt lärande - en förutsättning för att svensk arbetskraft ska kunna konkurrera med kunskap på en internationell marknad.

"Utbildning måste uppvärderas och det görs inte genom svulstig retorik och att man i början av människors liv låser fast dem i speciella fack. Det handlar istället om att skapa ett utbildningssystem och arbetsliv som korsar varandra och som tillåter att människor går ut och in i hela tiden. För att åstadkomma detta behövs det:

1: Ett nytt studiemedelssystem som inte begränsar antalet terminer en människa kan få ersättning för att den studerar som det är i dag. Kanskestudielön behöver införas.

2: Kompetenskonton. Varje arbetstagare ska ha ett kompetenskonto som kan användas både för att vidareutbilda sig inom det yrke man har valt eller användas för att studera till ett helt nytt yrke.

3: Inför bonussystem baserat på arbetslivserfarenhet för att kunna studera vidare. Öka möjligheterna för den som arbetar att studera vid högskola/universitet genom att den som arbetar/är arbetslös kan tillgodoräkna sig sina arbetsår i poäng. Ska Sverige ha en modern arbetslinje så ska det löna sig att arbeta i alla dess delar. Detta är ett viktigt steg för att det ska löna sig att arbeta och VÅGA byta karriär. Finns inte denna möjlighet bestraffas den som arbetar och det anser jag inte är en arbetslinje.

4: Öka arbetsgivarnas möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling av sin personal.

5: Ge småföretagare möjligheter till utbildning av olika slag."

Citat Roger Jönsson

Roger kallar sin idé för utbildningslinje, jag skulle vilja kalla det en kompetenslinje då skolan inte är inkluderad i Rogers fem punkter.
Att den borgerliga regeringen anser att svenska företag ska sänka sina lönekostnader och på så sätt få råd att anställa fler, avslöjar hur lite de förstår om konkurrenskraft och framtidstro. Det är en negativ linje som kommer att ge en negativ spiral och färre, inte fler jobb på lång sikt.

En positiv linje handlar om att tro på människors utvecklingsmöjligheter, skapa möjlighet till kreativitet och innovationer och förmågan att exploatera dessa på en global marknad. Vi kommer sannolikt inte att bli det land där vi öppnar väverier och klädfabriker igen, då måste lönerna i övriga världen öka med ca 50-60% först. Därför är det klokt att satsa på kompetensen hos arbetskraften i landet och där är Rogers fem förslag alldeles utmärkta.

Det finns en sjätte och sjunde nyckel som är lite vid sidan om men som kommer att skapa den trygghet som behövs för individer och företag att satsa. Det är en a-kassa som fungerar som en omställningsförsäkring (och en reformerad arbetsförmedling) samt ett kraftigt försvar av den svenska modellen där fackföreningar och företag tillsammans värnar om konkurrenskraften.

För att försvara den svenska modellen kommer det att krävas att ägarintressena inom de största företagen slutar se kortsiktig avkastning som sitt främsta mål och ser till den långsiktiga utvecklingen. Att vi får en, inte bara i ord, arbetarvänlig politik är också en viktig pusselbit.

Rekommenderar läsning av Alliansfritt Sverige, Peter Johansson och Ann-Sofie Wågström om tillväxtverkets nya miljoner, Cornucopia? om amorteringsfrihet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Reinfeldt och sågen

I dagens DN kan man läsa en öppenhjärtig intervju med Fredrik Reinfeldt där han sågar sin egen regerings politik. Samtidigt levereras inga alternativ.
Statsministern:

Om lönekostnaderna skulle vara rätt medicin borde resultatet av den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar ha varit större, resonerar statsministern.

– Jag tror helt enkelt inte på den här idén med att sänka löner. I så fall så borde vi redan ha sett detta eftersom vi kraftigt har sänkt kostnaderna.

Om inget samband mellan sänkta kostnader och sänkt arbetslöshet finns så måste man alltså göra arbetskraften mer kompetent och företagen mer konkurrenskraftiga.
Regeringens svar - sänkt restaurangmoms:

Årets stora satsning för att få ner ungdomsarbetslösheten är halveringen av restaurangmomsen för att skapa fler jobb.

Det finns en sak i intervjun som Reinfeldt pekar på och som är ytterst relevant. Det är att arbetslösheten är som högst bland de som inte är födda i Sverige. Reinfeldts lösning är mindre kvalificerade jobb.
Det är i mina ögon ett hån mot en grupp av människor som har precis lika skiftande förutsättnignar som de som råkar vara födda i Sverige.

Reinfeldt pekar mot ett utbildningsunderskott och där har han rätt. Den enskilt viktigaste faktorn för att få fäste på arbetsmarknaden är att du har en gymnasieutbildning. Då är det väl det vi ska se till att alla som bor i Sverige ska få förutsättning att få - istället för subventionerade låglönejobb?
Aktuell politik, Aurora, Ulricehamnsbloggen, Martin Moberg, Unionen opinion, Peter Johansson

AB, SVT, Exp, DI, GP,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att vara anställningsbar

Vad är det som gör att någon blir anställd?
Det är den fråga som politiker faktiskt måste komma med ett slags svar på för att kunna skapa incitament för fler arbetstillfällen i Sverige.
Vår nuvarande regering har satt alla pengar på ett kort.
De vill göra det billigare att anställa. Folkpartiet vill framförallt se att unga blir billiga att anställa.
När Mats Knutsson i Agenda frågade folkpartiledaren Björklund om varför ungdomsarbetslösheten i Norge och Danmark är lägre än här trots höga ingångslöner så svamlade Björklund om danska lärlingsprogram. Hade Knutsson varit en kaliber mer kritisk journalist kunde han lätt ha följt upp med frågan om vad förklaringen i Norge är.

Att sambandet mellan priset på arbetskraft kontra antalet anställda är svagt kan man ju lätt se på reformen med sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det är klart att man kanske hellre anställer en 23-åring än en 27-åring men det är framförallt behovet av personal som styr.
Säljer du 200 enheter med fyra anställda och 230 med fem så är det fortfarande inte lönsamt att anställa den femte.

Kapital saknas inte i det här landet, varken i pengar eller människor. Vad som behövs är tillräckliga incitament för att investera pengarna i landet och en stor del i det är att investera i människors kompetens.

I fredags hade socialdemokraternas partistyrelse överläggningar om jobben. Det kommer förhoppningsvis resultera i att mantrat - Utbildning, utbildning, utbildning kompletteras med en offentlig investeringspolitik, både inom den offentliga ekonomin och den privata. Den ska visa på att vi tror på Sverige och att vi inte är nöjda förrän målen om full sysselsättning och jämställdhet är uppfyllda.

För att vara anställningsbar så måste enligt mig tre saker uppfyllas.
1. Personlig kompetens
2. Behov av arbetskraft
3. Framtidstro

Finns dessa på plats blir fler anställningsbara. Finns bara 2 så faller det. Samhällets uppgift de närmaste åren blir att förbättra utbildningssystemen, framförallt grundskola och gymnasium men naturligtvis även arbetsmarknadsutbildningar och högskolor. Detta måste kombineras med att investeringsutrymmen används till infrastruktur, boende och innovationer.

Jag utesluter inte att det finns ett tillfälligt behov av förstärkningar i den offentliga investeringsbudgeten men det allra bästa sättet att förbättra statens finanser är att statens invånare betalar skatt från arbete. Att företag inte gör det är ett i sammanhanget mindre problem.

Iakttagaren, Parkstugan
Arbetarbladet, GP, Hela Gotland, SVT, SVT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Utbildning rätt fokus!

Idag presenterade socialdemokraterna genom Mikael Damberg och Tommy Waidelich nya utbildningspolitiska mål som ska vara med i årets och de kommande tre årens budgetar.

Det är satsningar på att fler ska klara grundskolan, fler ska vara färdiga med gymnasiet före 25 årsdagen och fler ska ha minst två års eftergymnasial utbildning den dagen man fyller 31.

Det är utmärkt.

Satsningen är stor både i ambitionsnivå och pengar, man väljer, i princip, att satsa det som regeringen lägger i restaurangägarnas fickor på utbildning. Eftersom jag är helt övertygad om att det är rätt väg att gå så blir jag mycket uppmuntrad.


Man nämner också skolledarnas och lärarnas roller som nycklar för att lyckas med att förbättra skolan och återigen förbättra studieresultaten. Fortbildning för dessa grupper är utmärkt men det som verkligen behövs är en annan fördelning av arbetsuppgifter inom skolan. När lärare och skolledare är överhopade med administrativa uppgifter är det kommunerna som ska se till att rätt kompetens inom administration tillförs skolans värld. Eller minska de administrativa uppgifterna... om man inte har tid eller resurser att utföra sitt pedagogiska uppdrag till fullo spelar inte utbildningsnivån lika stor roll.


Min övertygelse är att skolan ska utgå från individernas behov av stimulans. Detta åstadkommer vi enbart genom att ha nog resurser för att uppfatta dessa behov. Utredarbloggen skrev i förra veckan om minskad klasstorlek som den reform som bäst kan åstadkomma resultat på lång sikt. Där är vi inte ännu i den socialdemokratiska budgetmotionen, men en bra bit på väg.


Nu ser jag fram emot hur socialdemokraterna sätter press på den passiva regeringen som skär i gymnasieskolan, skär i vuxenutbildningarna och skär i kommunernas möjligheter att upprätthålla kvaliteten i grundskolan. Det är motsatt väg att gå jämfört med den socialdemokratiska kunskapsbaserade ekonomin.


Läs gärna Roger Jönssons inspirerande inlägg om utbildningens värde. Ett ämne jag lär återkomma i.


Bloggat: Westerholm, Stenholm, Moberg, Högberg, Högberg, Andersson, Möller, Johansson, Krassman


SR, Socialdemokraterna, DN, AB, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vad skulle Jan Björklund göra om han fick läsa det här?

En av mina sommarläsningar är Sven-Eric Liedmans "Hets" - om förvandlingen av det svenska utbildningsväsendet.
Så här skriver han om den självpåtagna konformismen och "kvalitetssäkringen" inom universiteten:

Det är fåfängt att föreställa sig ett öppet uppror mot tingens nya ordning. Vad skulle det leda till? Möjligen en kort tids anarki och knappast mer. Snarare tror jag på en mer omärklig, närmast smygande olydnad mot makten och dess påbud. Man behöver inte bryta mot den yttre formen. Man fyller i sina blanketter, snabbt och lagom nonchalant. Man lär sig det som många, under hårdare villkor, lärde sig i Sovjet och dess lydstater. Den påbjudna ordningen blir ungefär som korstecknet för en katolik utan övertygelse. Man slår sitt kors, man citerar sin Brezjnev eller Honecker och går sedan snabbt vidare till det väsentliga: att bedriva en fri undervisning som ger föda åt fria människor och en fri forskning som också ifrågasätter det som maktens män och kvinnor förklarar vara fullständigt självklart.

Jag törs med ganska hög grad av självsäkerhet påstå att Jan Björklund skulle ha svårt att kontrollera humöret om han råkade börja läsa Liedmans bok.
För mig är den en bekräftelse på att även mer erfarna tänkare upplever samma bild av skola och utbildning som jag gör.

Det är inte mer av kontroll och konformism som behövs i skolan. För mig bakar det ner till två frågor. Ska vi ha en skola som främjar att alla kan vissa saker och inget mer och ska vi ha en skola som uppmuntrar kreativitet istället för att kväva den.
Fler frågor om skolan som bör ställas gör sir Ken Robinson i denna video.



Sydsvenskan, SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Svenskt Näringsliv: Tänk om det inte är incitamenten som det är fel på?

Efter gårdagens inledande irritation över Svenskt Näringlivs rapport "Konsten att strula till ett liv", har känslan övergått i en gråkall klump av vrede. Den beror naturligtvis på att jag är en av dem som lyckats strula till livet enligt Svensk Näringslivs definition, jag har däremot aldrig känt att mitt livs värde har blivit lägre för att jag har utgått från mig själv när jag valde studieväg. Inte heller upplever jag att min fru som valde den tekniska banan och belönats i plånboken för det har ett rikare liv, i alla fall inte på grund av pengarna eller studiebanan.

Det kanske tvärtom kan vara så tokigt att det är utbildningarna som behöver förändras för att möta studenternas intressen. Inte i vilka ämnen som studeras men kanske hur man studerar dem, hur man beskriver dem och hur man argumenterar för sina utbildningar.
Det är klart att de flesta vill ha ett bra jobb efter universitetet, eller kanske istället för universitetet men  poängen i att många väljer att läsa humanistiska ämnen istället för de mer inkomstbringande och troligen säkrare arbeten tekniska studier ger har nog mer med studiernas beskaffenhet än vilka inkomster som eventuellt hägrar.

Nej hörni Svenskt Näringsliv, ni ska ju veta ett och annat om konkurrens. Varför ska utbildningssektorn vara undantaget. Behövs fler tekniker så är det väl högskolor och universitet som ska få resurser att skapa rätt incitament att gå de "rätta" utbildningarna. Inte studenter som väljer annan väg som ska få lida.
Man kanske kan utgå från Harry Potter i de tekniska studierna också, flygande kvastar borde väl ha mycket med aerodynamik, ballistik, geometri och maskinteknik att göra?

Bloggat: Peter Högberg, Tofflan, Sigbritt Ahl, Sagor från Livbåten

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, svenskt näringsliv

bloggarompolitik.se

Pengarna först, människorna sen, Svenskt Näringsliv avslöjar sig själva.

Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera så hade många av våra viktigaste uppfinningar aldrig blivit verklighet. Inte heller leken, konsten eller levnadsmiljön vore densamma.
Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera skulle vi leva i en värld där man känner "alltings pris och intets värde", Oscar Wildes (onyttiga) definition på en cyniker.
Att som Svenskt näringsliv vilja sätta lägre värde på icke-humanistisk bildning är inte bara provocerande, det är så infantilt att det knappt kan räknas som kryphöjd.
Det går säkert att göra tabeller på vad en utbildning inbringar i form av pengar i företagens fickor. Om ett värde här i livet kunde vara mer värdelöst så vet jag inte vad.
Per Svensson skriver träffande i Sydsvenskan:

" ...man måste tolka Svenskt Näringslivs nya idé som ett skämt, detta att införa negativa incitament, lägre studiebidrag, för studenter som lockas av humanistiska och konstnärliga ämnen. Men här finns också ett seriöst budskap. Svenskt Näringsliv vill säga något viktigt, till exempel att också direktörer måste kunna något om historia, de bör känna till att det funnits en tid då man kunde klara sig fint på att svetsa metall och tala svengelska, men att det var länge sedan och då såg världen annorlunda ut."

Denna borgerlighetens syn på pengar som mål istället för medel är för mig oerhört svår att greppa. Vad ska jag med pengar till om jag förväntas att använda dem till att förränta dem på bästa sätt istället för att använda dem till att få ett rikt liv. Mer pengar köper heller inte lycka. När svälten är borta och vi har tak över huvudet mäts lycka bäst i goda sociala relationer, att vara en del av samhället och att ha tillit till människorna.
Kolla in ca 2:10 i detta klipp.


Media: SvD, SVT x 2 x3 x4, Sydsvenskan, AB, GP
Massor av bloggar bl.a. Alliansfritt Sverige, Magnihasa, Flyktlinjer

Vad är barnen bra för?

Det är på många sätt underbart att ha egna barn. Att få ta del av hur de formas som människor och individer, att inte bara ta del utan faktiskt vara en del av det.
Mitt ansvar som förälder är oerhört stort. Självklart kan jag skylla på skola och tränare om mitt barn inte skulle lyckas att lära sig läsa eller stå i led. Det är ändå inte det jag ser som mitt stora ansvar. Mitt stora ansvar är att ge trygghet, kärlek och ramar. Har mina barn dessa tre tror jag att de kommer vilja att växa upp och ta ansvar, vara delaktiga och framförallt ha förutsättningar att må bra.

Mina döttrar Stina och Tilda

Många undersökningar har visat att när väl mat och boende är fixat så har människors känsla av välbefinnande mycket lite med hur väl man står sig i konkurrensen att göra. Det har också mycket lite med hur mycket pengar man tjänar att göra.
Av dessa anledningar så kan jag bli så väldigt trött när jag lyssnar på resonemang om utbildning och lärande. I dessa resonemang räknas ofta den råa kunskapen som det enda värdet med utbildningssystemet. Från i höst är förskolan en egen skolform och gunåde den som säger dagis.
Det är denna utveckling som tillåter mig att ställa frågan i rubriken. Ska vi som människor stå oss i konkurrensen eller ska vi som barn eller vuxna tillåtas att vara tokiga, slarviga, klantiga, trotsiga?
Ytterligare undersökningar har visat att barn från socialt utsatta grupper presterar precis lika bra som elever från socialt starka grupper. Ända tills vi börjar mäta prestationerna. Då går de utsatta barnens resultat ner medan de starka gruppernas resultat är i princip oförändrat.
Ska vi som människor tvingas att hantera press att prestera eller ska vi ha goda förutsättningar att lära oss? Kan barn från socialt utsatta grupper få möjlighet att växa i den förvissningen att de duger som de är?
De här frågorna finns säkert i vår debatt någonstans men jag hör dem inte.
I riksdagen gäller diskussionen hur barnens resultat ska bli bättre och provresultaten förväxlas med kunskaper. För mig har läsandet av romaner och serietidningar (Fantomen!) alltid varit en större källa till faktisk och reell kunskap än skolböcker och facklitteratur, möjligen kan dagstidningen konkurrera. Den kunskap som inte mäts har också ett värde. Lusten att lära har ett egenvärde.
Vill vi att våra barn ska växa upp för att bli internationellt konkurrenskraftiga produktionsenheter eller vill vi att de ska växa upp och vara lokalt och globalt engagerade medborgare och människor?

Det här inlägget inspirerades av den här artikeln av Nina Björk samt en artikel i Filter om tennisspelarna Elliot och Lancelot Carnellos förutsättningar.

Marika Lindgren Åsbrink har bloggat liksom
Martin Moberg, Roger Jönsson(s) och Lisa Klaminder

AB
fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om:  barn, Intressant

En av de tråkigaste dagarna i mitt liv - borde varit en toppendag

Idag har jag varit på dag 1 av 3 på Göteborgs Stads politikerutbildning.
Jag förundras att jag lyckades sitta upprätt och den timma då iphonen låg på laddning har satt spår i form av bitmärken i knogarna. Nog för att det har varit valrörelse och t.o.m. en (kort) valvaka igår men det hade nog inte hjälpt med 15 timmars sömn och en dos guarana före den här övningen.

Hur man kan få något så i grunden intressant som politisk styrning bli så fruktansvärt tråkigt är något av ett mirakel. Att inte använda deltagarna med deras erfarenhet, kunskap och klokskap för att skapa en kreativ lärandeprocess är bara klantigt, jag hade lärt mig mer om Göteborg om jag åkt Paddan än jag gjorde på 5,5 timmars effektivt nötande idag.

Dagen började annars intressant med kommunalråden Anneli Hulthén och Jonas Ransgårds dragningar.
Sen tog tjänstemännen över. De alltför ordrika powerpointpresentationerna regnade över oss stackars politiker av olika dignitet som hade samlats. En eloge till Kerstin Brunnström (s), första namn på Göteborgs Regionvalslista som orkade sig till kursen idag efter en stenhård valrörelse med mycket oro för framtiden.

En tacksam insikt av dagen var hur snett ute vår käre utbildningsminister från Skene är. Katederundervisning är sinnesförslöande, inte tvärtom.

En annan insikt är om det är den här typen av internutbildningar som är gängse i offentlig sektor så är det ett mirakel att vi överhuvudtaget har tjänstemän kvar i verksamheten.
Nåja två dagar kvar, hur hemskt kan det bli. Hjääääääääääääääääääääääääääääääälp!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant

Att tänka fel - om skolan

För några dagar sen presenterades den aktuella PISA undersökningen med, enligt koncensus, nedslående resultat. Roger Jönsson som är betydligt mer kompetent än jag i sakfrågan har bloggat bra om detta. Svaret på hur svenska elever ska lära sig mer i skolan tycks vara - ett nytt betygssystem och fler kunskapskontroller!
Det är som om idrottsmannen skulle bli bättre genom att ersätta träning med tävling och den egna prestationen kan vara hur dålig som helst, det är i jämförelse med andra som den mäts och bedöms.
Helt j-a ointressant om du frågar mig.
Vad som är intressant är att den psykiska belastningen på våra elever ökar - stress bland barn och unga är ett reellt problem. Tror inte det finns något som visar att personer presterar bättre under konstant press än under förutsättningar som bygger på nyfikenhet, egen förmåga och lust.
Den som alltid reaktionära ledarskribenten Malin Lernfeldt på GP gör som vanligt och visar vad jag inte vill ha. Om det är någon plats i samhället där man ska kratta och sopa och anpassa sig till brukarnas möjligheter och viljor är skolan den platsen. Symptomatiskt nog har GP valt att inte publicera artikeln på nätet om hur man på Öjersjö Storgård genom att ändra arbetssätt och lägga upp undervisningen på ett annat sätt har lyckats förbättra  resultaten i matematik.  Eller artikeln om Elena som berättar om hur pressen i skolan bidrog till hennes psykiska sjukdom. Politisering av nätpublicering? En snabb koll på folkhälsoinstitutets kartläggning av elever i åk 6 och 9:s egen upplevelse av sin hälsa visar att elever i socialt utsatta områden har en generellt bättre syn på sin egen hälsa än elever i mer välbärgade områden i Göteborg. Jag tror att prestationskrav är en viktig faktor i detta. Min uppfattning efter att ha jobbat med ungdomar i flera år är inte heller att de upplever att de inte har krav på sig från skolan. Tvärtom är det så att de yttre (och inre) kraven på våra ungdomar ökar hela tiden. Det är inte längre ok att vara ok, man ska vara bäst! Överallt, samtidigt!
Jag anser att vi i Sverige har lyckats med vår skola på ett plan där de flesta andra länder är långt, långt efter. Vi har en skola som utbildar självständiga, modiga och starka barn som blir kreativa, ansvarstagande och engagerade vuxna. Det unika försprånget riskeras i en "kunskapsskola" där kunskap om fakta (som två veckor senare kan vara borta) är det enda målet.
Så det är klart att vi måste tänka om kring skolan. Men vi måste tänka att skolan är en plats där barnen ska må bra, lära sig för livet och där nyfikenhet och lust att lära sig, inte om enskilda fakta, utan om sammanhang måste vara huvudsaken.
Vi som är vuxna har alla vår subjektiva uppfattning om hur skolan fungerade när vi gick där. Det har barnen idag också, skillnaden är att vi vuxna idag borde veta bättre än att tro att ett system av kontrollpunkter och krav är ett bra system.
Svenska barn kan lära sig att skriva, läsa och räkna lika bra som andra länders barn om de får rätt förutsättningar att lära sig, men de ska också lära sig saker som inte är mätbara som självständighet, social kompetens och inte minst kritiskt tänkande.
Att tro att man genom att öka kontrollerna utan att öka resurserna kommer att uppnå bättre kunskaper visar på en människosyn som är förvånansvärt omodern och som borde röstas bort!
Fler bloggar om PISA:
Martin Moberg, Fredrik Jansson, Tysta Tankar, CG Carlsson, Ett hjärta rött, Politik och poesi, You're no different to me, varifrån jag raskt snor följande klipp:



Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!