Så tillåter näringslivet rasism i USA jämfört med Sverige

I slutet av förra veckan uppdagades att ägaren till NBA-basketlaget Los Angeles Clippers Donald Sterling hade uttryckt sig rasistiskt i ett telefonsamtal. Man skulle kunna kalla det ett misstag, kanske ett utbrott av svartsjuka.
Resultatet: Han blir nu avstängd på livstid från all aktivitet i NBA, inklusive sitt eget lags, han får böta 2,5 miljoner dollar och man ska försöka tvinga honom att sälja laget. SR
Ett flertal av Clippers största sponsorer har rivit kontrakten, spelare och ledare över hela ligan har uttryckt sin avsky. President Obama har kommenterat.
I den kanske mest kommersiella av alla idrottsligor råder nolltolerans mot rasism, oavsett vem som uttrycker den.

Till Sverige. Hamburgerkedjan Max har tydligen vägrat att servera romer. En anställd har vägrat att servera kaffe till ett sällskap med det uttalade budskapet. AB
Hamburgerkedjan Max ligger väl inte högst på min sympatilista efter sitt försöka att skrämma anställda att inte rösta på Socialdemokraterna men om det är deras policy att inte servera romer så är det ljusår värre.
För att motsvara NBA:s reaktion krävs ett uteslutande ur Svenskt Näringsliv och andra sanktioner från fackförbund och myndigheter.
Tror ni att det är ett troligt scenario? Vad hände med Sheraton efter de hade avvisat en romsk kvinna från sin frukostmatsal?
Varför reagerar inte det svenska näringslivet som det amerikanska?

I Sverige idag har ett nazistiskt parti demonstrerat i Jönköping. Motdemonstranter har gripits av polis.
Det var starkt av kyrkan att ringa och varna för fara under demonstrationen. Många Jönköpingsbor och tillresta motdemonstranter gjorde sitt bästa för att visa sin avsky. Men samhället säger inte nej till rasism. Det säger visa inte din rasism. Smyg med den så får ni hållas. Det som sägs i slutna rum får stanna där. Så länge inte rasismen är uttalad så är den ok.

Ja, det finns komplikationer med att vara en rättsstat med grundlagsskyddad yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Polisen har inte gjort fel.
Däremot kan jag tycka att vi som samhälle totalt sett visar flathet mot rasismen.

Vi vet att den finns. Vi vet att den troligen växer. Vi låter den växa så länge den går med på de demokratiska spelreglerna.
Framförallt:
Vi orkar inte ta tag i de underliggande orsakerna till att unga människor blir nazister.

Om ni vill ha några verktyg själva. Besök Teskedsorden och läs på lite om Toleransprojektet i Kungälv. Acceptera aldrig rasism - varken dold eller öppen.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Rätt problem - fel lösning Svenskt Näringsliv i ett nötskal

Så är man tillbaks på jobbet igen. Får börja lite halvrebelliskt genom att ta en bloggpaus.
Jag kan nämligen inte låta bli att kommentera den debattartikel Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster skrev i DN igår.

Problemet att 320 000 ungdomar eller ca en fjärdedel av alla unga mellan 15-24 är undersysselsatta på olika sätt, antingen genom arbetslöshet eller att de har färre timmar i jobb eller studier än de vill. Väldigt många som har jobb har dessutom inget jobb som de är utbildade till.
Underlaget är en analys av SCB:s Arbetskraftsundersökning och kanske är lite magert rent statistiskt men det väcker hursomhelst viktiga frågor kring hur samhället bör agera för att stärka ungdomars position på arbetsmarknaden.

En del av lösningen som Fölster presenterar är väldigt klok. Yrkeshögskolor ska knytas hårdare till näringslivet. Det är efter detta han börjar vända ryggen mot lösningar som faktiskt skulle gynna individer till lösningar som skulle gynna Svenskt Näringslivs medlemmar.

Det är lägre ingångslöner, en dålig lösning om man inte har en tydlig motprestation i form av utbildning från arbetsgivaren.

Det är sämre anställningsskydd, "mer flexibelt" som Fölster kallar det. En dålig lösning eftersom LAS inte är ett problem för arbetsgivarna, människor behöver mer trygghet på arbetsmarknaden inte mindre.

Det är en privatisering av arbetsförmedlingen, "konkurrensutsättning" kallas det. Att arbetsförmedlingen inte fungerar idag stämmer men det har mer att göra med usla direktiv från regeringen och en svag ledning än själva formen. Att ersätta arbetsförmedlingen med bemanningsföretag kommer inte att ge en tryggare arbetsmarknad för unga.

Fölster avslutar med att kritisera liggande politiska förlsag om t.ex. en höjning av taket i a-kassan. Att han överhuvudtaget tar upp a-kassan och ungdomar i samma andetag är ett typexempel på att man missuppfattat hur svensk arbetsmarknad ser ut. Det är endast 5% av de arbetslösa ungdomarna som får ersättning från a-kassan. Huruvida en låg a-kassa motverkar arbetslöshet eller ej har helt enkelt inte med ekvationen kring ungdomars arbetslöshet och kompetensutveckling att göra.

Vi behöver inte mer av generella avdrag och bidrag till arbetsgivare för att få bukt med ungdomars kompetensbrist och arbetslöshet. Det som behövs är en bättre grundskola och en gymnasieskola som levererar fler examinerade elever. Vi behöver en arbetsförmedling som svarar upp mot individernas behov från första dagen och vi behöver inte minst en politik som satsar på att skapa fler jobb i Sverige, inte bara att göra de befintliga billigare.

Ylva Johansson har också kommenterat Fölsters artikel liksom Göran Johansson och Martin Moberg

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur lågt kan vi gå?

Såg igår kväll ett inslag på Aktuellt om en kvinna i Bangladesh som tillverkar kläder till bl.a. den svenska klädjätten H&M och deras konkurrenter.

Hon tjänar 325 kr - per månad.

Även om förhållandena i den fabrik hon arbetar verkade vara ok så kan hon ändå inte försörja sig själv på sin lön. Se inslaget här:

 

"för att klara mat, hyra och skola behöver hon 870 kr i månaden"

Lönen sätts inte av H&M - H&M vill bara ha "- den bästa dealen." Att den bästa dealen innebär att tillverkningen sker i låglöneländer där arbetarna inte har råd med elektricitet eller att köpa kläder till sig själv och sina barn - det är inte viktigt för H&M så länge inte barnen arbetar själva och förhållandena på arbetsplatsen är ok. Det är vad jag kallar CSR det!

I samma veva som Aktuelltreportaget sändes slöt Handels ett nytt avtal som ger de butiksanställda i Sverige 710 kr mer i månaden, eller drygt två Bangladeshiska månadslöner.

Nu vill jag vara extra tydlig med att påpeka att Handelsanställdas löner och anställningsvillkor, åtminstone bland de kvinnodominerade butiksanställda är usla och att de 710 kronorna i väldigt många fall kommer att reduceras av deltidstjänster.

Inte heller i Sverige vill H&M nämligen att de anställda ska tjäna tillräckligt mycket för att kunna försörja sig själva och sin familj. Orimligt menar Svenskt Näringliv. 

Att H&M gjorde en nätt liten vinst på 15 miljarder 2012 ska kanske bara viskas om. Den lilla vinsten som innebär att varje anställd genererar närmare 160 000 kr per person i vinst till företaget. För att de 2600 arbetarna i fabriken i Bangladesh ska få så att de klarar sig skulle det kosta 17 miljoner om året, för 17 miljoner om året skulle H&M betala lön så att arbetarna klarar sig på hundratals motsvarande fabriker, och ändå ha vinstpengar kvar att ta ut.

Nu är inte det här bara klädföretagens fel. Vi som konsumenter har också ett stort ansvar när det gäller vad vi kräver av dem som konkurrerar med priset i första hand. Idag är det så att de som får minska sina förväntningar och möjligheter är de som är längst ner i näringskedjan. Det kanske är de som är lite längre upp som ska sluta dra ifrån istället?

Summan är ändå dubbel. Ska vi i väst kunna fortsätta köpa billiga kläder och företagen ska fortsätta att generera vinster så måste produkterna produceras av människor med väldigt låga löner och säljas av människor med låga löner. 

Under 1900-talet producerade svenska arbetare inom TEKO-industrin svenska kläder. När deras löner blev högre flyttades produktionen ut i Europa, nu är produktionen i Asien, snart kanske den flyttar till Afrika. För att uppnå en bättre balans i det globala arbetslivet så är förutsättningen att löneskillnaderna minskar. Är vi villiga att ta konsekvenserna av det här i väst?

Den gamla hederliga LO-tidningen, numera Arbetet gjorde ett mycket läsvärt reportage på detta ämne för ett par månader sedan.

Arbetet, 

Martin Moberg, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hård Metall i LO:s lönekrav

Idag så kom LO:s lönekrav, du kan läsa detaljerna här t.ex.

Det som är uppseendeväckande är inte kravens storlek utan att man inte har kunnat enas i LO:s styrelse om hur fort man ska öka jämställdheten.

IF Metalls ordförande Stefan Löfvén kommenterar:

Vi är inte emot en låglöne- och jämställdhetssatsning, men det är lika viktigt att stå upp för industriarbetarnas löner, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven. 

Det är ett argument som håller ganska långt men det är ändå uppseendeväckande att man inte lyckats nå en kompromiss inom LO:s styrelse utan att GS och IF Metall reserverar sig för beslutet i styrelsen.

Från Kommunals ordförande låter det istället så här:

-Jag är väldigt besviken på att de inte ställer upp. De tycker alltså att det är okej att det tar 90 år att jämna ut löneskillnaderna, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Vad betyder detta nu?

Det betyder förstås att motståndarsidan i Svenskt näringsliv vädrar blod.

Det betyder att det är oenigheten som får rubrikerna framför kravens innehåll.

Det betyder att det finns en osäkerhet på om industrivavtalet kommer att fungera som ett riktmärke för t.ex. Kommunal.

Det betyder också att den sargade svenska fackföreningsrörelsen står skakad av inre oenighet inför en av de största avtalsrörelserna på länge, även om splittringen inte är så särskilt djup vilket dagens gemensamma debattartikel visar.

Sammanlagt så bådar det ändå inte särskilt gott inför höstens och vinterns avtalsförhandlingar.

Bloggat på ämnet: Fredrik Ståhle, Göran Johansson, Martin Moberg, Löntagarbloggen, Peter Andersson, Lars Bäck

LO-tidningen, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Svenskt Näringsliv: Tänk om det inte är incitamenten som det är fel på?

Efter gårdagens inledande irritation över Svenskt Näringlivs rapport "Konsten att strula till ett liv", har känslan övergått i en gråkall klump av vrede. Den beror naturligtvis på att jag är en av dem som lyckats strula till livet enligt Svensk Näringslivs definition, jag har däremot aldrig känt att mitt livs värde har blivit lägre för att jag har utgått från mig själv när jag valde studieväg. Inte heller upplever jag att min fru som valde den tekniska banan och belönats i plånboken för det har ett rikare liv, i alla fall inte på grund av pengarna eller studiebanan.

Det kanske tvärtom kan vara så tokigt att det är utbildningarna som behöver förändras för att möta studenternas intressen. Inte i vilka ämnen som studeras men kanske hur man studerar dem, hur man beskriver dem och hur man argumenterar för sina utbildningar.
Det är klart att de flesta vill ha ett bra jobb efter universitetet, eller kanske istället för universitetet men  poängen i att många väljer att läsa humanistiska ämnen istället för de mer inkomstbringande och troligen säkrare arbeten tekniska studier ger har nog mer med studiernas beskaffenhet än vilka inkomster som eventuellt hägrar.

Nej hörni Svenskt Näringsliv, ni ska ju veta ett och annat om konkurrens. Varför ska utbildningssektorn vara undantaget. Behövs fler tekniker så är det väl högskolor och universitet som ska få resurser att skapa rätt incitament att gå de "rätta" utbildningarna. Inte studenter som väljer annan väg som ska få lida.
Man kanske kan utgå från Harry Potter i de tekniska studierna också, flygande kvastar borde väl ha mycket med aerodynamik, ballistik, geometri och maskinteknik att göra?

Bloggat: Peter Högberg, Tofflan, Sigbritt Ahl, Sagor från Livbåten

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, svenskt näringsliv

bloggarompolitik.se

Pengarna först, människorna sen, Svenskt Näringsliv avslöjar sig själva.

Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera så hade många av våra viktigaste uppfinningar aldrig blivit verklighet. Inte heller leken, konsten eller levnadsmiljön vore densamma.
Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera skulle vi leva i en värld där man känner "alltings pris och intets värde", Oscar Wildes (onyttiga) definition på en cyniker.
Att som Svenskt näringsliv vilja sätta lägre värde på icke-humanistisk bildning är inte bara provocerande, det är så infantilt att det knappt kan räknas som kryphöjd.
Det går säkert att göra tabeller på vad en utbildning inbringar i form av pengar i företagens fickor. Om ett värde här i livet kunde vara mer värdelöst så vet jag inte vad.
Per Svensson skriver träffande i Sydsvenskan:

" ...man måste tolka Svenskt Näringslivs nya idé som ett skämt, detta att införa negativa incitament, lägre studiebidrag, för studenter som lockas av humanistiska och konstnärliga ämnen. Men här finns också ett seriöst budskap. Svenskt Näringsliv vill säga något viktigt, till exempel att också direktörer måste kunna något om historia, de bör känna till att det funnits en tid då man kunde klara sig fint på att svetsa metall och tala svengelska, men att det var länge sedan och då såg världen annorlunda ut."

Denna borgerlighetens syn på pengar som mål istället för medel är för mig oerhört svår att greppa. Vad ska jag med pengar till om jag förväntas att använda dem till att förränta dem på bästa sätt istället för att använda dem till att få ett rikt liv. Mer pengar köper heller inte lycka. När svälten är borta och vi har tak över huvudet mäts lycka bäst i goda sociala relationer, att vara en del av samhället och att ha tillit till människorna.
Kolla in ca 2:10 i detta klipp.


Media: SvD, SVT x 2 x3 x4, Sydsvenskan, AB, GP
Massor av bloggar bl.a. Alliansfritt Sverige, Magnihasa, Flyktlinjer