Svenskt Näringsliv: Tänk om det inte är incitamenten som det är fel på?

Efter gårdagens inledande irritation över Svenskt Näringlivs rapport "Konsten att strula till ett liv", har känslan övergått i en gråkall klump av vrede. Den beror naturligtvis på att jag är en av dem som lyckats strula till livet enligt Svensk Näringslivs definition, jag har däremot aldrig känt att mitt livs värde har blivit lägre för att jag har utgått från mig själv när jag valde studieväg. Inte heller upplever jag att min fru som valde den tekniska banan och belönats i plånboken för det har ett rikare liv, i alla fall inte på grund av pengarna eller studiebanan.

Det kanske tvärtom kan vara så tokigt att det är utbildningarna som behöver förändras för att möta studenternas intressen. Inte i vilka ämnen som studeras men kanske hur man studerar dem, hur man beskriver dem och hur man argumenterar för sina utbildningar.
Det är klart att de flesta vill ha ett bra jobb efter universitetet, eller kanske istället för universitetet men  poängen i att många väljer att läsa humanistiska ämnen istället för de mer inkomstbringande och troligen säkrare arbeten tekniska studier ger har nog mer med studiernas beskaffenhet än vilka inkomster som eventuellt hägrar.

Nej hörni Svenskt Näringsliv, ni ska ju veta ett och annat om konkurrens. Varför ska utbildningssektorn vara undantaget. Behövs fler tekniker så är det väl högskolor och universitet som ska få resurser att skapa rätt incitament att gå de "rätta" utbildningarna. Inte studenter som väljer annan väg som ska få lida.
Man kanske kan utgå från Harry Potter i de tekniska studierna också, flygande kvastar borde väl ha mycket med aerodynamik, ballistik, geometri och maskinteknik att göra?

Bloggat: Peter Högberg, Tofflan, Sigbritt Ahl, Sagor från Livbåten

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, svenskt näringsliv

bloggarompolitik.se