Prioritera mera Soffan- för ett bättre Göteborg med minskade klassklyftor.

Ann-Sofie Hermansson
Foto: Anders Nilsson

Idag har både Socialdemokraterna och politikerna historiskt lågt förtroende i Göteborgarnas ögon. Vi närmar oss också med stormsteg den dag en ny ledare för kommunstyrelsen i Göteborg ska väljas. Det kommer att bli ett tufft jobb för Ann-Sofie "Soffan" Hermansson. Göteborgarnas utmaning  är monumental men deras förväntningar är också väldigt låga. Låt oss se det som en möjlighet.

Det är väldigt svårt att i dagens politiska Göteborg formulera en väg som bär vidare. Det fastnar i parlamentariskt käbbel, organisatoriska utredningar, persondiskussioner eller SD-fällan där integration ses som en utmaning vi kan välja eller välja bort.

Det som jag ser som det absolut viktigaste är att fokusera. Att hitta just det område som är allra viktigast att ta politisk kontroll över.

Snart dags för "Soffan" att ta över

För mig är det att på allvar mota klassklyftorna i Göteborg. Det kommer att innebära ytterligare fokus på hur vi bygger alla de tiotusentals bostäder som behövs, var de byggs och hur vi runt dessa bygger den kommunala servicen och stöttar civilsamhället för att vara en del av att höja botten på klyftan mot kanterna.
Om man vill förkorta det till en mening är den att vi ser till att nästa generations barn har lika möjlighet till ett lyckat och långt liv oavsett var i staden de bor.

Svårigheten ligger egentligen inte i vad som behöver göras, det finns redan en plan. Svårigheten är att orka fokusera på det viktigaste och leverera. Det finns oerhört många sidodiskussioner som pockar på allmänhetens och politikernas uppmärksamhet och ett ökat fokus på klassklyftorna innebär att det kommer uppstå målkonflikter som behöver hanteras.
Soffan kommer behöva prata mer med Göteborgarna och berätta varför det är viktigt för näringslivet, för idrottsrörelsen, för kulturlivet att vi fokuserar på att minska den sociala segregationen. Det går inte att lägga för mycket energi på annat.

För att lyckas kommer det behövas ett lag som är lika fokuserat som ledaren. Att det politiska ledarskapet i Göteborg enas i en väg framåt och inte kör vidare i separata spår.
Det är några saker som kommer att bli väldigt avgörande för hur Soffan kommer att lyckas.

1. Hur lyckas nya svenskar etablera sig i Göteborg.
2. Hur klarar Göteborg att rekrytera och utbilda de tusentals människor som kommer att behövas i förskola, skola och äldreomsorg de närmaste tio åren.
3. Ökad trygghet, minskad gängkriminalitet och en bättre boendemiljö i de idag mest utsatta delarna av staden.
4. Att öka den sociala blandningen på våra skolor.

Alla dessa områden kräver ett ökat fokus på att minska klyftorna.

De största riskerna för att Soffan ska misslyckas med att nå Göteborgarnas förtroende är

1. Att Göteborgarna inte upplever någon förändring
2. Att bostadsbyggandet inte når målen och att skolan inte blir bättre.
3. Fortsatt kommunikativt dödläge kring Västlänken

Vill Moderaterna ha flyktingsmuggling över Östersjön?

Bildkälla: DN

I Hur man botar en fanatiker ställer Amos Oz frågan till enskilda israeler som vill "slänga ut" palestinierna ur landet - Hur ska det gå till? Ska du knacka på hos din granne och ombesörja utslängandet? Inte? Vem ska då göra det? Hur?

En sådan fråga borde någon i Moderaternas, efter Reinfeldterans, åderlåtna partiledning ha ställt innan gårdagens utspel. 
Hur ska det gå till? Ska flyktingar hejdas av militär? Ska de interneras i väntan på utvisning? Hur ska vi hantera den situation som kan komma uppstå med båtlaster av flyktingar på väg över Östersjön? Är det kanske en ny marknad man vill uppmuntra entreprenörer att exploatera?
Vad tjänar förslaget till egentligen?

Ovanstående frågor bör också ställas till de regeringsföreträdare som ska samtala med oppositionen i frågan. Tillfälliga uppehållstillstånd blev resultatet förra gången, låt inte dessa samtal skapa ett sluttande plan för en allt mer inhuman migrationspolitik. Jag är orolig för att det är det egentliga målet med Moderaternas utspel.

Ja, det administrativa systemet är hårt ansträngt och det är svårt att bygga ut det tillräckligt fort. Alla kommuner hade behövt ta emot redan idag. Men. Fortfarande bor du i ett land där bankerna tar ut miljardvinster varje kvartal, där de rika blir rikare. Det finns ingen ekonomisk kris i Sverige. 

Igår rapporterade dessutom OECD om en ljus framtid i Sverige bara vi lyckas få dagens nya svenskar i jobb hyfsat snabbt. Det är utmaningen. Inte hur många kan komma in i landet utan hur vi snabbt kan skapa förutsättningar på arbetsmarknaden för de som kommer.

En fråga som också bör ställas är hur dagens flyktingsituation har "drabbat"? Vad har du varit tvungen att ge upp av dina vardagsnöjen på grund av flyktingkrisen? Svenska folket förväntas köpa julklappar för 75 000 miljoner kronor i år. Det osar av krismedvetande. Eller går situationen att hantera?

Det politiska läget i tre punkter

Efter lite tid i stadsdelsnämnden idag så fylls, som vanligt, huvudet med tankar.

Det känns som om vi har tre lägen i politiken just nu.

1. Vi vet precis vad som behöver göras men saknar resurser.
2. Vi vet vad som behöver göras men det är någon annan som måste utföra det.
3. Vi kan definiera problemet men inte åtgärderna för att komma åt det. Manifesteras oftast med ett principdokument.

Exempel på 1. 

Stadsdelen behöver satsa mer på förskola och skola för att höja kvaliteten men det saknas både personal och pengar för att utföra det. Dessutom har vi en skollag som tvingar rektorerna trolla med knäna för att få ihop ämneskompetenserna på de små skolorna. 

Exempel på 2. 

Vi har rekryteringsproblem i många personalkategorier eftersom det saknas utbildad personal i hela landet, t.ex. förskolelärare och socialsekreterare. Det här kan vi inte lösa själva hur vi än försöker utan det är ett nationellt kompetensförsörjningsproblem som i det närmaste får beskrivas som ett nödläge. Hur vi ska lyckas matcha in kompetent personal i välfärdens yrken är ett mysterium för mig. Regeringen har inte tillsatt en bråkdel av de utbildningsplatser som behövs. Det kommer att pensioneras fler tandsköterskor än det utbildas i Västra Götaland (och antagligen i Sverige) kommande tre år om inget görs.

Exempel på 3.
Göteborg och Västra Götalandsregionen har gjort varsin fantastisk rapport om den ojämlika hälsan. I Göteborgs version finns det förslag till åtgärder. De är dock av typen

"Etablera en social investeringspolicy som syftar till att utjämna skillnader i hälsa och utveckla system för sociala investeringar"

Det vill säga inte särskilt konkret utan lite lagom luddigt. Det ger naturligtvis vägar att arbeta vidare men det är en bit till dess att en social investeringspolicy och dess implementeringar är prioriterat i stadens budget.

Självklart finns det saker som händer och sker också och det görs väldigt mycket bra i stadens verksamheter men för att ta de stora stegen i rätt riktning så känns ovanstående punkter helt klart relevanta.

Hur går vi då vidare?
Själv har jag svårt att se en annan väg än att höja intäkterna (och utgifterna) i de offentliga systemen. Helst skulle jag se det ske genom ökade statsbidrag till kommuner och landsting och att fördelningen av välstånd i Sverige förändras genom statliga initiativ (kanske göra något med ränteavdragen). Annars är det helt klart läge att höja skatten i Göteborg för att orka släta ut de pucklar som jämlikhetsarbetet kräver.

Läs gärna den rödgrönrosa debattartikeln om jämlikhet i GP.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Så jävla inkompetent är jag inte!

Det ska fan vara politiker. Senaste veckan har jag sett folk kalla oss för korrupta, verklighetsfrånvända och usla på väldigt många mer eller mindre fantasifulla sätt. Antingen det gäller trängselskatt eller våldet och de sociala problemen i samhället.

Jag vill att ni ska veta att jag också är jävligt frustrerad. Jag kan inte gå omkring och tycka att vi lyckats när de sociala spänningarna bara växer. När resurserna för förebyggande verksamhet är svåra att försvara. När klyftorna växer och den sociala segregationen blir allt större. När förskolan och skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag. När barn och unga hamnar på sidan av samhället för att våra system inte passar dem.
När pengar och bilar känns viktigare för den politiska debatten än alla barns framtid.

Men istället för att skälla och leva på en abstrakt och heterogen grupp av människor så försöker jag hitta vägar. Precis som alla andra politiker. Hitta underlag och idéer som ska göra saker bättre. Driva frågor, i partier, i nämnder och parlament. Jag är ingen idiot, jag är inte inkompetent och jag är inte korrupt. Men det är inte så jävla lätt ändå.

När jag ser Stefan Löfven i Biskopsgården ser jag Jahja vid hans högra sida och Saida vid hans vänstra. Gudarna ska veta vad de ger av sina liv till Biskopsgården och Göteborg. Jag är full av beundran för många av mina kamrater som inte bara är engagerade i sitt parti men också på många andra sätt i sina lokala sammanhang. Utan dem, utan oss, hade det inte sett bättre ut. Det kan jag lova.

Är du förbannad på "politikerna"? Bli en själv, du behövs.
Är du förbannad på den sociala oron? Engagera dig i civilsamhället, du behövs.
När du deltar i samtalet, när du också försöker att förändra, då får du kalla mig vad du vill.

När man ser på förtroendemätningar av olika yrkeskategorier ligger politiker och journalister i botten. Det är väl antagligen rätt och riktigt men ibland undrar jag om det beror på att folk inte får precis det de själva vill, att det är lite gött att ha något att skylla på när något blir snett. Ungefär som att föräldrar skyller på "skolan" för att deras barn inte gör läxorna.

När vi tittar på våra politiska mål så är de bra. Ibland saknar de förvisso problematisering men de är bra. Politiken vill rätt saker. Att de inte blir verklighet är naturligtvis också vårt fel men att vi inte vill något och inte gör något annat än smörjer kråset är förolämpande och fel.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

It's the värderingarna stupid!

Sveriges televisions stora undersökningar av de kommunala moderaternas inställning till invandring och mer samarbete med SD har skapat många ilskna hopp i TV-soffan de senaste dagarna.

Arne Lernhag i SVT Västnytt

Högst hoppar jag när Arne Lernhag (M), kommunalråd i Öckerö säger att han inte ser något hinder att samarbeta i enskilda frågor. SVT

Det är en kortsiktig och antiintellektuell hållning som säkert kommer att fastna på många håll i Kommunsverige eftersom det är svårt att skapa majoriteter utan SD.

Jag tweetade så här igår:

Att SD inte förstår att det både är deras grundvärderingar och deras sakpolitik som gör att vi varken kan eller vill samarbeta i #kfgbg
— Staffan Lindström (@staffanaxel) December 11, 2014

Andra partiers företrädare måste inse att varje steg in i ett samarbete med SD är att godkänna deras världsbild med en tydlig uppdelning mellan vi och dem och en tydlig vilja att avgränsa Sverige från resten av världen. Varje samarbete är en glidning in i att acceptera den falska problembild av samhället de har och vips sitter de i regeringen och får igenom sina krav om minskad flyktinginvandring.

Så länge Sverigedemokraterna har kvar formuleringar om att bevara Sverige svenskt och beskriver utomeuropeisk invandring som ett hot mot samhället så finns inga förutsättningar att samarbeta med dem ens om VA-taxan i kommunen.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kan vi lära något av fascismen?

Det snurrar i mitt huvud idag. 

Av trängselskatter, budgetpropp och journalister som försöker rationalisera kolonialismen.

Henrik Arnstadt och Sven-Eric Liedman 14-10-22

Men framförallt snurrar det av intrycken jag fick på en ABF-grej jag var på igår.
Historikern Henrik Arnstadt och idéhistorikern Sven-Eric Liedman samtalade om fascismen. Både med en historisk vinkel och med referenser till dagens samhälle.

En sak de talade om är vad som lockar med fascismen? Hur människor kan fastna för en sådan idé som bygger på exkludering och ultranationalism? En av förklaringarna Henrik Arnstadt hade är att det bygger på en optimistisk berättelse om samhället.

Det fick mig också att tänka på en bok jag har fått låna av en kollega - "The political brain" - som kollegan har skrivit om här. Den går ut på att vi inte är helt rationella när vi väljer vilket parti vi röstar på. Det krävs något mer än bra och realistisk politik. Det krävs en berättelse som känns rätt. (Och att kunna kontra på negativa kampanjer)

Det här är så viktigt att det faktiskt är lite konstigt att vi som är aktiva inom andra politiska rörelser så sällan lyckas med det. En optimistisk berättelse om framtiden. Jag vet att (S) valgeneral Janne Larsson tjatade om vår berättelse och alla har vi hört frasen - Sverige är ett fantastiskt land - men något håller på att gå sönder.
Sen försvann den i en strid ström av politiska förslag, kommer du ihåg dem?

Poängen är att vi idag hamnar på bakhasorna så fort en känslomässigt byggd kritik kommer mot ett visst förslag. (Läs trängselskatten är orättvis) Kan vi då inte placera förslaget i en berättelse som har en positiv känslomässig anknytning så blir vårt försvar praktiskt, sakligt och ointressant.

Det här är en insikt som jag vill påstå att Socialdemokraterna saknar idag. Vi har svårt att försvara våra beslut utifrån något annat än rationella argument. "Det är bra för jobben". Att knyta samhällsprojektet till en berättelse om värderingar är egentligen inte så svårt. "Det ger ett jämlikt och hållbart samhälle". Men det kommer att kräva en hel del omprogrammering av våra ledande företrädare som verkar tro att väljarna främst lyssnar på detaljerna.

I mina ögon är detta också det enda sättet att minska SDs möjligheter att växa. Att vi själva kan presentera en berättelse om en positiv framtid som bygger på inkludering och att vara inkluderad snarare än exkludering. För det vet vi om SD. De kommer alltid hitta nya som behöver bli exkluderade för att återupprätta Nationen. Idag är det muslimer. Imorgon?

P.S. 

Varför kan man inte tycka att kolonialism har gjort något gott? Därför att om en civiliserad stat vill ha något från en annan stat så är metoden som fungerar, och som skapar långsiktigt och meningsfullt utbyte, handel. Aldrig våld.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Skolan är ingen arbetsmarknadsåtgärd, sluta prata om den som en!

Igår presenterade Socialdemokraterna och Miljöpartiet ett gemensamt förslag om skolan.
Jag tycker förslaget är utmärkt men den känsla som väller upp i mig är vad bakgrunden och syftet till förslaget är.

På retoriken verkar det som om att skälet till att skolan ska bli bättre är att fler ska få jobb efter skolan. För mig är det väldigt märkligt.

Förskolepedagogen som uppmärksammar att ett barn behöver mer stöd kan ju knappast göra det för att barnet ska bli mer anställningsbar som vuxen.

Att skolan är bra är en vinst för de barn som går i den. Redan idag. Att få möjlighet att utvecklas i takt med sina kamrater. Att kunna bygga en stark självkänsla som bygger på möjligheten att lyckas. Att gemensamt lägga en värdegrund som bygger på människors lika värde. Att lära sig om kamratskap, samarbete och självdisciplin. Det är värden och delar som unga har nytta av hela livet och inte bara i yrkeslivet.

Visst är det så att de som går ut gymnasiet har större möjlighet att få jobb. Men de som lämnar gymnasiet är oftast de som lämnar grundskolan med låga betyg och stukat självförtroende. Därför är en förbättrad grundskola inte en insats bara för att förbättra kunskaper utan framförallt en plats som skapar fler människor som får chansen att lyckas, redan som unga.

Så därför tycker jag att det är underligt att man lyfter fram en obligatorisk gymnasieskola framför de viktigare reformer med fler speciallärare, obligatorisk förskoleklass och mindre grupper och klasser.

Varför ska det vara så svårt att prata om skolan som en samhällsinstitution med egenvärde och skolelever som annat än potentiell arbetskraft?

I ett samhälle som bygger på humanistiska principer om allas lika värde så är det en stor fälla att gå i att tycka att de som arbetar är mer värda än de som ännu av tusentals olika anledningar inte gör det.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Socialdemokraterna är också ett enfrågeparti

"Samhället, det är vi"...."Vi tillsammans. Du hör ihop med varenda människa du ser. Ingen här är ensam på riktigt. Vi är som ett gäng...Det är det som är samhället" Lotta Lundgren i Fokus nr 21 2014 

Lotta Lundgren förklarar för sina barn om samhället i Fokus. I samma tidning beskrivs Feministiskt Initiativs lavinartade utveckling.
FI beskrivs som ett enfrågeparti men för mig är det fullständigt uppenbart att de inte är det. Inte mer än Socialdemokraterna.

Om feminismen är FI:s fråga som sätter prägel på all deras politik (oavsett om den är ekonomiskt ansvarstagande eller ej) så har faktiskt socialdemokratin en fråga som är snäppet större och som borde ta lika stort utrymme i beslutsprocesserna.

Alla människors lika värde.

Margot Wallström och Stefan Löfven
Kungsportsplatsen, Gbg

Om orden inte används som en idealfigur utan som politisk handlingsplan blir det väldigt uppfordrande men också väldigt stimulerande. Jag var idag i Göteborg och lyssnade till Margot Wallström och Stefan Löfven som eldade på lite i valspurten. Båda pratade om mänskliga rättigheter och solidaritet. Båda pratade om hur samhället borde vara organiserat. Båda nämnde människors lika värde.


Lika värde inom Sveriges gränser, lika värde på jorden. Det är det som är planen. Ibland känns det som om våra beslut förhindrar det. Våra idéer om en mängd olika typer av gränser. Hur vi behandlar varandra. Hur vi byggt upp vårt samhällsgäng till en oerhört komplicerad apparat där systemen inte sällan skymmer sikten av människorna.

Inte alltid utan orsak har Socialdemokraterna beskrivits som systemkramare. Bestämmelser går ibland före sunt förnuft och humanism. Beslutens konsekvenser funderas på i ekonomiska termer istället för i mänskliga.

Jag hoppas och tror att de kloka människorna i vårt parti drar samma slutsats som jag gör av Feministiskt initiativs framgångar och inte minst deras förmåga att engagera unga människor.

Det krävs inte bara sunda statsfinanser för att förändra ett land. Det krävs också ett tydligt uttalat vad det är en förutsättning för. Kanske till och med våga vända på vad som är viktigast. Jag tyckte jag hörde något av det idag i Göteborg. Jag hoppas jag får vänja mig vid det!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Moderat desperation bakom skrämselartikel?

Idag gick moderata kommunalråd runtom i Göteborg och Bohuslän ut och ropade Vargen Kommer! så högt de kunde. De påstår att Socialdemokraternas förslag att normalisera arbetsgivaravgiften för unga kommer att skapa budgethål i kommunernas kassakistor. GP

De har helt enkelt bortsett från att socialdemokraterna föreslår att kommunerna via statsbidraget ska få full kompensation för den faktiska kostnad det blir med en högre avgift för unga. De har också bortsett från regeringens förslag att sänka åldern för sänkningen till 23. Om kommunerna får kompensation för sina 24- och 25-åringar i regeringens förslag ska jag ärligt säga att jag inte har kollat.

Jag funderar på om det är rent slarv som gör att moderaterna skriver en artikel som bygger på en lögn?
- Är det medvetet är det ju en skandal.

I det första scenariot är de inkompetenta och borde bli benämnda som det av våra medier.
I det andra är de ondskefulla och bör avslöjas som lögnare.

Det kommer säkert förekomma överilade artiklar även från Socialdemokrater under valåret men när man tagit sig mödan att samla ihop åtta gubbar och två kvinnor i ledande ställning i våra västsvenska kommuner så är det synd att deras artikel bygger på en falsk frågeställning.

Läs gärna mitt inlägg om att ha rätt eller få rätt. 
Vill du själv kolla i Socialdemokraternas budgetmotion (sid 101) finns den här

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags att vara en del av ett vinnande lag!

I helgen var det Socialdemokraterna i Göteborgs Distriktsårskongress.
En av höjdpunkterna var naturligtvis att valsedlarna till höstens tre val fastställdes.

Den Stora Nyheten är att vår Ordförande Anna Johansson toppar vår riksdagslista.
Den lite mindre är att vi helt byter toppkandidater till regionfullmäktige. Här toppar den Jämlika sjukvårdens hopp Håkan Linnarsson listan, följt av borgmästare Lena Malm och Kommunalarbetareförbundets egen Henrik Johansson.
I Göteborg toppar The Hardest Working Person in Politics, Anneli Hulthén, samtliga fyra valkretslistor. Hisingen, Väster, Centrum och Nordost.

Mest synd på listorna är att Cecilia Dalman Eek som idag sitter i riksdagen som extraordinär ersättare till Leif Pagrotsky hamnar utanför valbar plats. Trots omröstning hamnade Cecilia på sjunde plats på en riksdagslista där fem invalda är en rimlig förhoppning.

Det roligaste för mig personligen är att om vi gör ett hyfsat val så kommer jag själv in som ordinarie ledamot i Kommunfullmäktige i Göteborg.

Så nu gäller det.
Jag vet hur kul det är att vinna.
Det har hänt.
Tyvärr har jag större erfarenhet av att förlora.
Ni minns inte Gothia Baskets sista säsong men det gör jag. Som en av ledarna i en förening i det närmaste i upplösning var den onda cirkel laget hamnade i fruktansvärd att skåda.

Jag minns också känslan när vallokalsundersökningen presenterades vid valvakan 2010.
Ok, vi lyckades hänga kvar vid makten i Göteborg och regionen på fingerspetsarna men den vakan var ingen lycklig tillställning när det sämsta valresultatet på hundra år var ett faktum.

Till hösten hoppas jag att ovanstående laguppställning, tillsammans med hundratals lokala partiarbetare och ett starkt politiskt program kan väcka framtidstro och hjälpa till att skapa ett socialdemokratiskt styre i kommun, region och regering.

Det vore så gött att vinna!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Pis Aut Björklund

Spikarna i skolmajor Björklunds kista blir allt fler.

Inte nog med att lärarna har givit honom underbetyg.
Inte nog med att eleverna presterar allt sämre.
Inte nog med att lärarna har blivit färre under Björklunds tid vid makten.

Det som har varit en av svenska elevers främsta konkurrensfaktorer är numera ännu ett område där de presterar sämre än tidigare.
Det handlar om PISA-rapporten om kunskaper i  problemlösning. Uppgifter som kräver kreativitet och andra sidor än det rena faktatragglandet. Det handlar om förmågan att tillägna sig kunskap och använda den kreativt.

I mina ögon är det här ett större problem än dålig mattekunskap. Det är dock säkert relaterat.

En sak vi ofta glömmer när det gäller skolan är att det finns många som sliter som djur för att lyckas, både elever och lärare. Elevernas förutsättning att lyckas kan tyvärr lättast mätas med antalet hyllmeter böcker i hemmet.
En sådan utveckling kan endast hindras genom att varje förskola och lågstadieskola har högsta möjliga kvalitet och både verktyg och resurser att möta varje elevs utmaningar.

Det som är mest provocerande med den Björklundska attityden är den totala oviljan att ompröva sin väg. Istället för att ta ett relativt rimligt beslut och avgå. Att säga peace out.

Istället säga att det kommer att ordna sig och detta är resultatet av att de som regerade före Björklund, när de aktuella eleverna gick i tvåan. Det är ett konstigt sätt att vara ödmjuk inför ett uppenbart misslyckande. Det är att abdikera inför sin egen oförmåga.

Jag vet att det går att vända utvecklingen i skolan på några få år. I vissa skolor kan det gå fortare, i andra krävs mer tid. Det viktigaste är att det finns ett svar till de elever som ber om hjälp och möjlighet för läraren att utforma sin undervisningssituation.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den moderata valtaktiken - halva sanningen.

Jag är inte på något sätt ett geni. Men jag kan redan nu avslöja moderaternas taktik. Ni kan lyssna själva ikväll under partiledardebatten på Agenda.

Det handlar om att berätta om ökning. Ökning av antalet arbeten. Ökning av skatteintäkter. Ökning av sysselsättningen. Det låter jättebra.

Det de inte berättar är den viktiga andra sidan av saken. Ökningen av antal och andel arbetslösa. Ökningen av välfärdens kostnader och krav. Att de över 35 000 i Fas 3 räknas som sysselsatta.

Grafik från Dagens Samhälle. Välfärdens kostnader ökar snabbare än intäkterna.

Tyvärr innebär det att vi som vill prata om framtiden måste lägga energi på pedagogik istället. Att vi hela tiden måste ta fram den andra sidan av bilden innan vi kan säga varför alla inte upplever att det finns så fantastiskt mycket resurser i samhället. Att det är därför våra löften handlar om arbetslöshet och välfärd.

Det är också en del av moderaternas taktik. Att vi ska prata om det de vill istället för det vi vill. Försök att undvika att falla i fällan och klara av den pedagogiska biten snabbt.

Ytterligare en ingrediens kommer att tillkomma i den moderata taktiken. Det kommer att vara ett försök att sänka förtroendet för Stefan Löfven, Anneli Hulthén eller någon annan. Gå inte på det.

Till slut en avvikning:
Moderaterna har sänkt skatterna med ungefär 130 miljarder. Sedan 2006 har 200 000 fler börjat jobba i Sverige. En del har fått jobb tack vare regeringens reformer. Men. Hade vi behållit de 130 miljarderna så hade samhället kunnat anställa 200 000 till (ungefär hälften av de arbetslösa), dessutom hade det skapat efterfrågan i den privata ekonomin.

En liten extra poäng med att anställa i offentlig sektor är att man får tillbaka en hel del av sina lönekostnader via olika skatter som en person betalar både på lön, egendom och konsumtion.

GP

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det är allvar nu! Därför lyssnar vi på skolans proffs.

Ikväll gav jag mig utanför de interna mötenas långa rad och träffade tillsammans med en toppad uppsättning (S)-politiker från både nationell och kommunal nivå ungefär fyrtio förtroendevalda från Lärarförbundet i Göteborg.

Själv satte jag mig i gruppen med förskolelärare.
Deras bild är entydig. Vi behöver minska barngrupperna. Vi behöver dessutom se över hur vi löser bemanningen på ett vettigt sätt med utökade öppettider. Det är nödvändigt att se över hur vi löser kringtjänster och hur vi kan stötta upp organisationen för barn med särskilda behov. Då kan förskolelärarna finnas för alla barn.

Det är en fråga om arbetsmiljö.
Det är också en fråga om barnens hälsa och utveckling.
Jag ser att Kommunal lyfter liknande krav för barnskötarna.
Lika rimligt.

I Göteborg har vi satsat på att bygga ut förskolan. Inga barn står längre i kö. För att lyckas minska barngrupperna behövs ytterligare satsningar. För att kunna utlova dem krävs en socialdemokratisk ledning inte bara i staden utan även i landet.

Mikael Damberg

Mikael Damberg presenterade den nationella socialdemokratiska skolpolitiken på mötet. I den är förskolan inte med ännu. Men som Mikael sa - Det var länge sen vi gick till val utan att ha en satsning på förskolan med.
Jag hoppas verkligen att det stämmer den här gången också. För jag vet att Göteborgs stad behöver stödet från en socialdemokratisk regering för att klara utmaningarna inom både skola och förskola efter valet i höst.

Varje ansträngning vi gör för barnen är en vi får igen. Kanske inte omedelbart men i det långa loppet. Ju tidigare vi satsar desto större är belöningen.
Min önskan är att vi erkänner det förhållandet och går in med en supertydlig prioritering på förskolan och lågstadiet. I Göteborg och från riksnivån.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Fel skäl för försörjningsstöd. Ytterligare ett offer på välfärdens altare.

SVT Östnytt rapporterar att nio av tio som får försörjningsstöd i Östergötland får det av "fel" skäl. Det är hålen i socialförsäkringssystemen som öppnats upp under de borgerliga regeringsåren som är orsaken.

Men det är inte bara trygghetssystemen som har urholkats. Själva tryggheten är urholkad. Långtidsarbetslöshet och långtidsberoende av försörjningsstöd ökar. Villkoren på arbetsmarknaden blir allt sämre, speciellt för de i början av sitt yrkesliv. Att bryta långtidsarbetslöshet via utbildning är få förunnat.

Att socialsekreterarna nu får administrera arbetslösa istället för att stötta de som har behov av deras kompetens är slöseri.
Att människor istället för utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder erbjuds försörjningsstöd och fas 3 placeringar är slöseri.
Att regeringen subventionerar företags vinster genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga istället för aktiva utbildningsinsatser är slöseri.

Listan kan bli lång.

Jag är rädd för att den uppförsbacke av otrygghet den nya socialdemokratiska regeringen ställs inför till hösten kommer att bli väldigt brant att ta sig upp för.
Jag hoppas att vi har nog kraft och beslutsamhet att ta oss upp innan det nya Fattigsverige har blivit ett permanent inslag i vårt samhälle.

SVT, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Marschen mot nollpunkten

I ett samhälle som tagit den representativa demokratin och folkrörelsetanken så långt det går är det förvånande att så få påtalar det offentliga beslutsfattandets och de politiska systemets kris.

Det stora problemet är inte att människor inte är politiskt intresserade eller engagerade. Det stora problemet är att de traditionella partierna allt mer sällan förmår intressera och engagera en större skara människor.

Jag tror att det beror på två saker. På gott och ont.

1. Ju mer offentlig och transparent världen blir, desto mindre plats finns det för egna initiativ och ju större risk att beslut kritiseras vilket skapar rädsla för handling, både hos politiker och tjänstemän. 
2. Komplexiteten i samhället gör att varje nivå av makt är beroende av andra nivåer för att fungera och utföra uppdraget. Det skapar en känsla av maktlöshet över situationen.

Det beror naturligtvis också på att i moderna familjer så är fritiden likartad för kvinnor och män, vilket skapar mindre tid för män att gå på sammanträden. Totalt sett borde det ju finnas lika mycket tid men det är inte sant. Människor arbetar mer idag och tid går inte att överlåta till en annan person. Att prioritera en aktivitet är alltid att nedprioritera en annan.

Idag är partierna på väg att bli kampanjorganisationer för centrala ledningar snarare än medlemsdrivna rörelser med lokala agendor. Kristdemokraterna har till och med annonserat efter kampanjarbetare på Arbetsförmedlingen.

På varje politisk nivå fattas det varje dag beslut. Det kan vara stora, små, viktiga och triviala. Det vanligaste politiska beslutet är att bifalla ett förslag från tjänstemän. De som fattar beslutet är våra förtroendevalda. Utsedda av folket eller folkets representanter i riksdag, region, landsting eller kommunfullmäktige i samband med allmänna val.

Idag tappar de allra flesta partier medlemmar. Speciellt de stora. Om den utvecklingen fortsätter innebär det att partierna kommer ha färre personer att välja bland för att få fram förtroendevalda. Det ger att professionaliseringen av politiken kommer att accelerera. Det kommer också att innebära att makten hos de traditionella politiska partierna kommer att minska till förmån för missnöjespartier, folkomröstningar och direktdemokratiska initiativ.

Vad kan då partierna göra för att bryta denna långsamma marsch mot den punkt där de politiska partierna längre saknar legitimitet? Det är den gordiska knuten och mitt allra kortaste svar är att minska besattheten av organisation och geografi och istället bejaka engagemang i sakfrågor. Har du en bättre idé? Dela med dig!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mäta bör man annars dör man!

Jag är inne i budgettider.
Nu ska det mätas. Utvärderas. Värderas och prioriteras.
Ju säkrare siffror desto bättre. Abstraktionsnivån är hög.

Vi har investeringsbudgetar för hus och maskiner men kostnadsbudgetar för människor. Det borde vara tvärtom.

Det är lätt att bli cynisk när man gör budget. Det är också lätt att göra fel. Att glömma vad som gömmer sig bakom siffrorna. Det som är viktigt.

En kollega till mig sa att nu finns det inte längre någon luft att trycka ur den offentliga sektorn. Sjukskrivningarna ökar, kostnaderna likaså. Vi får mindre välfärd för mer pengar.
Frågan är alltså om det inte hade varit bra med lite luft över. Tid att andas. Att fylla blodet med syre.

Problemet är att det inte går att mäta. Eller?
Vi vet att engagerade och delaktiga medarbetare inte bara trivs bättre utan de blir också mindre sjuka och stannar kvar längre på sin arbetsplats. Det är helt enkelt effektivt med god arbetsmiljö.

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg gav igår ut en ny rapport. "Vad kan vi vinna på att göra de sjuka jobben friska?" av David Ljung.
Den frågan ställer vi oss alltför sällan och jag tror att det beror på att resultatet av en bra arbetsmiljö är lätt att mäta men metoderna för att nå dit, åtminstone när det gäller psykosocial arbetsmiljö, ofta är abstrakta.

Det är lätt att sitta så här någon meter från budgetprocessen och vara klok men att vi ska ha investeringsbudgetar för medarbetare är något värt att arbeta för i framtiden.

AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Veckans sämsta erbjudande - att anta det är att ge upp.

Jag fick ett brev i veckan. För 95 spänn i månaden kan jag numera försäkra mig om att få en buffert på 6000 kr i månaden vid arbetslöshet eller sjukdom.

Att försäkringsmarknaden har erbjudit tillägg på a-kassan är inget nytt. Men det här är i alla fall nytt i mina ögon.
En privat försäkring för inkomstbortfallet när du är sjuk är det slutliga beviset på hur samhällets socialförsäkringssystem har fallit samman. Och att människor är fast i sina skulder.

Jag vet inte om det finns en stor marknad för buffertförsäkring och jag har inte kollat villkoren för den. Att den existerar är illa nog. Det är en underbetyg till välfärdsstaten och det borgerliga systemskiftet. Att köpa den är att ge upp det fullt rimliga kravet på 80% av inkomsten som ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. Jag vill inte ge upp.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

De halva sanningarna

Den här helgen har det blivit tydligt att både politisk kommunikation och granskande journalistik har lite bekymmer med att ha både orsak och verkan i huvudet samtidigt.

I lördags gick Moderata regionrådet altmeister Johnny Magnusson ut i GP (länk nedan) och dunkade hårt på sin trumma om hur mycket pengar moderatpolitiken har skapat i statskassan. Han menar att det är den moderata politiken som är anledningen till ökade skatteintäkter i kommuner och landsting. Att hela ökningen förklaras med befolkningstillväxt nämns inte ens i en bisats av Magnusson. Att arbetslösheten idag är högre än den var när moderaterna tog makten 2006 nämns inte heller. Inte heller ett ord om att kostnadsökningarna, inte minst tack vare den nämnda befolkningsökningen har varit mycket stora i kommun och landsting, bland annat som resultat av den moderata politiken på riksnivå.
Ola Pettersson, LOs chefsekonom, kör lite snabb slutledning kring denna nya moderata svammellinje som vi säkert får dras med fram till valet.

"Sambanden är ganska enkla och det finns ingen anledning att det råder fortsatt oklarhet på dessa punkter. Om man sänker skatterna kraftigt, samtidigt som tillväxten är låg, då blir det mindre skatteintäkter som kan finansiera den offentliga välfärden. Det är just det som hänt i Sverige under alliansregeringen."

Tyvärr är det public service nyhetsredaktioner som får bidra med ytterligare exempel på halva sanningar.
Den första är att antalet olyckor i färdtjänsten har ökat. Det är sant och inte på något sätt önskvärt men med tanke på befolkningsutvecklingen, tror ni inte att antalet resor med färdtjänsten också har ökat? Det nämns inte i ekots reportage (görs det i Kalibers längre version?) och lämnar åtminstone mig frågande.

Den andra nyheten som jag vill veta mer om är den om att biljettpriserna i kollektivtrafiken har ökat mycket snabbare än index. Det känns ju inte så bra men det sägs inte heller någonting om hur mycket volymen av kollektivtrafik har ökat under samma period. En inte alltför kvalificerad gissning är att även denna utveckling har varit betydligt snabbare än index vilket naturligtvis också ger en kraftigt ökad kostnad för dem som betalar kollektivtrafiken. Det sägs heller inget om hur många fler resande det är i kollektivtrafiken idag jämfört med 1995, skulle kunna sätta en liten finger på att de också har ökat betydligt mer än index.
Visst hade det varit dandy med lägre priser i kollektivtrafiken men att hävda att priserna ska höjas enligt index när kostnaderna har ökat fortare pga utökad kollektivtrafik är en politisk diskussion som handlar om hur mycket de som använder kollektivtrafik ska betala och hur mycket alla skattebetalare tillsammans ska betala. Den ser vi inget av i SVTs undersökning.

Så mina vänner. Det kommer att bli ett prövande år för oss som vill ha hela sanningar.

GP, SVT, SVD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det där som behöver sägas för att möta främlingsfientligheten

Vi går mot ett val där mitt partis mål är klart och tydligt - besegra moderaterna och vinn regeringsmakten. Idag står det pinsamt uppenbart att Moderaterna har accepterat att utmaningen sker på socialdemokraternas planhalva och att kampen står att övertrumfa varandra i förslag kring ekonomisk hushållning.

Som en glad slempadda står samtidigt SD på högerkanten och tackar och tar emot. I riksdagens polisdebatt som jag damp ner i under lunchen står Richard Jomshof och pratar om att polisen ska återta makten i miljonprogramsområden och förespråkar i fördolda ordalag mer våld från statsmakten.

Ju mer regering och opposition liknar varandra, desto mer utrymme för SD att köra en egen linje, en linje som lätt kan tilltala med sin enkelhet men som också, om närmare eftertanke görs möjlig, är svår att stå kvar vid så länge man påstår sig hävda alla människors lika värde.

Det enda som är positivt just nu är att den (offentliga) debatten om invandring är tyst, det finns också en växande, i mitt tycke positiv, debatt om vardagsrasism. Det är viktigt att alla socialdemokrater och andra antirasister kan möta främlingsfientlighet med empati men också med motstånd.
Ett motstånd som består av att det inte är nya svenskar som är problemet, det är de sociala strukturer som stänger dem ute. Det är arbetsmarknadspolitik som är ett skämt, det är utbildningspolitik som har gett upp, det är bostadspolitik som är på väg att haverera och det är ett stängt samhälle som redan idag behöver utnyttja alla tillgängliga människor för att utvecklas.
Christer Mattson som jobbar med Toleransprojektet i Kungälv och med Teskedsorden sa på en föreläsning nyss att
 - Med tal om integrationspolitik riskerar vi att etnifiera sociala problem.
Vi skapar bilder av den andre istället för bilder av sociala och ekonomiska strukturer som behöver bekämpas.

Vi måste vara väldigt noga när vi möter de som vill att Sverige ska stänga sina gränser att påpeka dels vad öppenhet ger tillbaka men också att det är de sociala problemen som behöver tacklas, i Sverige och i Europa. Att tro att stänga ute människor kommer lösa de innestängdas sociala problem är en befängd tanke. Även om vi skulle stänga grupper av människor ute kommer blicken fastna på nästa grupp inom landet och sen nästa osv. tills dess att intolerans och motsättningar skapar sociala spänningar som är omöjliga att hantera.

Så vad behöver sägas för att möta främlingsfientligheten?
Först måste vi lyssna men när vi pratar ska vi säga att vi aldrig kommer att vinna på att stänga inne oss men att vi behöver göra mycket mer för att bekämpa arbetslöshet, dåliga bostäder och dåliga skolresultat.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Öppenheten med valstrategin ställer stora krav på politiken

Idag presenterade Socialdemokraterna via valledaren Janne Larsson valstrategin för 2014. Det är två valdatum som täcks in. EU-valet och det stora valet till, kommun, region och riksdag i september 2014.
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.

Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.

Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.

Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.

Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.

Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.

AB, AB, SR, DN, SVT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?