Fel skäl för försörjningsstöd. Ytterligare ett offer på välfärdens altare.

SVT Östnytt rapporterar att nio av tio som får försörjningsstöd i Östergötland får det av "fel" skäl. Det är hålen i socialförsäkringssystemen som öppnats upp under de borgerliga regeringsåren som är orsaken.

Men det är inte bara trygghetssystemen som har urholkats. Själva tryggheten är urholkad. Långtidsarbetslöshet och långtidsberoende av försörjningsstöd ökar. Villkoren på arbetsmarknaden blir allt sämre, speciellt för de i början av sitt yrkesliv. Att bryta långtidsarbetslöshet via utbildning är få förunnat.

Att socialsekreterarna nu får administrera arbetslösa istället för att stötta de som har behov av deras kompetens är slöseri.
Att människor istället för utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder erbjuds försörjningsstöd och fas 3 placeringar är slöseri.
Att regeringen subventionerar företags vinster genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga istället för aktiva utbildningsinsatser är slöseri.

Listan kan bli lång.

Jag är rädd för att den uppförsbacke av otrygghet den nya socialdemokratiska regeringen ställs inför till hösten kommer att bli väldigt brant att ta sig upp för.
Jag hoppas att vi har nog kraft och beslutsamhet att ta oss upp innan det nya Fattigsverige har blivit ett permanent inslag i vårt samhälle.

SVT, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Som plåster på ett benbrott - jag säger nej till övervakningssamhället!

Surfade in på GT:s web.
(Skulle kolla om de prioriterade storasyster Expressens kampanj för Hadide över sin egen för Vägvalet, men - nej.)
Ser då en artikel om att politiker tycker att det är OK om Avenyn kameraövervakas. Man hävdar att tryggheten kommer att öka om kameror sätts upp.

Bild klippt från GTs web. Fotot är taget av Jan Wiriden

Visst kan vi kameraövervaka och kanske kan någon gärningsman i ett våldsbrott efter detta identifieras. Brottet har ändå blivit utfört. Frågan är ändå om det spelar någon roll då våldet redan nu sker på sidogator, utanför massans ögon. Kamerorna och eventuellt fällda gärningsmän är som ett litet plåster på såret.
En större sår är frågan om vad som orsakar våldet och vilka mekanismer som behövs för att minska det. En liknande fråga är om det nu är på helgkvällar på Avenyn som våldet är koncentrerat, varför koncentrerar inte polisen sina resurser dit. Kan polisers önskemål om lediga lördagsnätter prioriteras före behovet av deras tjänster? Ska registrerande kameror ersätta förebyggande poliser?

I mina ögon känns politikernas optimism till övervakning dessutom som ett underkännande av sin egen förmåga. Att förändra de strukturer som skapar våldsbrott tar förvisso lång tid men nog är det den uppgiften som är politikernas, inte att övervaka medborgarna, att hålla dem i skinnet, i alla fall där det finns kameror.

Våld har alltid funnits och en utlösande faktor till våld är ofta statusskillnader (i kombination med alkohol förstås). Den som nekas i krogkön, den som anser att någon brustit i respekt. I ett jämlikt samhälle är det små statusskillnader och små anledningar till våld. Därför är det underligt att som politiker acceptera våldet och jaga gärningsmännen när man i sina händer har delar av lösningen till att skapa ett samhälle där inga gärningsmän behövs.

Det är inte sällan man önskar sig att allt ont bara skulle försvinna och tror att det finns en enkel lösning. Tyvärr är kameraövervakning inte en sådan. Vad man möjligen lyckas med är att flytta våldet.

Gustav Nipe om att övervakningskameror inte räddade Anna Lindh
Rödgrönt Göteborg om Hadidefallet.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Staffans sommartal 1 : Sverige

Tänkte börja med något nytt här på bloggen, så här mitt upp i sommarens nyhetstorka och vädrets lynnighet finns ju gott om tid att reflektera och formulera. Därför ska jag försöka bjuda på ett antal sommartal, jag börjar med ett litet ödmjukt om vad Sverige är och hur jag vill att det ska vara:

Det finns inte ett Sverige, det finns inte två, tre eller hundra. Exakt hur många Sverige som finns går inte att säga, det finns lika många som det finns personer som har en relation till landet, en del kanske bara känner till Sverige genom den där mörka tjejen som vann ESC 2012. En del tror att det är ett litet land i alperna.

Det Sverige som är mitt är naturligtvis inte så väldigt annorlunda från det som är mina barns  eller mina föräldrars men i mitt nätverk finns personer som har helt andra relationer till det här landet än jag själv har.

Om vi pratar om oss som bor inom landets gränser så tycker nog de flesta att det är ett vackert land och ett rikt land men att det har sina fel och brister ändå.

De största felet och den största bristen jag ser är hur vi ser på människor, kanske inte människor emellan men när vi sätter en organisation emellan oss; ett företag, en myndighet, en institution. När okunskap och rädsla skapar avstånd och fördomar. 

När det händer blir människor förminskade till grupper, till lönekostnader, ärenden och brukare.

Synen på människor som kostnader är den som gör mest enskilt ont i Sverige enligt mig. För när människor blir kostnader är det väldigt lätt att spara. 

Det kostar för mycket med sjukvård, apotek och telefon till människor i glesbygd. Det kostar för mycket med förskolor, skolor, kollektivtrafik, vägar och bostäder till människor i storstäder.

Det kostar för mycket med pensioner till de gamla, inkomstskydd för de sjuka och a-kassa till de arbetslösa.

Det kostar för mycket att ha en som inte kan prestera 100% 100% av tiden anställd.

I mitt Sverige investerar vi i människor, i deras barndom, i deras ungdom och i deras ålderdom. Vi tar gemensamt ansvar för vår utveckling och vår svaghet.

Under sina yrkesverksamma år behöver Sveriges människor mer utbildning, mer stimulans och mer delaktighet, i produktionen men också i vinsterna, människor ska vara en investering, inte en kostnad.

Det Sverige jag drömmer om är ett flummigt land. Ett land där vi tar hand om varandra, där vi skrattar med varandra och där vi litar på varandra. Ett land där alla har möjligheter att försöka fullfölja sina drömmar, oavsett om de handlar om stilla familjeliv på landsbygden eller avantgardeliv i storstadens nattpuls. Med det sagt är det fortfarande inte en mänsklig rättighet att bli filmregissör men alla ska på ett formellt plan ha lika kort väg dit.

De allra, allra flesta i Sverige är varken egenföretagare, mediemänniskor eller har särskilt glamorösa CV:n, Posten är fortfarande en av de allra största arbetsgivarna i Sverige, de flesta kvinnor som jobbar gör det i offentlig sektor. Industriarbetarna blir allt färre men de är fortfarande hundratusentals fler än PR-konsulterna.

Det som är fascinerande med människor är att de är så mycket mer än sina CV:n. Intressen förenas i idrotten, i musiken, i frivilligorganisationer oavsett bakgrund och lönecheck. Vi är sociala, kunniga och komplexa. Tillsammans förstår vi bättre än var och en för sig. Därför måste vi bli mycket bättre på att lyssna på många och inte på några få som sitter nära den formella makten. Den moderna tekniken, som nästan alla i Sverige använder(!), ger stora men outnyttjade möjligheter både lokalt och nationellt.

För att vi ska kunna uppleva det Sverige jag drömmer om så kommer det att krävas stora gemensamma investeringar i trygghet. För känslan av trygghet föder mod och kreativitet. När vi inte behöver oroa oss för morgondagen drömmer vi istället om den. När vi inte är rädda för att lyckas betala elräkningen nästa månad vågar vi engagera oss i våra drömmar oavsett om de är att cykla Vättern runt, starta ett nytt tändsticksimperium eller att bli en superbra trädgårdsmästare. 

När vi har ett jobb som vi trivs med mår vi också bra. Fler måste få känna den känslan.

Vi är olika. Att människor är blyga, självmedvetna, skumma, dryga eller bråkiga är bra, alla har en personlighet som livet och de själva formar. Att de är trötta, negativa, känner sig förbrukade eller uppgivna är förjävligt, livets smällar kan vara tuffa men de ska alltid vara möjliga att resa sig ifrån. När det är möjligt för alla har vi ett fantastiskt land att leva i.

Jag vet inte hur ditt Sverige ser ut. Det kanske ser bättre ut än mitt, det kanske har färre hinder och fler möjligheter, kanske tvärtom. Det jag helt säkert vet är att det är annorlunda än mitt och så kommer det att förbli. Förhoppningsvis kan vi jobba tillsammans för att låta de positiva bilderna bli fler och de tråkiga färre, att ljus finns i fler människors ögon och att  vi kan smitta världen med den kraft som ett tryggt land besitter.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Regeringen går från ord - till handlingsplan.

Tack så mycket för den oerhörda visdom som strömmar ut från Rosenbad idag. Schlingmanns patruller har lyckats författa ett debattinlägg som innehåller fakta och problemställning. Slutsatsen när man har fakta och problemställning blir att man ska skapa en handlingsplan.

Missförstå mig inte nu. Jag gillar handlingsplaner när de gör nytta. När planen ger resultat. Jag misstänker dock starkt att regeringens handlingsplan kommer att komma fram till precis det som står i problemställningen. Unga män i socialt utsatta miljöer är de som mest troligt kommer att vara de som begår hatbrott, oavsett vem hatet riktas emot.

Handlingsplanen kommer därför att gå ut på att kartlägga de miljöer som dessa unga män vistas i, fysiskt och på nätet.

En mer effektiv metod mot hat som  jag har skrivit om tidigare är att öka tryggheten i samhället genom att bekämpa problemen i de utsatta miljöerna och minimera dem istället för att ha bättre koll på de ungdomar som växer upp där.


Jag är fast övertygad om att det Jens Stoltenberg sade i anslutning till terroristdådet i Norge gäller; vi ska bekämpa hatet med mer demokrati och mer öppenhet. 
Vi måste bekämpa otryggheten i samhället med med mer öppenhet och öka möjligheterna för landets unga. 


Vi ska bekämpa social utslagning med reformer för att minska den. 
Det är som med eldsvådor, det är mer effektivt att bekämpa eldhärden än lågorna.


Ett annat gäng än regeringen som har förtvivlat svårt att se sig själva med minsta form av distans är SD. Jag rekommenderar starkt läsning av Ann-Charlotte Marteus ledare i Expressen idag: Dagis för paranoida SD-pojkar.

Bloggat på ämnet regeringens debattartikel har alla grabbarna längst fram :-) : Sebastian Stenholm, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Människors otrygghet är en bra marknadsplats.

I en av dagens mest läsvärda postningar tar Peter Johansson rejäl utkik från sitt Röda Berg.

Han skriver:

"I ett samhälle där förändring inte innebär en hotande katastrof har högerpopulismen inget att komma med. I det samhället hälsas den okände som en glad nyhet, inte som ett hot som måste motas.Vaccinet mot högerpopulism kallas generell välfärd. Det är ingen slump att det första högerpopulistiska partiet med främlingsfientlighet på agendan kom in riksdagen i samband med en kris. Ej heller att det andra gjorde det. De lever på rädsla, ska vi bli av med dem måste vi ha ett samhälle utan rädsla."

Det är den växande otryggheten i samhället som är en av de största bovarna i dramat när vi ser på rädslans problematik.

Framförallt är det en växande marknad för och ett ökande intresse för den personliga säkerheten och den rent fysiska tryggheten som är väldigt påtaglig, trots att det svenska samhället i stort har blivit en allt säkrare plats, speciellt påtagligt är det för oss som har små barn. Alla barnens miljöer är designade för att minimera risken för skador (förutom de allt vanligare studsmattorna då). Det finns barnförsäkringar och specialfonder för barnens sparande.

Min poäng är densamma som Peters, han menar att rädslan för förändring är svår att omvandla till något positivt om det är osäkert vad förändringen leder till.

Det har väckt en övertygelse hos mig om att trygghet är ett av de mest väsentliga värden vi måste bygga vårt samhälle kring. Det är nämligen bara den som är trygg som vågar misslyckas och därmed lär sig att lyckas.

Det här är en lärdom från mina år i idrottsrörelsen. Visst finns det exempel på framgång genom kadaverdisciplin och bestraffning vid misslyckande och det är en sådan värld vi är på väg emot just nu. Exemplen på långvarig framgång med det receptet är dock väldigt få. De föreningar som har en långvarig framgång har istället ofta väldigt trygga miljöer, där förändring är lika med utveckling och ett misslyckande är ett bra försök, en tydlig organisation där man gör det man säger att man ska göra är också väldigt viktig.

För att Sverige ska fortsätta vara framgångsrikt och våga bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle så måste våra grundläggande medborgerliga tryggheter säkras. Det politiska systemet skall genom tydligt uttalade mål och en konsekvent öppen, tolerant och tillåtande politik motverka den rädsla som växer i samhället,  ivrigt påhejad av försäkringsbransch, säkerhetsbransch och media. Joba mot rädslan för den personliga säkerheten, fysiskt, ekonomiskt och med minskade tilltro till sitt samhälle och sina grannar. Med rädslan kommer en minskade vilja att våga lära nytt, våga ompröva och våga tillåta.
För mig är det uppenbart att Sverige idag går åt motsatt håll och att det är en utveckling som har skett under lång tid.


Jag ser att den filosofi som härskar idag är den kortsiktiga nyttans, där människors viktigaste  bidrag är till samhällsekonomin. Den jag vill se är den långsiktiga som sätter människorna först och ekonomin som medel istället för mål.

Martin Moberg på ämnet, länkarna nedan är från honom.

Bloggat: Sebastian Stenholm om en bloggande Hellsborn och en fasadputsande Åkesson, Alliansfritt Sverige om att moderaterna i Sörmland tar SD:s parti mot S, Roger Jönsson om att SSU ska startas i Ystad, Anders Svensson om skral läsförmåga hos sd?, Annarkia om hatets barnkammare, Tokmoderaten om när det acceptabla blir oacceptabelt, Leine Johansson om ingen rök utan eld, Kulturbloggen om vad Anders Behring Breivik ska vara lika med på nätet, Peter Johansson om ett uttalande av Pat Buchanan (rep) "Breivik may be right", fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, HP, Expr 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, SR 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, GP 1, 2, 3, 4, Dagen, SvD 1, 2, 3, 4, Daily Mail, NSD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vad handlar Möjligheternas land om?

I makthavare.se:s lustmord av Mona Sahlins Möjligheternas land som jag håller på att läsa lite lugnt på semestern (boken, inte recensionen, den läste jag olugnt) har man uppfattat det som om boken egentligen inte handlar om någonting. Hade jag varit redaktör så hade jag kanske saxat lite i den, det kan jag hålla med om men boken är inte tom. Den innehåller en idé som är så intressant att den måste följas upp och tas upp och pratas mer om inom socialdemokratin. Idén är att alla i ett land får det bättre om vi minskar ojämlikheten. Det handlar i detta fall inte om ekonomiska beräkningar och politiska strategier som efterfrågas av makthavare.se:s recensent utan om forskningsresultat baserade på bl.a. FN siffror.
Det vore djupt olyckligt för Sverige och oss som bor här om den inslagna vägen med ökade klyftor som följd får fortsätta. Vi kommer att bli ännu mer mentalt påfrestade, vi kommer att bli våldsammare, delta mindre i samhällslivet och lita mindre på varandra. Allt detta går att läsa i Jämlikhetsanden.
För mig så skulle det kännas betydligt mer värdefullt om jag kan veta idag att mina döttrar får växa upp i ett samhälle där man bryr sig om varandra än i ett samhälle där man kan bli skitrik om man lyckas hitta rätt gen i entreprenörskapspoolen eller, vanligare, redan-rik poolen, men där de som inte har rätt förutsättningar från födseln inte heller kommer att kunna skaffa sig dem senare i livet.
Mona Sahlin skriver också om att Sverige ska vara ett land med stor social rörlighet. Det är en idé som jag är en stark anhängare av. Det är dina passioner, dina personliga val och din potential som ska driva dina möjligheter. Ett starkt samhälle skapar möjligheter för starka individer, skapar möjlighet att misslyckas men också möjlighet att försöka igen. Jag närmar mig själv 40 och jag, liksom många av mina vänner, vet inte vad vi ska bli när vi blir stora. Vi bör ha möjlighet att styra om vår väg om vi vill. Vi ska kunna ha den tryggheten som en möjlighet, att en omställning inte självklart är en kris utan kan vara en utveckling. Det kommer att skapa förutsättningar för ett bättre samhälle där folk trivs på sina jobb och med sina liv. Ett sånt samhälle är värt mer än ni tror och de negativa effekterna av ett otryggt samhälle går att hitta i USA och Storbritannien där den ekonomiska ojämlikheten är mycket stor.