Babysteps eller elefantkliv?

Sitter i demokratins myshörna på kommunfullmäktige i Göteborg. 

Långa diskussioner om våra gemensamma frågor. Hur vi ska göra Göteborg bättre. Hur ska vi kunna välkomna fler? Hur ska vi kunna skapa bra liv för alla barn så att de kan växa upp i frihet och trygghet.

Regeringen presenterade igår sin vårproposition. Ett förslag som faktiskt kommer att innebära minskade ekonomiska skillnader mellan människor, efterlängtat efter många långa år av ökade klyftor, även under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Men det är babysteps. Räcker det verkligen för att träffa rätt i höst och i kommande budgetar under mandatperioden? Jag är orolig för att regeringen trots decemberöverenskommelsen inte kommer att våga ta ytterligare kliv. 

Det är kliv som behövs. Rejäla elefantkliv för att öka jämlikheten. Det är bråttom att minska klyftorna. De sociala spänningarna fortsätter att öka. I Göteborg fortsätter boendesegregationen att öka. 

Varför är det så bråttom?

Jo, det är för barnens skull. Att barn växer upp och kan räkna olika mängd år framför sig beroende på var deras föräldrar bor är orättvisan manifesterad.

Ska vi se till att de som föds idag och imorgon ska ha lika möjligheter måste vi agera nu. Rejält.

Gör något, gör mer, gör bättre

Det rör på sig i socialdemokratin. Det är inte bara ungdomsförbundet som vill förnya partiet. Det finns också ett embryo till ett nytt socialdemokratiskt paradprojekt; att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Det fiffiga med det är att det framförallt innebär insatser för att minska långtidsarbetslöshet, brist på utbildning och trångboddhet. Insikten om att det mesta grundas i jämlika uppväxtvillkor ger ytterligare politiska nycklar som Socialdemokaterna börjat stoppa i låsen (pengar till lågstadielärare).

I mina ögon är den ojämlika hälsan den största orättvisan i samhället idag och den är en konsekvens av att ekonomiska och sociala klyftor har blivit större. Det ska vi socialdemokrater göra något åt nu.

I Göteborg har det gjorts ett fantastiskt arbete för att kartlägga dels hur det faktiskt ser ut men också för att ta reda på vad för andra liknande arbeten som har gjorts och vilka åtgärder som fungerar. Självklart är det något som Socialdemokraterna i ledande ställning kommer att ta politiskt ansvar för. 

Marmotrapporten som arbetet utgår från har tre steg för att lyckas. Gör något (det gör vi), gör mer (det är på gång), gör bättre (därav kartläggningen). Än är utmaningarna stora men de blir allt mer greppbara.

I Västra Götalandsregionen bygger vi hela vår oppositionspolitik kring att sluta klyftorna. Det innebär insatser för att ha jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela regionen men framförallt insatser för att förebygga strukturer som skapar ohälsa. Arbetslöshet, låg utbildningsnivå och dålig miljö kan även regionens verksamheter bidra till att minska.

Regeringen håller på att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Jag hoppas att signalerna om att det är ytterligare en expertsamling är fel och att det istället blir en politisk kommission för att nå fram till vilka verktyg regering och riksdag ska bidra med för att minska ojämlikhet i hälsa.

I mina ögon har denna kommission en lika viktig uppgift som den framtidskommission som presenterades för några veckor sen.

Vi har nu i Göteborg tagit första steget att politiskt inom partiet samordna och fokusera våra insatser. Allt går inte att genomföra men det är inte minst viktigt att ha en gemensam utmaning som vi kan berätta för Göteborgarna om hur vi vill lösa tillsammmans. 

Socialdemokraterna i Göteborg har tappat i förtroende på alla politiska nivåer de senaste åren. Nu slutar vi huka oss för motvinden, ställer oss upp och gör något som när det börjar synas bör återvinna det förtroende som gått förlorat. 

Plåstret är draget på trängselskatten, nu är det dags för farligare sår.

Ja nu är det alltså i praktiken klart. En bred majoritet i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Göteborg kommer att lägga folkomröstningen om trängselskatten till handlingarna utan åtgärd.
Att regeringen och framförallt finansdepartementet kommer bli ivrigt uppvaktad om Backaundantag och minskade påminnelseavgifter är något som också finns en bred uppslutning kring.

En majoritet röstade nej i folkomröstningen. Det är naturligtvis ett nederlag för de etablerade politiska partierna som alltså samtliga är för. Att det här blir resultatet kommer att uppröra många under lång tid. Det är omöjligt att vinna den kampen. Därför måste vi börja göra andra, faktiskt viktigare, saker.

Jag vet vad jag vill. Jag vill gå mot klyftorna. Hälsoklyftorna, de sociala klyftorna, boendesegregationen, sysslolösa unga, arbetslösheten.
I Västra Götalandsregionen har Socialdemokraterna bestämt att detta är den viktigaste fokusfrågan. Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna. Tyvärr i opposition.

Nu hoppas jag att Göteborg följer efter. Att när den rödgröna delen av regnbågen presenterar sin budget om ett par månader så är klyftorna i fokus. Att sluta dem är en fråga av så oerhörd vikt att infrastrukturen bara är en symbol i jämförelse.

Det finns nämligen en grundläggande och kränkande orättvisa i att människor kan förväntas leva olika länge bara beroende på var i staden man bor. Det är ett bevis på att ett jämlikhetsprojekt är det absolut viktigaste vi kan göra just nu.

Det finns en bra grund i det arbete med kartläggningen som är gjord. Nu är det upp till politiken att svara upp mot de stora utmaningar som är alltför tydliga.

Min förväntan på Socialdemokraterna i Göteborg och den linje jag vill driva är att klubba en budget för att börja sluta klyftorna i Göteborg redan nu till sommaren.

Socialhållbarhet.se, GP, P4

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den största orättvisan - krönika i Ny tid - Göteborgsområdet

Nedanstående publicerades i dagens (4/2) Ny tid (dock ej på nätet)
Vad är den största orättvisan i Göteborg idag? Är det inte de urholkade socialförsäkringarna? Skillnaden mellan arbetslösa och arbetande? Är det skillnaden mellan barn som lever i överflöd eller fattigdom, relativ eller ej?
För vissa är trängselskatt den största orättvisa av människor skapad.

Tro mig när jag säger att alla dessa har fel.

Vi har pratat om att klassmarkörer som tandhälsa och simkunnighet måste bort. Det finns i Göteborg idag en markör som är så slutgiltig att allt annat bleknar.
Det finns saker som går bortom klass, som är en fråga om människors lika värde.

I Göteborg är den största orättvisan att du kan förvänta dig att ditt liv är upp till nio år längre om du bor på en plats i staden jämfört med en annan. Det är lite skillnad när man ser fram emot pensionen om det är tio år eller nära tjugo du har kvar att leva.

Nu börjar Angereds Närsjukhus att byggas, ett steg, det största på länge, för att öka förutsättningarna för ett långt liv i hela staden. Ändå är den effekten så mycket mindre än vad andra saker kan bidra med. En blandad bebyggelse i hela staden, en skola där allas möjlighet att lyckas är lika stor. En arbetsmarknad som förmår att använda erfarenheter som går utanför mallarna. Det här måste lösas.
Annars är det inte bara ett misslyckande för integrationspolitiken, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Det är ett svek mot allt vi tror på som socialdemokrater och ett svek mot alla Göteborgare.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Det fantastiska i att inte tro att man är något särskilt!

Det är inget särskilt med mig.

Eller jo, det är det förstås. Det är det med alla andra också.

Den första Jantelagen* lyder:

Du skall inte tro att du är något.

Det är helt uppåt väggarna naturligtvis. Alla är något. Något unikt och ospecifikt eget. Men i meningen att du ska inte tro att du är värd mer än oss andra så håller den än.

Det finns en befrielse i att se att det egna jaget trots alla sina fantastiska egenskaper inte går att sätta före  någon annan oavsett vilka egenskaper de äger. Det är därför mångfald är ett viktigt ord för mig, jämlikhet och feminism är andra.

Det är mycket svårt att tillämpa människors lika värde i praktiken. Jag misslyckas säkert själv hela tiden, t.ex. genom vad jag konsumerar. Det är uppenbart så att samhället är inrättat för att tillfredsställa de som tillhör normen, som inte sticker ut, åt ena eller andra hållet.

Vi tycker alltså att det är helt ok att stora delar av världen i mer eller mindre utpräglad fattigdom producerar varor till de multinationella företag som har möjlighet att sälja med god förtjänst till de som har det bättre.

Den välmående medelklassen har det bra trots att man ser hemlösa vid mataffären och tiggare på busshållplatsen. De är inte med i normen. Nästan inte människor. De kanske har varit eller kanske ska bli igen men när vi ser manifestationen av det som vi kallar utanförskapet så är det tydligt att vissa liv är lägre värderade än andra. Kanske har vi bara blivit luttrade, hårdhudade.

I Göteborg idag har vi en galopperande kostnad för de som är funktionshindrade och placerade inom individ och familjeomsorgen, även socialbidragen ökar. Istället för att då säga att nu får det vara nog och bredda innanförskapet så säger vi att vi inte har råd, att belastningen på ekonomin blir för stor. Vi accepterar att individer, familjer och personal hamnar i kläm, att deras värde minskar i takt med utrymmet i ekonomin.

Det finns långsiktiga lösningar för att förhindra att framtida generationer drabbas av ojämlika möjligheter under sin uppväxt och därmed i vuxenlivet. Lösningarna innebär troligen att vi måste ta av vårt enskilda överflöd för att investera i vår gemensamma välfärd. 

Jag vet inte hur mycket svenskarna ger till välgörenhetsorganisationer men det är inte svårt att se att om de pengarna istället använts i våra förskolor, skolor, fritidshem, fritidsgårdar, idrottsföreningar, kulturföreningar, kuratorer, skolpsykologer, familjerådgivning, närmiljö skulle de tillsammans göra ännu större nytta för uppväxande generationer. Pengar behövs också till bistånd, utvecklingsprojekt, utbildning i vår omvärld. Liksom till att skapa ett drägligt arbetsliv och arbetsmiljö för de föräldrar som ska orka utveckla våra barn.

Att se allas lika värde är att tro på innanförskapet och den gemensamma förvaltningen av vår framtid. Att tro att man själv är något men också att veta att alla andra är precis lika mycket och agera för det, det borde vara modern socialdemokrati. 

* Jantelagen:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

De jag skriver under på är punkt 3, 4, 5, 6 och 8. I rätt tillämpning lyfter de var och ens lika värde.

Bloggat har: Röda Berget om följder av Ship to Gaza, Lena Sommestad om att ökad jämställdhet minskar korruptionen. Göran Johansson om att inte misshushålla med unga människor. 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Som plåster på ett benbrott - jag säger nej till övervakningssamhället!

Surfade in på GT:s web.
(Skulle kolla om de prioriterade storasyster Expressens kampanj för Hadide över sin egen för Vägvalet, men - nej.)
Ser då en artikel om att politiker tycker att det är OK om Avenyn kameraövervakas. Man hävdar att tryggheten kommer att öka om kameror sätts upp.

Bild klippt från GTs web. Fotot är taget av Jan Wiriden

Visst kan vi kameraövervaka och kanske kan någon gärningsman i ett våldsbrott efter detta identifieras. Brottet har ändå blivit utfört. Frågan är ändå om det spelar någon roll då våldet redan nu sker på sidogator, utanför massans ögon. Kamerorna och eventuellt fällda gärningsmän är som ett litet plåster på såret.
En större sår är frågan om vad som orsakar våldet och vilka mekanismer som behövs för att minska det. En liknande fråga är om det nu är på helgkvällar på Avenyn som våldet är koncentrerat, varför koncentrerar inte polisen sina resurser dit. Kan polisers önskemål om lediga lördagsnätter prioriteras före behovet av deras tjänster? Ska registrerande kameror ersätta förebyggande poliser?

I mina ögon känns politikernas optimism till övervakning dessutom som ett underkännande av sin egen förmåga. Att förändra de strukturer som skapar våldsbrott tar förvisso lång tid men nog är det den uppgiften som är politikernas, inte att övervaka medborgarna, att hålla dem i skinnet, i alla fall där det finns kameror.

Våld har alltid funnits och en utlösande faktor till våld är ofta statusskillnader (i kombination med alkohol förstås). Den som nekas i krogkön, den som anser att någon brustit i respekt. I ett jämlikt samhälle är det små statusskillnader och små anledningar till våld. Därför är det underligt att som politiker acceptera våldet och jaga gärningsmännen när man i sina händer har delar av lösningen till att skapa ett samhälle där inga gärningsmän behövs.

Det är inte sällan man önskar sig att allt ont bara skulle försvinna och tror att det finns en enkel lösning. Tyvärr är kameraövervakning inte en sådan. Vad man möjligen lyckas med är att flytta våldet.

Gustav Nipe om att övervakningskameror inte räddade Anna Lindh
Rödgrönt Göteborg om Hadidefallet.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Därför accepterar vi köer!

Bild från GP foto Nettan Kock

För att vi inte vill betala extra för att hamna i Gräddfilen. Orättvisa som detta är inget som varken stat, landsting eller kommun borde ägna sig åt! Varken i dagiskö, vårdkö eller Lisebergskö!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Fanns inga skillnader, vart skulle man sträva då?

Jodå, skillnaderna mellan rik och fattig ökar. 

Även om man som Reinfeldt menar att "vanligt folk" procentuellt blivit mer rikligt belönad av regeringen om man tjänar lite pengar så har man i pengar ökat skillnaderna, inte bara i inkomst utan också i disponibel inkomst, dvs konsumtionsutrymmet desto mer.

Den regering vi har har just nu har ingen önskan att förändra det mönster som nu förstärkts. Tvärtom tror man att det är individers vilja/tvång att lyckas som är det viktigaste skälet till deras framgång eller brist på framgång. Även sjukdom kan tydligen räknas in via någon slags calvinistisk princip att den som blir sjuk har syndat.

När man vill tillräckligt mycket så anser tydligen regeringen att samhället mirakulöst nog har en fungerande struktur för utbildning, matchning på arbetsmarknaden, rehab, bostäder och infrastruktur. Det är märkligt hur individers vilja att arbeta ska kunna åstadkomma detta. 

Jag har klippt ut en del av en graf från dagens intressanta reportage i SVD:, den visar på utvecklingen av disponibel inkomst mellan inkomstgrupper de senaste 20 åren.

Här ska genast tilläggas att socialdemokratiska regeringar har ingått i det gäng som förstärkt skillnaderna mellan hög och låginkomsttagare efter 1994. Tempot har dock förstärkts kraftigt sedan 2006.
Nå, vad är då konsekvensen av detta?
Kraftigt försämrade socialförsäkringar (eller bidrag som statsministern numera kallar dem) är en sak.
Ett samhälleligt fokus på att försöka nå status via matriell välfärd en annan.

"– Det ställer till det för en del barnfamiljer när normaliteten flyttas uppåt. Även om de fattiga inte blivit fattigare så är det svårare att hänga med i det som anses vara självklart och normalt för alla andra. Vi har en alltmer konsumtionsbaserad vardag som gör att man måste ha vissa prylar, till exempel kunna kommunicera med jämnåriga via olika medier som kostar pengar, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola." SvD

Tyvärr finns ingen enkel väg ur denna fälla men det här är ett mönster som känns igen i alla delar av samhället och min övertygelse är att för att minska skillnader i t.ex. skolresultat och arbetslöshet pga socioekonomisk bakgrund så måste vi också se till att den socioekonomiska bakgrunden blir mer jämlik. 

Hur vi ska åstadkomma minskade inkomstskillnader? Det finns två sätt. Att de som tjänar minst börjar tjäna mer och att de som tjänar mest börjar tjäna mindre. Jag tror i första hand på den första modellen och den förutsätter också att löneökningarna under lång tid kommer i de yrken som idag har låg status, höga sjukskrivningstal, hög stress och dåligt medinflytande. De s.k. kvinnoyrkena. 

Här har inte minst SKL en nyckelroll att spela men det uppdraget har de inte fått och kommer inte att få under en borgerlig majoritet.

Social aktion och Satyagraha om inkomstskillnader
Högberg och Moberg om sprickan i välfärden

Utredarna om borgerlig matematik 4-4= -12, 

SVT, DN, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ut och in i verkligheten med Annie Lööf

Det är sällan jag blir förvånad.

Men jag måste erkänna att jag är oerhört förvånad över att Centerpartiet valde Annie Lööf till ordförande.

Begreppet politisk broiler har sällan känts mer passande.

Det som är förvånande är att Centerpartiets väljarras tros vändas med en nyliberal politik. När man ser på en kurva över de senaste 45 åren är Centerpartiets kurva betydligt mer nedåtgående än Socialdemokraternas. Ju liberalare Centerpartiet blivit, desto färre sympatisörer har de fått.

Annie Lööf är så liberal att hon företräder en inställning och position i världen som bara kan beskrivas som en alternativ verklighet.

Jag hörde henne häromdagen försöka vända svart till vitt i debatt med Jonas Sjöstedt. Idag försöker hon göra rikare ännu rikare genom att säga att förorda skatteavdrag för sparande med argumentet att det ska gynna fattiga på debattplats i Aftonbladet.

En mycket kort invändning mot artikeln är att socialbidragstagarna, som i det borgerliga Sverige blir allt fler, inte får ha ett sparande. Att tro att den underklass i Sverige som håller på att växa fram skulle inkluderas i Lööfs spariver är befängt.

Kommer ni ihåg den borgerliga finansministern Ann Wibble?

Det var hon som tyckte att det var lämpligt att ha en årslön på banken, i fall att...

På ett möte i Göteborg i höstas frågade LOs ordförande Wanja Lundby Wedin Svenskt Näringslivs representant som propagerade för sänkta ungdomslöner vad han tyckte var en rimlig ingångslön för en restauranganställd. Han svarade ca 19 000 kr. 

Det är denna alternativa verklighet som Annie Lööf lever i. En verklighet där människors vardagsbekymmer bara är siffror på papper. Där människor inte har jobb för att de inte vill jobba, är sjukskrivna fast de är friska osv. 

I min iver över jämlikhet och individens rätt till frihet oberoende av vem och var man föds så blir Annie Lööfs, Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts inställning att vi är ett av världens mest jämlika länder, därför gör lite mer ojämlikhet ingen skada en provokation mot det synsättet.
Redan idag är föräldrarnas utbildningsnivå den viktigaste faktorn hur det ska gå för dig i skolan. Sjukt.
Det kommer att bli ett spännande val 2014 inte minst för att se om Centerpartiet och KD lyckas klara sig över 4%. De förtjänar det inte genom den politik de föreslår.


Bloggat om Annie Lööf: Hanna Wagenius med en diametralt motsatt åsikt. Ett hjärta Rött om att propagandaminister Schlingmann skriver manus. 


DI

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Jämlikhet och jämställdhet är vinstrecept överallt

Att Sverige är på väg åt fel håll har ju Göran Persson uppfattat, vilket håll som är det rätta är lika klart idag som för fem år sen då den moderatledda regeringen tog över.

Problemet är att i allt agerar de enligt en ideologisk karta som har mycket lite med verkligheten att göra. Den verklighet som OECD beskriver och som Marika Lindgren Åsbrink, som alltid, mycket läsvärt bloggat om, det är fel väg att gå.

Nobels fredspris gick i år bl.a. till Liberias president Ellen Johnson Sirleaf. Hennes uttalande i gårdagens Aktuellt är lika klokt som den politik hon för i sitt land med den enkla filosofin att förbättra kvinnors livsvillkor, att dela makten och försöka öka kvinnors inflytande på samhällslivet. En väg Sverige har bättre förutsättningar än nästan alla andra länder att följa. Som t.ex. en av världens snabbast växande ekonomier, Brasilien.

Ändå gör vi det inte.

Vi har under de fem borgerliga åren ökat inkomstskillnaderna mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare och därmed också mellan män och kvinnor.

I Sverige skapar den borgerliga regeringen just nu, medvetet eller ej, ett samhälle där de som är allra mest i behov av samhällets hjälp lämnas efter. Det gäller barnen i skolan som behöver extra stöd, det gäller de sjuka på våra äldreboenden där riskkapitalister får sänka personalstyrkan för att göra vinst, det gäller de alltfler långtidsarbetslösa som göms undan i Fas 3.

Detta sker samtidigt som Anders Borg med en hand tillsätter:

En utredning ska se över ”de aggressiva och tvivelaktiga” ränteupplägg som används i fallet Carema, sade han med eftertryck till den samlade pressen."

och med den andra är fullt medveten om att just ränteupplägg ofta är hur kapital lockas till investeringar i Sverige. Ren populism alltså.

Även Carema slår in på den populistiska banan när de ger sig ut på "Förlåt mig -turné" och gör kosmetiska förändringar av sitt upplägg. Det faktum att de förväntar sig vinst på skattepengar kvarstår.
Den här väl utvecklade förmågan hos Reinfeldts regering att säga en sak och göra en annan är något som ännu inte svenskarna lyckats se igenom men i det land där majoriteten av kommunerna tvingas spara och en hel del höjer skatten så är det alltmer tydligt att politiken för att stimulera privat konsumtion istället för offentlig håller på att nå vägs ände. Låt oss hoppas för det land som håller på att växa fram är ingen vacker syn i en modern värld. Att höja kommunalskatter har ju också en negativ fördelningseffekt eftersom den höjs lika mycket för låginkomsttagaren som för höginkomsttagaren.
Till sist, för er som är lite trötta på den snuttifierade dagspolitiken rekommenderas Håkan Juholts brevväxling med författaren Jerker Virdborg, publicerat på DN Kultur.


Westerholm, Moberg, LO-bloggen, Högberg, Moberg, Rebella


Fokus

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Jämställdhetsanden i verkligheten

På tisdag kväll ska jag delta i något som jag hoppas att det blir jättespännande! Det är det socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg som samlar en grupp som ska arbeta med jämställdhetsfrågor och om jag förstått det hela rätt så är det både ett praktiskt och opinionsbildande arbete som ska göras men det får jag säkert skäl att återkomma till. Det är väl ingen hemlighet att även om kvinnorna tagit hälften av namnen på listorna så har männen fortsatt dominera partiets inre liv, det finns en övervikt av män bland ordföranden och ombudsmän, bland motionärer och i talarstolar. I alla små grupper av den här typen jag är med i är det fler män än kvinnor som aktivt deltar. Man kan skylla det på kvinnornas oförmåga att prioritera "rätt" eller så kan man försöka förstå och förändra varför det ser ut så här. Själv ingår jag i, vad som börjar bli många, formella och informella nätverk som alla har det gemensamt att de domineras av män. Det gäller både reellt och virtuellt. Politiken och idrotten är mina fält, de är båda områden där kvinnor inte varit med särskilt länge, kvinnorna har snarare stått för markarbetet för att ge männen möjlighet att ägna sig åt bekväm folkrörelsesamvaro tillsammans på sin fritid. Inom idrotten är styrelserummen än mer mansdominerade än i politiken. Invanda strukturer från en svunnen tid lever i mångt och mycket kvar och bekräftas t.ex. av den demografi som fackligt förtroendevalda har men också inom näringsliv och akademi. Om vi, som jag vill, ska uppnå jämlikhet mellan könen, dvs hela lönen och halva makten så har vi idag kommit till ca 72 procent av lönen och gissningsvis motsvarande del av makten. Jag hoppas att kunna vara med och på mitt sätt bidra till att mina döttrar ska få uppleva sann jämställdhet eftersom jag anser att kvinnor har samma värde som män och därför borde värderas lika. En tydlig paradox är naturligtvis att medan jag går på jämställdhetsmöte är min fru hemma och gör en massa obetalt hushållsarbete. Ideal och praktik är tyvärr alltför ofta svåra att förena men jag lovar att jag försöker.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Larmrapporterna fortsätter att strömma in

Tecknen på hur illa ställt det är med jämlikheten och den långsiktiga utvecklingen i Sverige fortsätter att strömma in. Förutom att kommunerna har en låg förväntan på ekonomin nästa år och en majoritet av kommunerna planerar sparpaket så har de även högre utgifter att vänta i form av fler och fler hushåll som blir långvarigt beroende av försörjningsstöd.
Det är socialstyrelsen som har gjort en öppen jämförelse över ekonomiskt bistånd över hela landet.
Ekot passar idag också på att visa hur mycket sämre A-kassan har blivit de senaste 9 åren sedan den senast höjdes.

Med tanke på att det dessutom bara är 4 av 10 arbetslösa som har rätt till a-kassa så kan man väl ganska snabbt lista ut sambandet mellan dålig a-kassa, hastigt ökande långtidsarbetslöshet och ökande långtidsberoende av socialbidrag.

Det är de andra skyddsnät som Reinfeldt talade om i sin intervju om 5 år med Alliansen som nu fångar upp människor, det är socialbidragen, istället för den a-kassa som människor betalat och som går med 23  miljarder i överskott, som ökar. Kommunernas börda ökar, statsbidragen gör det inte. Alltså måste kommunerna spara eller höja skatten. Personligen kan jag känna att det vore lite paradoxalt för regeringen om jobbskatteavdragen äts upp av en höjd kommunal- och landstingsskatt, det skulle också vara ett bevis för att samhället inte har råd med dessa gigantiska skattesänkningar, inte om vi också ska ha socialförsäkringar värda namnet och möjlighet att investera i välfärden för att säkra en god framtid.

Vi behöver en regering som för en aktiv närings och arbetsmarknadspolitik, som säkrar värdiga nivåer i socialförsäkringarna och som ser människor som annat än produktionsenheter.

LO-bloggen, Storstad


GP, LO-tidningen, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, ekonomi, a-kassa, socialbidrag

bloggarompolitik.se socialdemokraterna.se

Varning för visioner!

Igår inleddes Moderaternas stämma i Örebro.

Fredrik Reinfeldt varnade i sitt inledningsanförande för visioner - de blir så ofta bakåtblickande.

Att det är en självmotsägelse kan vi lämna därhän men att Reinfeldt med all tydlighet menar att det samhälle som var världens mest jämlika är en omöjlig vision idag är inte bara ideologiskt avslöjande, det är också en uppmaning till att överge drömmar om en bättre morgondag för alla svenskar. Det är att acceptera att några lämnas bakom i det som kallas för "utanförskap" och som låter oss alla som är innanför att tro att de är mindre värda. 

I kombination med det fascinerande uttalande om a-kassan som Reinfeldt levererade i gårdagens SvD visar det bilden av en politiker som inte bara tappat det lilla fotfäste han kan ha haft i verkligheten utan som också grovt underskattar trygghet som tillväxtskapande modell.

Det här påminner om Mats Odell (kd):s uttalande om det inte finns hyreslägenheter så kan ju föräldrarna alltid köpa en. Det är en bild som förutom att den accepterar att våra trygghetssystem är otillräckliga för sin egen försörjning förnekar att människor i det här landet inte har några andra sociala skyddsnät än socialtjänsten att falla tillbaka på.


Min vision är att vi i Sverige ska vara så smarta att vi inser att människor kommer att vara utan jobb, förhoppningsvis oerhört mycket färre och under mycket kortare perioder än idag men några kommer alltid vara utan jobb. Då behöver vi omställningssystem som faktiskt hjälper dem utan jobb, inte överger dem och hänvisar dem till att sätta sig i beroende av sin omgivning eller gå till socialen. Vi ska hjälpa dem med pengar men framförallt med åtgärder. 


A-kassan redovisar ett överskott på mer än 20 miljarder trots att så många lämnat den, det beror på att det är så svårt att möta kvalifikationerna för att erhålla a-kassa vid arbetslöshet. 6 av 10 som söker jobb saknar ersättning från a-kassa. 1 av 10 som har a-kassa får en ersättning som motsvarar 80% av tidigare lön. Överskottet från a-kassan hamnar i fickorna hos "de som jobbar" i form av skattesänkningar. I min vision används de istället i åtgärder för att utbilda de som är arbetslösa så att de kan få ett nytt jobb.


En annan vision jag har är att skapa världens bästa och mest jämlika skola. Jag tror nämligen att om vi lyckas med det så kommer vi att lyckas att skapa ett av världens mest jämlika samhällen. Har människor lika stora förutsättningar att lyckas med sin utbildning så kommer vi att värdera dem ungefär lika högt i arbetslivet också. Det förutsätter förstås att vi konkurrerar med kunskap och innovation istället för som i alliansens värld med låga löner. För det förstår väl alla att om man börjar med att sänka ingångslönerna, så kommer resten av löneutvecklingen att följa efter.
- Vi  kan inte anställa en 35-åring, det blir för dyrt, sänk lönen! Jag kan redan höra ropen skalla från Svenskt Näringsliv.


En tredje vision jag har är att människor ska må bra. Mår bra gör man när man är trygg, stimulerad och känner att man har ett sammanhang. Det är ingen bakåtblickande vision, det är en modern vision om ett mer stimulerande och tryggare liv för barn och unga, ett mindre krävande arbetsliv och en harmonisk ålderdom.


För att komma dit så behöver vi först investera på kort och medellång sikt. Investera i välfärd, infrastruktur, utbildning  och varandra. Det är viktigare än att förstärka marginalerna i restaurangbranschen. Politiska visioner som stannar vid 120 kr billigare lunch i månaden, de vill jag verkligen varna för.


Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Ett hjärta Rött, Monica Green, Sebastian Stenholm
AB, AB, GP, Fokus, Exp, AB, Sydsvenskan, SvD, SvD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Ikväll tog hoppet om skolan time out

Har idag tillsammans med 360 andra besökt ett seminarium anordnat av ABF Göteborg, Skolan - i händerna  på vem? var titeln. Medverkade gjorde bl.a. forskarna och professorerna Sven-Eric Liedman och Ove Sernhede tillsammans med representanter för lärarnas riksförbund och politiker i utbildningsutskottet.

Tyvärr verkar både forskare och politiker vara överens om att skolans problem har mycket lite med skolan att göra. Varken undervisningens metoder eller resurser verkar ha en avgörande betydelse om vi ska lyckas med att vända skolans utveckling. De säger naturligtvis inte det men det hörs mellan raderna eftersom alla förslag och problemformuleringar enbart visar hur komplext problemet är och att det knappast går att lösa i skolan självt.

Själva problemet vill jag formulera så här:

Sverige hade fram på 1980-talet världens mest jämlika skola. En skola för alla och en skola som var en av världens främsta även kunskapsmässigt. Från mitten av 1990-talet har jämlikheten försämrats liksom kunskaperna. Framförallt har det blivit en markant skillnad på hur det ser ut hemma hos de som klarar målen och får gå på gymnasiet. Den enskilt viktigaste utslagningsfaktorn i en människas väg mot ett liv med arbete och hälsa.

Det är alltså inte i händerna på skolan längre. Det är i händerna på regeringens och kommunernas politik för utjämning. Som ni känner till så är den under all kritik just nu. Den sociala utslagningen i vissa delar av Göteborg gör att den förväntade livslängden inom staden skiljer sig 9 år bara på grund av din adress.


Det är alltså så illa att innan vi ser någon förbättring i de svåra sociala förhållanden som präglar delar av vår stad så kommer inte några enskilda åtgärder att göra någon skillnad. Tough luck.


Så ikväll är jag låg men imorgon fortsätter kampen för en bättre stad, utjämnade och förbättrade livschanser för ung, gammal och mittemellan.


GP, DN, SR, SR

Bloggat: Storstad, Peter Andersson, Krassman, Sebastians tankar

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se