Vad återstår nu Reinfeldt?

När jag gick hem från jobbet idag så funderade jag på hur regeringen Reinfeldt bedriver en dubbel utsugning av de sämst lottade i vårt samhälle.
Dels suger regeringen ut de som har minst, dels kommunerna som ska stötta dem.

De första genom att socialförsäkringssystemen för arbetslösa och sjuka blivit till stoppklockor där åtgärden bestäms av tiden du varit det ena eller andra inte vad du behöver. Dessutom är den som blir långvarigt sjuk eller arbetslös förr eller senare hänvisad till personlig fattigdom, ofta drar de hela familjer med sig.

Den andra formen av utsugning är hur kommunerna och landstingen har en allt tuffare vardag. Statens minskade ansvar för de arbetslösa genom den raserade a-kassan, frysta statsbidrag, nya uppdrag, större krav på uppföljning etc. gör att den kommunala ekonomin på väldigt många håll ser allt sämre ut.

Den största anledningen till den pressade ekonomin är ändå den fortsatt skyhöga arbetslösheten, kommuner och landsting får helt enkelt inte in tillräckligt med pengar utan att höja skatterna. Dessutom har regeringen sänkt skatteintäkterna via jobbskatteavdragen.

Skattehöjningar är något som inte socialdemokratiskt styrda kommuner vill göra för att det är fördelningspolitiskt dåligt att höja kommunala skatter. Att borgerliga församlingar inte vill höja skatten har mer med annan ideologi att göra. De har inte samma motstånd mot platta skatter. Det ska sägas att ett stort antal både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner och landsting har tvingats att höja skatten oavsett motstånd för att klara verksamheten.

Nu spricker det hopp man kunde ha för att få en snabb åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten, regeringens jobbpakt - Löfvenmodellen. Det ska sägas att det inte är regeringen som fäller den utan Svenskt Näringsliv.

Det är alltmer uppenbart att det saknas en plan och åtgärder att sänka arbetslösheten. Regeringen har trott att bara arbetsgivarna får allmosor så skulle de användas till att anställa och om de arbetslösa fick det tillräckligt dåligt skulle de bli anställda. När båda dessa idéer visat sig värda lika mycket som pappret de är skrivna på står man tom på åtgärder som faktiskt skulle motverka arbetslöshet och fattigdom bland arbetslösa.

I det här läget går det inte att knussla och jag tycker Stefan Löfven gör rätt som bjuder in till att samtala över blockgränserna. Oavsett hur god ekonomi Anders Borg menar att landet har så är det ett väldigt allvarligt läge när 8% är arbetslösa, det är hög ungdomsarbetlöshet och ingen större konjunkturuppgång i sikte. Låt oss hoppas att regeringen Reinfeldt också inser det och börjar att vidta åtgärder.

Bloggat på ämnet: Röda Berget, Peter Högberg, Christian Norlin, Ola Möller, Ann-Sofie Wågström
AB, AB, AB, DN, SR
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Årets nyord: Borgberäkning

Jag läste nyss en underhållande artikel på GP.se om nyorden som försvann. Ett nyord vi kan skapa är Borgberäkning - en uppenbart felaktig beräkning som skapas för att ge utrymme för skattesänkningar för någon som inte behöver det.

Jo, jag är lite arg på vår fine moderate finansminister. Han har trixat igenom en budget i riksdagen för att två dagar efter det är klart förklara att de beräkningar den baseras på inte stämmer. Det innebär bl.a. en bolagsskattesänkning på 16 miljarder som inte har några kortsiktiga effekter i en tid där arbetslösheten ligger fast på läskiga 8 procent och spås att öka.

Anders Borgs agerande påminner om de grekiska tragedier (Kung Oidipus t.ex.) där hur mycket man än försöker inte kan undkomma sitt öde. Med den skillnaden att han inte försöker utan bara accepterar prognoserna och vägrar agera.

Han fortsätter också att hävda att låga nivåer i a-kassan förhindrar att människor fastnar i arbetslöshet. Detta när långtidsarbetslösheten ökar och Fas 3 har passerat 33 000 personer. Det finns över 200 000 personer i Sverige som varit arbetslösa i mer än 6 månader, det är ungefär hälften av de arbetslösa och 10 000 fler än för ett år sen.

Jag skulle vilja gå så långt att jag vill påstå att Anders Borg är ohederlig. Han vet att det han säger är felaktigt men eftersom hans syfte enbart är att sänka skatterna så gör han det utan att sky några medel. Trolleritrixet han kör är att så länge statens finanser är goda så kan man fortsätta sänka skatterna.

I mina ögon är det dubbelt  ohederligt eftersom det som behövs för att lyfta Sverige ur lågkonjunkturen är offentliga investeringar, bra socialförsäkringar och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Regeringen menar säkert att det är vad de levererar men den nivå de erbjuder är långt ifrån tillräcklig. Det enda man kan vara säker på är mer skattesänknigar och ökad ojämlikhet. Oavsett vad Anders Borg säger själv, för han talar med kluven tunga.

Göran Johansson
AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags för en a-kassa för alla?

En av de stora "insatserna" som sittande regering gjort under sin tid vid makten är att skjuta en av världens bästa a-kassor ner i strykklass i OECD. Idag kan TCO ha skapat en möjlighet för dem att förbättra sin tvivelaktiga prestation.

För er som missat TCO:s hearing och förslag till ny a-kassa idag så kan jag rapportera att det är ett mycket intressant förslag, det kan nog alla intresserade medge.
Det finns ju ett men förstås. Att moderaterna inte vill acceptera att det är bra att höja taket på försäkringen har vi ju förstått. Ni minns Anders Borgs logiska krumbukt att 30 000 jobb kommer att försvinna om detta fasanfulla skullle inträffa.

Det som är väldigt påfallande är att Anders Borg bygger sin politik på modeller och har svårt att ompröva när verkligheten ger modellerna fel.
För om en höjd a-kassa skulle ge höjd arbetslöshet så borde ju en sänkt a-kassa ge sänkt arbetslöshet och en obefintlig a-kassa ge en obefintlig arbetlöshet. Detta har prövats sen 2007 och resultatet är en fortsatt mycket hög arbetslöshet.

Detta trots att endast 3 av 10 arbetslösa får någon ersättning från a-kassan och bara 1 av 10 får motsvarande 80% av tidigare lön i ersättning. Bland ungdomar är det ännu färre, det är ungefär 5-10% av de arbetslösa ungdomarna som har ersättning från a-kassan.

TCO:s modell skulle råda bot på mycket av detta genom en statlig arbetslöshetsförsäkring som träder in även vid väldigt liten arbetsvolym. För den som jobbar mer skall sedan en frivillig försäkring finnas, upp till ett höjt tak med 80% av 27700 som maxersättning.
Denna a-kassa ska ha en låg avgift och ha något mindre krävande kvalificeringsregler än idag.

Det som är smart är att man redan i förslaget till finansiering visar att människor som får högre ersättning betalar tillbaka i form av ökad konsumtion.
En större grundtrygghet på arbetsmarknaden skapar också en mer flexibel arbetsmarknad där människor och företag kan ta något större risker.

TCO har kort sagt lagt ett mycket intressant förslag som möter upp kravet om höjt tak i ersättningen och också löser den svåra frågan hur man ska få människor in i försäkringen.

Tyvärr är det så att många unga idag låter bli att gå med i a-kassan eftersom man jobbar för lite eller för att man inte vet hur det ska gå till. Kommer man med automatiskt försvinner den problematiken, ett kompletterande inkomstkrav istället för ett ensidigt tidskrav på arbete gör det också mindre byråkratiskt att visa om man t.ex. haft många arbetsgivare.

Att det inte föreslås ett obligatorium av borgerlig modell är något som jag tycker är bra. Som alla försäkringar ska en a-kassa vara frivillig. Att modellen tillåter att a-kassor knutna till fackförbund också kan vara kvar är också bra då branschkassorna har en speciell förståelse för vilkoren för just sina medlemmar. IF Metall har varit väldigt positiva till hur deras a-kassa kunnat vara extra på tårna i Saabkrisen t.ex.

Läs mer om TCO:s förslag här

AB, DI, SvD, Dagens arena, Dagens arena

Bloggat har Peter Andersson, Martin Moberg, Göran Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Larmrapporterna fortsätter att strömma in

Tecknen på hur illa ställt det är med jämlikheten och den långsiktiga utvecklingen i Sverige fortsätter att strömma in. Förutom att kommunerna har en låg förväntan på ekonomin nästa år och en majoritet av kommunerna planerar sparpaket så har de även högre utgifter att vänta i form av fler och fler hushåll som blir långvarigt beroende av försörjningsstöd.
Det är socialstyrelsen som har gjort en öppen jämförelse över ekonomiskt bistånd över hela landet.
Ekot passar idag också på att visa hur mycket sämre A-kassan har blivit de senaste 9 åren sedan den senast höjdes.

Med tanke på att det dessutom bara är 4 av 10 arbetslösa som har rätt till a-kassa så kan man väl ganska snabbt lista ut sambandet mellan dålig a-kassa, hastigt ökande långtidsarbetslöshet och ökande långtidsberoende av socialbidrag.

Det är de andra skyddsnät som Reinfeldt talade om i sin intervju om 5 år med Alliansen som nu fångar upp människor, det är socialbidragen, istället för den a-kassa som människor betalat och som går med 23  miljarder i överskott, som ökar. Kommunernas börda ökar, statsbidragen gör det inte. Alltså måste kommunerna spara eller höja skatten. Personligen kan jag känna att det vore lite paradoxalt för regeringen om jobbskatteavdragen äts upp av en höjd kommunal- och landstingsskatt, det skulle också vara ett bevis för att samhället inte har råd med dessa gigantiska skattesänkningar, inte om vi också ska ha socialförsäkringar värda namnet och möjlighet att investera i välfärden för att säkra en god framtid.

Vi behöver en regering som för en aktiv närings och arbetsmarknadspolitik, som säkrar värdiga nivåer i socialförsäkringarna och som ser människor som annat än produktionsenheter.

LO-bloggen, Storstad


GP, LO-tidningen, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, ekonomi, a-kassa, socialbidrag

bloggarompolitik.se socialdemokraterna.se

Att tänka rätt är lätt. Att göra rätt är svårt.

Under min dag har jag fastnat i flera ämnen som bottnar i den grundläggande problematiken att både tänka och göra rätt.

I mina första exempel så använder jag Socialdemokraterna men det hade kunnat vara vilket parti som helst.

Jag snor ett citat av Peter Högberg för att illustrera vad jag menar.

 A-kassan blir snudd på ett avgörande politiskt mål för många socialdemokrater. Det kan inte vara rätt. Om vi säger att rätten till arbete är ett mål så måste det också vara det som syns när vi efter två valförluster formar den politiska framtiden.

 Självklart ska vi ha en bra a-kassa men framförallt så ska vi se till att få fler i arbete.

Mitt andra exempel kommer från det faktum att Socialdemokraterna idag inleder en centralt sjösatt kampanj mot barnfattigdom. Ett av verktygen är en handbok om barnfattigdom. 

Jag länkade glatt till den på Twitter och Facebook

Jag fick då den insiktsfulla analysen från en FB-vän

För dryga 150 år sen så påbörjades arbetet med att få ur människor i Sverige ur fattigdom, bl.a barnfattigdom och få barnen ur arbete och in i skolan. Nu 2011 så är det märkligt att det det skall behövas en handbok för att bekämpa barnfattigdomen. Hur kan vi inte ha kommit längre?

Det här är två exempel på hur vi tänker rätt men gör fel. Vi försöker bota symtom istället för sjukdomar.

Ett tredje exempel som jag väljer att hämta hos vår regering är att de vill höja pensionsåldern för att vi ska ha råd med välfärden och pensionerna i framtiden. DN visar att endast hälften av 64 åringarna jobbar. Det kanske är där man ska börja, med arbetsmiljö, gradvis sänkning av arbetstid, andra strukturer på arbetsmarknaden där erfarenhet belönas mer.

Bostadsbolagen behöver rusta upp miljonprogrammen men vet inte hur de ska finansiera när inte den borgerliga regeringen hjälper till.

Det här är något som vi lider av i hela det politiska livet. Vi budgeterar för ett år framåt, det inbjuder inte till långsiktighet. 

Vi vet rent intellektuellt att om vi lyckas hålla ett barn från tvångsomhändertagande ett år så är det värt två årslöner i stadsdelen men ändå anstränger vi oss inte hårdare för att minska risken för att barn hamnar snett, vi försöker skaffa billiga platser på ungdomsvårdshem.

Egentligen kokar hela soppan ner till två element. 

1. Arbetslösheten måste bekämpas till varje pris för att vi ska ha råd med välfärden och för att samhället ska må bra.
2. Vi måste ge våra barn likvärdiga och goda möjligheter i livet. När inte föräldrarna räcker till så måste samhället stötta upp. 

Mycket annat är viktigt, t.ex. klimathot och andra miljöfrågor men om vi inte får ordning på arbetslösheten bleknar dessa ödesfrågor bort.

Hur illa arbetslösheten och de otillräckliga skyddsnäten är visar Anne-Marie Lindgren idag. LO-bloggen och Peter Andersson skriver också om detta.

Det som är det allra, allra svåraste för att komma till rätta med dessa problem är att sätta lagom stora politiska mål och åtgärder för dem. Den s.k. medellånga sikten. Är halverad arbetslöshet ett tillräckligt bra eller orealistiskt mål på fem års sikt?

Vilka politiska förslag krävs för att skapa den utvecklingen och vad kommer de att kosta?

GT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Varning för visioner!

Igår inleddes Moderaternas stämma i Örebro.

Fredrik Reinfeldt varnade i sitt inledningsanförande för visioner - de blir så ofta bakåtblickande.

Att det är en självmotsägelse kan vi lämna därhän men att Reinfeldt med all tydlighet menar att det samhälle som var världens mest jämlika är en omöjlig vision idag är inte bara ideologiskt avslöjande, det är också en uppmaning till att överge drömmar om en bättre morgondag för alla svenskar. Det är att acceptera att några lämnas bakom i det som kallas för "utanförskap" och som låter oss alla som är innanför att tro att de är mindre värda. 

I kombination med det fascinerande uttalande om a-kassan som Reinfeldt levererade i gårdagens SvD visar det bilden av en politiker som inte bara tappat det lilla fotfäste han kan ha haft i verkligheten utan som också grovt underskattar trygghet som tillväxtskapande modell.

Det här påminner om Mats Odell (kd):s uttalande om det inte finns hyreslägenheter så kan ju föräldrarna alltid köpa en. Det är en bild som förutom att den accepterar att våra trygghetssystem är otillräckliga för sin egen försörjning förnekar att människor i det här landet inte har några andra sociala skyddsnät än socialtjänsten att falla tillbaka på.


Min vision är att vi i Sverige ska vara så smarta att vi inser att människor kommer att vara utan jobb, förhoppningsvis oerhört mycket färre och under mycket kortare perioder än idag men några kommer alltid vara utan jobb. Då behöver vi omställningssystem som faktiskt hjälper dem utan jobb, inte överger dem och hänvisar dem till att sätta sig i beroende av sin omgivning eller gå till socialen. Vi ska hjälpa dem med pengar men framförallt med åtgärder. 


A-kassan redovisar ett överskott på mer än 20 miljarder trots att så många lämnat den, det beror på att det är så svårt att möta kvalifikationerna för att erhålla a-kassa vid arbetslöshet. 6 av 10 som söker jobb saknar ersättning från a-kassa. 1 av 10 som har a-kassa får en ersättning som motsvarar 80% av tidigare lön. Överskottet från a-kassan hamnar i fickorna hos "de som jobbar" i form av skattesänkningar. I min vision används de istället i åtgärder för att utbilda de som är arbetslösa så att de kan få ett nytt jobb.


En annan vision jag har är att skapa världens bästa och mest jämlika skola. Jag tror nämligen att om vi lyckas med det så kommer vi att lyckas att skapa ett av världens mest jämlika samhällen. Har människor lika stora förutsättningar att lyckas med sin utbildning så kommer vi att värdera dem ungefär lika högt i arbetslivet också. Det förutsätter förstås att vi konkurrerar med kunskap och innovation istället för som i alliansens värld med låga löner. För det förstår väl alla att om man börjar med att sänka ingångslönerna, så kommer resten av löneutvecklingen att följa efter.
- Vi  kan inte anställa en 35-åring, det blir för dyrt, sänk lönen! Jag kan redan höra ropen skalla från Svenskt Näringsliv.


En tredje vision jag har är att människor ska må bra. Mår bra gör man när man är trygg, stimulerad och känner att man har ett sammanhang. Det är ingen bakåtblickande vision, det är en modern vision om ett mer stimulerande och tryggare liv för barn och unga, ett mindre krävande arbetsliv och en harmonisk ålderdom.


För att komma dit så behöver vi först investera på kort och medellång sikt. Investera i välfärd, infrastruktur, utbildning  och varandra. Det är viktigare än att förstärka marginalerna i restaurangbranschen. Politiska visioner som stannar vid 120 kr billigare lunch i månaden, de vill jag verkligen varna för.


Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Ett hjärta Rött, Monica Green, Sebastian Stenholm
AB, AB, GP, Fokus, Exp, AB, Sydsvenskan, SvD, SvD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Om balans

Det finns få saker i livet som är viktigare än balans.

Det gäller i stort som smått, för att ta sig fram rent fysiskt krävs balans, för att nå välbefinnande ska man ha balans i livet, för att klara ekonomin ska man ha balans i budgeten. Åtminstone över tid.

Det sistnämnda är ju något som vår finansminister/expertkommentator Anders Borg har visat upp stor trovärdighet kring.

Det finns nu flera problem för honom.

1. Han har redan sänkt skatten så mycket att enskilda människor har fått det märkbart mycket sämre i vårt land. Det gäller framförallt långtidssjuka och långtidsarbetslösa men även korttidsarbetslösa har det tuffare och pensionerna har gått ner (det ska vi dock skylla pensionssytemet för, inte Anders Borg). Att pensionärer betalar mer skatt på sin uppskjutna lön än vad en löntagare gör för sin är ju också en borgerlig konstruktion.

2. Det finns andra sätt att stimulera ekonomin än att sänka skatterna. Man kan t.ex. investera. Gert Gelotte, som inte på något sätt är vänster, visar i GP hur man resonerade när man finansierade stombanverket på 1850-talet. Resonemanget håller än. Moderaterna har ju genom att dra tillbaks förslag på ett femte jobbskatteavdrag visat att de inte tror på sin tidigare politik längre. Kanske man kan tro på en investeringspolitik istället?

3. Oavsett hur man har tänkt så skapar dagens politik problem för de uppväxande generationerna. De får olika förutsättningar beroende på vilken skola de går i. De som får problem får inte den hjälp vi är skyldiga dem.

4. Eftersom riksdagen sagt nej till fler utförsäljningar av statliga bolag finns den här gången ingen reservkassa med snabba pengar att ta av.

Att dessa punkter ruckar Anders Borgs  balans står utan tvivel. Att han fortfarande står kvar med glorian är förvånande, det finns nog läge just nu att ställa en smula tuffare frågor.  Som den Kjell Rautio idag ställer på LO-bloggen:

Anders Borg, är det inte dags att släppa på den politiska prestigen och istället sträcka ut handen till arbetsmarknadens parter och den rödgröna oppositionen, för att inleda en nödvändig reparation av den så viktiga arbetslöshetsförsäkringen?

En 80%-ig a-kassa förhindrar nämligen att lågkonjukturen stoppar konsumtionen när människor blir arbetslösa.

Om Sverige ska kunna stå sig starkt över toppar och dalar så krävs god balans, inte bara i statens budget utan även i svenskarnas privata ekonomier. Den uppnås inte genom försämrade socialförsäkringar utan genom att stimulera samhället när det behövs och lägga pengarna i ladan när det behövs. Att bara lägga pengar i ladan kommer snart att betyda att topparna blir färre och lägre och dalarna bredare och djupare.

Det finns inget motsatsförhållande mellan privat och offentlig konsumtion, det ena förutsätter det andra.

Andra bloggar idag: Alliansfritt Sverige om att Borg inte skrämmer bankerna. Daniel Mathisen om perspektiv på klyftor. Löntagarbloggen om skulle inte jobbskatteavdrag ge fler jobb? Bo Widergren om att högerregeringen är handlingsförlamad och skräcklsagen. Röda Berget om det moderata kommunalrådets grumliga demokratisyn. Johan Sjölander på samma ämne liksom Peter Andersson. Martin Moberg om en vardagsnära socialdemokrati mot en kameral allians.

 DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2,SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Min verklighet - vad tycker KD om den?

Jag är för tillfället arbetslös. Därmed förväntas jag att söka alla jobb som jag kan tänkas vara aktuell för i hela riket. Annars förlorar jag rätten till ersättning från A-kassan. Jag skulle nu vilja fråga socialminister Göran Hägglund om de sociala och potentialt samhällsekonomiska effekterna om jag får ett jobb på t.ex. Norrlandskusten är rimliga.
Min fru har ett hyfsat välbetalt jobb på den större av Sveriges biltillverkare. Jag har två barn som går i skola och förskola med gångavstånd hemifrån. Jag har största delen av min släkt inom en mils radie.
Skulle jag tvingas flytta eller veckopendla till en annan ort är det självklart att det kommer att ge sociala konsekvenser för min familj.
Min fru kommer inte kunna arbeta lika mycket och kommer inte kunna pussla in resor och möten på samma enkla sätt.
Jag kommer inte att ha daglig kontakt med mina uppväxande barn och kontakten med min fru skulle vara av betydligt mer praktisk art än den dagliga lunken. Hon skulle behöva ta ett orimligt stort ansvar för hushåll och barn.
Jag skulle vara tvungen att lämna mina förtroendeuppdrag och mitt största intresse.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström verkar tro att alla arbetslösa är nyutexaminerade ingenjörer som bara behöver anstränga sig en liten smula och flytta till Göteborg för att få jobb. (Hur de ska få bostad är en annan historia.)
Sådan är inte verkligheten. Att flytta en person är att bryta sociala skyddsnät och samband, något som ger ringar på vattnet och konsekvenser som kan vara rakt igenom negativa.
Jag ska därför erkänna att även om jag söker de jobb jag kan hitta i hela Sverige så går ansökningarna till vissa orter mer på rutin än andra.
Om jag förstått det hela rätt så påstår sig regeringspartiet KD företräda verklighetens folk. Jag skulle vilja skicka den här passningen till dem med följande frågor. Är jag en dålig människa som vill bo med min familj och göra min del av vardagsjobbet? Är jag en dålig far som vill vara nära mina barn? Är jag en dålig medborgare som vill fortsätta med mina ideella uppdrag? Är det rimligt att min frus yrkessituation påverkas av att jag förväntas ta ett jobb någon annanstans? Är det rimligt att om jag tackar nej till ett erbjudande så förlorar min familj sin ekonomiska trygghet?
Jag vet vad jag tycker men jag vill gärna veta vad KD tycker. Vad ni moderater som ibland kommenterar mina inlägg tycker vet jag redan så ni kan spara på det den här gången.

Roger Jönsson och Peter Högberg om Alliansens arbetsmarknadspolitik utifrån kvällens Agenda.

Fler progressiva bloggar på Netroots
 Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? 
Fler bloggar om: Politik, arbetsmarknad, KD, socialpolitik, a-kassa

Det solidariska tankefelet med obligatorisk a-kassa

Rienfeldt sa, (jag tror det var i partiledardebatten, men min lathet förbjuder mig att kolla), i hård polemik med ordförande Sahlin, ungefär att kommunalanställda inte längre vill ställa upp på att jobba för att hotell och restauranganställda ska ha rimliga lönevillkor och låg a-kassa.
Slamkryparen i detta resonemang är att det inte skulle vara viktigt med en lönebildning som inte längre bygger på att lönearbetsmarknaden regleras av parterna. Om man inför en obligatorisk a-kassa med fastlagda avgifter så minskar fackförbundens inflytande och därmed även fackets legitimitet i löneföhandlingar vilket alltså leder till tryck på lägstalönerna, precis enligt den modell som borgerligheten förespråkar och som ska ge de jobb man talar om.
Den arbetsmarknadspolitiska modellens kraft bygger på mycket framgångsrika fackföreningar med omfattande kollektivavtal och stor medlemsanslutning. Så snart fackanslutningen sjunker blir det lättare och lättare för arbetsköparna att hålla nere löneökningarna.
Det är ju förresten på det sättet man också räknar med att jobbskatteavdraget ska fungera, i och med att folk har fått mer i plånboken kommer de inte vara lika noga med löneökningar vilket i förlängningen ska ge utrymme för fler anställda, men som S-O Littorin sa, det funkade inte i den här avtalsrörelsen.
En anledning kan ju vara att det är svårt att vända en skuta som gått på stadig kurs i 60 år. En annan är att man ännu inte lyckats urholka fackföreningarnas legitimitet.
Fortsatt borgerligt styre kommer att innebära att takten i förändringarna kommer att trappas upp, ska man lyckas med att göra plånboksfrågan till ideologi för folket så har man ganska bråttom, innan folket upptäcker att det som skatterna betalade inte längre fungerar och lyckas hålla skutan på kurs.

Fler progressiva bloggar på Netroots