När jag gick hem från jobbet idag så funderade jag på hur regeringen Reinfeldt bedriver en dubbel utsugning av de sämst lottade i vårt samhälle.
Dels suger regeringen ut de som har minst, dels kommunerna som ska stötta dem.
De första genom att socialförsäkringssystemen för arbetslösa och sjuka blivit till stoppklockor där åtgärden bestäms av tiden du varit det ena eller andra inte vad du behöver. Dessutom är den som blir långvarigt sjuk eller arbetslös förr eller senare hänvisad till personlig fattigdom, ofta drar de hela familjer med sig.
Den andra formen av utsugning är hur kommunerna och landstingen har en allt tuffare vardag. Statens minskade ansvar för de arbetslösa genom den raserade a-kassan, frysta statsbidrag, nya uppdrag, större krav på uppföljning etc. gör att den kommunala ekonomin på väldigt många håll ser allt sämre ut.
Den största anledningen till den pressade ekonomin är ändå den fortsatt skyhöga arbetslösheten, kommuner och landsting får helt enkelt inte in tillräckligt med pengar utan att höja skatterna. Dessutom har regeringen sänkt skatteintäkterna via jobbskatteavdragen.
Skattehöjningar är något som inte socialdemokratiskt styrda kommuner vill göra för att det är fördelningspolitiskt dåligt att höja kommunala skatter. Att borgerliga församlingar inte vill höja skatten har mer med annan ideologi att göra. De har inte samma motstånd mot platta skatter. Det ska sägas att ett stort antal både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner och landsting har tvingats att höja skatten oavsett motstånd för att klara verksamheten.
Nu spricker det hopp man kunde ha för att få en snabb åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten, regeringens jobbpakt - Löfvenmodellen. Det ska sägas att det inte är regeringen som fäller den utan Svenskt Näringsliv.
Det är alltmer uppenbart att det saknas en plan och åtgärder att sänka arbetslösheten. Regeringen har trott att bara arbetsgivarna får allmosor så skulle de användas till att anställa och om de arbetslösa fick det tillräckligt dåligt skulle de bli anställda. När båda dessa idéer visat sig värda lika mycket som pappret de är skrivna på står man tom på åtgärder som faktiskt skulle motverka arbetslöshet och fattigdom bland arbetslösa.
I det här läget går det inte att knussla och jag tycker Stefan Löfven gör rätt som bjuder in till att samtala över blockgränserna. Oavsett hur god ekonomi Anders Borg menar att landet har så är det ett väldigt allvarligt läge när 8% är arbetslösa, det är hög ungdomsarbetlöshet och ingen större konjunkturuppgång i sikte. Låt oss hoppas att regeringen Reinfeldt också inser det och börjar att vidta åtgärder.
Dels suger regeringen ut de som har minst, dels kommunerna som ska stötta dem.
De första genom att socialförsäkringssystemen för arbetslösa och sjuka blivit till stoppklockor där åtgärden bestäms av tiden du varit det ena eller andra inte vad du behöver. Dessutom är den som blir långvarigt sjuk eller arbetslös förr eller senare hänvisad till personlig fattigdom, ofta drar de hela familjer med sig.
Den andra formen av utsugning är hur kommunerna och landstingen har en allt tuffare vardag. Statens minskade ansvar för de arbetslösa genom den raserade a-kassan, frysta statsbidrag, nya uppdrag, större krav på uppföljning etc. gör att den kommunala ekonomin på väldigt många håll ser allt sämre ut.
Den största anledningen till den pressade ekonomin är ändå den fortsatt skyhöga arbetslösheten, kommuner och landsting får helt enkelt inte in tillräckligt med pengar utan att höja skatterna. Dessutom har regeringen sänkt skatteintäkterna via jobbskatteavdragen.
Skattehöjningar är något som inte socialdemokratiskt styrda kommuner vill göra för att det är fördelningspolitiskt dåligt att höja kommunala skatter. Att borgerliga församlingar inte vill höja skatten har mer med annan ideologi att göra. De har inte samma motstånd mot platta skatter. Det ska sägas att ett stort antal både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner och landsting har tvingats att höja skatten oavsett motstånd för att klara verksamheten.
Nu spricker det hopp man kunde ha för att få en snabb åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten, regeringens jobbpakt - Löfvenmodellen. Det ska sägas att det inte är regeringen som fäller den utan Svenskt Näringsliv.
Det är alltmer uppenbart att det saknas en plan och åtgärder att sänka arbetslösheten. Regeringen har trott att bara arbetsgivarna får allmosor så skulle de användas till att anställa och om de arbetslösa fick det tillräckligt dåligt skulle de bli anställda. När båda dessa idéer visat sig värda lika mycket som pappret de är skrivna på står man tom på åtgärder som faktiskt skulle motverka arbetslöshet och fattigdom bland arbetslösa.
Bloggat på ämnet: Röda Berget, Peter Högberg, Christian Norlin, Ola Möller, Ann-Sofie Wågström
AB, AB, AB, DN, SR
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
AB, AB, AB, DN, SR
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar