När ska sambandspoletten trilla ner?

Läser om att tillväxten fortsatt är låg och att Svensk Näringslivs representant kallar 2013 ett förlorat år.
Anders "the Almighty" Borg pratar om att stimulera svensk ekonomi. Frågan är om det denna gång har fallit ner någon polett i det Borgska sinnet om att fler skattesänkningar kanske inte är vad som behövs, oavsett om det är för företag eller privatpersoner.

Det finns en siffra i tillväxtsiffrorna som tydligt visar detta. Det är den siffran som säger att det är den privata konsumtionens ökning som är den största faktorn i tillväxtökningen. Min tolkning är att hushållens skulder fortsätter att öka medan företag och offentlig sektor fortsatt har bekymmer att utvecklas. Att exportindustrin har problem är särskilt bekymmersamt.

Det samband regeringen måste förstå är att offentliga investeringar också ger utrymme för ökade privata investeringar. En fungerande infrastruktur och ett välutbildat folk ger företag större möjligheter att lyckas. Utrymmet för denna typer av investeringar har den borgerliga regeringen minskat med alla sina skattesänkningar. Det som ökar hushållens disponibla inkomster och företagens vinster betalas av sämre framtidsutsikter. Den balansbräda som behöver finnas mellan skatteuttag och privat kapital har sedan länge tippat över till kapitalets fördel.

Tillväxt är ett krångligt begrepp och bara en del av sanningen kring tillståndet i ett land. Ett mer relevant kanske är arbetslösheten. Som bekant är den skyhög och fortsatt ökande. För att minska arbetslösheten krävs andra typer av stimulanser än de regeringen hittills har föreslagit - t.ex. stora satsningar på validering och yrkesutbildning för att möta det ökande rekryteringsgapet.

En sak är säker, att ställa ytterligare högre krav på arbetslösa kommer inte att ge fler jobb, utöver a-kassornas administratörer förstås.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det rena samvetets förbannelse

Under sommaren har jag "roat" mig med att läsa om Sven Lindqvists bok Nu dog du - Bombernas århundrade från 1999.
Den är en svidande beskrivning av hur mänskligt lidande har varit priset för terror utförd av stater och deras militär. Men inte bara de förväntade utan även de stora europeiska imperierna. Före andra världskriget skedde terrorn utan att dölja rasismen. Efter andra världskriget skedde den för att behålla kolonialmakten i t.ex. Kenya, Vietnam, Algeriet och andra ställen.

Vid oerhört få tillfällen har regeringar erkänt sina övergrepp som just sådana. Den etnocentriskt koncentrerade historieskrivning vi dagligen omger oss med är full av överslätningar, falsarier och efterkonstruktioner.

Vi som lever i det bästa av länder ser inte våra eftergifter, våra uteblivna protester genom årtiondena. Sverige deltar idag med trupp i ett krig i Afghanistan i ett krig som bär stora likheter med 1900-talets kolonialkrig. Människor som inte har vett att styra sig själva ska få Västerlandets hjälp.

Jag läser samtidigt i GP idag (länkar från E-GP, vet inte om ni som inte prenumererar kan se artiklarna) om hur koloniala mönster upprepas genom stora landuppköp i fattiga länder. Idag är det företag som är de koloniserande men det sker utan folkens medgivande.

Mitt allra tydligaste konstaterande efter läsningen av Lindqvists bok är att det som skapat möjligheten till allt detta lidande är att män som liknar varandra har bestämt om förstörelse utan hänsyn till lidande, utan den minsta empati. Deras planer har genomförts av lydiga soldater som inte erkänner sin skuld i att civila dör.

Krig är en handling som genomförs utan folkets medgivande, utan att mödrar, döttrar och barn tillfrågas. Krig är möjligt tack vare bristen på perspektiv, fantasi och bristen på empati. Våld är och förblir ett idiotiskt sätt att lösa konflikter.

De stora krigens tid kanske är förbi men i vardagen lever de strukturer som skapat grogrund för krig kvar. Den avhumanisering av "fiendefolken" som skett beror på ett synsätt av vi och dom. Det är samma synsätt som idag är grunden till främlingsfientlighet, migrationsdomstolar och andra sätt att skilja människor från varandra. Som tillåter företag att expropriera hela länder.

Så länge vi inte ser att mänskliga rättigheter är något okränkbart även utanför en snäv svensk världsbild kommer vårt rena samvete att vara en förbannelse som kväver möjligheterna att reagera inom Sverige mot inhumana synsätt och snävar in viljan att reagera utanför landets gränser pga ekonomiska hänsyn till viktiga handelspartners.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Min verklighet är verkligast (för mig)

Jag hamnade i ett slags gräl i natt. Eftersom det var sent etc. så hade jag då inte någon särskilt bra argumentation över ämnet verklighetsuppfattning.

Jag vet inte om den blivit bättre tills idag men den innehåller i alla fall fler ord.

När jag tänkt på saken så är den  relevant på en politisk kontext. Eftersom allt är politik så är naturligtvis även den bild man har av "verkligheten" präglad, inte bara av sina personliga erfarenheter utan också av en politisk uppfattning. Den politiska debatten handlar i mångt och mycket om vilken bild av verkligheten som är den "sanna". Det är det vi kallar problemformuleringsprivilegiet.

Jag kan alltså med bestämdhet hävda att något förhåller sig på ett sätt och någon annan kan tycka att det förhåller sig på ett annat sätt. Båda har naturligtvis rätt utifrån sin synvinkel. Eftersom man aldrig kan ha en annan synvinkel än sin egen, även om den delas av många andra, uppstår en oenighet. Ett sant objektivt förhållningssätt är, enligt mig, inte möjligt. De journalister som ivrigt hävdar att de är objektiva uppfattar helt enkelt den rådande majoritetsuppfattningen som "sann". 

Framförallt när det gäller värderingar och normer så är det en vansklig balansgång där det är omöjligt att inte falla ner i politik, medvetet eller ej. En snabb historisk tillbakablick över synen på homosexualitet visar t.ex. hur normsystem förändras. Att den som vi tycker upplysta och toleranta synen vi i normen har idag fortfarande präglas av ett slags patriarkaliskt och strukturellt förtryck och bevarande av ett "vi och dem" perspektiv är min uppfattning. Alltså kan vi inte säga att det är på ett visst sätt, eftersom vi alla har olika uppfattning.

Synen på ekonomisk politik är ett annat normsystem som har stora utrymmen för förändring och där den idag "objektiva" synen på ekonomi kan bytas mot en mer uttalat politisk vilja.

Att inneha problemformuleringsprivilegiet är alltså att inneha den "sanning" som blir den allmänna bilden. Det är något den borgerliga regeringen, åtminstone så länge Per Schlingmann drog i tåtarna varit oerhört duktiga på. Det socialdemokratiska motdraget har nu blivit att sluta försöka vända beskrivningen av samhället med ett slag utan istället acceptera den rådande och försöka, bit för bit, förändra den. Det verkar vara en klok taktik men frågan är om den är tillräckligt snabbverkande för att vinna valet 2014. Jag tror det men om vi vinner på grund av egen politisk förmåga eller för att borgarna har tappat "the Force" återstår att se. 

Politik och parti #meta

Jag skrev ett inlägg igår om den positiva känsla jag fick av Stefan Löfvens tal i Almedalen igår.
Min vän Johan Westerholm, som inte var lika positiv till talet skrev senare följande inlägg:
Rabblande och babblande eller relevant? | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg:

Det misstag jag tycker att Johan gör är att han blandar ihop parti med politik. Han är (med rätta) kritisk mot vårt parti och har högt ställda krav. Den partikultur av blint hyllande han varnar för är helt klart osund, (även om jag misstänker att Ulf Bjereld var ironisk), men det var inte den jag lyfte i mitt inlägg. Det var politikens innehåll. Att jag därmed blev något av en del av denna partikultur är ett bekymmer men det ursäktade jag mig också för i inlägget. Uppenbart är att det är svårare att vara distanserad när man varit på plats.

Mitt inlägg ska också ställas i ljuset mot att jag tidigare varit kritisk mot att Stefan Löfven saknat en dimension som igår helt plötsligt var med och som lyftes fram. Det handlade inte bara om nya jobb och minskad arbetslöshet utan också om hur det är på de jobb som finns. För mig finns nyckeln både till valseger och utveckling nämligen i att vi visar att vi analyserat samtiden rätt politiskt, att vi ser vanliga människors vardag och adresserar deras bekymmer.

Idag sker 40% av alla sjukskrivningar pga psykisk ohälsa. I mina ögon är det helt galet. En del går naturligtvis aldrig att undvika men väldigt mycket skulle försvinna om villkoren i arbetslivet (och det obetalda hemarbetet) förändrades. Dessutom är det ovärdigt att människor ska lida på jobbet pga att de inte hinner med, inte för att de är ineffektiva utan för att arbetsbördan är orimlig. Att långt över 100 000 årsarbeten tas ut i övertid när vi har över 400 000 arbetslösa. Att människor som vill skapa stabilitet i sina liv fastnar i tillfälliga anställningar och jobbar timmar under en lång följd av år.

Vad partiet och Löfven nu har valt att göra valtaktiskt är däremot något som man kan fundera på. Det man har valt att göra är att sikta in sig på sina huvudmotståndare, moderaterna i frågan om regeringsmakten och folkpartiet i skolpolitiken.
Jag hade gärna sett att man lagt detta fokus någon annanstans, nämligen på samhällsproblemen i sig. Det hade nämligen också inneburit en hårdare attack mot Sverigedemokraterna.

Tyvärr kan jag bara konstatera att populistiska "icke-etablissemangs" rörelser frodas i sämre tider. Den enda, på lång sikt, fungerande vägen mot främlingsfientlighet och missnöje är att samhället går åt rätt håll, att minska oron och rädslan för framtiden.
Därför kommer vi inte vinna många av Sverigedemokraternas väljare genom politisk retorik, det sker genom politisk praktik. Det innebär i sin tur att Sverigedemokraterna (eller något motsvarande) kommer att spela en viktig politisk roll även de kommande mandatperioderna, så det är stora utmaningar vi står inför.

AB, GP
'via Blog this'

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Nu lyfter vi!

Stefan Löfven i Almedalen 7 juli 2013

Detta skrivs på planet hem mot Göteborg från Almedalsveckan och Visby.
Jag lyssnade på Stefan Löfven på plats i förmiddags och kan äntligen säga att jag är helt säker på att vi kommer att vinna valet 2014.

Anledningen är att det som Stefan Löfven visade upp idag hade det som jag ofta saknat.
Talet svarade på frågan om var skiljelinjen mot borgarna går och vilken ideologisk kompass dagens partiledning följer.

Det är inte utan lättnad jag kan säga att det tal Löfven höll landade i mig som en klunk varmt te.
Jämlikhet. Feminism. Lika möjligheter. Arbetslivets villkor.
Inte flummigt, utan konstruktivt. Idérikt.

Jag är medveten om den nyfrälsta tonen i det jag skriver och det är faktiskt så jag känner det men så handlade inte talet om ekonomi och regeringsalternativ heller.

Det kommer att bli en ful och tuff valrörelse i september 2014 och moderaterna är en motståndare som är oerhört skickliga på det politiska spelet men till skillnad från moderaterna har Socialdemokraterna en politik som skapar utveckling för alla istället för avkastning till de rika.

Läs Stefan Löfvens tal här och se hela talet här (höjdpunkter nedan)


SR, SVT, AB, GP
- Posted using BlogPress from my iPad

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags att börja valkampanjen!

Sen jag blev aktiv i Socialdemokraterna 2010 har jag deltagit i en traditionell valrörelse och
en exceptionell vid omvalet till Västra Götalandsregionen.

Nu ska jag bestämt mig för att även valrörelsen till EU-parlamentet, åtminstone för egen del, också ska bli exceptionell eftersom jag har bestämt mig för att hjälpa en alldeles unik politisk kraft att bli EU-parlamentariker.

Evin Cetin i Almedalen 2013
Bilden härifrån

Det finns en del kloka människor, det finns en del handlingskraftiga, det finns en del som äger ett brett spektrum av erfarenheter och några som är ovanligt nyfikna. Det är oerhört få som samlar dessa egenskaper inom en person.

När värderingarna dessutom uttrycks i känslor och bilder istället för i siffror och kreativiteten bubblar i kampanjmetoderna så är det omöjligt för mig att inte vilja vara med.

Jag har inte träffat Evin Cetin jättemånga gånger men jag vet att hon är en politiker som kommer att göra stor skillnad under lång tid framöver och jag är säker på att Sverige inte räcker som arena för henne.
Därför kommer jag att vara en av de som aktivt deltar i Evins kampanj för att bli vald vid Europaparlamentsvalet i maj 2014.

När det gäller personvalskampanjer så är det lite kluvet, men med det handlag mitt parti har visat upp när det ska välja sina representanter så känner jag att när jag kan göra ett övervägt val att stötta en kandidat själv, då behöver jag inte tveka.

Det behöver inte du heller. Häng med på resan mot EU-valet och häng med i Evin Cetins kampanj, en sak kan jag lova, det kommer inte bli tråkigt.

Du anmäler dig här: www.evincetin2014.se 

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?