Den moderata valtaktiken - halva sanningen.

Jag är inte på något sätt ett geni. Men jag kan redan nu avslöja moderaternas taktik. Ni kan lyssna själva ikväll under partiledardebatten på Agenda.

Det handlar om att berätta om ökning. Ökning av antalet arbeten. Ökning av skatteintäkter. Ökning av sysselsättningen. Det låter jättebra.

Det de inte berättar är den viktiga andra sidan av saken. Ökningen av antal och andel arbetslösa. Ökningen av välfärdens kostnader och krav. Att de över 35 000 i Fas 3 räknas som sysselsatta.

Grafik från Dagens Samhälle. Välfärdens kostnader ökar snabbare än intäkterna.

Tyvärr innebär det att vi som vill prata om framtiden måste lägga energi på pedagogik istället. Att vi hela tiden måste ta fram den andra sidan av bilden innan vi kan säga varför alla inte upplever att det finns så fantastiskt mycket resurser i samhället. Att det är därför våra löften handlar om arbetslöshet och välfärd.

Det är också en del av moderaternas taktik. Att vi ska prata om det de vill istället för det vi vill. Försök att undvika att falla i fällan och klara av den pedagogiska biten snabbt.

Ytterligare en ingrediens kommer att tillkomma i den moderata taktiken. Det kommer att vara ett försök att sänka förtroendet för Stefan Löfven, Anneli Hulthén eller någon annan. Gå inte på det.

Till slut en avvikning:
Moderaterna har sänkt skatterna med ungefär 130 miljarder. Sedan 2006 har 200 000 fler börjat jobba i Sverige. En del har fått jobb tack vare regeringens reformer. Men. Hade vi behållit de 130 miljarderna så hade samhället kunnat anställa 200 000 till (ungefär hälften av de arbetslösa), dessutom hade det skapat efterfrågan i den privata ekonomin.

En liten extra poäng med att anställa i offentlig sektor är att man får tillbaka en hel del av sina lönekostnader via olika skatter som en person betalar både på lön, egendom och konsumtion.

GP

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ny skandal - då växer SD igen.

Funderar på det här med SD. Oavsett hur mycket rasism, skit och vilka myter deras politik bygger på så växer de stadigt. Varje gång "etablissemanget" konfronterar SD så är det fler som får upp ögonen för alternativet som inte är med i spelet i mitten.

Risken är jättestor att fler och fler väljer att gå med i alternativet till den grå massan med den själsdödande politiska retorik som vi har idag. Den möjliga väg som Karin Pettersson målar upp med frihet genom jämlikhet som politisk kontrast till borgerlighetens mer kortsiktiga plånboksflörtar är den jag ser som utvägen.

Socialdemokraterna måste möta smygrasism, social oro och allt trögare social rörlighet med aktiva insatser. Här har fackföreningsrörelsen också en stor uppgift. Det stora misstaget man kan göra är att kalla skapandet av möjligheter för integrationspolitik eller liknande. Det som behövs är insatser som är bra för alla, nya svenskar och gamla. Utbildning, arbetsmarknad, välfärd, bostäder, framtidsfrågor. Det är också så vi minskar SDs inflytande över den politiska debatten. Utmana dem på riktig politik istället för att spela på deras planhalva där halva sanningar, överdrifter och rena påhitt kan bemötas så ofta att de blir sanna.

Jag förstår samtidigt den starka viljan att bemöta SDs stolligheter. Det är som en reflex. Tyvärr är det en reflex som vi måste motarbeta. Den enda som vinner på att ett samfällt politsikt och medialt etablissemang attackerar dem är SD själva. Denna vecka öppnas dammluckorna igen och jag kan tyvärr förutse resultatet.

Jag tror att valresultatet kommer att bli sämre än dagens opinionssiffor för SD men jag tror att de kommer att försvara den position de har uppnått. Många av dagens sympatisörer är helt enkelt missnöjda med att övriga partier inte ser dem, att SDs enkla lösningar är precis så enkla som de låter.

Att paritets retorik har börjat fastna i mediernas medvetande är en sak. Att den även avgör andra politiska agendor är än värre. Istället för framtida möjligheter ser kommun efter kommun tillskottet med mänskliga resurser från andra länder mer som problem.
Så kom igen nu kära partiledning. Låt oss prata om jämlikhet och ge oss ner i verktygslådan efter arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och bostadspolitik. Det väcker tankar om en bättre framtid. För alla svenskar, oavsett om vi är det från födsel eller ej.


AB, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Min verklighet är verkligast (för mig)

Jag hamnade i ett slags gräl i natt. Eftersom det var sent etc. så hade jag då inte någon särskilt bra argumentation över ämnet verklighetsuppfattning.

Jag vet inte om den blivit bättre tills idag men den innehåller i alla fall fler ord.

När jag tänkt på saken så är den  relevant på en politisk kontext. Eftersom allt är politik så är naturligtvis även den bild man har av "verkligheten" präglad, inte bara av sina personliga erfarenheter utan också av en politisk uppfattning. Den politiska debatten handlar i mångt och mycket om vilken bild av verkligheten som är den "sanna". Det är det vi kallar problemformuleringsprivilegiet.

Jag kan alltså med bestämdhet hävda att något förhåller sig på ett sätt och någon annan kan tycka att det förhåller sig på ett annat sätt. Båda har naturligtvis rätt utifrån sin synvinkel. Eftersom man aldrig kan ha en annan synvinkel än sin egen, även om den delas av många andra, uppstår en oenighet. Ett sant objektivt förhållningssätt är, enligt mig, inte möjligt. De journalister som ivrigt hävdar att de är objektiva uppfattar helt enkelt den rådande majoritetsuppfattningen som "sann". 

Framförallt när det gäller värderingar och normer så är det en vansklig balansgång där det är omöjligt att inte falla ner i politik, medvetet eller ej. En snabb historisk tillbakablick över synen på homosexualitet visar t.ex. hur normsystem förändras. Att den som vi tycker upplysta och toleranta synen vi i normen har idag fortfarande präglas av ett slags patriarkaliskt och strukturellt förtryck och bevarande av ett "vi och dem" perspektiv är min uppfattning. Alltså kan vi inte säga att det är på ett visst sätt, eftersom vi alla har olika uppfattning.

Synen på ekonomisk politik är ett annat normsystem som har stora utrymmen för förändring och där den idag "objektiva" synen på ekonomi kan bytas mot en mer uttalat politisk vilja.

Att inneha problemformuleringsprivilegiet är alltså att inneha den "sanning" som blir den allmänna bilden. Det är något den borgerliga regeringen, åtminstone så länge Per Schlingmann drog i tåtarna varit oerhört duktiga på. Det socialdemokratiska motdraget har nu blivit att sluta försöka vända beskrivningen av samhället med ett slag utan istället acceptera den rådande och försöka, bit för bit, förändra den. Det verkar vara en klok taktik men frågan är om den är tillräckligt snabbverkande för att vinna valet 2014. Jag tror det men om vi vinner på grund av egen politisk förmåga eller för att borgarna har tappat "the Force" återstår att se. 

Styrs socialdemokraterna av pressavdelningen?

Om Omar Mustafa var en olämplig kandidat till partistyrelsen borde han inte ha blivit nominerad. Var han inte en olämplig kandidat borde han ha försvarats. Nu viker sig partiledningen för en stark opinionsvind om en enskild individs lämplighet. Omar Mustafas avhopp från politiken är en logisk följd av den konflikträdsla som präglar vår partiledning och som skapar intrycket av att ord man använder i ett kongresstal bara är krimskrams för partisterna. Varför?

Kompromisserna på kongressen ger utrymme för tolkningar och stor handlingsfrihet till partiledningen. Ibrahim Baylan har tidigare i veckan svävat kring friskolor. Jag har tidigare kritiserat frånvaron av politiskt mod. Nu är jag ännu mer tveksam till hur beslutsprocesserna i partiledningen går till. Inget fel på lagarbete Stefan Löfven men vem tar ansvar för besluten?

Håkan Linnarsson sa en klok sak i talarstolen under kongressen. Han sa ungefär att vi inte kommer att förändra om vi leds av opinionen, istället ska vi skapa opinion för våra förslag. Jag upplever att partiledningen alltför enträget strävar till att blidka opinionen snarare än att leda den. Den politik som förespeglades i Löfvens linjetal är svår att hitta i partistyrelsens förslag till kongressen och ännu svårare att finna i den linje som partiet följer i frågan om Omar Mustafa.

I den frågan har partiledningen valt en oerhört låg profil. Man stöttar inte Mustafa, inte valberedningen, inte Stockholms AK som nominerat. Behandlingen av fallet med Omar Mustafa visar på de dubbla måttstockar som Jonas Hassen Khemiri skrev om och som Löfven refererade till i sitt tal. Att verkligheten ser annorlunda ut än retoriken är härmed uppenbart. Jag känner inte Omar Mustafa eller hans gärning men jag känner inte heller Niklas Karlsson, Karin Åström, Hanna Westerén eller Hans Ekström. Runt deras namn har jag inte hört någon debatt. Varken i förhand eller i efterhand. Ulf Bjereld skrev om VU-valet att så här får det inte gå till. I efterhand får vi lägga partistyrelsevalet till den listan. 

Jag hoppas att jag har fel men jag är rädd för att Stefan Löfven och Carin Jämtin i allt för hög utsträckning gör vad pressavdelningen föreslår. Jag jobbar själv med politisk kommunikation och det är svårt att kommunicera rätt i känsliga frågor. En pressavdelning vill helst bara ha positiva nyheter och minimera skadorna i det som de uppfattar som negativt. Vinna frågan eller spela jämt med motståndet. Det är pressavdelningens jobb. Partiledningens är att Sverige ska bli ett bättre land lett av socialdemokratisk politik.

I mina ögon motverkar den defensiva hållningen ett av de viktigaste målen för Stefan Löfven, nämligen att vara trovärdig och regeringsduglig. Det duger inte att ducka för de borgerliga ledarsidorna i snart sagt varje fråga där socialdemokraterna har haft en tydlig ståndpunkt som kan uppfattas som vänster. 

Framförallt gäller det skatteavdrag eller skattesänkningar med olika bokstavskombinationer. 

Det partiledningen måste inse är att varje gång de säger ja till en moderat reform så dödar vi en egen, kanske bättre. Vi minskar våra möjligheter att skapa det jämlika samhälle vi vill ha.

Att säga att (nästan) allt ska vara som nu är inte ett särskilt bra sätt att få människor att tro att man har verktygen att vända en samhällsutveckling som alltfler ser som oroande. Bland dagens unga tror fler att de kommer att få det sämre än sina föräldrar än tvärtom. Att väcka framtidstro och att vara ett framtidsparti innebär inte att följa kortsiktiga svängningar i opinionen utan att stå upp för de långsiktiga målen och vägen dit, även om det innebär att människor kanske måste tänka efter innan de kan avgöra om förslagen är bra eller dåliga. 

Politiken ska inte vara en idoltävling men jag är djupt oroad över att vår partiledning verkar tro att om man behandlar den som en sådan så kommer man att få ett regeringsinnehav av folket som belöning. 

AB, SR, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Rollen

Rollen är inte bara titeln på en mycket läsvärd bok av Erland Josephson, det är också något som de flesta av oss går in och ur varje dag.

En roll som verkar svår att vänja sig vid är den som politiker.
Jag kom att fundera på det av några olika anledningar. Den främsta är den förvåning som Ulf Olsson, kommunstyrelsens ordförande i Borås (S), uppvisade över uppmärksamheten kring blogginlägget om när han glömde kliva av tåget mot Vänersborg i Öxnered och fick spendera en dag i Åmål istället. Det blev en notis i lokaltidningen och många glada kommentarer och tillrop.
Varför var detta inlägg så intressant?

Jag tror att det är för att det är ett tydligt brott mot rollen som kommunstyrelsens ordförande, socialdemokrat och politiker. Att glömma gå av ett tåg är något de flesta kan känna igen sig i, känna sympati för och när man gör något vettigt av det, känna att det är lite charmigt.
Ulf Olsson blev helt enkelt avslöjad i sin mänsklighet.
Det här verkar vara något som skrämmer de flesta politiker jag träffar. De vill bli uppmärksammade för sin kompetens, sin fackkunskap, sina retoriska färdigheter men sällan för att de är som folk är mest.
Jag inser att man blir extra sårbar som politiker, den känsla av att inte räcka till, att bli avslöjad med sina fel och brister som vi alla har från tid till annan är nog extra påtaglig som politiker eftersom man har tagit på sig ansvaret för att företräda alla andra helt vanliga människor.

Det kan lätt väcka behovet av att framställa sig som lite mindre mänsklig än andra. Det är därför det väcker uppmärksamhet när politiker gör klantiga saker.
För Ulf Olsson var resultatet av hans miss att han missade ett gruppmöte i Regionstyrelsegruppen och att han visade sin mänsklighet för sina väljare. Jag är helt övertygad om att vinsten är större än förlusten.

Detta är nu ingen uppmaning till politiker att glömma av att gå av tåget i tid och otid men att det är värt att tänka på att du är en bättre representant för dina väljare om både du och de förstår att även du är som folk är mest. Att du är villig att ta ansvar för alla innebär inte att du behöver vara felfri.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Budskapet är budskapet

Ni känner igen det: The media is the message
Formen skapar budskapet.

Det kanske stämmer för viss form av budskap men när det gäller värderingar tror jag faktiskt att det är tvärtom.
Budskapet är budskapet.
Jag tror inte att någon gillar moderaterna för att de har snyggare typsnitt än sossarna, att centern får röster genom att vara bra på sociala medier eller att ha en snygg affisch.

Däremot så måste man vara försiktig med hur man paketerar sitt budskap. I dagens mediesamhälle ska det gärna vara konkret, praktiskt, mätbart och nytt.
Det är helt enkelt inte läge att säga att vi vill ha fred på jorden och att alla ska ha lika möjligheter att ha det bra.
Det handlar om att satsa på jobben, infrastrukturen och utbildningen.
Jämlikhet är en fin utopi men det är jobb vi vill ha.

Att släppa den större bilden för den mindre är säkert helt ok. Risken är att vi också tappar riktningen mot det större målet och tror att t.ex. full sysselsättning är målet men som valstrategi är jag helt med på banan.

Det är dessutom mycket lättare för valarbetare oavsett kanal att säga att vi vill satsa på investeringar istället för att säga att vi vill jobba för fred i världen, även om det säkert också är sant.

I en tid när kraven på "skarpa förslag" är högt ställda så duger det inte att komma med inriktningar och utredningar. - Ska vi riva hela haket? - Såklart!

bloggat har Andrine Winther om tunnelbana till Nacka, Peter Johansson om att Littorin sågar Fas 3, Martin Moberg om att det behövs egna förslag för att vinna valet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

LO ute på banan i välfärdsdebatten!

Idag skriver LOs vice ordförande Tobias Baudin tillsammans med ordföranden på LO-distriktet i Västsverige (min arbetsplats), Dan Gabrielsson på GP Debatt.

Det är en avsiktsförklaring som inte går att missförstå. Jag inser att jag inte är så oberoende i det här inlägget men jag är faktiskt stolt över att jobba i den del av arbetarrörelsen som säger ifrån på riktigt och inte via mummel i mungipan.

Så här inleds artikeln:

För varje skattekrona som stoppas undan i något skatteparadis riskerar vi färre anställda inom äldreomsorgen. För varje skattekrona som riskkapitalisterna plockar ur välfärdsektorn riskerar skolresultaten att sjunka ytterligare. För varje skattekrona som försvinner ner i välfärdsprofitörernas fickor riskerar principen om allas rätt till lika vård att sättas ur spel.

Vi betalar skatt för att de ska gå till våra barns skolgång. Vi betalar skatt för att våra föräldrar ska få den bästa omsorgen på sin ålders höst. Vi betalar skatt för att alla ska få den bästa sjukvården.

Vi som medborgare ska ha möjlighet att välja bland en mångfald av utövare. Men den typ av valfrihet som innebär frihet för riskkapitalbolag att plocka miljonvinster ur vår välfärdssektor är fullständigt oacceptabel. Det finns inget likhetstecken mellan valfrihet och riskkapitalism.

Personligen så efterlyste jag så sent som för några veckor sedan att LO skulle visa korten och är därför klart nöjd med detta initiativ. Det som kan oroa lite är bristen på konkreta förslag. De utlovas i december då LOs välfärdsutredning skall leverera skarpa förslag för att stoppa vinsterna i välfärden. Det är för sent för att få in i motionerna till socialdemokraternas partikongress men gott om tid för partiets styrelse att förhålla sig till i sina förslag till kongressen.

Att tro att rösterna åter kommer höjas för att reglering av vinster i välfärden är en fråga vi kan förlora valet på är bara att vänta sig när den dagen kommer. Till dessa röster rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg "Battleground Stockholm". Det finns en värld utanför tullarna som även de innanför bryr sig om. Jag lovar.

I spåret av vinster i välfärden följer en diskussion om det fria företagandet och att företag ska kunna göra det de är bra på. De intressen som ligger bakom de vinstdrivande företagen inom välfärden är bara bra på en sak och det är att tjäna pengar. Den typen av expertis har vi fått nog av nu. Pengars värde är en schimär, en värdig ålderdom, god vård eller barn som lyckas är däremot den bästa investering ett samhälle kan göra. Låt oss ta tillbaka initiativet för medborgarnas skull och låta kapitalet gnälla lite, de har så det räcker, tro mig.

Läs också Ola Möller, Annarkia, LO-bloggen

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

De är genomskådade!

Om ni vill veta vad den moderatdominerade Alliansregeringen kommer att säga de närmaste månaderna så ska ni få det nu:

1. Socialdemokraterna måste svara på vem de ska regera med.
2. Ungdomsarbetslösheten är ett problem men det är inte så stort som man säger.

Svaret på fråga 1. är att det måste de inte alls. (även om Ulf Bjereld försöker) Under väldigt många år regerade Socialdemokraterna själva och i olika konstellationer mot mitten. Aldrig var det nödvändigt att ställa två block mot varandra.
I sammanhanget rekommenderas varmt Alliansfritt Sveriges analys.

Svaret på fråga 2 är att det är det visst.
Den alternativa verkligheten slår till igen och istället för att komma med svar på hur man ska lösa problem så trixas det med siffrorna när det gäller ungdomsarbetslösheten. Nu har man nämligen upptäckt att det är en stor andel studerande i siffrorna.
Det borde man veta eftersom det var borgarna som ville börja räkna på det här sättet inför 2006. Då var det viktigt för dem att visa på en stor arbetslöshet, nu är det viktigt för dem att visa att även om den är stor så är den inte så stor...

65 000 unga inskrivna på arbetsförmedlingen. Enligt Ungdomsstyrelsen ytterligare 40000 som varken jobbar eller studerar men inte heller söker jobb. Ingen av siffrorna är något man skojar bort i en handvändning.

Att många heltidsstudenter inte får extrajobb är kanske inget jätteproblem i dagens läge och det kanske är ok att avfärda dem.  Det är då mycket värre att det finns ett stort mörkertal, framförallt bland de som är långt från arbetsmarknaden som varken jobbar, studerar, söker jobb eller socialbidrag. De finns inte i statistiken men de finns. Det största utanförskapet är det som inte ens går att räkna på.

Ungdomsarbetslösheten är oavsett om den är jättestor, vilket statistiken och oppositionen visar, eller inte så stor, vilket regeringen hävdar, inte en synvilla. Den är verklig och den är otäck för de negativa konsekvenserna av att unga inte får fäste på arbetsmarknaden sprider sig långt bortom de personliga, det är hot mot fundamenten av välfärden.

Westerholm, Johansson, Norlin, Karlsson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad är ett politiskt förslag?

Jag och många andra har vid upprepade tillfällen efterlyst skarpa socialdemokratiska förslag.

Gårdagens tydliga besked från Juholt är att vi kommer att få vänta, till nästa budget, till partikongressen 2013 och till valet 2014 för att få förslag på detaljnivå, däremot råder ingen tvekan om att det är ett tydligt alternativ till den idéfattiga alliansregeringen.
Jag vill tolka detta på två sätt,  att man öppnar fältet för en mer aktiv oppositionspolitik, det öppnar också för en fortsatt ökenvandring i den dagliga politiska kommunikationen.

Håkan Juholt och Röda Berget kanske kollar in det här?

I och med att den, bitvis utmärkta, skuggbudgeten har begravts i drevet mot Håkan Juholt så är den nationella socialdemokratiska politiken dold under drivor av snömos och dålig stämning. Vad vi kan göra för att undvika ökenvandringen är att det finns ett stort antal socialdemokratiska kommuner som även den nationella kommunikationen kan ta goda exempel från, det finns socialdemokratiska företrädare som deltar i sociala projekt och som jobbar i internationella sammanhang.
Alla dessa goda exempel kan och ska vi använda för att visa att socialdemokratisk politik fungerar redan idag. Detta var också Carin Jämtins uppmaning till förtroenderådet. 
Den aktiva oppositionspolitiken som vi nu ska börja driva måste rikta in sig på de områden där moderaterna och alliansgänget misslyckats mest, arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och socialförsäkringarna. Angrip och håll ut. När vi är så trötta på våra talepunkter att vi kan börja kräkas på dem, då ska vi köra lika länge till. Det tar tid att nå ut med politik.
Samtidigt som riksdagsgruppen arbetar stenhårt med opposition så är det alla de arbetsgrupper som arbetar parallellt som ska hålla medlemmarna sysselsatta med politisk utveckling, programkommission, organisationsutredning, lokala politikutvecklingsgrupper osv.
Jag tror att Juholts uppmaning till reflektion före reaktion är riktig men den riskerar som sagt att ytterligare förstärka bilden av socialdemokraterna som ett parti utan svar. Så min uppmaning får bli - Tänk snabbt!

Bloggat: Roger Jönsson, Helena Ericson, Röda Berget, Henrik Oscarsson, 

SR, SVT, SVT, GP, DN, DN, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Ojdå, även Moderaterna kan falla i fällan!

Jodå, nån gång så händer det, det statsbärande partiet gör det. Bort sig alltså.
På den moderata kampanjbloggen står att läsa:

Moderaternas ansvarsfulla politik ger fler jobb och gör välfärden
bättre. Socialdemokraternas politik hotar att göra 20 000 människor
arbetslösa.

Socialdemokraternas politik skulle slå hårt mot dem
som ännu inte fått sitt första jobb. S vill dubbla
arbetsgivaravgifterna för unga. Det leder till att färre
vill anställa ungdomar. De är emot sänkningen av
restaurangmomsen, vilket slår hårt mot en bransch där många
unga får jobb. Dessutom vill de försämra ROT- och RUT-avdragen.
Sammantagetinnebär det att fler än 20 000 jobb hotas.

Det här är inte bara sanningar med modifikation, det är en klassisk politisk fälla. Att i regeringsställning berätta hur dålig oppositionens politik är, det är inte bara fel, det är också klantigt. Det väcker nämligen frågan - vad gör ni för att det ska bli bättre?
Svaret på den frågan är för den som läser sin arbetsmarknadsstatistik - Ingenting. För den som ser på kommunernas och landstingens utveckling - Ingenting. För den som ser hur resultaten i skolan utvecklas - Ingenting.
De flesta gillar politiska partier som vill förändra saker till det bättre, inte partier som ser sina egna nederlag som segrar och sin idélöshet som lösningen på samhällsproblemen.

Den generellt sänkta arbetsgivaravgiften för unga är liksom restaurangmomsen felriktad på ett enda sätt. Den kräver ingenting av mottagaren och därför har den första åtgärden misslyckats precis som den andra kommer att göra.
Restaurangmomsberäkningarna har liksom RUT-jobb en sak gemensamt, varje jobb är oerhört dyrt.
De pengarna vill Socialdemokraterna använda till allmänhetens bästa, framförallt barnen i skolans, istället för att sponsra några få med skatteavdrag.

Socialdemokraterna har problem, därför får vi tacka när Moderaterna för en gångs skull slår in dörren för sig själv.

Bloggat: Michael Granstedt, Röda Berget
GP


fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Är arbete bra eller dåligt?

Moderaterna slår på stora retoriktrumman inför sin stämma i höst. Nu är de inte bara det nya arbetarpartiet utan det enda.
Låt dem vara det då. Deras skäl till att vara ett arbetarparti är svaga och grumliga men om något i socialdemokratin är omodernt så är det väl just dessa begrepp, arbetare och arbetareparti.
De är starka symboler för hur det var en gång. Socialdemokratin måste sluta förknippa sig med hur det var en gång och arbeta för hur det ska bli en gång i framtiden.

Min värld, består av sömn, fritid (läs politik) och jobb, ungefär lika mycket av varje.
Jag tycker att synen på människan måste bli hel och därför så ska socialdemokratin inte stirra sig blind på att utföra arbete som det viktigaste för att göra livet bättre.
Självklart är arbetslösheten ett gigantiskt problem men det löser sig inte med retorik utan med politik. Så länge varken (s) eller (m) har en trovärdig politik att rejält minska arbetslösheten så är det den retoriska matchen vi ska vinna.
Att moderaterna vill vara ett parti för de som arbetar finns egentligen inget sakligt skäl att tro på. Att de vill att folk arbetar hårt och mycket är uppenbart, varför är mindre uppenbart, troligen är det för att Anders Borg ska kunna säga att vi har ordning på statsfinanserna, eller kanske för att deras samarbetspart Svenskt Näringslivs medlemmar ska kunna öka sina vinster.


Det är svårt att sätta en etikett på det jag menar och den måste jag nog hitta men låt oss kalla det livskvalitet så länge. Socialdemokraterna är det parti som garanterar bästa livskvalitet. På jobbet med hjälp av en stark fackföreningsrörelse. Logistiken runt jobbet, barnens omsorg när föräldrar är på jobbet och även när du inte jobbar fungerar de samhällsinstitutioner du behöver, vårdcentral, bibliotek osv. Vi står för en mänskligare och klokare politik när du saknar arbete eller är sjuk och vi lägger resurser på en värdig ålderdom när du blivit så gammal att du inte längre klarar dig själv.
Inom alla dessa områden är vi överlägsna moderaterna.


Socialdemokraterna ska stå för en skola som går utöver att utbilda arbetskraft. Vi ska bilda människor och forma demokrater. Vi ska uppmuntra och stötta föreningsliv och folkbildning. Vi ska garantera likvärdighet.
Det livslånga lärandet måste åter bli en praktisk möjlighet. Forskningens status skall åter höjas. Även på dessa områden är vår politik överlägsen.


På ett område är dock moderaterna hästlängder före, det som tyvärr är viktigare än politiken själv. Den politiska kommunikationen. Det är bråttom för de, som jag förutsätter, kloka och kompetenta människorna på Sveavägen och i riksdagsgruppen att samla trupperna för att komma överens om att vi inte kan reagera på varenda litet utspel som kommer från borgarna. Vi gör det dessutom med ryggmärgen och säger - dåligt förslag utan att komma med ett eget eller kanske ens analysera vad som är dåligt. Vi måste också värdera vilken kommunikation som är vår mest effektiva väg till väljarna, vilka förslag som är värda att lyfta, vilka reformer som är viktigast att genomföra. Valet 2014 vinns inte nu men det håller på att förloras nu och därför är varje offentligt ord viktigt.


Att vara ett modernt parti innebär också att förändring är en pågående process och inte ett beslut på en partikongress, vi kan alltså inte vänta in den pågående organisationsutredningens slutsatser utan redan nu förvandla partiorganisationens olika delar till en aktivismens och folkrörelsens experimentverksad där organisationsutredningen kan plocka russinen ur kakan. Här och var finns det goda initiativ och det är de som måste ligga till grund för framtiden, inte teorier i en utredning.


Bloggat: Röda Berget, Peter Andersson x 2, Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Johanna Graf, Peter Johansson

AB, SvD, GP, DN, GP, Exp, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Värdet av god kommunikation

I veckan har man kunnat läsa om ett brutet vallöfte och dålig krishantering i GP. Det ena stod det rödgröna minoritetsstyret i regionen för, det andra den rödgröna majoriteten i Göteborg.

Jag förstår att man inte alltid kan tänka på hur saker kan framställas men att förslaget om enhetstaxa inte var med i budgetförslaget hade man lätt kunnat förklara att det beror på avsaknad av majoritet.

Att man efter ny kritik är sen med att reagera kring korruptionsskandalen i Göteborg kan bero på att man inte är överens eller att man har dålig internkommunikation.

Som jag ser det så agerar företrädarna i både VG-region och i Göteborg på ett korrekt sätt. Att man inte har kompetens att förklara det gör att värdet av den korrekta aktionen förtas av att de kommuniceras för dåligt.

Låt oss hoppas att man i båda läger lär sig något av detta och inte gör självmål i kommunikationen i framtiden.

Vill idag annars passa på att gratulera bloggkollegan Sebastian Stenholm och alla andra som engagerat sig för att 16 årige Thang i Hyltes utvisningsbeslut skall hävas. Man har vunnit över staten med goda argument, envishet och mod har Thang nu fått permanent uppehållstillstånd. Martin Moberg och Röda Berget har också bloggat om detta.


Andra som bloggat:
Cecilia Dalman Eek om vår gruva, Peter Andersson om politik och sjukdomsretorik, Lena Sommestad om att RUT inte löser deltidsfällan, John Johansson om nomineringen av David Kronlid i Örebro.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

En ny arena på nätet - hur borde partier agera i sociala medier.

Det här är antagligen att slå in öppna dörrar för er men jag skriver det ändå.
När socialdemokraterna (och andra partier) i sin iver att nå fram till väljarna "måste" vara med på Facebook, Twitter m.fl. sociala medier så gör i alla fall socialdemokraterna ett fundamentalt fel.
Att vara med på Facebook eller andra sociala medier innebär inte att man varje dag eller varannan dag publicerar en länk till en artikel, film eller något annat.
Att vara med innebär att man deltar i samtalet där det uppstår.

Det är när anklagelser och felaktigheter publiceras som ledande företrädare för partiet (och gärna andra sympatisörer) ska vara med och polemisera. Det är viktigt att förstå att deltar man så ska man göra det fullt ut. Inte räkna att publicera en länk om dagen som att vara närvarande. Avsätt tid och resurser för att följa och delta i samtalet. Det är viktigt av två anledningar. 1. Att man vet vad som händer och snackas om. 2. Att man har möjlighet att snabbt svara på angrepp.

Jag gjorde en liten snabb koll på vilka möjligheter till politiska samtal jag deltar i just nu, förutom de bästa som ofta är de spontana i en persons flöde. Här följer exempel på svenska facebookgrupper och sidor som jag är med i, det finns säkert fler vitala och intressanta som jag har missat, tipsa mig!

Påskuppror mot utförsäkringarna
Socialdemokratiska miljöpolitiker
Vi som tycker att förskolan ska ha öppet så länge föräldrarna jobbar.
Rättviseförmedlingen
Arbetarrörelsens Tankesmedja
Supermiljöbloggen
Socialdemokrater mot Kärnkraft
Flera är av karaktären att de publicerar länkar. Länkarna leder till att jag får inspiration och kunskap inför nya blogginlägg och i min lokala politiska gärning.
Ett problem med grupper som består av många personer där ingen är "ansvarig" för diskussionen är att de blir tysta. Det händer inte så mycket. Fine. Det är där det händer som partiets kommunikationsstrateger ska vara med och lyssna.

En grupp och en sida har jag själv startat.
Socialdemokraterna i Västra Frölunda
Hur blir vi fler glada Socialdemokrater?

På Twitter är diskussionen väldigt öppen och ofta av hög kvalitet. Ett tips är att följa de som någon du gillar följer, för att ta del av nya ämnen och vinklar.
Självklart ska partiet också läsa webtidningarnas kommentarsfält och papperstidningarnas insändare, även om de ofta fylls av bitterhet och ondska mer än konstruktiv diskussion.

Det här är naturligtvis min personliga uppfattning, om än en relativt professionell sådan. En annan är att det borde vara ett minimikrav att en VU-ledamot chattar med medlemmarna ca en halvtimma i veckan på Socialdemokraterna.se.

Fler progressiva bloggar på 

NetRoots

Fler bloggar om Socialdemokraterna, framtid,  Intressant?

Valberedningen förstår inte kritiken

Mitt lokala organ, Sveriges näst största morgontidning, Göteborgs-Posten har fått för sig att det är jobbigt att lägga artiklar om politik på nätet så tyvärr kan jag bara referera den intervju med ledamoten i Socialdemokraternas valberedning Göran Johansson, som finns där idag.
Han säger: "Vi har hållit tidsschemat." Han säger också att "Berit har lagt ner ett hästearbete och hon har ringt och ringt och ringt. Sedan kommer en sån här debatt, jag tycker det är orättvist helt enkelt."
Jag tycker detta uttalande visar djupet av oförståelsen inför de krav människor (inkluderat socialdemokrater) har på information och kommunikation i dessa tider. Det var ingen i valberedningen som kom på tanken att berätta för medlemmarna vilket tidsschemat var? Då hade vi ju kunnat sitta still i båten och vänta på att de visaste av de visa skulle sammanträda med partidistriktens ordföranden. De partidistrikt som har givits en mycket stor vikt i processen. Jag tror att det enskilda problem som varit störst i den cirkus som pågått runt valberedningens arbete är distriktens oförmåga att släppa bollen. Att man strider för sina namn, i en s.k. demokratisk process. I detta fall saknar den demokratiska processen åtminstone former men kanske också legitimitet. Namnen som har diskuterats är inte kommunicerade med medlemmarna i alla distrikt. Jag har letat i min mailbox och på hemsidor men jag kan inte hitta vilka personer som mitt partidistrikt har nominerat. Jag kan däremot hitta meningen:

Styrelsen för Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt kommer att bereda frågan för partidistriktet. 

Jag har förstått att Västdistrikten slängde in Leif Pagrotsky förra veckan, uppenbarligen utan att fråga honom eftersom han inte ville ställa upp.
Det är helt enkelt inte särskilt snyggt skött. En annan sak som någon som varit med längre än jag gärna får förklara är vad man förväntas vinna i distrikten om det blir den eller den partiledaren, vad är det för valuta som man förhandlar om? Ser man inte till hur vi bäst kan få en slagkraftig socialdemokratisk regering till stånd, så att vi kan genomföra en socialdemokratisk politik oavsett om det sitter en norrbottning/smålänning/göteborgare på taburetterna eller ej?
Jag har förstått att oviljan mot att offentligt diskutera namn har varit stor. Vilket inte har hindrat diskussionen. Det här är egentligen inte valberedningens boll. Det här hade faktiskt partiledningen och partiorganisationen på  Sveavägen 68 kunnat hantera på ett mycket bättre sätt. (Liksom arbetet med att ta hand om kriskommissionens rapport.) Jag hade gärna sett att man hade bett de kandidater som var nominerade att presentera sig själva för medlemmarna. Bara det hade minskat frustrationen betydligt. Som jag skrev igår, att öppna och släppa in fler i en process behöver inte betyda att måluppfyllelsen blir sämre, kanske tvärtom.
Nu hoppas jag att Håkan Juholt och Carin Jämtin är förberedda på att det inte blir någon smekmånad för dem. Jag och många med mig anser att de behöver leverera från dag 1 på kongressen, vissa är snälla och ger dem 100 dagar. Det underlag som kongressombuden har fått att arbeta med är framtaget för att en partiledning ska få fria tyglar fram till 2013. Anne-Marie Lindgren beskriver det så här på Arbetarrörelsens tankesmedjas veckoanalys.

Men det syns inte så mycket spår av det i det kongressunderlag som partistyrelsen skickat ut. Det är kompetent skrivna texter i traditionen från regeringstiden: alla kan känna igen sig, ingen blir riktigt utmanad – och de lämnar maximal rörelsefrihet för partiledningen.

Det duger inte. En rejäl diskussion om partikulturen under denna kongress och sen en ny kongress som bara ska behandla politiken till hösten, det vill jag se och det vill jag ha besked om den 25 mars.

Andra som bloggat om valberedningen är Olssons tankar, Peter Moilanen, Ulf Bjereld
Naturligtvis är det väldigt många som också bloggar om Juholt och Jämtin idag. Många av dem hittar du på NetRoots.
Media på detta: Sydöstran 1, 2, 3, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, BLT 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, GP 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SR 1, 2, SMP
Tack Martin Moberg för länkarna!

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen,valberedningen, Intressant?