1. Socialdemokraterna måste svara på vem de ska regera med.
2. Ungdomsarbetslösheten är ett problem men det är inte så stort som man säger.
Svaret på fråga 1. är att det måste de inte alls. (även om Ulf Bjereld försöker) Under väldigt många år regerade Socialdemokraterna själva och i olika konstellationer mot mitten. Aldrig var det nödvändigt att ställa två block mot varandra.
I sammanhanget rekommenderas varmt Alliansfritt Sveriges analys.
Svaret på fråga 2 är att det är det visst.
Den alternativa verkligheten slår till igen och istället för att komma med svar på hur man ska lösa problem så trixas det med siffrorna när det gäller ungdomsarbetslösheten. Nu har man nämligen upptäckt att det är en stor andel studerande i siffrorna.
Det borde man veta eftersom det var borgarna som ville börja räkna på det här sättet inför 2006. Då var det viktigt för dem att visa på en stor arbetslöshet, nu är det viktigt för dem att visa att även om den är stor så är den inte så stor...
65 000 unga inskrivna på arbetsförmedlingen. Enligt Ungdomsstyrelsen ytterligare 40000 som varken jobbar eller studerar men inte heller söker jobb. Ingen av siffrorna är något man skojar bort i en handvändning.
Att många heltidsstudenter inte får extrajobb är kanske inget jätteproblem i dagens läge och det kanske är ok att avfärda dem. Det är då mycket värre att det finns ett stort mörkertal, framförallt bland de som är långt från arbetsmarknaden som varken jobbar, studerar, söker jobb eller socialbidrag. De finns inte i statistiken men de finns. Det största utanförskapet är det som inte ens går att räkna på.
Ungdomsarbetslösheten är oavsett om den är jättestor, vilket statistiken och oppositionen visar, eller inte så stor, vilket regeringen hävdar, inte en synvilla. Den är verklig och den är otäck för de negativa konsekvenserna av att unga inte får fäste på arbetsmarknaden sprider sig långt bortom de personliga, det är hot mot fundamenten av välfärden.
Westerholm, Johansson, Norlin, Karlsson
Fler bloggar om: Politik
På fråga 1 är den stora skillnaden - jämfört med tidigare - att V och Mp inte stödjer en regering som de själva inte sitter med i. Så drömmen om en ensam s-regering är bara en våt dröm för s-bloggare. Och då kommer genast följdfrågorna vilka eftergifter måste (s) gå med på för att komma tillbaks till makten? Jätteambasader på Kuba och i Venezuela för att göra v glada? Förbjuda allt svenskt inrikesflyg för att göra Mp glada? Kärnkraften? Vapenexporten? Detta blir en såpopera!
SvaraRadera