Jodå, nog blev det måndag och medan den stora samhällsmaskinen rullar igång utanför de vårtvättade kontorsfönstren sitter jag här och funderar på politisk taktik och en historisk sanning.
Sanningen är att stora politiska reformer ska göra nytta för de breda folklagren. Det här var något socialdemokraterna fattade, begrep och förstod redan på Erlanders (och möjligen innan dess) tid.
Socialdemokraternas smala lycka var att borgarna inte hade begripit detta. Före 2006.
Nu vet vi vad en girig medelklass kostar, fyra jobbskatteavdrag och nära 8% arbetslöshet senare.
Det handlar om en djävulskt smart fördelningspolitik. De som jobbar har tjänat på den i formen mer pengar i lönekuvertet.
Det räcker så.
Den senaste stora reformen som socialdemokraterna genom Göran Persson sjösatte är maxtaxa på dagis. Vad har den för resultat? Mer pengar i plånboken för de som jobbar.
Vi kan fortsätta men alla reformer som anses lyckade ger kanske inte direkt ger mer pengar i plånboken. En semestervecka till, ett ROT- eller RUT-avdrag de ger en annan känsla, en känsla av att samhället underlättar för dem. Att samhället förstår vilka behov som en medelklassfamilj kan ha.
Den stora skillnaden mellan en borgerlig fördelningspolitik och en socialdemokratisk är alltså inte att medelklassen tjänar på den, det gör den hursomhelst. Den stora skillnaden är vem mer än medelklassen som gör det. Sedan 2006 (egentligen sen 90-talskrisen) är det de som har det ännu bättre ställt. Frågan är om medelklassen bryr sig om det så länge reformerna säkrar en materiell och högst personlig välfärd.
Jag tror tyvärr att det blir svårt att få människor att ge upp sina pengar bara för att de skulle behövas någon annanstans. Därför måste vi hitta den enda vara som är värd mer än pengar:
Tid.
Tid att hinna med sin familj och sin aktiva fritid. Att hinna både jobba och vara ledig utan att ge avkall på sin livskvalitet eller att behöva stressa.
Därför borde nästa stora socialdemokratiska reform istället för pengar ge oss tid.
Tid att arbeta mindre när barnen är små.
Tid att arbeta mindre när pensionen närmar sig, då kanske man orkar hela vägen till 65 (bara hälften gör det nu) eller så länge man nu behöver arbeta i framtiden. I så fall blir reformen kanske t.o.m. självfinansierad!
Ett stort dolt samhällsproblem är också övertidsuttaget. TCO gjorde för ett par år sen en beräkning på att 110 000 årsarbetstillfällen tas ut i övertid, betald och obetald. Produktionstakten i samhället är så hög att de flesta tjänstemän inte klarar av att sköta sitt arbete under ordinarie arbetstid. De jobbar över, jobbar lite hemma på kvällen och helgen, jobbar när de är hemma med sjuka barn etc.
Eftersom min familj sitter rakt i Bullseye för en reform som kan minska vår arbetstid och jag vet att situationen ser liknande ut för de flesta barnfamiljer så är jag så klart subjektiv, men jag är inte ensam och de flesta i min situation röstar inte längre på socialdemokraterna.
Patrik Karlsson om tvära kast i opinionen, Johan Westerholm om Hubboten, Peter Högberg om Working Class Hero, Martin Moberg om goda råd från Göran Persson i all ära, men... Unionen Opinion om du är tidsfattig eller tidsrik
Fler bloggar om: Politik
Men det av dig hatade RUT-avdraget ger ju faktiskt tid. Så därför vore det väl mer logiskt ifall du stödde det. T o m den ekonomisk-politiska taleskvinnan erkänner ju att det är svårt att ta bort RUT eftersom det är populärt.
SvaraRadera1. RUT-avdraget kommer absolut inte alla till del utan snarare är det så att det stora flertalet betalar för att relativt få, välbeställda, ska få dra av skatt för tjänster de kanske hade haft råd med i alla fall.
SvaraRadera2. Största delen av RUT-avdraget är fortfarande inte av typen vardagsstädning utan av sällanköpskaraktär som fönsterputsning och flyttstäd. Tjänster som fanns innan RUT och som skulle finnas kvar efter.
3. Ge mig ett val mellan att jobba en smula mindre eller få betala för städhjälp för att jag inte hinner städa för att jag måste jobba så mycket. Lätt val för mig.
4. Vad mår barnen bäst av? Föräldrar som jobbar mer eller mindre?
5. Med dagens syn på produktivitet skulle en arbetstidsförkortning inte ses positivt av arbetsgivarna. Det behövs en annan syn på vad ett långsiktigt hållbart arbetsliv är. Här måste det offentliga livet hjälpa till och helst gå före.
6. Jag tycker det är smart av Magdalena Andersson att inte fastna i en debatt om RUT om man inte har något alternativ på bordet.
7. Jag presenterar ett alternativ.
RUT och ROT avdraget är nog här för att stanna tyvärr. Det gynnar ju inte de grupper i samhället som har det sämst. Det är tråkigt !
SvaraRadera