De är genomskådade!

Om ni vill veta vad den moderatdominerade Alliansregeringen kommer att säga de närmaste månaderna så ska ni få det nu:

1. Socialdemokraterna måste svara på vem de ska regera med.
2. Ungdomsarbetslösheten är ett problem men det är inte så stort som man säger.

Svaret på fråga 1. är att det måste de inte alls. (även om Ulf Bjereld försöker) Under väldigt många år regerade Socialdemokraterna själva och i olika konstellationer mot mitten. Aldrig var det nödvändigt att ställa två block mot varandra.
I sammanhanget rekommenderas varmt Alliansfritt Sveriges analys.

Svaret på fråga 2 är att det är det visst.
Den alternativa verkligheten slår till igen och istället för att komma med svar på hur man ska lösa problem så trixas det med siffrorna när det gäller ungdomsarbetslösheten. Nu har man nämligen upptäckt att det är en stor andel studerande i siffrorna.
Det borde man veta eftersom det var borgarna som ville börja räkna på det här sättet inför 2006. Då var det viktigt för dem att visa på en stor arbetslöshet, nu är det viktigt för dem att visa att även om den är stor så är den inte så stor...

65 000 unga inskrivna på arbetsförmedlingen. Enligt Ungdomsstyrelsen ytterligare 40000 som varken jobbar eller studerar men inte heller söker jobb. Ingen av siffrorna är något man skojar bort i en handvändning.

Att många heltidsstudenter inte får extrajobb är kanske inget jätteproblem i dagens läge och det kanske är ok att avfärda dem.  Det är då mycket värre att det finns ett stort mörkertal, framförallt bland de som är långt från arbetsmarknaden som varken jobbar, studerar, söker jobb eller socialbidrag. De finns inte i statistiken men de finns. Det största utanförskapet är det som inte ens går att räkna på.

Ungdomsarbetslösheten är oavsett om den är jättestor, vilket statistiken och oppositionen visar, eller inte så stor, vilket regeringen hävdar, inte en synvilla. Den är verklig och den är otäck för de negativa konsekvenserna av att unga inte får fäste på arbetsmarknaden sprider sig långt bortom de personliga, det är hot mot fundamenten av välfärden.

Westerholm, Johansson, Norlin, Karlsson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

2/3-dels samhället genomfört - grattis Alliansen!

Genom flera inlägg i media denna dag så slår det mig att det vi ser är en manifestation av den moderatledda alliansregeringens metod. Att säga en sak och verka för det motsatta.
Det vi ser i samhället är 2/3 dels samhället som glider in. Låt oss med nyspråk kalla det permanentat utanförskap.
I Fas 3 har vi ca 30000 varav kanske 4 000 lämnar för studier eller jobb, resten är kvar. 
Socialstyrelsen visar i en ny rapport att vi har nära 14 000 unga sjukpensionärer (aktivitetsersättning med nyspråk) mellan 20 och 24 år, de flesta har en psykiatrisk diagnos. Under 30 är är det ca 28 000 personer. Det är en ökning på gruppen 20-34 åringar med 80% jämfört med Finlands 5% och Danmarks 10%.


Det innebär nära 70 000 människor som samhället slutat att jobba för. 


I botten för de med aktivitetsersättning ligger tydliga sociala orsaker där bristen på gymnasiekompetens är den enskilt största faktorn. 
I Alliansens Sverige sänks ersättningen till gymnasieskolan med 675 miljoner kronor i år. Samtidigt får Fas 3 anordnare dela på ca 1,5 miljarder i anordnarstöd. Gör matten själv.


Det rapporteras också om andra allvarliga brister i skolan där den jämlikaste (och bland de bästa) skolan i världen är ett minne blott. 14000 elever lämnade grundskolan förra året utan möjlighet att söka till gymnasiet. Var fjärde genomför inte sin gymnasieutbildning.


Min ekvation stannar på att det är en medveten nedmontering av det svenska välfärdssamhället där den som inte är 100%, 100% av tiden lämnas utanför, redan som barn.


Det system som växer fram gynnar företag framför individer (momssänkning, sänkning av arbetsgivaravgift, Fas 3) och det är individens ansvar att vara anställningsbar.
Detta system är inte bara ovärdigt för de som drabbas och hamnar utanför utan även kortsiktigt och samhällsekonomiskt vansinne. Samhället måste satsa på barnen och på framtiden.


Klyftorna i samhället växer och leder till att den översta procenten blir rikare men gapet till resten ökar. Ingen blir lyckligare av ökade klyftor (inte ens de rika). Den sociala konkurrensen och otryggheten ökar vilket skapar stress och psykisk ohälsa redan i tonåren.


På ett seminarium med supersociologen Gösta Esping-Andersen häromdagen sa han som avslutning - alla goda reformer börjar med bäbisar. 
Det föds just nu fler bäbisar i Göteborg än nånsin tidigare. Frågan är vilken framtid de växer upp i. En där jämlikhet och social trygghet råder eller en där den starkes rätt är norm. Just nu är det svenska samhället på väg i allt snabbare takt i motsatt rikting mot den för mig önskvärda.


Peter Andersson, Roger Jönsson, Ylva Johansson, Yasmine Lundin, LO-bloggen
Dagens Arena, DN, SR, SVT, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, regeringen, aktivitetsersättning, utanförskap, fas 3

bloggarompolitik.se

Utanförskapet en myt - återigen kommer människovärdet i fokus.

Sommaren är bra på många sätt. Ett av dem är att man kan ägna en smula mer tid än vanligt åt morgontidningen.

Idag skriver Carl-Erland Andersson mycket intressant om begreppet utanförskapet i GP. En tanke som hjälper min ideologiska kompass att hitta rätt och fogar ytterligare en bit till pusslet kring varför den politiska kommunikationen får mig att tveka på vilken tanke som läggs i de begrepp som lanseras.

"Socialstyrelsen försöker räkna hemlösa, och utredaren Annika Remaeus säger att ”boendet är basen i en människas liv”. Vad själen annars består av är truismer; därför förvånar det inte att Ramaeus tillägger att vi måste förändra situationen för personer ”uteslutna från bostadsmarknaden”. Varmed förhoppningsvis menas att de ska få bostad. Denna rundgång av välmenande fraser tenderar att pågå i oändlighet, jag vill bara påpeka att det är en marknad hemlösa snöpts från. Samma ordval – och grundtanke – som då arbetslösa beordras ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Att i någon bemärkelse stå utanför marknaden, som icke hundraprocentigt konsumistisk, tolkas som att stå utanför samhället. 

Det är alltså inte så att människor faktiskt står utanför samhället utan att politiken väljer att betrakta dem så för att de av någon anledning inte tagit / fått plats i ekorrhjulet.

När vi väljer att dela människor i 'innanför' och 'utanför' så väljer vi att värdera dem. Inte uttryckligen men faktiskt, praktiskt, ekonomiskt med hjälp av jobbskatteavdrag och annat.
Den värdiga medborgaren är den som klarar sig själv och bidrar till staten med arbete. Den ovärdige är t.ex. gammal, sjuk, arbetslös. Den kan också studera humanistiska ämnen på universitetet (kanske t.o.m. under lång tid), välja gymnasieutbildning utan tanke på framtida yrke eller på annat sätt misshaga det förhärskande ekonomistiska samhällsidealet. 


Att vi inte riktigt orkar tänka på detta och istället omfamna ett annat samhällsideal med det goda livet i centrum istället för ekonomisk tillväxt är oroväckande. 


Som Lundell sjunger i "Bättre Tider"

"Jag tar risken att bli kallad
flummare och fåne
när jag säjer att jag ser den varje kväll
Jag syftar då förstås på Vattumannens måne
som ler och säjer:
Öppna alla spjäll
Det blir en jävla kamp
men ni har tiden på er sida
Om hundra år ser allting annorlunda ut
Det som sker är oundvikligt
det ska smärta, det ska svida
Men en vacker dag är helvetet slut"

 Min och Uffes Vattumannens måne skiljer sig nog åt men jag tror att vi, med ett populärt begrepp måste byta "mindset" nu för att lyckas göra den här världen till en bättre plats istället för en som är materiellt bra för några men psykiskt svår för de allra flesta.

Annat intressant idag: Sebastian Stenholm, Storstad, Libertas, Röda Berget som rekommenderar Kadhammar om Babblarna
Kielos i Aftonbladet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vi och dom

En av de mest intressanta diskussionerna när det gäller utanförskap och sociala stigmata (förutom att det är förj-igt men jag har turen att kunna reflektera utan att uppleva) är vi och dom perspektivet.
Det är i stort sett omöjligt att agera på en del vis om man inte stiger utanför sin mänsklighet och intar ett von oben perspektiv där människors värde inte är okränkbara.
Jag citerar Roy Andersson (ur Vår tids rädsla för allvar)
" ...På samma sätt som det endast i ett >>det-förhållande<< var möjligt för piloterna att fälla atombomber över medmänniskorna på marken i Hiroshima och Nagasaki 1945. Det utomordenligt viktiga i denna tanke om människan och hennes omvärld, som jag har uppfattat det, är att människan för sin egen skull bör möta sin nästa och sin omvärld i >>du-relation<<. >>Det-relationen<< ger henne ett fattigare, rent av uselt liv."
Roy tar det till sin spets men det finns så många situationer i vår dagliga värld där människor blir >>det<<, tänk dig den tjänsteman på försäkringskassan som skulle vara empatisk och inkännande, eller den politiker som tycker att sänkt skatt för de rikaste är bra för de fattigaste, - så att de skärper sig och skaffar ett jobb!
Det finns till och med forskning som visar att vi mår bra när vi kan hjälpa någon. Att det är samarbetsviljan som är den mest mänskliga egenskapen, den går före egenintresset. Inte ens egoismen är naturlig, det är den kultur vi lever i idag.
Det är av dessa skäl som jag känner att jag vill vara en del av samhällsbyggandet, min övertygelse är att det materiella är "en värdslig sak" som Karlsson på taket skulle ha sagt, denne egoistiske och djupt osympatiske filur men som ändå talar till oss i all sin mänsklighet och som med sitt mod väcker avund i alla läger.
Men "först bröd sen moral" ger ju att vi måste förbättra levnadsstandarden för de som har det sämst, dvs minska klyftorna innan vi på ett avgörande sätt kan räkna med en >>vi<< -känsla med övriga samhällskroppen. Det här gäller ju också på den internationella arenan.
I det stora perspektivet är det ännu lättare att glömma sin medmänsklighet, att uppleva din medmänniskas situation, när personer skymtar förbi i massmedias ständiga brus och konfliktskildrande. Det är då svårt att förstå att man faktiskt kan spela en roll i det så otroligt komplexa skeende som är världen.
Känner du så, minns då vårt lands historia, jag blev nyss påmind om att för bara 80 år sedan var det hungersnöd i delar av vårt land, det är bara 90 år sedan vi i Sverige erkände att kvinnnans röst var lika mycket värd som mannnens (och vi har ännu inte vett att erkänna att kvinnans arbete är lika mycket värd). Det har varit en kamp, mellan politiska viljor, mellan rationalitet och humanism där instrumenten hela tiden hotar att dölja människan, men vårt land har blivit bättre, faktiskt ett av de bästa i världen, vilket är skrämmande med tanke på de problem vi har. Än mer skrämmande är utsikten att det så många kämpat för i hundratrettioår och mer därtill håller på att raseras, får alliansen fyra år till på sig blir uppförsbacken ännu längre. Nog nu därmed och om du, liksom jag, bara vill ha >>du-relationer<< är det ett viktigt val som stundar, för vårt land och för vårt lands möjlighet att återupprätta mänsklig värdighet, även för de svagaste, i Sverige och i det internationella samarbetet.