Det vi ser i samhället är 2/3 dels samhället som glider in. Låt oss med nyspråk kalla det permanentat utanförskap.
I Fas 3 har vi ca 30000 varav kanske 4 000 lämnar för studier eller jobb, resten är kvar.
Socialstyrelsen visar i en ny rapport att vi har nära 14 000 unga sjukpensionärer (aktivitetsersättning med nyspråk) mellan 20 och 24 år, de flesta har en psykiatrisk diagnos. Under 30 är är det ca 28 000 personer. Det är en ökning på gruppen 20-34 åringar med 80% jämfört med Finlands 5% och Danmarks 10%.
Det innebär nära 70 000 människor som samhället slutat att jobba för.
I botten för de med aktivitetsersättning ligger tydliga sociala orsaker där bristen på gymnasiekompetens är den enskilt största faktorn.
I Alliansens Sverige sänks ersättningen till gymnasieskolan med 675 miljoner kronor i år. Samtidigt får Fas 3 anordnare dela på ca 1,5 miljarder i anordnarstöd. Gör matten själv.
Det rapporteras också om andra allvarliga brister i skolan där den jämlikaste (och bland de bästa) skolan i världen är ett minne blott. 14000 elever lämnade grundskolan förra året utan möjlighet att söka till gymnasiet. Var fjärde genomför inte sin gymnasieutbildning.
Min ekvation stannar på att det är en medveten nedmontering av det svenska välfärdssamhället där den som inte är 100%, 100% av tiden lämnas utanför, redan som barn.
Det system som växer fram gynnar företag framför individer (momssänkning, sänkning av arbetsgivaravgift, Fas 3) och det är individens ansvar att vara anställningsbar.
Detta system är inte bara ovärdigt för de som drabbas och hamnar utanför utan även kortsiktigt och samhällsekonomiskt vansinne. Samhället måste satsa på barnen och på framtiden.
Klyftorna i samhället växer och leder till att den översta procenten blir rikare men gapet till resten ökar. Ingen blir lyckligare av ökade klyftor (inte ens de rika). Den sociala konkurrensen och otryggheten ökar vilket skapar stress och psykisk ohälsa redan i tonåren.
På ett seminarium med supersociologen Gösta Esping-Andersen häromdagen sa han som avslutning - alla goda reformer börjar med bäbisar.
Det föds just nu fler bäbisar i Göteborg än nånsin tidigare. Frågan är vilken framtid de växer upp i. En där jämlikhet och social trygghet råder eller en där den starkes rätt är norm. Just nu är det svenska samhället på väg i allt snabbare takt i motsatt rikting mot den för mig önskvärda.
Peter Andersson, Roger Jönsson, Ylva Johansson, Yasmine Lundin, LO-bloggen
Dagens Arena, DN, SR, SVT, SR
Erbjuds dessa 14 000 unga en Samhallssysselsättning? Har man en psykiatrisk diagnos mår man oftast bättre av att vara med andra människor och kan då förmodligen utföra något arbete, vilket ytterligare ökar på självkänslan och självtillfredsställelsen.
SvaraRaderaMed en tredjedel i utanförskap finns också en tredjedel som definitivt står bortom lojalitet till Alliansen.
SvaraRaderaHögerregeringen får räkna noggrant så att det inte blir fler än de 30 procenten. Medelklassen kan därför fortsatt räkna med att vara främsta målgrupp för högerpropagandan.
.
Men det kommer förhoppningsvis inte att räcka i evig tid med nya jobbskatteavdrag.
En dag är förmodligen inte längre bostadsmarknaden (bostadsrätten, egnahemmet) attraktiv för medelklassen.
En vacker dag står klart att det är skillnad på medelklassens friskolor och överklassens privatskolor, den är oundvikligt.
En dag har pensionerna urholkats, äldrevård och sjukvård förvandlats till opålitliga företag och privata sjukförsäkringar har definitivt separerat den rika eliten från den (själv)bedragna medelklassen.
-
Den dagen förvandlas den lurade medelklassens rädsla för utanförskapet till berättigad ilska över sveket.
En vacker dag att jobba för...