Jag har funderat igen. Lagom mycket.
Det var det här med den berömda popcornmaskinen som får mig att innerligt önska att slippa höra eller se ett enda uttalande från någon som har eller har haft ledande befattning inom socialdemokraterna de senaste 30 åren. En rejäl Silenzio Stampa. Fram till nyår. Med undantag av Ingvar Carlsson, Bengt Göransson och Marika Lindgren Åsbrink.
Istället kan ni väl lyssna på mig?
Det finns just nu en tendens internt att tro att socialdemokraterna ska frälsa världen den 15 september 2014 om bara tillräckligt stor del av befolkningen tar sig samman och inser att de faktiskt är sossar, innerst inne. Jag tror inte det blir så lätt. Oavsett om våra ledande politiker skärper ihop sig eller ej. Därför har jag funnit två perspektiv som är de enda vi ska koncentrera oss på. Dessa utesluter och innefattar mycket. De kan t.ex. innefatta de tre områden Håkan Juholt pekat ut, kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar. Låt oss se perspektiven som lock på popcorngrytan.
Det första och, enligt mig, viktigaste är barnperspektivet. Kan vi inte vara överens om att eftersom de flesta pensionärer också är mor- och farföräldrar så har de ett egenintresse i att barnen är den viktigaste resursen vi har i samhället. Vi ska se på världen från det ofödda barnets ögon och ordna den så att dess förutsättningar till ett gott liv är de allra bästa, från vården i födelseögonblicket till dess att man landat tryggt i vuxenlivet.
Här tar det andra perspektivet vid. Arbetslivet.
Löntagarnas villkor och arbetslösheten. Detta ska genomsyra all politik som inte omedelbart har med barnperspektivet att göra.
Min absoluta övertygelse är att när människor har det bra på jobbet så kan de också göra ett bra jobb. Om människor tryggt kan lita på de sociala trygghetssystemen blir inte korta perioder av arbetslöshet eller en allvarlig sjukdom en katastrof, åtminstone inte ekonomiskt.
Om vi kan anpassa arbetslivet så att fler än varannan vill/kan jobba till 65 har vi löst stora delar av den ekonomiska börda vi i kommuner och landsting solidariskt betalar för personer mellan 80 och döden.
För att ta fram förslag så ska vi förlita oss på två ting. Forskning och ideologi. Båda stöder nämligen tesen att den nordiska välfärdsmodellen är framgångsrik och därför värd att försvara.
Om vi dessutom kan utgå från att alla förslag är hållbara på medellång och lång sikt så har vi också ett försvar mot den marknadsmentalitet som utgår från omedelbara förväntningar på avkastning.
Lätt va?
SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, AB
Bloggat har Moberg, Westerholm, Högberg på ämnet
Sossarnas största problem är att det var just sossarna som släppte kapitalet fritt i sin iver att EG anpassa landet inför den skimära folkomröstningen. Dessutom har klyftorna i samhället ökat kraftigt under de senaste 27 åren och då har sossarna styrt i 23 av dessa år.
SvaraRaderaNi gav kapitalintressena mer än endast fingret och nu ser vi resultatet i huggsexan av vår välfärd.
Så hur S nu med trovärdigheten i behåll skall vända denna skuta utan att byta hela besättningen låter sig nog inte göras i en handvändning.
Ove, det känns väl inte som om vi tappar röster åt vänster? Däremot kan jag hålla med om trovärdighetsproblemet. Det är viktigt att vi nu kan ta kraft i den digra forskning och de positiva exempel, t.ex. Norge, som stöder en modern välfärdsstat där människovärdet skapar tillväxten.
SvaraRaderani tappar röster. "vart" ni tappar dem har varit både här och där genom åren. det fanns en tid på nittiotalet när ni tappade kraftigt till (V), nu verkar inte folk tro på (V) längre heller (V betraktas mer och mer som ett stödparti åt S). antar att en del är "på soffan" medan en del andra föredrar att rösta på vad som helst som inte leder till (S) i regeringsställning. att (S) sedan tycker det är bekvämt att tolka det som att det är högerpolitik som gäller säger väl mer om dagens (S) än så mycket annat...
SvaraRaderamycket tyder på att folk inte gillar nyliberalismen som (S) släppte loss och den massarbetslöshet som anses "normal" enligt nyliberalismens friedman. dock - tror du folk känner att de har något annat val efter det (S) gjorde på 80- och 90-talet såsom dagens politiska landskap ser ut? varför inte rösta Alliansen om det är nyliberalism som gäller? hellre än ett (S) och eventuella stödpartier som förknippas med hyckleri och ryggradslöshet?
visst finns det anledning att respektera Alliansen mera, hysa mindre avsky för Alliansen. Det var (S) som bedrog svenska folket på 80- och 90-talet, ett stort hat ligger där i samhället mot vad Feldt och andra gjorde, (S) skördar frukterna.
Norge har tyvärr som Danmark anpassat sin invandrings-, asyl- och flyktningpolitik efter högerpopulistiskt och -extremistiskt press. allt talar för att regeringen åker på storstryk kommande val, vilket de med nöd och näppe undvek senaste gången på grund av splittring på "motståndarsidan". precis som med Obama i usa handlar det om stor skillnad mellan bilden de försöker ge av sig själva och verkligheten.
jag tror (S) är kört. nyliberalismen och palmes död tog död på partiet, den viktiga verklighetskontakten försvann, nu är Svenskt Näringsliv en självklar del av partiet (Prime osv.), det har blivit ett överklassparti.
m. e.