I den ibland påfallande trånga socialdemokratiska delen av bloggosfären finns ett slags behov av att positionera andra på skalan vänster- högersosse.
Det vi socialdemokrater vill är väl ändå ganska klart oberoende av sådana graderingar? Vi vill ha ett samhälle bortom nästa bokslut där alla har samma livschanser och lever i en trygg värld med frihet att förverkliga sina drömmar.
Jag har därför ett förslag nu för att nå bortom låsningar i position för att nå lösningar i politik. Låt oss vara pragmatiska.Vi kan säkert vara överens om att vad vi än gör så är sällan en sak den enda lösningen på ett problem. För det mest akuta samhällsproblemet av alla, arbetslösheten, finns det inte ett rätt sätt att hantera det. Ett större bekymmer i sammanhanget är att vi faktiskt inte vet vilka sätt som bäst reducerar arbetslösheten och det kanske är olika åtgärder som ska till i olika delar av landet, olika åtgärder som ska till i början av arbetet och andra som fungerar bättre lite längre fram.
Innebär detta då att vi inte kan skapa en politik utan känna oss besegrade av problemet?
Självklart inte.
Istället ska vi fastslå vissa grundläggande principer som jag tror att alla sossar kan köpa. Vi ska konkurrera med utbildning, kreativitet, flexibilitet i produktion och hög kvalitet. Hellre högre lön än lägre skatt.
Det ska vara en självklarhet med en fysiskt och psykiskt bra arbetsmiljö, goda möjligheter till fortbildning och validering. Vi ser hellre att vinst investeras i verksamhet och personal än i riskkapitalbolag i skatteparadis.
Utifrån dessa grunder kan vi sen försöka hitta ett batteri med åtgärder för att komma åt olika problem med arbetslösheten och skapa förutsättningar för att fler ska få jobb. De som inte funkar lägger vi ner och finner nya, de som funkar satsar vi hårt på.
Det här förhållningssättet kräver något som vi idag saknar inom den svenska socialdemokratin. Självförtroende. Vi behöver säga tydligare att vi vet att vi kommer att klara arbetslösheten, eftersom vi måste klara den.
Personligen är jag svag för lösningar som inbegriper stöd som följer med den arbetslöse eller studerande istället för stöd direkt till arbetsgivaren.
Vad menar du med flexibilitet i produktion?
SvaraRaderaHar en liten avvikande åsikt till ditt goda inlägg. Ordet flexibilitet är ett illistigt ord som nyliberalismen smög på oss i skiftet 80-90. Människan som biologisk varelse är inte särskilt flexibel, men det är ett ord som används i tid och otid och inte minst i alla lönesamtal. Det är borgarnas honnörsord och inte vårt och jag tycker att det förgiftat det politiska samtalet.
Ylva Johansson skriver t.ex. i "Ett hållbart arbetsliv" att den svenska modellen är flexibel - inte att den är robust eller hållbar. Jag tycker att vi blivit förgiftade av nyliberalt skrot. Flexibilitet kan för mig aldrig vara ett självändamål.
Flexibilitet i produktionen innebär att vi snabbt kan ställa om mellan vilken typ av produkter vi kan producera med hjälp av hög teknologisk nivå.
SvaraRaderaFlexibilitet är ett lurigt ord men att gummiband ofta är bättre än snöre för att hålla ihop saker tycker jag nog stämmer såväl i den fysiska verkligheten som i den metaforiska världen.
Då menar du att produktionen ska ha hög omställningskapacitet. Det är något annat än flexibilitet.
SvaraRadera