I många inlägg har jag skrivit om det fruktansvärda slöseri vi håller på med i vårt samhälle. Vi slösar med vår gemensamma framtid.
"Till detta vill vi lägga ett barnperspektiv på politiken. Men det menar vi bland annat att konsekvenser för barn ska analyseras och vägas in inför alla viktigare beslut på samma sätt som vi har börjat göra när det gäller konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Om vår stad är en bra plats på jorden för barn och ungdomar att växa upp på behöver vi inte känna någon oro för framtiden. Människor som får mogna till vuxenskap i trygghet och kan förverkliga sin potential är den bästa grunden för ett gott och framgångsrikt samhälle. En stad där barn mår bra är en bra stad också för de vuxna att leva i."
För mig innebär detta att den satsning vi i Göteborg gör på att bygga ut antalet platser i barnomsorgen med ca 30% och det uttalade målet är att barngrupperna ska bli mindre är en självklarhet. Jag beklagar att det inte blivit gjort i den takt Göteborgs uppväxande släkte hade behövt något som bl.a. avspeglas i skolornas ojämlika förmåga att utbilda elever till godkända betyg.När jag pratar med personer som på olika sätt är inblandade i socialtjänst och skola så är det en sak som återkommer, det behövs tidiga åtgärder för att hjälpa och stötta de barn som riskerar att hamna snett. Det innebär att förskolorna har tillräckliga resurser för att göra skillnad för de barn som behöver det. Egentligen betyder det också att den regel om att barn till arbetslösa får mindre tid i förskolan, en regel som ser olika ut från kommun till kommun, är kontraproduktiv i förhållande till samhällsekonomin.
Det jag har fått höra är röster ur verksamheter som hanterar barn med sociala och kognitiva problem och kanske inte de mest objektiva så därför är det skönt att via forskningen se att de vet vad de pratar om. Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg har i veckan publicerat en rapport med internationell forskning av Gösta Esping Andersen som visar sambandet mellan tidig och god barnomsorg och kognitiv förmåga, speciellt hos barn som är socialt utsatta.
Varför är nu detta så viktigt? På lång sikt är det inte bara en fråga om individens chanser, vilket naturligtvis borde vara tillräckligt. Det är dessutom en fråga för den sociala sammanhållningen i samhället och samhällsekonomin.
Den enskilt viktigaste faktorn för att få ett jobb är att klara grundskolan och få gymnasiebehörighet. Det är klart att det finns vägar för de som inte klarar grundskolan men de är smala och osäkra. För många innebär skolans misslyckande en framtid i social utsatthet.
Esping-Andersen visar att vi för att minska skolans möjligheter att misslyckas ska satsa ännu hårdare på kvaliteten i förskolan och att försöka få de barn som behöver förskolan att också gå där.
Två hårda förslag på detta.
1. Avgiftsfri och obegränsad barnomsorg inom förskolan för barn till arbetslösa.
2. Fortsätt med en nationell satsning på minskade barngrupper i förskolan och låt den innefatta grundskolans tre lägsta årskurser.
Det är två väldigt enkla förslag för att förbättra samhällsekonomin om 15 år. Att påstå att detta är dyrt är absurt, vi har helt enkelt inte råd att låta bli.
Om vi väljer att låta bli att satsa på barnen så kommer en faktor att vara den allt överskuggande för barnens framtid - föräldrarnas utbildningsnivå. I min värld är det inte rimligt oavsett om du är socialist eller nyliberal. Var och en ska väl kunna vara sin egen lyckas smed?
Näringslivet och pensionärerna har både finansiellt och röst-starka organisationer. Barnen kan bara lita på andra. Därför är barnperspektivet det enda möjliga för att i längden utveckla det här samhället.
Det är dags nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar