Utanförskapet en myt - återigen kommer människovärdet i fokus.

Sommaren är bra på många sätt. Ett av dem är att man kan ägna en smula mer tid än vanligt åt morgontidningen.

Idag skriver Carl-Erland Andersson mycket intressant om begreppet utanförskapet i GP. En tanke som hjälper min ideologiska kompass att hitta rätt och fogar ytterligare en bit till pusslet kring varför den politiska kommunikationen får mig att tveka på vilken tanke som läggs i de begrepp som lanseras.

"Socialstyrelsen försöker räkna hemlösa, och utredaren Annika Remaeus säger att ”boendet är basen i en människas liv”. Vad själen annars består av är truismer; därför förvånar det inte att Ramaeus tillägger att vi måste förändra situationen för personer ”uteslutna från bostadsmarknaden”. Varmed förhoppningsvis menas att de ska få bostad. Denna rundgång av välmenande fraser tenderar att pågå i oändlighet, jag vill bara påpeka att det är en marknad hemlösa snöpts från. Samma ordval – och grundtanke – som då arbetslösa beordras ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Att i någon bemärkelse stå utanför marknaden, som icke hundraprocentigt konsumistisk, tolkas som att stå utanför samhället. 

Det är alltså inte så att människor faktiskt står utanför samhället utan att politiken väljer att betrakta dem så för att de av någon anledning inte tagit / fått plats i ekorrhjulet.

När vi väljer att dela människor i 'innanför' och 'utanför' så väljer vi att värdera dem. Inte uttryckligen men faktiskt, praktiskt, ekonomiskt med hjälp av jobbskatteavdrag och annat.
Den värdiga medborgaren är den som klarar sig själv och bidrar till staten med arbete. Den ovärdige är t.ex. gammal, sjuk, arbetslös. Den kan också studera humanistiska ämnen på universitetet (kanske t.o.m. under lång tid), välja gymnasieutbildning utan tanke på framtida yrke eller på annat sätt misshaga det förhärskande ekonomistiska samhällsidealet. 


Att vi inte riktigt orkar tänka på detta och istället omfamna ett annat samhällsideal med det goda livet i centrum istället för ekonomisk tillväxt är oroväckande. 


Som Lundell sjunger i "Bättre Tider"

"Jag tar risken att bli kallad
flummare och fåne
när jag säjer att jag ser den varje kväll
Jag syftar då förstås på Vattumannens måne
som ler och säjer:
Öppna alla spjäll
Det blir en jävla kamp
men ni har tiden på er sida
Om hundra år ser allting annorlunda ut
Det som sker är oundvikligt
det ska smärta, det ska svida
Men en vacker dag är helvetet slut"

 Min och Uffes Vattumannens måne skiljer sig nog åt men jag tror att vi, med ett populärt begrepp måste byta "mindset" nu för att lyckas göra den här världen till en bättre plats istället för en som är materiellt bra för några men psykiskt svår för de allra flesta.

Annat intressant idag: Sebastian Stenholm, Storstad, Libertas, Röda Berget som rekommenderar Kadhammar om Babblarna
Kielos i Aftonbladet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se