Igår bestod GP:s ledare av en diskussion kring vad som föder hat och den moraliska skyldighet man har.
Idag går GP:s ledare till attack mot, märk väl inte Socialdemokraterna utan Håkan Juholt himself.
Eftersom den politiska vardagen härmed är åter så går GP alltså vidare i samma ullstrumpor man tog på sig direkt efter valet av Juholt i våras.
Det känns ofta som om de borgerliga ledarskribenterna har en egen facebookgrupp där de under överseende av Per Schlingmann och Sofia Arkelsten delar uppslag på hur bilden av Juholt som bakåtsträvare ska sättas.
Det som är problematiskt i dagens framställning i GP är att de har fel i sakfrågan.De hävdar samband mellan minskad barnfattigdom och jobbskatteavdrag.
Tyvärr är det ett mycket svagt samband.
Det stora sambandet mellan politiken och barnfattigdomen är istället försämringarna i de sociala trygghetssystemen, att det är allt färre som är kvalificerade till a-kassan, att ersättningsnivåerna från a-kassa och sjukförsäkring är lägre och att långtidssjuka utförsäkras.
Självklart hjälper några hundralappar eller så i månaden familjer på marginalen men lösningen för dem är väl också bättre anställningsvillkor, tryggare anställningar och möjlighet/ rättighet till heltid. Det är den typen av lösningar Juholt eftersträvar när han säger att politiken inte ska sätta sig på läktaren.
En sak har GP rätt i, det är bättre att människor har pengar än att staten har det. Idag läggs miljoner och åter miljoner i statskassan och för att amortera på den redan låga statsskulden eller för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Tillsammans blir det miljarder som skulle mer effektivt skulle användas till t.ex jobb i offentlig sektor, större infrastrukturprojekt, utbildningssatsningar och satsningar liknande de som Socialdemokraterna presenterade i Almedalen under rubriken "Fler i jobb, färre i bidrag" där bankerna ses som en viktig samarbetspartner och där merparten av alla pengar ska vara säkerhet, riskkapital om man så vill. I rapporten lanseras också ett riktigt jobbavdrag, nämligen möjligheten att behålla hela sitt socialbidrag under en övergångsperiod när inkomsterna ökar genom ökat arbete för att undvika marginaleffekter som helt tar bort incitamentet till jobb.
Fördomen att Juholt ser stora statliga bidragsprogram som lösningar är så taget ur luften att man blir paff. När har Juholt hävdat att sociala problem bäst löses med bidrag? Det enda jag har hört är att den långsiktiga lösningen av barnfattigdomen är fler jobb. Den akuta situationen måste dock också adresseras och där kan riktat stöd vara aktuellt, t.ex. i form av att landstinget står för kostnaden av glasögon.
Den här typen av ogenerade lögner om socialdemokratins lösningar är ett problem då det finns få som är intresserade av att lyfta motsatsen och de är så vanligt förekommande att de lätt kan uppfattas som en sanning.
Min sanning är att Socialdemokraterna istället för att föra en passiv politik där man använder inbetalade skattepengar till jobbskatteavdrag som är störst för de som tjänar mest istället vill föra en offensiv och progressiv politik som gör nytta för alla men vars effekter är störst för de som idag har det sämst. Där går skiljelinjen mellan blocken.
Det finns inget som tyder på att de som inte är fattiga i Sverige blir varken lyckligare eller mer generösa av mer pengar i plånboken. Istället läggs pengar på ökade lån eller minskad arbetstid.
Måttet på ett rikt samhälle är inte heller hur rika de rikaste är utan hur man behandlar sina fattiga för att öka jämlikheten i samhället.
Jag kan inte sluta tänka på händelserna i Norge i fredags och här följer några fler som har fokus på den händelsen:
Länkar från Moberg: Sebastian Stenholm om dagens gemensamma tysta minut i Norge och Sverige, Lena Sommestad om hatets grogrunf och dess språk, Kristian Krassman om satans jävla mördare, Tokmoderaten om sd partiet som blundar när det passar. Peter Andersson på ämnet. Daniel Swedin på Aftonblets ledarblogg.
"Det enda jag har hört är att den långsiktiga lösningen av barnfattigdomen är fler jobb".
SvaraRaderaFöretag skapar jobb, inte politiker!
Vad gäller det tragiska i Norge så hände det i Norge och inte här och vi kan inte sörja lika mycket som norrmännen. Det vore makabert./Bo
Hej Bo,
SvaraRaderaföretag skapar jobb när det finns förutsättningar för att tjäna pengar.(Organisationer och Offentlig sektor är andra typer av arbetsgivare där vinstintresset inte finns.)
Politiker skapar förutsättningar för företag att tjäna pengar, t.ex. genom att säkra en modern infrastruktur och välutbildade medborgare.
När det gäller Norge;
Jag har många kamrater som förlorat vänner och bekanta, varför deras sorg skulle bestämmas av nationalitet förstår jag inte.
Anledningen till min ilska är att så sent som igår skrev GP en ledare om den moraliska skyldigheten de som skriver saker som skapar hat har, idag försöker de odla en bild av Håkan Juholt som kommer att användas för att underhålla ett hat mot socialdemokratins ledare som är väl etablerat i vissa delar av samhället.
På tal om att sprida hat, var det inte SSU som hade några banderoller med texten 'Mansslakt = kvinnomakt' för något år sedan? Hur ser du på den typen av budskap från de etablerade partierna?
SvaraRaderaEn snabb googling visar att på en tjejträff annordnad av SSU Kronoberg 2006 hade en banderoll med det budskapet tillverkats. http://genusnytt.files.wordpress.com/2010/02/slakt.jpg
SvaraRaderahttp://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article10842571.ab?partner=www
Den är lätt att hitta på antifeminismbloggar.
Låt mig svara så här, jag gillar inte när Moderaterna startar Juholts sedelpress, jag hatar våld. Jag gillar verkligen inte att prata mer om motståndarens fel än egna förtjänster.
Hade budskapet Mansslakt=kvinnomakt varit ett officiellt budskap hade jag tagit kraftfullt avstånd mot det.
Det jag vänder mig mot i mitt inlägg är att man ett dygn efter att ha sagt sig ha ett moraliskt ansvar för att inte underbygga hat fortsätter med den retorik som ligger till grund för ett hat mot socialdemokratin och dess ledare som har lett till två mord och ett ständigt hot mot Mona Sahlin.
Förutom att man har fel i sak, vilket naturligtvis också går att invända emot.