Pengarna först, människorna sen, Svenskt Näringsliv avslöjar sig själva.

Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera så hade många av våra viktigaste uppfinningar aldrig blivit verklighet. Inte heller leken, konsten eller levnadsmiljön vore densamma.
Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera skulle vi leva i en värld där man känner "alltings pris och intets värde", Oscar Wildes (onyttiga) definition på en cyniker.
Att som Svenskt näringsliv vilja sätta lägre värde på icke-humanistisk bildning är inte bara provocerande, det är så infantilt att det knappt kan räknas som kryphöjd.
Det går säkert att göra tabeller på vad en utbildning inbringar i form av pengar i företagens fickor. Om ett värde här i livet kunde vara mer värdelöst så vet jag inte vad.
Per Svensson skriver träffande i Sydsvenskan:

" ...man måste tolka Svenskt Näringslivs nya idé som ett skämt, detta att införa negativa incitament, lägre studiebidrag, för studenter som lockas av humanistiska och konstnärliga ämnen. Men här finns också ett seriöst budskap. Svenskt Näringsliv vill säga något viktigt, till exempel att också direktörer måste kunna något om historia, de bör känna till att det funnits en tid då man kunde klara sig fint på att svetsa metall och tala svengelska, men att det var länge sedan och då såg världen annorlunda ut."

Denna borgerlighetens syn på pengar som mål istället för medel är för mig oerhört svår att greppa. Vad ska jag med pengar till om jag förväntas att använda dem till att förränta dem på bästa sätt istället för att använda dem till att få ett rikt liv. Mer pengar köper heller inte lycka. När svälten är borta och vi har tak över huvudet mäts lycka bäst i goda sociala relationer, att vara en del av samhället och att ha tillit till människorna.
Kolla in ca 2:10 i detta klipp.


Media: SvD, SVT x 2 x3 x4, Sydsvenskan, AB, GP
Massor av bloggar bl.a. Alliansfritt Sverige, Magnihasa, Flyktlinjer

Gränsen mellan lek och allvar

Jag vill tacka Paul Ronge för att definiera gränsen mellan lek och allvar på Twitter.

Ska ni läsa en blogg som har ögonen på Egypten så rekommenderar jag Johan Westerholm.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Jag lever i två världar - om människovärdet del 2.

Sagåsens flyktingförläggning

Alltså, det gör jag inte. Jag lever i en värld med märkligt olika verklighetsuppfattningar.
En del uppmuntrar tolerans och jämlikhet som bra vägar för samhället. Att omfamna istället för att utesluta.
Andra tycker att man ska sortera människor i grupper. "De som inte jobbar" "Muslimer" osv. och tycker att det är en bra idé att behandla människor från dessa grupper olika. Att det är skillnad på folk och folk.
Ibland tycker jag att det är så enkelt. Ibland upplever jag gråzonerna.
Själv vill jag att fler ska vara toleranta, att fler ska förstå de enorma fördelarna med ett jämlikt samhälle.
Jag har svårt att uppfatta att när nationer inte gör skillnad på tjetjener och irakier utan skickar "hem" dem oavsett folkgrupp att det är att vara tolerant och att behandla människor lika. Jag får ju vara kvar. Du får det antagligen också. De får det inte för de är födda i ett annat land. Då gäller andra regler.
Invandringspolitiken är abnorm, amoralisk och absurd enligt mitt sätt att se världen.
Vi ska ha lagar och regler men de ska vara universella.
Vi måste sluta se människor som budgetposter istället för människor. Vi måste hantera att alla i Sverige inte är födda med samma språkliga och kulturella bakgrund men ändå är precis lika värdefulla som vi som slapp födas i ett område vi tvingas fly ifrån. Eller att acceptera att rättigheter är precis lika stora för de som är bärplockare från ett avlägset land som de som är tjänstemän i regeringskansliet eller riksdagsledamöter.
Jag är ingen integrationsexpert och jag är inte 100% fördomsfri men jag inser att genom att dela upp människor i grupper misslyckas vi med att mötas på lika villkor. Det här mötet måste ske genom att de som är överordnade, de som har ekonomisk, politisk och opinionsbildande makt måste se det själva och öppna famnen.

GP om hungerstrejken på Sagåsen.
TV 4 om Tommelilla
Nina Björk om hat och uppror.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Utvecklad inveckling

Jag skrev ett inlägg igår som i princip bestod av två citat om människor som far illa i dagens Sverige i kontrast till Statsministerns uttalande om möjligheten till ett femte jobbskatteavdrag.
Mina kloka läsare har säkert förstått vad jag menar men jag känner ett behov att utveckla temat eftersom det är centralt i min egen bild av människans möjligheter.
Jag har inget principiellt emot låga skatter. Skatter ska vara så låga och så rättvisa som möjligt. Helst hade jag sett mer fokus på skatt på konsumtion och mindre på privatpersoner generellt sett.
Det jag vänder mig stenhårt mot är den instrumentella syn på människan som regeringen visar upp. "Enskilda fall" som hamnat snett. Stenkastande ungdomar på skolgården som ingen vuxen når fram till.
Regeringen satsar på sänkt skatt på arbete genom att försämra villkoren för de svagaste i samhället.
Regeringen satsar på sänkt betygsålder istället för att satsa på ungdomarnas sociala arbetsmiljö och arbete med värdegrund och tolerans från unga år, det går inte att mäta på nationella prov.
Det är självklart ganska komplicerat med statsfinanser och det är självklart svårt att lära ut tolerans - det är en insikt.
Men vi får inte kompromissa med människors värde, oavsett om de är friska, sjuka, födda i Somalia eller Tomelilla.
Ett samhälle ska bedömas utifrån hur man behandlar de svagaste sa Erlander ungefär.
I Sverige 2011 ökar den sociala utslagningen, det blir fler och fler barn som lever i relativ fattigdom och vi har en växande främlingsfientlighet.
All den politik regeringen för just nu kommer att accelerera denna utveckling. Den humanistiska liberalismen lyser med sin frånvaro. Vi får istället se en ekonomistisk fundamentalism vars tid redan är ute.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Återupprätta människovärdet!

Det finns en del av mig som är värdekonservativ.
Människovärdet.
Jag blir förtvivlad över hur stat och system, ledda av så kallade liberaler, kan urholka vår syn på oss själva.

Det är bara när man kan se människor som det andra som det är möjligt. Statsrasism.
När klockradion ringde i morse berättade radion om att man i Danmark skapat nya regler för utomeuropeisk anhöriginvandring. Summan var att det blir oerhört mycket svårare för personer från fattiga förutsättningar att få uppehållstillstånd även om man redan har familj i Danmark.
Uppehållstillstånd! Detta begrepp är för mig ett av de vidrigaste som modern statsbildning lyckats uppfinna. Jag förstår att det har med en solidarisk tanke om att de som betalar samhället som ska få njuta dess frukter att göra. Men jag köper det inte. Dels för att de flesta inom tid får chansen att betala tillbaks. Dels för att det inte kan vara upp till staten att avgöra om en människa har skäl att stanna eller gå. Det kanske är dags att säga upp medborgarskapet och skicka ut "de som inte jobbar", då får vi ju dessutom full sysselsättning! Jag kan inte se skillnaden.
Asylavvisningar är ännu värre.
Att vara så jävla kall att man bestämmer att det upplevda skyddsbehovet inte är tillräckligt.
När vi inte som samhälle har råd att initialt betala för omställningar för människor med trauma och som har lämnat sin trygghet, sina rötter så skäms jag. EU har byggt om sig till en inhuman fästning som värderar människor olika beroende på om de är födda innanför eller utanför murarna.
Jag lever i en skyddad och segregerad värld med enorma materiella och emotionella tillgångar. Skulle jag bli av med något av det första har jag ju kvar det andra lika mycket. Att vägra någon sina emotionella tillgångar är så sjukt galet att jag förlorar hoppet för mänskligheten.
Vi har råd att hjälpa dessa människor. Se det som ett lån eller en investering. I människovärde.
Fler progressiva bloggar på Netroots

Vi och dom

En av de mest intressanta diskussionerna när det gäller utanförskap och sociala stigmata (förutom att det är förj-igt men jag har turen att kunna reflektera utan att uppleva) är vi och dom perspektivet.
Det är i stort sett omöjligt att agera på en del vis om man inte stiger utanför sin mänsklighet och intar ett von oben perspektiv där människors värde inte är okränkbara.
Jag citerar Roy Andersson (ur Vår tids rädsla för allvar)
" ...På samma sätt som det endast i ett >>det-förhållande<< var möjligt för piloterna att fälla atombomber över medmänniskorna på marken i Hiroshima och Nagasaki 1945. Det utomordenligt viktiga i denna tanke om människan och hennes omvärld, som jag har uppfattat det, är att människan för sin egen skull bör möta sin nästa och sin omvärld i >>du-relation<<. >>Det-relationen<< ger henne ett fattigare, rent av uselt liv."
Roy tar det till sin spets men det finns så många situationer i vår dagliga värld där människor blir >>det<<, tänk dig den tjänsteman på försäkringskassan som skulle vara empatisk och inkännande, eller den politiker som tycker att sänkt skatt för de rikaste är bra för de fattigaste, - så att de skärper sig och skaffar ett jobb!
Det finns till och med forskning som visar att vi mår bra när vi kan hjälpa någon. Att det är samarbetsviljan som är den mest mänskliga egenskapen, den går före egenintresset. Inte ens egoismen är naturlig, det är den kultur vi lever i idag.
Det är av dessa skäl som jag känner att jag vill vara en del av samhällsbyggandet, min övertygelse är att det materiella är "en värdslig sak" som Karlsson på taket skulle ha sagt, denne egoistiske och djupt osympatiske filur men som ändå talar till oss i all sin mänsklighet och som med sitt mod väcker avund i alla läger.
Men "först bröd sen moral" ger ju att vi måste förbättra levnadsstandarden för de som har det sämst, dvs minska klyftorna innan vi på ett avgörande sätt kan räkna med en >>vi<< -känsla med övriga samhällskroppen. Det här gäller ju också på den internationella arenan.
I det stora perspektivet är det ännu lättare att glömma sin medmänsklighet, att uppleva din medmänniskas situation, när personer skymtar förbi i massmedias ständiga brus och konfliktskildrande. Det är då svårt att förstå att man faktiskt kan spela en roll i det så otroligt komplexa skeende som är världen.
Känner du så, minns då vårt lands historia, jag blev nyss påmind om att för bara 80 år sedan var det hungersnöd i delar av vårt land, det är bara 90 år sedan vi i Sverige erkände att kvinnnans röst var lika mycket värd som mannnens (och vi har ännu inte vett att erkänna att kvinnans arbete är lika mycket värd). Det har varit en kamp, mellan politiska viljor, mellan rationalitet och humanism där instrumenten hela tiden hotar att dölja människan, men vårt land har blivit bättre, faktiskt ett av de bästa i världen, vilket är skrämmande med tanke på de problem vi har. Än mer skrämmande är utsikten att det så många kämpat för i hundratrettioår och mer därtill håller på att raseras, får alliansen fyra år till på sig blir uppförsbacken ännu längre. Nog nu därmed och om du, liksom jag, bara vill ha >>du-relationer<< är det ett viktigt val som stundar, för vårt land och för vårt lands möjlighet att återupprätta mänsklig värdighet, även för de svagaste, i Sverige och i det internationella samarbetet.