Låt oss prata skattereform! Sänk skatten och ta bort avdragen!

Eftersom Leif Pagrotsky misslyckas infria mina förhoppningar om en radikal omstöpning av den socialdemokratiska skattepolitiken så får ni mina tankar här.
De är ungefär lika välarbetade som den utredning Pagrotsky fått ett och ett halvt år på sig att säga att vi inte ska göra något.

Så här är det enkla förslaget.
Istället för en skog av avdrag så tar vi bort dem.
Ränteavdrag, jobbskatteavdrag, ROT och RUT, hela tjottaballongen.
Det enda undantaget jag kan tänka mig är företagens rätt att dra av momsen men eftersom ideella föreningar inte får göra det, varför ska företag... har inte tänkt klart här.

Däremot har jag tänkt så att de hundratalet miljarder som vi nu har fått in använder vi för en generell sänkning av inkomstskatten så långt pengarna räcker. Det skapar en konsumtion som blir driven av fler, t.ex. arbetslösa och pensionärer. Det borde även stimulera viktigt sparande i form av amorteringar och därmed minska hushållens skulder, en brinnande stubintråd i svensk ekonomi. Antingen når gnistan bomben eller så lyckas vi släcka den i tid. Det här kan vara ett sätt. Hur många använder sina ränteavdrag till amortering idag?

Det finns naturligtvis många om och men även i detta förslag, hur gör vi med kommunalskatterna etc. men sånt där tekniskt lämnar jag, liksom Pagrotsky, åt sidan.

Helt galet eller helt galet smart?

Bloggat på ämnet: Peter Johansson, Martin Moberg, Leine Johansson, Peter Högberg,

SvD, SvD, DN, SVT, SvD, DN, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Gå inte i fällan Juholt och Waidelich!

Newsflash! Skatterna är på agendan! 


Det verkar som om diskussionen kring regeringens höstbudget kommer att handla om två saker. Det femte jobbskatteavdragets vara eller icke vara och möjligen får också den för statskassan kostsamma sänkningen av restaurangmomsen stryka på foten.


Jag vill nu uppmana Håkan Juholt och Tommy Waidelich att inte trilla i fällan, att strunta i vad borgarna och DN:s ledarredaktion pratar om och föra fram orsaken till skatterna igen. De gemensamma investeringarna för jobb, tillväxt och jämlikhet.


Under våren har socialdemokraterna via all organisatorisk turbulens hamnat i fokus. Slarva inte bort det genom att börja spela på regeringens plan igen. Även om de sitter på läktaren så är det socialdemokraterna som måste bygga en egen arena, vårt eget spelfält.


Vi som socialdemokrater ska inte prata om skatterna som mål utan alltid som medel. Vi ska inte prata om det omoraliska i att de som har jobbat har högre skatt än de som jobbar idag. Vi ska inte prata om att jobbskatteavdragens enda bevisade effekt är att skillnaderna mellan rik och fattig i Sverige ökar. Då spelar vi in regeringen i matchen igen.


Vi ska istället prata om vad vi vill göra. Vi måste visa att den borgerliga bakåtsträvarretoriken är tom. Att förhålla sig till skatterna är inte smart. Att förhålla sig till människors vardag är det. De flesta vill ha en fungerande vardag där det offentliga inte märks. Bra kommunal service, effektiv och nära sjukvård, bra villkor på jobbet. Fungerande infrastruktur. Jämlika villkor. 


Det är politiken i det lilla som vi måste göra stor. Vi ska ta ansvar för att människor inte behöver lägga jobbskatteavdrag på extra försäkringar för att uppleva den trygghet samhället ska garantera.


Visa stor internationell solidaritet med människor, inte stater.


Det finns i denna process en stor fara med att låsa in politikutvecklingen i partiet. Vi måste rikta oss mot hela samhället. I stort och smått, fråga mer, lyssna mer, veta mindre. Inte skämmas för att fråga, vara glada för all slags hjälp på vägen mot våra mål, även om den kommer från oväntat håll.


Lästips: Peter Högberg om socialdemokratins globala utmaning, Johan Westerholm om politiskt ledarskap. Röda Berget förespråkar en annan taktik från Juholt
GP, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Utvecklad inveckling

Jag skrev ett inlägg igår som i princip bestod av två citat om människor som far illa i dagens Sverige i kontrast till Statsministerns uttalande om möjligheten till ett femte jobbskatteavdrag.
Mina kloka läsare har säkert förstått vad jag menar men jag känner ett behov att utveckla temat eftersom det är centralt i min egen bild av människans möjligheter.
Jag har inget principiellt emot låga skatter. Skatter ska vara så låga och så rättvisa som möjligt. Helst hade jag sett mer fokus på skatt på konsumtion och mindre på privatpersoner generellt sett.
Det jag vänder mig stenhårt mot är den instrumentella syn på människan som regeringen visar upp. "Enskilda fall" som hamnat snett. Stenkastande ungdomar på skolgården som ingen vuxen når fram till.
Regeringen satsar på sänkt skatt på arbete genom att försämra villkoren för de svagaste i samhället.
Regeringen satsar på sänkt betygsålder istället för att satsa på ungdomarnas sociala arbetsmiljö och arbete med värdegrund och tolerans från unga år, det går inte att mäta på nationella prov.
Det är självklart ganska komplicerat med statsfinanser och det är självklart svårt att lära ut tolerans - det är en insikt.
Men vi får inte kompromissa med människors värde, oavsett om de är friska, sjuka, födda i Somalia eller Tomelilla.
Ett samhälle ska bedömas utifrån hur man behandlar de svagaste sa Erlander ungefär.
I Sverige 2011 ökar den sociala utslagningen, det blir fler och fler barn som lever i relativ fattigdom och vi har en växande främlingsfientlighet.
All den politik regeringen för just nu kommer att accelerera denna utveckling. Den humanistiska liberalismen lyser med sin frånvaro. Vi får istället se en ekonomistisk fundamentalism vars tid redan är ute.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Politik eller pedagogik

Det har gnagt i mig en vecka nu.
Partistrategen sa, - Det är i mitten väljarna ska vinnas, vänsterretorik bör därför undvikas.
Jag har ju själv berört tanken, det är oerhört viktigt att vi återvinner regeringsmakten, den här gången tillsammans med mp och v.
Men jag blir lite lessen också. Det är ju en vänsterpolitik som behövs, det är en politik för gemensam solidaritet och jämlikhet vi måste driva.
Väldigt förenklat; Hur kronorna skall falla i medborgarnas plånböcker, via det gemensamma eller via lönechecken är ett pedagogiskt problem, jag säger inte att det är ett lätt problem men det ska inte vara nödvändigt att bedriva en defensiv politik pga pedagogiska problem.
Hur kommer det se ut om 4 år om vi vinner valet, om vi fortsätter med samma försiktiga politiska inriktning kommer vi inte att ha någon trovärdighet som socialdemokratiskt parti, för att inte tala om hur Vänsterpartiets väljare kommer att känna sig.
Det är ju smart att ta udden av borgarnas skattepartiargument men det är ju inte skatterna som är politiken, det är vad vi ska göra med pengarna som är det viktiga.
Det börjar bli dags att tala mer om det än om vilka skatter som ska höjas, sänkas, ändras. Om frågan kommer - Hur ska ni finansiera detta? Ska svaret kunna vara -Med skattepengar, genom att använda de transfereringssystem vi har för att öka jämlikheten, minska social och ekonomisk utslagning och därigenom få ett samhälle som är bättre för alla, fattig som rik!
Hoppas att våra vallokomotiv läser Jämlikhetsanden i hängmattan när de laddar för valrörelsen, där har vi alla argument vi behöver. Det är inte bara storleken på den egna plånboken som avgör om det är ett bra samhälle, det är inte minst hur stor den är i förhållande till andras.