En bild säger mer om en tidnings politiska inriktning än tusen ord.

Den här bildsättningen av SvD säger mig inte att de visar Karl-Petter Thorwaldsson respekt.

Den säger snarare att SvD vill att läsarna ska betrakta honom som...

Den här bilden måste LO jobba med. Jag gillar Kålles mysiga och sympatiska framtoning men risken är att den skapar en höhöig bild som inte gynnar budskapets trovärdighet.

Bloggat har Moberg, Alliansfritt Sverige, Göran Johansson, Peter Andersson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Så fel man kan ha!

Stefan Löfven.

Igår skrev jag att det inte fanns så många med regeringserfarenhet och erfarenhet från VU. Tydligen var endast den ena viktig.

Jag har i alla fall inte varit mest fel ute. 
Officiell etta är naturligtvis Löfven själv, dvs om han inte är lite narcissist, eftersom han sa att han hade en favorit.


Inofficiell etta på min lista är Jörgen Hellman - distriktsordförande i Norra Älvsborgs Partidistrikt, han sa i GP att det viktigaste för en ny partiordförande är att vinna partiledardebatten mot Reinfeldt.
Det blir lite lurigt för Löfven, åtminstone till september 2014.
Nåja. 
Det finns många som haft fel. Jag har inte sett särskilt många nätomröstningar där Löfven varit med bland mediernas önskenamn, ingen där han vunnit.


Nu kröns Löfven inte på en kongress utan på partistyrelsen, det får man säga är ett väldigt mycket effektivare sätt än det sätt Håkan Juholt tillsattes på och ungefär samma personer har fått tycka till. I Göteborg har partidistriktet kallat till två telefonmöten senaste veckan där gruppledare och föreningsordföranden fått tycka till, framförallt om den berömda processen. Om flertalets önskemål ska uppfyllas krävs en öppen process inför kongressen 2013 där hela VUs och även Löfven ska prövas.


Jag hade, trots att jag jobbar på LO i Västsverige, ingen koll alls på Löfven före idag. Under dagen har jag läst på och det som framträder är en bild av en pragmatisk och målmedveten ledare. Det verkar också vara en person som är intresserad av fler dimensioner än det allra mest basalt fackliga. Löfven har engagerat sig för jämställdhet och har ett stort internationellt engagemang.


När jag först fick koll på Håkan Juholt gillade jag de ideologiska intentionerna och den mänskliga vinkeln på hans retorik. Tyvärr omsattes aldrig retoriken i en lika tydlig politik även om höstbudgeten hade väldigt mycket bra i sig.
Nu måste Stefan Löfven ganska omgående leverera sin bild av den praktiska politiken. Det ska bli spännande att se om han håller sig på hemmaplan i arbetsmarknadsfrågor och näringslivsfrågor eller om han har kunskap och lust för andra områden. Om inte så är hans lagbygge mycket viktigt så att det finns starka företrädare som kan lyfta fram den oerhört viktiga skolpolitiken (väljarnas viktigaste fråga), välfärdsfrågorna och miljöfrågan. 


Det har ju visat sig att spekulationer sällan gör någon större nytta så jag låter väl bli och säger som en populär hundraåring: Det är som det är och det blir som det blir.


GP, SVT, SVT, SR, GP, LO-tidningen
Helena Ericson, Leine Johansson, Roger Jönsson, Ulf Bjereld, Peter Andersson, Sjölander, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

En undran om framtiden i medierna

Haiku:
Juholts avgångstal
vänder mediernas blickar
mot regeringen?


Jag har hela hösten förundrats varför medierna granskar socialdemokraterna hårdare än regeringen. Det är ju faktiskt inte vi som bestämmer, det är inte vår budget som blir verklighet.


Vad händer nu när Juholt är borta? Kommer man i eftertankens kranka blekhet på redaktionerna upptäcka att arbetslösheten är på väg upp igen, att tågen fortfarande inte fungerar smärtfritt och att socialförsäkringar och fas 3 är precis lika usla som de var i september? 


Kanske dags att upplysa svensk allmänhet om att Reinfeldt och Borg faktiskt inte är oberoende experter?
Kanske dags att belysa att den sociala orättvisan sliter Sverige i sär och att ojämlikheten är den största på mer än 50 år och att regeringens politik kommer att göra den ännu större, vad de än säger.


Detta är min förhoppning. Risken är dock stor att det istället blir fullt fokus på ett kaotiskt parti utan ledare där kandidater avlöser varandra i takt med att opinionssiffrorna närmar sig 20 och kanske t.o.m. 15%.


Den som lever får se.


Bloggat:
Annika Högberg, Roger Jönsson, Staffan Dopping, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg, Cecilia Dalman Eek

GP, GP, GP, AB, Exp, SVT, SVT, SR,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Avståndet är viktigt i Reinfeldts Sverige.

Jag lyssnade på inledningen av partiledardebatten idag.
Både Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt var aggressiva och Fredrik Reinfeldt hade på ett självklart sätt klivit i den arroganta statsministerkostym han ärvt av Göran Persson.
Det var en sak som Reinfeldt sa som gnager i mig.
Han sa att fler står närmare arbetsmarknaden nu än tidigare.
Jag undrar hur han menar?


Eftersom långtidsarbetslösheten ökar och Fas 3 nu är en av Sveriges största arbetsgivare som fördelar 1,5 miljarder i bidrag till anordnarna så kan det ju inte vara att de långtidsarbetslösa hamnat närmare arbetsmarknaden?
Eller är det de utförsäkrade han menar. De som är sjuka lite för länge för att få räknas som sjuka och därför måste skriva in sig på arbetsförmedlingen istället?
Det kanske är ungdomarna han menar där 1 av 4 inte har ett jobb. Där de otrygga anställningarna som förhindrar unga att få fäste i vuxenlivet är vanliga.
Det kanske är för att färre har möjlighet att vidareutbilda sig?
För att inte tala om att de ekonomiska villkoren samhället står för i socialförsäkrningarna blir allt knappare.
Alla dessa saker kanske är det som kallas att vara närmare arbetsmarknaden?


Det finns ett jättehål i detta resonemang. Det räcker inte att vara nära arbetsmarknaden för att få del av dess fördelar. Du ska vara etablerad på den för att få det. 
Idag är fler arbetslösa än när Reinfeldt tillträdde 2006. Trots fyra jobbskatteavdrag och sabbade socialförsäkringar. Den jobbpolitik som påstås fungera. Varför inte ställa några frågor om det?


Parkstugan om att jobbskatteavdraget är uppätet sedan länge. Moberg om strutsmentalitet
Alliansfritt om Reinfeldts osanningar i partiledardebatten.


AB, AB, AB, SvD, SR, SVT, Exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Bra riktning men fel kaliber på Stora Kanonen

Tre veckor av relativt lugn är slut.

Juholt har kommit hem från vintervilan.

Jag delar den känsla av matthet och uppgivenhet som jag har sett hos många av mina bloggande kamrater idag. 

Däremot så har jag bestämt att mitt politiska engagemang är större än partiledningens blundrar. Jag är socialdemokrat därför att jag tror på idén om jämlikhet, inte för att vi har så underbara företrädare och skarpa hjärnor i partitoppen. Därför tvekar jag just nu inte på att fortsätta att jobba för att förbättra mitt parti på alla sätt jag orkar och tycker är meningsfullt även om regeringsmakten 2014 just nu är oerhört avlägsen. Utan ett starkt socialdemokratiskt parti kommer nämligen inte jämlikheten att öka.

Jag gillar dessutom Håkan Juholt, han har en personlighet som de flesta inte kan matcha, ett slags självklar närvaro. Han visar den ibland, jag räknar t.ex. med att få se den under onsdagens partiledardebatt.

Den riktning Juholt har visat på i sina tal är också helt riktig, den vardagsnära tonen i Almedalstalet alldeles särskilt, när han talar om arbetslivet och större värden än högsta möjliga lön.
Vad jag  saknar är alltså inte siktet eller målet, det jag saknar är rätt storlek på bollen. Just nu försöker man baxa världens största boll in i ett litet mål. (Vinna tillbaks storstädernas medelklass) Istället för att köra bollar i lagom storlek på lagom stora mål. (Ett gott arbetsliv och ett gott vardagsliv.) När Juholt talade om reflektion istället för reaktion på förtroenderådet trodde jag att han hade varit inne i bollförrådet, tyvärr var det bara för att låsa dörren.


Om Juholt ska kunna bli en (S)uper Mac som låter Stora Kanonen tala när det som bäst behövs så behöver han också ett otroligt mycket bättre lag omkring sig. Med all respekt för Urban Ahlins politiska erfarenhet så saknar han den trovärdighet man behöver för att företräda mig som medlem inför svenska folket. Det spelar ingen roll om anklagelserna om sexuella trakasserier inte ledde till en anmälan. 
Det partiledningen måste inse är att man behöver olika typer av spelare i ett framgånsrikt lag. Sådana som inte suttit i riksdagen sedan 1994. Sådana som är födda utomlands. Som har andra erfarenheter än Juholt själv.


Det är alltså med dubbla känslor som jag skriver detta. Fast besluten att kämpa vidare lokalt och försöka vara en positiv röst för förändring av en partikultur som överlevt sig själv. Lika fast övertygad är jag om att mitt partis ledning behöver göra ett rejält tag på både politik och kommunikation. De behöver också lära sig att allt kommunicerar, t.ex. upprepade utnämningar av män från 94 års riksdagsdebutanter till topposter.


Läs Röda Berget som beskriver vad som behöver göras. Parkstugan om sexuella trakasserier. Högberg om laguppställningen. Läs också Martin Moberg, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, JohanWesterholm, Ulf Bjereld


AB, SVT, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Juholt och Waidelich på pressträff #nystart

Som en liten service till er som inte har lyxen att befinna sig på förtroenderåd i Stockholm får ni här ett litet smakprov från en pressträff med Håkan Juholt och Tommy Waidelich.

Håll till godo.

Bloggat om förtroenderådet:

Moberg, AS, Anne Skaner, Röda Berget, Westerholm

Media Ab, Ab2, AB3, AB4, SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SVT, SVT2. SR, GP, GP2.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

#nystart Ett tal plus ett tal plus ett tal

Äntligen stod partiledaren i talarstolen.

Predikandes för redan frälsta, något han är van vid efter senaste tidens turné runt i partidistrikten.

Han levererade ett tal långt utöver det manus ni kan läsa på nätet.

En hel del hård kritik mot Reinfeldt och moderaterna med utgångsläge i Reinfeldts varning för visioner.

Bra besked om att våra möjligheter i den globala ekonomin inte består i att lägga ribban lägre utan att satsa på varje människa, genom utbildning och en satsning på det landet behöver för att utveckla näringslivet och den sociala sammanhållningen.
En del i talet handlar om det ni kan läsa på DN Debatt idag. Om hur partiet ska bli bättre. I talet kom också en passning till den homogena samling svenska, medelålders yrkespolitiker som sitter i bänkarna, vi ska föryngra, vi ska förnya, alla typer av människor behövs i partiet.
Jag tror att det stridsropet behöver fördjupas för att de ska höras hela vägen ut i partiorganisationens yttre tentakler.
Om det ska bli en recension av klassiskt snitt och i jämförelse med de andra anföranden jag har hört så blir det tre starka mustascher.


SVT


Parkstugan, Högberg, Roger Jönsson, Kulturbloggen

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Att stillsamt slitas mitt itu

Jag är som ni, högst eventuellt, lagt på minnet en Naiv Humanistisk Idealist.
Inte nog med det, jag är också en ideellt engagerad partimedlem. Jag har inte varit det särskilt länge, det är ungefär två år nu. Jag gick med för att jag tror på idén om jämlikhet som motor för ett mer humanistiskt samhälle där vi ser varandras värde istället för prislapp.


Via föreningsengagemang, den här bloggen och två valrörelser har jag fått se mycket av partiets inre och yttre liv. När det gäller riksplanet verkar de där två verkar mer och mer bli samma sak. Det inre livet har fått en mycket tydlig yttre spegling. En kvällspressens skrattspegel där det fula framhävs och det starka trycks tillbaka. Vem är intresserad av samhällets förfall när det finns män med eller utan mustasch som kan prata om partiet!


Idag har ett SMS, skickat av Anders Johansson varit heta nyheter. Anders Johansson har nämligen varit ohyfsad nog att rikta skarp kritik mot Håkan Juholt i en form som nått medierna. Nu har Anders Johansson dessutom spätt på genom att själv delta i medierna och upprepa kritiken. 
I de sociala medierna uppstår då ett fenomen som jag sett alltför ofta det senaste året. Nu ska de tas ställning i frågan om Anders Johansson, trots att han kritiserar Ledaren kan vara socialdemokrat? Det kan dessutom vara så att de som försiktigt håller med eller tycker att Anders Johansson är i sin fulla rätt att kritisera Juholt inte heller är "riktiga" socialdemokrater.
Att Socialdemokraterna i kommunalvalet i Sigtuna har 15% mer än i riksdagsvalet verkar i kritiken mot Johansson snarast vara en nackdel, ett bevis att han är borgerlig eftersom man "vet" hur Sigtunaborna är.


Det är i sådana lägen som vi är i idag när jag överväger om det här partiet är förlorat. Vem vi än sätter bakom ratten på denna stolta skuta kommer ju snart upptäcka att bordläggningen är rutten och seglen är trasiga, att skeppet sjunker, allt hastigare. Frågan är om man hinner styra in skutan i hamn för en helrenovering. Eller om skeppsråttorna hinner gnaga så stora hål att ingen räddning är möjlig. Oavsett vilket så måste kursen läggas om nu.


Paradoxen som är tydlig för mig är att det pågår lokal verksamhet som är progressiv, som är öppen och inbjudande, som visar på alternativ och möjligheter. Där engagerade socialdemokrater möter sitt lokala samhälle. 
Samtidigt pågår det en sotdöd av bristande förnyelse av människor, dålig fart på medlemsrekrytering och trötta partimedlemmar med en medelålder av 65 år. Denna sotdöd tar sig gärna i uttryck i den blinda lojalitetens tystnadskrav. Nomineringsmötena är mer välbesökta än de politiska, de bäst besökta är där det bjuds något gott.


Därför slits jag stillsamt mitt itu, en del vill skynda, förändra, kritisera, sparka i arslet. En annan del vill respektera folkrörelsens seghet, den politiska processens tröghet och erfarenhetens excellens. Det finns dagar då det ena är mer framgångsrikt än det andra.


Hur ska då denna renovering av skuta ske och se ut.
Jag kommer nu därför komma med en radikal idé, en sådan som passar en naiv idealist. Riv Sveavägen 68. Den kultur och de unkna dunster av makt- och rival-strider som från Sveavägen 68 (och riksdagsgruppen) sprids ut i den lokala verksamheten och smittar de lokala intitiativen. Jag gillar den inställning Carin Jämtin har till förnyelse av partiet men hon är alldeles för ensam. Det är för många som har mycket att förlora, både prestige och trygghet. Tyvärr så måste de göra det. Här har vi de hjältar till matroser som pumpar läns så att händerna blöder men de är så skadade att de inte får plats då den renoverade skutan lämnar hamnen.
Flytta partihögkvarteret någon annanstans eller lägg ner det helt. Den organisationsutredning som nu arbetar ska arbeta för att alla nomineringar är personliga. Att valberedningarnas arbete blir mer omfattande och mer professionaliserat.
Att maximera antalet år man kan inneha samma uppdrag. Både som folkvald och som partifunktionär/förtroendevald.
Alla förslag här skjuter jag lite från höften och inspirationen till dem kommer från många håll. Så radikala förändringar måste ändå till om vi ska kunna vitalisera partiet.


Nu kommer den vanliga invändningen. Men när ska vi prata politik? Vi måste ju prata om vår politik? Ja men det gör ni väl hela tiden? Varför skulle en organisationsförändring förändra politikens mål, inriktning och förslag? Nu får vi försvara en massa internt grälande eller offentliga klantigheter istället för att säga att - Nej vi tycker inte att det är rimligt att svenska skattepengar hamnar som vinster i lågskatteländer. Vi tycker inte heller det är rimligt att vi sparar på skolan, att vi inte utvecklar vår infrastruktur eller att vi inte är solidariska mot länder i nöd. Men hur många tror, ärligt, att vi får säga dessa saker om vi låtsas som om skeppet är flott och vädret är fint. Det är dags att sluta slita åt olika håll, men det skall aldrig mer vara någons roll att säga till någon annan att vara tyst och rätta in sig i ledet. Partiets medlemmar måste acceptera att framtiden inte är det förflutna likt men att de idéer vi tillsammans står upp för är de samma och äger evigt värde.


Slutligen, jag har inte använt andra namn än Anders Johanssons eller partiledningens här. I den lilla bubbla som den socialdemokratiska bloggosfären är så har jag länge tvekat på vilken hållning som är den riktiga. Att låtsas som allt är fint och prata politik, eller att borra ner huvudet i stormen och försöka rida ut den. Jag är ingen överdrivet stark, kontroversiell eller modig man men detta ska ni veta. De som har tagit sig an stormen är de som har sett hur illa det faktiskt är. Det är också de som jobbar hårdast för att förändra lokalt. Därför ska jag också försöka ta mig an denna storm, även om också den hotar att slita mig itu.


Helena Ericson, Ulf Bjereld, Peter Högberg, Johan Westerholm på ämnet
SVT, SR, SR, AB, GP, Exp likaså.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, Håkan Juholt, Socialdemokraterna, SMS

Söndagsmusik till alla social democracy lovers out there

Lyssnade på låten nedan igår morse när jag åkte in mot stan och tänkte att Socialdemokraterna och Håkan Juholt skulle behöva en sån här vän just nu, som Johnny Cash sjunger om i Bridge over Troubled Water, en vän som ställer upp men som också ger frihet.
Det är ett högt tonläge i den interna debatten på nätet just nu och har egentligen varit det sen det som borde varit ett internt bråk kring höstbudgeten läckte ut.

Att leda en organisation som är allt annat än stabil kräver mycket av de som förväntas göra det, det är därför Jämtin  och Juholt får välförtjänt intern kritik. Samtidigt är det en organisation där många stretar mot förändringar när en förändring riskerar att drabba dem personligen.
De personerna behöver också en vän. Så att de vågar släppa taget om partiet vars idéer är större än någon organisation eller någon person.

Det är lite läskigt att partiet kan uppfattas vara i fritt fall när det i själva verket jobbas flitigt på många håll i landet för att förändra och öppna upp organisationen och uppdatera politiken. Jag tar själv del i det arbetet i Göteborg.
Det jag efterlyser är goda exempel på saker partikamrater har gjort ute i landet, på nätet eller på gatan eller på scenen eller i köpcentret eller whatever. Jag vill att dessa goda exempel ska vara det man möts av på socialdemokraterna.se och på partidistriktens hemsidor över hela landet.

Tills dess - melankolisk uppmuntran i världsklass!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Det är inte bara ditt fel Håkan Juholt.

Det är mitt fel, säger Håkan Juholt om det rekordlåga förtroendet och det urusla opinionsläget.

Ja det är det Håkan. Samtidigt så är det inte bara ditt fel.


Du leder ett parti som är helt handlingsförlamat, en kampanj mot barnfattigdom rullar igång idag där timingen kan väl antingen ses som katastrofal eller perfekt men där man åtminstone inte kan påstå att partifunktionärerna får gå ut med råg i ryggen.
Återigen består dessutom kampanjen mer av att göra saker än att vilja saker. Vi ska knacka dörr, vara utåtriktade, ha öppna möten, det är klart vi ska. 
- Vad ska vi prata om? 
 -Barnfattigdom. 
- Ok, vad ska vi säga?
- Att vi är mot.
- Vad ska vi göra åt det? 
- Vi måste ha en socialdemokratisk regering! 
- Ok, men vad ska vi faktiskt, praktiskt göra åt barnfattigdomen?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra åt arbetslösheten?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra för att förbättra kommunernas och landstingens verksamheter?
- Hur ska vi möta de ökade kraven i arbetslivet?
- Vad ska vi göra åt att ungdomar i Sverige ofta mår dåligt psykiskt och är stressade?


Den skuggbudget vi lade för en knapp månad sen var i stora delar bra (infrastruktur, utbildning) men samtidigt hade den stora brister och framförallt präglades den av en ovillighet att stå på egna ben. Den lutade sig fast mot regeringens politik och relaterade väldigt mycket till den. Onödigt mycket för att vara den första oppositionsbudgeten i en mandatperiod.
Ett exempel som Gunilla Källenius tar upp är biståndsbudgeten där vi accepterar en bokföringsteknisk detalj för att föra en miljard från bistånd till den generella potten.
Ett annat, mindre viktigt,  är det modifierade RUT-avdraget.


Sluta res runt och få förlåtelse Håkan Juholt. Lås istället in dig på din kammare med Marika Lindgren Åsbrink och några till och kom inte ut förrän ni börjat göra en egen politik och vet vad ni ska säga om den. De breda penseldragen lovar att detaljerna kommer bli bra, dags att börja visa upp dem nu. Otåligheten är stor inom partiet, utanför partiet växer enbart ointresset för våra förslag.


Många har kommenterat dagens opinionsmätning, bl.a. Peter Andersson, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Kristian Krassman, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Juholt mer än välkommen i Göteborg

Det var inte med tagelskjortan på som Juholt äntrade scenen på biografen Draken i Göteborg inför nästan 400 partimedlemmar, det var med en tår i ögonvrån och tydlig känsla i rösten efter att ha mötts av en varm och uthållig stående ovation.

Juholts ödmjukhet inför de problem han har satt oss gräsrötter i var klädsam och jag tror att han fyllde de flesta med tillförsikt om att vi kan vända den här motgången. De förklaringar han gav på själva sakfrågorna är trovärdiga och han menar att det han framförallt har brustit i är sunt förnuft kring hur han har agerat kring sin lägenhetsersättning. Det är på grund av Juholts bristande förmåga att tänka efter kring rimligheten i sin ersättning som han nu får resa land och rike runt och säga att han är ledsen. Det är inte på grund av att han inte visste hur reglerna var, det är för att han borde ha förstått att han bara hade rätt till halva hyran.

Ser i skrivande stund på Kvällsöppet i TV4 som ställer frågan om det är synd om Håkan Juholt.
Mitt svar är nej.


Det saknas däremot proportioner i den förföljelse som följde på Aftonbladets publicering. Det är inte bara Aftonbladet som ska få skit för det, även public service redaktioner ägnade alltför mycket tid till att bevaka Juholt istället för t.ex. partiledardebatten i riksdagen eller ställa kritiska frågor kring det som faktiskt är viktigt - vad politiken innebär för enskilda och för samhället, på kort och lång sikt.


Ikväll i Göteborg så svarade inte Juholt på alla mina frågor om politik som jag hade i morse. Däremot så var han tydlig med riktningen, att människor är viktigare än pengar och att värden inte alltid mäts i ekonomi.


Jag är mer övertygad ikväll än jag var i morse om att vi kommer att komma ur den här krisen med raka ryggar och en stark övertygelse om att vår politik är på väg åt rätt håll även om alla politiska områden ännu inte har startat sin utveckling. Tack Håkan Juholt för det och tack alla partivänner i Göteborg som visade att det är det socialdemokratiska partiet som bär sin ledare och inte tvärtom.


Ulf Bjereld, 
DN, GT, GT, SR, DN, SVT, DN, GP, GT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se