Tre veckor av relativt lugn är slut.
Juholt har kommit hem från vintervilan.
Jag delar den känsla av matthet och uppgivenhet som jag har sett hos många av mina bloggande kamrater idag.
Däremot så har jag bestämt att mitt politiska engagemang är större än partiledningens blundrar. Jag är socialdemokrat därför att jag tror på idén om jämlikhet, inte för att vi har så underbara företrädare och skarpa hjärnor i partitoppen. Därför tvekar jag just nu inte på att fortsätta att jobba för att förbättra mitt parti på alla sätt jag orkar och tycker är meningsfullt även om regeringsmakten 2014 just nu är oerhört avlägsen. Utan ett starkt socialdemokratiskt parti kommer nämligen inte jämlikheten att öka.
Jag gillar dessutom Håkan Juholt, han har en personlighet som de flesta inte kan matcha, ett slags självklar närvaro. Han visar den ibland, jag räknar t.ex. med att få se den under onsdagens partiledardebatt.
Den riktning Juholt har visat på i sina tal är också helt riktig, den vardagsnära tonen i Almedalstalet alldeles särskilt, när han talar om arbetslivet och större värden än högsta möjliga lön.
Vad jag saknar är alltså inte siktet eller målet, det jag saknar är rätt storlek på bollen. Just nu försöker man baxa världens största boll in i ett litet mål. (Vinna tillbaks storstädernas medelklass) Istället för att köra bollar i lagom storlek på lagom stora mål. (Ett gott arbetsliv och ett gott vardagsliv.) När Juholt talade om reflektion istället för reaktion på förtroenderådet trodde jag att han hade varit inne i bollförrådet, tyvärr var det bara för att låsa dörren.
Om Juholt ska kunna bli en (S)uper Mac som låter Stora Kanonen tala när det som bäst behövs så behöver han också ett otroligt mycket bättre lag omkring sig. Med all respekt för Urban Ahlins politiska erfarenhet så saknar han den trovärdighet man behöver för att företräda mig som medlem inför svenska folket. Det spelar ingen roll om anklagelserna om sexuella trakasserier inte ledde till en anmälan.
Det partiledningen måste inse är att man behöver olika typer av spelare i ett framgånsrikt lag. Sådana som inte suttit i riksdagen sedan 1994. Sådana som är födda utomlands. Som har andra erfarenheter än Juholt själv.
Det är alltså med dubbla känslor som jag skriver detta. Fast besluten att kämpa vidare lokalt och försöka vara en positiv röst för förändring av en partikultur som överlevt sig själv. Lika fast övertygad är jag om att mitt partis ledning behöver göra ett rejält tag på både politik och kommunikation. De behöver också lära sig att allt kommunicerar, t.ex. upprepade utnämningar av män från 94 års riksdagsdebutanter till topposter.
Läs Röda Berget som beskriver vad som behöver göras. Parkstugan om sexuella trakasserier. Högberg om laguppställningen. Läs också Martin Moberg, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, JohanWesterholm, Ulf Bjereld
AB, SVT,
Det kanske är så att media skriver så mycket om Juholt och socialdemokratin pga att socialdemokraterna tidigare var det största partiet innan Mona Sahlin tillträdde och Juholt tog partiledarposten och som nu nere på bottenrekord. Men frågan är då om väljarna sviker socialdemokraterna pga mediadrevet eller handlar det om skatten???
SvaraRaderaMin personliga teori är att det beror på bristen på svar på det tydligaste problemet av alla; arbetslösheten. Löser vi inte jobben kan vi inte lösa resten.
SvaraRaderaEn bättre jobbpolitik är den första stenen, en bättre vardagspolitik (livspusslet) är den andra.
Folk vill betala skatt om de vet att den går till rätt saker och inte till bankakuten.
Majoriteten av Svenska folket har det så bra idag som de aldrig haft det tidigare också ekonomiskt trots arbetslösheten och så finns det del som har det svårt som de sjuka utförsäkrade tex.Men de människor jag har talat med vill inte rösta på Socialdemokraterna pga att de tror att de får mer pengar över i sin egna plånbok om de röstar på Moderaterna som inte vill ha höjd skatt.Och om du talar om jobben så finns det också väldigt många som inte vill jobba.Ja som tex inte vill ha vilket jobb som helst.
SvaraRadera