En roll som verkar svår att vänja sig vid är den som politiker.
Jag kom att fundera på det av några olika anledningar. Den främsta är den förvåning som Ulf Olsson, kommunstyrelsens ordförande i Borås (S), uppvisade över uppmärksamheten kring blogginlägget om när han glömde kliva av tåget mot Vänersborg i Öxnered och fick spendera en dag i Åmål istället. Det blev en notis i lokaltidningen och många glada kommentarer och tillrop.
Varför var detta inlägg så intressant?
Jag tror att det är för att det är ett tydligt brott mot rollen som kommunstyrelsens ordförande, socialdemokrat och politiker. Att glömma gå av ett tåg är något de flesta kan känna igen sig i, känna sympati för och när man gör något vettigt av det, känna att det är lite charmigt.
Ulf Olsson blev helt enkelt avslöjad i sin mänsklighet.
Det här verkar vara något som skrämmer de flesta politiker jag träffar. De vill bli uppmärksammade för sin kompetens, sin fackkunskap, sina retoriska färdigheter men sällan för att de är som folk är mest.
Jag inser att man blir extra sårbar som politiker, den känsla av att inte räcka till, att bli avslöjad med sina fel och brister som vi alla har från tid till annan är nog extra påtaglig som politiker eftersom man har tagit på sig ansvaret för att företräda alla andra helt vanliga människor.
Det kan lätt väcka behovet av att framställa sig som lite mindre mänsklig än andra. Det är därför det väcker uppmärksamhet när politiker gör klantiga saker.
För Ulf Olsson var resultatet av hans miss att han missade ett gruppmöte i Regionstyrelsegruppen och att han visade sin mänsklighet för sina väljare. Jag är helt övertygad om att vinsten är större än förlusten.
Detta är nu ingen uppmaning till politiker att glömma av att gå av tåget i tid och otid men att det är värt att tänka på att du är en bättre representant för dina väljare om både du och de förstår att även du är som folk är mest. Att du är villig att ta ansvar för alla innebär inte att du behöver vara felfri.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar