Det finns säkert goda idéer så att det skulle räcka jorden runt. Jag själv skulle nog kunna bidra med någon kilometer. Tyvärr blir de flesta aldrig annat än papper.
Därför blev jag lite extra glad igår när jag hittade historien om hur en undersköterska förverkligade idén om att göra ögonspolningar bättre och snabbare för både personal och patient. Det som var extra bra är att hon inte gjorde det själv utan fick hjälp av Västra Götalandsregionens innovationssluss som gjorde produkt av prototypen.
(VGR)
Tänk själv att kunna ta sin idé till någon, be om hjälp att göra den bättre och få det! Att sedan återvända med den färdiga produkten och få hjälp att förverkliga den. Bättre kan man ju inte ha det. Tänk vad många fantastiska grejor vi hade fått se då.
Det är sällan den bästa idén bärs, förbättras och förverkligas av en person. Samarbete är grunden för människans utveckling och samarbete förbättrar varje dag våra möjligheter till fortsatt utveckling. Att bygga verksamheter för att förverkliga enskilda personers idéer tillsammans är inget annat än görsmart.
Igår var det dags för besök på Go(s)Väst på Knarrholmen i Göteborgs skärgård.
Många spännande och intressanta människor och samtal, utan protokoll och åtgärdsplaner, utan annat syfte än att vara just intressanta.
Från seminariet "Mot valseger" med Linus Glanzelius, Johan Büser, Anneli Hulthén och Jan Larsson under Go(s)vast på Knarrholmen 31/8 -'13
Ändå är det lite tomt när man lämnar de flesta seminarier. Jag har funderat vad det beror på och jag tror att jag kom på det?!
Min tanke är att samtalet aldrig hinner lämna idéernas ljusblåa värld. Vi kan definiera problemet och vad som skulle avhjälpa det men vi jobbar oss nästan aldrig ner till hårda förslag, i alla fall inte på andra områden än skatter.
Så vi säger att vi måste få ner arbetslösheten och vi säger att vi ska få bättre utbildning men vi har få tydliga förslag.
Ett är mindre klasser. (Kanske inte det hårdast vetenskapligt förankrade men åt rätt håll)
Ett av den mindre konkreta typen är sysselsättningsgaranti för ungdomar inom 90 dagar. Det är ett jättebra förslag. Men när ska denna garanti fyllas med innehåll? Utan en tydlig plan är ju risken uppenbar att en hel del ungdomar kommer att hamna i låtsas-åtgärder med svag koppling till arbetsmarknaden.
En del i det hela är att det inte är politiker som ska förverkliga de politiska idéerna och det kan vara dumt att binda fast sig vid en exakt metod. Som person finner jag det oerhört otillfredsställande. Det är ju själva idéarbetet fram till ett färdigt koncept som är spännande. Att lämna något halvfärdigt till okända storheter på en förvaltning har ju sina risker. Mina erfarenheter från den ideella sektorn visar också med stor tydlighet att en viktig väg till framgång är att man äger ansvaret för sina egna idéer om man vill få dem genomförda.
Så jag har funderat på hur man både kan få inspiration från seminarier och forma om den till konkreta förlsag. Det jag funderar på att starta upp är en politisk verkstad, en mötesplats för inspiration där vi tillsammans kunde workshopa fram konkreta politiska förslag och åtgärder för att skicka vidare i partiets vård. Efter gårdagen på Knarrholmen så aktualiserades de tankarna. Nu ska det bara bli av också...
Moderaterna slår på stora retoriktrumman inför sin stämma i höst. Nu är de inte bara det nya arbetarpartiet utan det enda. Låt dem vara det då. Deras skäl till att vara ett arbetarparti är svaga och grumliga men om något i socialdemokratin är omodernt så är det väl just dessa begrepp, arbetare och arbetareparti. De är starka symboler för hur det var en gång. Socialdemokratin måste sluta förknippa sig med hur det var en gång och arbeta för hur det ska bli en gång i framtiden.
Min värld, består av sömn, fritid (läs politik) och jobb, ungefär lika mycket av varje. Jag tycker att synen på människan måste bli hel och därför så ska socialdemokratin inte stirra sig blind på att utföra arbete som det viktigaste för att göra livet bättre. Självklart är arbetslösheten ett gigantiskt problem men det löser sig inte med retorik utan med politik. Så länge varken (s) eller (m) har en trovärdig politik att rejält minska arbetslösheten så är det den retoriska matchen vi ska vinna. Att moderaterna vill vara ett parti för de som arbetar finns egentligen inget sakligt skäl att tro på. Att de vill att folk arbetar hårt och mycket är uppenbart, varför är mindre uppenbart, troligen är det för att Anders Borg ska kunna säga att vi har ordning på statsfinanserna, eller kanske för att deras samarbetspart Svenskt Näringslivs medlemmar ska kunna öka sina vinster.
Det är svårt att sätta en etikett på det jag menar och den måste jag nog hitta men låt oss kalla det livskvalitet så länge. Socialdemokraterna är det parti som garanterar bästa livskvalitet. På jobbet med hjälp av en stark fackföreningsrörelse. Logistiken runt jobbet, barnens omsorg när föräldrar är på jobbet och även när du inte jobbar fungerar de samhällsinstitutioner du behöver, vårdcentral, bibliotek osv. Vi står för en mänskligare och klokare politik när du saknar arbete eller är sjuk och vi lägger resurser på en värdig ålderdom när du blivit så gammal att du inte längre klarar dig själv. Inom alla dessa områden är vi överlägsna moderaterna.
Socialdemokraterna ska stå för en skola som går utöver att utbilda arbetskraft. Vi ska bilda människor och forma demokrater. Vi ska uppmuntra och stötta föreningsliv och folkbildning. Vi ska garantera likvärdighet. Det livslånga lärandet måste åter bli en praktisk möjlighet. Forskningens status skall åter höjas. Även på dessa områden är vår politik överlägsen.
På ett område är dock moderaterna hästlängder före, det som tyvärr är viktigare än politiken själv. Den politiska kommunikationen. Det är bråttom för de, som jag förutsätter, kloka och kompetenta människorna på Sveavägen och i riksdagsgruppen att samla trupperna för att komma överens om att vi inte kan reagera på varenda litet utspel som kommer från borgarna. Vi gör det dessutom med ryggmärgen och säger - dåligt förslag utan att komma med ett eget eller kanske ens analysera vad som är dåligt. Vi måste också värdera vilken kommunikation som är vår mest effektiva väg till väljarna, vilka förslag som är värda att lyfta, vilka reformer som är viktigast att genomföra. Valet 2014 vinns inte nu men det håller på att förloras nu och därför är varje offentligt ord viktigt.
Att vara ett modernt parti innebär också att förändring är en pågående process och inte ett beslut på en partikongress, vi kan alltså inte vänta in den pågående organisationsutredningens slutsatser utan redan nu förvandla partiorganisationens olika delar till en aktivismens och folkrörelsens experimentverksad där organisationsutredningen kan plocka russinen ur kakan. Här och var finns det goda initiativ och det är de som måste ligga till grund för framtiden, inte teorier i en utredning.
Idag har jag varit med om två av de mest fantastiska av naturens under.
Jag har sett hur det centrala nervsystemet i samhällskroppen arbetat för att dess fingerspetsar ska greppa rätt och jag har upplevt från insidan hur ett embryo har befruktats.
Jo, ser ni. Den ärevördiga och i pragmatismen väl skolade stadsdelsnämnden i Askim-Frölunda-Högsbo har haft två dagars budgetkonferens. Jag har också varit på ett uppstartsmöte för en grupp som har ambitionen att revolutionera det viktigaste som vi kan bestämma över, jag kommer att återkomma till denna revolution i sinom tid.
Den generella lärdomen från dessa två händelser är att det inte är i de stora föredragningarna eller detaljerna i powerpointen som idéerna uppstår. Det är i fragmenten däremellan. Av att sammanfoga bits and pieces av kunskaper startar en kreativ process i mig. Det är inte alltid det hänger ihop hela vägen men det avgörande är ofta att starta en process där andra kan engagera sig.
Det är svårt att som politiker och bloggare inte tycka till om stort och smått och när jag lyckas avhålla mig från det så vinner jag i insikt och kreativitet. Sammanfattandet är mitt konstområde och det gäller både att sätta samman och att fatta.
Därmed så skulle jag vilja sammanfatta två dagars budgetkonferens med diskussion om stadsdelsnämndens mål och inriktning 2012 så här:
Att prioritera en verksamhet med stark extern styrning, 2 miljarder i budget och 4000 medarbetare är svårt. Vi måste helt enkelt vända på kuttingen och utgå från de vi finns till för och prioritera det som ger bäst långsiktig effekt utan att negativt påverka verksamheten på kort sikt samt se till att åtgärderna passar in i den externa styrningen. Min första prioritet kommer förhoppningsvis alltid vara att våra barn får så lika livsvillkor som möjligt oavsett bakgrund. Resten kan andra prioritera.
Det har också runnit en del vatten under broarna sedan jag senast bloggade med hög frekvens. Att bloggtorkan slog till så hårt var oväntat men när lusten och tankarna saknas finns ingen anledning att tvinga ur sig inlägg.
Juholt har i dagarna presenterat en idé om Stefan Holm som ledare för en grupp om barnfattigdomens avskaffande. Holm saknar som mången bloggare påpekat formell kompetens men som alla vet så kommer man långt med hjärna, målmedvetenhet och uthållighet. Holm har visat att de tre förutsättningarna har han i högsta grad.
Det har också varit partiledardebatt idag. Jag missade den pga budgetkonferensande men har förstått att den gängse uppfattningen är att Juholt vann debatten. Det förvånar mig inte.
Den tid som förflutit sedan valet av Juholt som partiledare präglas framförallt av lust och energi. Allt har inte varit perfekt och en del har t.om. inte varit bra. Lust och energi är de två egenskaper som regeringens glimmer twins Reinfeldt och Borg tydligast saknar just nu.
Att ta ansvar för Sverige är tydligen så betungande att allt man orkar tänka på är att man har ansvar men att dessutom orka göra något är för jobbigt.
Det finns säkert goda idéer så att det skulle räcka jorden runt. Jag själv skulle nog kunna bidra med någon kilometer. Tyvärr blir de flesta aldrig annat än papper.
