Fruktansvärt fult Göteborgs-Posten - Fruktkrisen sedd inifrån

GP:s Förstasida igår var något av en chock. Där stod att barnen på förskolorna i SDN Askim-Frölunda-Högsbo (där jag sitter som politiker) inte ska få frukt pga besparingar.  Det är inte sant.

Sant är att vi har beslutat om besparingar på råvaruinköp (varför kommer längst ned för nördarna) och där var ett av tjänstemännens förslag att spara på frukten. Det som är förvånande med GP:s artikel är att vi i den rödgröna gruppen, eftersom vi hade sett det på listan, specifikt sagt att det inte är aktuellt att spara på frukten.
Det beskedet har GP innan publicering fått av vår ordförande Yvonne Stolpe (S) men ändå publicerar GP det felaktiga reportaget. Uppföljt under dagen av en giftdrypande ledarkrönika, som faktiskt publiceras i dagens tidning, trots att även den är baserad på en felaktig, och låt mig upprepa, välkänd uppgift. Som lök på laxen passar KD på att skriva en webbpublicerad debattartikel som likaså baseras på en felaktig uppgift.

Jag hos P4 Göteborg. Foto: SR/Tobias Edlund

Som tur är så uppfattade lokalradion i Göteborg sitt Public Service-ansvar och bjöd in oss för att klargöra våra beslut. Nu funkar ju människor och medielogiken så att det som skrivits är en sanning även om det visat sig vara falskt dessutom kommer nyheten spilla över till andra stadsdelar. Så nu kommer vi som är fritidspolitiker få stå till svars för borttagna fruktstunder under valrörelsen- trots att vi i verkligheten har försvarat dem.
Inslag här:

Tack så mycket Göteborgs-Posten.
Länkar: GP1, GP2, GP3, GP4, AB

Extramaterial:
För er som funderar på vad som ligger bakom en politiskt beslutad besparing på 600 000 kr i en verksamhet som omsätter 2 000 000 000 kr så kommer här en kortfattad beskrivning av verkligheten för en SDN-politiker i Askim-Frölunda-Högsbo.

Under hela mandatperioden har vi kämpat med en trasslig ekonomi. Det är framförallt Individ och familjeomsorg (socialtjänsten) och funktionshinder som har spräckt alla barriärer och då lagstiftningen på dessa områden är tvingande skapar det problem i hela verksamheten. Vi har försökt att minska kostnadsökningarna men blir hela tiden besvikna. Det senaste året har även skolan fått ekonomiska problem pga att det bor fler skolbarn i stadsdelen än vad prognoserna ger oss pengar för i vår budget.

Totalt har detta lett till att stadsdelens ekonomiska reserver är helt uttömda och det i sin tur innebär att när stadsdelens ekonomi prognostiseras gå back så är vi tvingade av vårt regelverk att inom 20 dagar till kommunledningen presentera åtgärder för en budget i balans. Vår prognos i juni visade på ett prognostiserat underskott på 7 miljoner. dvs knappt en halv procent av vår totala budget.
Via denna länk hittar ni den ekonomiska rapporten där ni kan läsa om tidigare föreslagna förbättringar som inte levererats fullt ut vilket sätter oss i denna tråkiga position.

Under hela mandatperioden har jag kämpat för att besparingarna i sista hand ska tas från förskola och skola eftersom vi precis som Stefan Löfven sa i sitt tal i Almedalen att en bra förskola och en bra grundskola ger bättre förutsättningar att klara sig än att sätta in åtgärderna på vårterminen i nian. Frukt kanske inte är det allra viktigaste (kompetenta pedagoger!) men vi vet att mat och näring inte är jämlikt fördelade i vår stadsdel och en viktig förklaring till det växande hälsogapet mellan fattiga och rika. Kan förskolan kompensera ska den göra det.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mellan hopp, förtvivlan och avgrunden

Det började så bra.
Vi fick information om vad som var gjort och vad som väntade framöver. Hade diskussioner om vad som borde prioriteras och utvecklas i vår stadsdel.

Sen var det dags för ekonomirapporten.

När jag vaknat upp ur den mardrömmen som innebär att vi återigen måste välja vilka sätt vi ska spara på barn, gamla eller sjuka. Då kom nästa slag.

Nästa vecka kan det behövas ta beslut att evakuera en hel skola eftersom lokalerna kan vara farliga. Två klasser har redan behövt flytta till tillfälliga lokaler. Eftersatt underhåll bär skulden. Vi har beslutat om att bygga en ny skola för att ersätta denna men när vårt beslut blir verklighet är trots denna akuta situation skrivet i stjärnorna.

Min mission att förändra stadens hyresmodell och lokalförvaltningens uppdrag framstår som allt mer rimligt.

Situationen är nämligen sådan här. Om vi skulle välja att fullfölja de beslut om ombyggnad av de gamla, ruttna skolor som finns i stadsdelen och utbyggnaden av ett par andra så innebär det hyreshöjningar på många miljoner. Vi kan tvingas välja mellan lärare eller lokaler.

Och så undrar vi hur det kan finnas en marknad för friskolor.

Jag vet att jag är bitter just nu. Men det här kan vi göra mycket bättre om vi bara tar ett steg tillbaka och tänker efter på vad som skapar värde i vårt samhälle. Om det är lokaler eller lärare. Lokalkostnaderna för staden finns där. Frågan är om det är rimligt att de direkt ställs mot lärartäthet eller för den delen hur många sjuksköterskor vi kan ha i dem.

Vill lämna er med kortversionen av Per Anders Fogelströms romansvit Våra drömmars stad.
Eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, elände.

God natt.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kanonmat för kommunstyrelsen

Det finns få saker som gör mig mer frustrerad än maktlöshet. Det finns få tillfällen som jag känner mig mer maktlös än när vi försöker utveckla stadsdelen men för att göra det är vi låsta att lösa alla lokalfrågor via det utan undantag missnöjesskapande Lokalsekretariatet i Göteborg.


Idag blev vi inför nämnden besökta av en föräldragrupp som samlat in nära tvåhundra namnunderskrifter för att de ville att stadsdelsnämnden skulle leverera vad vi beslutat. En paviljong för att lösa den akuta trängseln och en ny skola för att ersätta den de har, som är i för dåligt skick för att renovera.

Det känns onekligen lite mesigt att till dessa föräldrar hänvisa till en central förvaltning - att det enda vi kan göra är att vänta och hoppas på att hamna ett snäpp upp i prioriteringslistan. SDN har enligt stadens regelverk inte rätt att själva hyra eller bygga lokaler.

Problemet är tydligen, förutom resurser och effektivitet, en hyresmodell som subventionerar nybyggen och tar lite överhyra på äldre lokaler. Ärligt talat bryr jag mig inte om problematiken, jag vill lösa problemet.

Poängen med SDN är att vara nära medborgarna, att kunna svara upp mot behoven i skola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorgen. När vi istället blir en buffert för missnöjda medborgare utan egen möjlighet att agera blir vi inget annat än mänskliga sköldar för en byråkrati som inte levererar. Att den inte fungerar är kommunstyrelsens ansvar. Det är hög tid att den tar nämndernas missnöje på allvar.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Välfärdsskrutten i Askim - Frölunda - Högsbo

Det är full fart på politikern Staffan denna vecka.

I förmiddags var det möte med SDN Askim-Frölunda-Högsbo om hur vi ska komma till rätta med det underskott som förutspåtts för nästa budgetår.

Det blev en intressant diskussion som var öppnare än de tidigare jag varit på. Siffrorna fick stå tillbaka en aning för en mer principiell diskussion om vad som orsakar underskotten.

En punkt jag tror att vi alla var ganska överens om var att även om vi har en till synes omfattande central administration så finns det inte särskilt mycket pengar att hämta där, kanske ett tiotal tjänster på sin höjd. Vi har totalt ca 3700 anställda i stadsdelen. Då återstår alltså vad man gör i verksamheterna. - Prioriterar man rätt, har man för stora krav på dokumentation (vars senare öde kanske är okänt), saknas det motivation för förbättringar etc. Frågorna blev många.

Det vi var relativt överens om är att vi måste lägga större ansvar på verksamheterna. Inte i traditionell kommunal uppifrån och ner form utan i en mer demokratisk form med större inflytande och självstyre. 

Här uppstår i och för sig ett politiskt styrningsproblem. Om vi får mer självstyrande enheter, vad gör vi för att inte lägga oss i som politiker och överchefer (vars roll också skulle påverkas gudvars)? Och hur upptäcker vi brister i verksamheterna om de får sköta mer själva?

En av anledningarna till diskussionen var att vi ser att många verksamheter kör sin personal i botten, de har inte kul på jobbet, blir sjuka, täcker upp för sjuka kamrater, blir utslitna osv i en ond cirkel.

I det här läget när vi funderar på verksamhetsutveckling kommer en kommentar om att samtliga stadsdelar har problem med budgeten och vad det kan bero på. Om det är så att välfärden börjar bli för dyr att upprätthålla. Om den accelererande kostnadsutvecklingen är ett utslag av en spiral som aldrig tar slut.

Förutom att det finns mycket tydligare skäl i form av frysta statsbidrag, hög arbetslöshet och låg kommunalskatt så är detta resonemang om den för alltid accelererande kostnaden i kommunen falsk i mina öron.

Det är klart att kraven på omsorg och kommunal service aldrig har varit högre. Tänkt t.ex på de som är föremål för äldreomsorgen. Deras barn är den mest välmående generationen genom historien! Tror fan de ställer krav. 

Att vi dessutom betalar ockerpriser till de som äger boenden skapar naturligtvis inte bättre ekonomi när dessa fall blir fler. Anledningen till att de blir fler? En förklaring är naturligtvis den kommunala nedmonteringen av förebyggande verksamheter, som rimliga storlekar på barngrupper i skola och förskola, en förebyggande familjeomsorg, en arbetsmarknadsenhet med lite resurser, osv.

Det finns andra stadsdelar som lyckats sänka kostnader, kanske tack vare ett stort förebyggande arbete. "Vi har redan bokat ett möte" säger chefen till chefen till chefen som ska genomföra eventuella förändringar. 

Nåja, tyvärr leder allt detta till att det som finns kvar efter 90-tals krisen och som aldrig har byggts upp igen nu är ett system så tomt på luft och olja att det gnisslar och kärvar vid varje förändring. Det vet väl alla att om en maskin ska fungera så måste den underhållas, smörjas och att utslitna delar måste bytas ut för att hålla trycket i hydrualiken.

Den välfärdens kärna som Reinfeldt vill ha är just nu en äppleskrutt. Kärnan är fortfarande dold av lite, äckligt fruktkött men jag vill ha nya frukter så är det dags att gräva ner skruttarna i jorden och odla nya äppelträd!

Men vem ska har råd att odla då?

De som har och får jobb nu och i framtiden förstås. De som blir "förebyggda" istället för en kostnad. De allt friskare gamla.

Som bonus får vi personal som är frisk istället för sjuk. Och inte minst chefer som är med och skapar verksamhet istället för möteskalendrar.

Martin Moberg om ett allt kallare Sverige
Calle Fridén om ett annat Sverige
Dagens Arena om för stora barngrupper

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Om att inte vara förtroendevald

Vad man än tänker om saken så närmar sig den politiska vardagen med stormsteg, om någon vecka är det dags för första mötet för höstsäsongen och sen går det på.

Som en del av SDN Askim-Frölunda-Högsbo känner jag ett ansvar för att på bästa sätt stötta vår förvaltning till en väl avvägd budget där vi lyckats prioritera rätt.

Jag är inte vald till SDN av folket utan av den av folket framröstade kommunfullmäktige. Det innebär i princip att jag inte har ett personligt mandat, som de i fullmäktige, utan ett förtroende som är givet till mig av partiet.

För mig innebär detta en avvägning. Nu har ännu inte SDN-arbetet varit så där oerhört politiskt, det handlar mest om praktiska beslut som faktiskt hela nämnden ställt sig bakom. Jag kan tänka mig att det framöver kan komma till lite större motsättningar bl.a. i stadsbyggnadsfrågor som kommer till nämnden. Vi får väl se.

Det som är väldigt spännande med SDN är hur långt det är mellan den politiska idén, det politiska beslutet och det praktiska genomförandet av beslutet. Det är svårt att se idén i det praktiska och det tar lång tid för en idé att färdas genom det politiska systemet. 

Eftersom min styrka inte ligger i det förvaltande utan i idéerna har det redan efter ett halvår blivit en prövning i tålamod att styra något som ibland till synes motvilligt låter sig styras, att vilja göra utan att ha möjlighet.

Det andra halvåret lovar mer konstruktiva diskussioner inför framtiden även om ekonomin tyvärr upptar alltför stor del av diskussionen. Jag hoppas att både nämnd och förvaltning lyckas leverera bra lösningar för våra invånare och att vi tar dem på större allvar än vi hittills gjort. Vi vet ju egentligen att de bästa lösningarna är de som medborgarna själva kommer fram till.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

En naturupplevelse av sällan skådad art

Idag har jag varit med om två av de mest fantastiska av naturens under.
Jag har sett hur det centrala nervsystemet i samhällskroppen arbetat för att dess fingerspetsar ska greppa rätt och jag har upplevt från insidan hur ett embryo har befruktats.

Jo, ser ni. Den ärevördiga och i pragmatismen väl skolade stadsdelsnämnden i Askim-Frölunda-Högsbo har haft två dagars budgetkonferens. Jag har också varit på ett uppstartsmöte för en grupp som har ambitionen att revolutionera det viktigaste som vi kan bestämma över, jag kommer att återkomma till denna revolution i sinom tid.

Den generella lärdomen från dessa två händelser är att det inte är i de stora föredragningarna eller detaljerna i powerpointen som idéerna uppstår. Det är i fragmenten däremellan. Av att sammanfoga bits and pieces av kunskaper startar en kreativ process i mig. Det är inte alltid det hänger ihop hela vägen men det avgörande är ofta att starta en process där andra kan engagera sig.
Det är svårt att som politiker och bloggare inte tycka till om stort och smått och när jag lyckas avhålla mig från det så vinner jag i insikt och kreativitet. Sammanfattandet är mitt konstområde och det gäller både att sätta samman och att fatta.

Därmed så skulle jag vilja sammanfatta två dagars budgetkonferens med diskussion om stadsdelsnämndens mål och inriktning 2012 så här:
Att prioritera en verksamhet med stark extern styrning, 2 miljarder i budget och 4000 medarbetare är svårt. Vi måste helt enkelt vända på kuttingen och utgå från de vi finns till för och prioritera det som ger bäst långsiktig effekt utan att negativt påverka verksamheten på kort sikt samt se till att åtgärderna passar in i den externa styrningen. Min första prioritet kommer förhoppningsvis alltid vara att våra barn får så lika livsvillkor som möjligt oavsett bakgrund. Resten kan andra prioritera.

Det har också runnit en del vatten under broarna sedan jag senast bloggade med hög frekvens. Att bloggtorkan slog till så hårt var oväntat men när lusten och tankarna saknas finns ingen anledning att tvinga ur sig inlägg.

Juholt har i dagarna presenterat en idé om Stefan Holm som ledare för en grupp om barnfattigdomens avskaffande. Holm saknar som mången bloggare påpekat formell kompetens men som alla vet så kommer man långt med hjärna, målmedvetenhet och uthållighet. Holm har visat att de tre förutsättningarna har han i högsta grad.

Det har också varit partiledardebatt idag. Jag missade den pga budgetkonferensande men har förstått att den gängse uppfattningen är att Juholt vann debatten. Det förvånar mig inte.
Den tid som förflutit sedan valet av Juholt som partiledare präglas framförallt av lust och energi. Allt har inte varit perfekt och en del har t.om. inte varit bra. Lust och energi är de två egenskaper som regeringens glimmer twins Reinfeldt och Borg tydligast saknar just nu.
Att ta ansvar för Sverige är tydligen så betungande att allt man orkar tänka på är att man har ansvar men att dessutom orka göra något är för jobbigt.



Vi vill bättre för Sverige som Juholt säger.

Om budgetdebatten:
Bloggat: Rebella om reform av föräldraförsäkrningen Sebastian Stenholm om Juholt knockade trött Reinfeldt, Annika Högberg om att vinnaren är...Håkan, Möjligheterna(s) Vilhelmina om partiledardebatt, Veronica Palm om dagens partiledardebatt och vad vill moderaterna?, Kristian Krassman om att Reinfeldt gav inte ens Åkesson en match, Bengt Silfverstrand om att så ska en slipsten dras, Monica Green om partiledardebatten i riksdagen, Håkan WL om tydliga skillnader - nöjd som det é eller framtid och utveckling, Jinge om medias inhyrda retorikexperter, Thomas Böhlmark om tillsammans åter igen, Åsa Westlund om att regeringen spär på riskerna för antibiotikaresistens, Roger Mörtvik om ett stärkt socialt kapital gör att företag och samhällen fungerar bättre, Heidi Laine Lundgren om sommarjobb i Skåne, Kent Persson om en helt diametralt motsatt syn på dagens partiledardebatt, Heléne Björklund om när forntid möter framtid i Sölvesborg, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se, Intressant

Read more: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/#ixzz1PNF4w1al

Inside information om köerna till barnomsorgen i Göteborg.

Det är drygt tre år till nästa val. Det är om tre år vi ska se om vallöften är infriade och det är om tre år den styrande majoriteten ska avkrävas ansvar.
Redan nu har GP börjat tala om löftesbrott. Det ansvariga kommunalrådet avkrävs ansvar efter 4 månader på posten.
Han har gjort ett stort misstag, det måste han erkänna. Han har inte frågat om de siffror han fått från sin förvaltning stämmer. Eller på vilket sätt de stämmer. Han har missat att fråga om detaljerna. Då är det självklart att de föräldrar som inte upplever att deras verklighet och kommunens stämmer överens blir förbannade.

Jag sitter själv i SDN Askim-Frölunda-Högsbo och vi frågar ansvarig tjänsteman varje gång - har vi några barn i förskolekön och svaret är varje gång - Nej. Vi hinner precis. Men vi har ingen möjlighet att minska barngrupperna.
Svaret stämmer på ett sätt och på ett annat inte. Det finns säkert föräldrar som blivit erbjudna plats och tackat nej av olika skäl men som står kvar i kön. Det finns antagligen många som inte söker i hela sin del av stadsdelen. De står i kö men de står inte i den kö där lagen kräver att vi erbjuder dem plats.

Det är en allvarlig situation för alla de familjer som inte får plats på det dagiset de vill i den tid de vill. Jag har själv varit i den situationen att min yngsta dotter har varit hemma hos mormor och morfar som bor nära men ändå en mil åt fel håll. Vi var också tvungna att dra ut på vår föräldraledighet mer än vad vi tänkt från början. I vårt fall berodde det på att vi inte var villiga att stå i kö till hela stadsdelens förskolor eftersom vi har två utmärkta inom 300 m från vårt hus. Alla har tyvärr inte vår möjlighet med alternativ till kommunal förskola. Men vi stod inte i den kö som kommunen tolkar har laglig rätt till plats. Vi hade inte följt de anvisningar som kommunen ger för att vara i denna kö. Jag kan inte säga hur det ser ut idag men för en månad sen var det inga barn i den kön.

Varje dag någon som vill inte kan jobba och betala skatt på sitt arbete kostar mer än det smakar för Göteborgs Stad. Därför är det viktigt att förskolan möter de krav medborgarna har.
Vad man kan fråga sig är om det är en rimlig bedömning av lagen som görs i Göteborg. Jag tror det. GP ifrågasätter det. Skolinspektionen ska inspektera. Om det hjälper föräldrarna att få plats snabbare är dock osannolikt.
I vår stadsdel, liksom i många andra skylls bristen på möjlighet att uppfylla kommunens mål att minska platserna inom barnomsorgen på att vi inte har möjlighet att öka antalet platser så fort vi vill, framförallt är det brist på platser men snart också på utbildad personal.
Det är en situation som kommer att ta flera år att bygga bort. En babyboom och massor av nya dagis senare kommer det att vara gjort. Vi som politiker ligger på våra förvaltningar hela tiden om att vi vill ha fler dagisplatser. För att inte få kö och för att klara av att minska barngrupperna.
Det är ett tufft uppdrag vi ger till våra förvaltningar men om vi misslyckas vet vi i nämnden att det är vi som är ansvariga.

GP - tyvärr är inte den politiserade analysen på nätet, enbart nyhetstexten.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? bloggar om Göteborg, politik

Lokalpolitik Göteborg: När barnens perspektiv glöms bort

Jag har en gång tidigare nämnt BK Lobo. En liten fotbollsförening i en liten del av min stadsdel.
Jag blev uppmärksam på deras situation när jag läste en insändare i GP.

"Skrota inte fotbollsplanen"
Göteborgs stad planerar nu att bygga nya bostäder i Flatås. Tyvärr har ingen av arkitekterna tänkt på barnen. Det finns idag en elvamanna fotbollsplan intill Flatåsskolan. Detta är den enda fotbollsplanen i området. Istället är det planerat för en femmannaplan. En katastrof för BK Lobos verksamhet. Förenngen hyr planen varje måndag till fredag 17.30-20.30. Det förekommer även matcher på kvällar samt helger. Vi har tio lag som delar på dessa tider. Barnen som bor i området är är varje dag, sju dagar i veckan och leker och spelar fotboll. Skolan har flera hundra elever som också är i behov av en stor plan dbland annat spelas brännboll. Denna plan fungerar även som avlastande för skolgården som inte är så stor. Alla ledare, lärare och föräldrar är överens om att barn behöver röra på sig mer, inte minst politiker, läkare samt lärare. Därför är det beklämmande att se den usla planeringen där endast en femmannaplan ingår. Det går inte att bedriva någon verksamhet på en sådan liten plan. Visst behövs det fler bostäder men i beslut som fattas på denna nivå har man glömt av barnperspektivet. Barnen som är det viktigaste vi har. Två frågor blir kvar: Vart ska våra barn sparka boll och leka och vart ska de ta vägen?

Efter att ha utforskat ärendet lite så är det tydligen så att kommunens förvaltningar kommit överens om att där det idag spelas boll varje dag inte längre ska vara möjligt att ha en verksamhet för alla barn. Där ska förtätas.
Jag vet tyvärr inte om BK Lobo eller Flatåsskolan har erbjudits en alternativ yta i närheten där de kan spela, jag hoppas att det åtminstone är med i planen. En plats för spontan och/eller organiserad fysisk aktivitet i ett mycket tättbebyggt område är väldigt mycket värt på många sätt. I det generationsskifte som pågår i Högsbo ökar dessutom antalet barn i stadsdelen fortare än beräknat.
Det här är för mig ett exempel på när man i Kommunstyrelsen säger en sak; "barnens Göteborg" och sen gör kommunens förvaltningar något annat. Även om det är superbra och mycket välkommet med nya bostäder i Flatås så har man bestämt att det behovet är viktigare än barnens möjlighet att röra sig och för BK Lobo att organisera den verksamheten på ett bra sätt.
Som fritidspolitiker och aktiv i idrottsrörelsen tycker jag att det är väldigt tråkigt att höra om BK Lobo och jag hoppas att vi kan i SDN Askim-Frölunda-Högsbo vara mycket uppmärksamma så att vi ställer frågan om barnens villkor först. Före frågan om kostnader och före frågan om vilka andra intressen som påverkas. Det uppdraget har vi fått från kommunstyrelsen.

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om politik, Göteborg

Er önskan är mitt försök

Idag gick jag ut på min Facbookprofil och bad om förslag på vad jag skulle skriva om.
Mina basketbuddies Christer och Anton kom med dessa förslag.

Eftersom det här är ämnen som jag har personlig erfarenhet av i mitt dagliga liv och ansvar för i min nya roll som stadsdelspolitiker så tänker jag - jag får väl ge det ett försök.

Min känsla är att det finns ett begrepp som inte ofta syns på Anders Borgs eller Ulf Kristerssons kontor; värdighet. Den kostar nämligen ingenting att äga men mycket att upprätthålla.
Där det egentligen borde vara samhällets viktigaste plats att behandla individer med värdighet och respekt, att lyfta människor, gör man det helt enkelt svårare att vara arbetslös. Man  hittar på en avstjälpningsplats. Låt oss kalla den Fas 3.
I en annan av samhällets viktigaste funktioner skapas idag situationer i förskolegrupper där lärarna måste resignera från sina ambitioner till att vara trötta tröstare, där de barn som borde få extra uppmärksamhet nästan aldrig kan få det. En felaktig befolkningsprognos ställer till jätteproblem för föräldrar som inte får dagisplats nära sitt hem, eller inte alls, och för förskolor som får gigantiska barngrupper.
Hur ska vi lösa dessa små bekymmer... det finns idéer. Jag läste för ett par dar sedan med stort intresse om hur Malmö stad beslutat att försöka anställa långtidsarbetslösa. Bl.a. Här, här, här och här. Jag hoppas att Malmös exempel visar sig framgångsrikt och att vi i Göteborg i så fall kan hänga på.
På förskolan så kan det här vara en väg att minska antalet barn per vuxen i förskolan men det minskar inte barngrupperna. (Jag är osäker på tekniska detaljer och terminologi i det följande men jag tror att ni förstår.) Under plusjobbstiden gavs möjlighet till ett antal kvinnor (för det är nästan bara kvinnor som jobbar inom förskolan) att få komma in i en yrkesroll och få ett praktiskt ansvar för vårt samhälles viktigaste resurs. I gengäld fick mina döttrar, deras kompisar och den ordinarie personalen ett par välkomna händer till för att leka, trösta eller byta blöjor. Jag tror att alla inblandade var väldigt nöjda men när reformen tog slut försvann denna möjlighet till ökade personalresurser. Det är något i grunden sjukt när vi tvingas dra ner på lägstanivån i förskolans verksamhet men tyvärr har det berömda barnperspektivet som Göteborgs stad ska jobba med inte ännu slagit igenom.
Som nybliven stadsdelsnämndspolitiker börjar jag dock att förstå hur fruktansvärt opraktiskt det är med offentlig förvaltning. Samtidigt hur omöjligt det hade varit att planera om privata aktörer skulle försörja hela behovet av kommunal service eller om varje barn var en vandrande påse pengar som skapade en omöjlig planeringssituation.
Ett exempel är hur vi just nu ökar antalet lokaler för förskolor. I Göteborg ligger driften av förskolan under Stadsdelsnämnden men lokalerna beställs av det centrala Lokalsekretariatet. Varje år görs en prognos kring hur många barn som borde vilja ha förskoleplats just i år och nästa år. När den slår fel, åt rätt håll, som den gjort i Högsbodelen av vår stadsdel i år så står förvaltningen med ett knappt år på sig att utöka kapaciteten kraftigt. I det här läget valde vi att satsa på utbyggnad av den kapacitet som finns i en av de befintliga förskolorna. Vi hade kunnat välja att köpa platser av de närliggande stadsdelsförvaltningarna. Nu görs alltså en beställning till Lokalsekretariatet på nya förskoleavdelningar - låt oss kalla det en satsning på barnen men det är egentligen en satsning för att klara kommunallagen.
Problemet är att Lokalsekretariatet kan säga nej. De har inte råd, lust, tid - whatever. Föräldrarna i stadsdelen kan också säga nej, de vill hellre till ett privat alternativ.
Grundproblemet är dock att budgetramarna är d-t snåla och det går inte att få mer pengar från kommunen (trots att man gjorde ett rejält överskott i kommunens ekonomi).
Som den fjärrskådare jag är så inser jag att varje sparad krona på barnen troligen kommer att bli en kostnad någon annanstans i systemet i framtiden. Min vän på Facebook ville att jag skulle komma med ett förslag och det kommer nog men jag måste nog få tänka på det lite till först och klättra lite i den läskiga och byråkratiska kommunala bergskedjan ännu mer för att kunna hitta vägarna genom passen.

Jag ber om förtroende att bli ombud på den Socialdemokratiska extrakongressen.
Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Staffan Lindström - i Allmänhetens tjänst

Den nya stadsdelsorganisationen med primärområden.

Idag är det den första dagen som Göteborg har gått från 20 till 10 stadsdelsnämnder. På tisdag är det första nämndsammanträdet i den nya superstadsdelen Askim - Frölunda - Högsbo. Att det var problem redan med att hitta ett lättare namn på stadsdelen säger väl en del om hur svårt det kommer att bli att integrera verksamheterna och medborgarna till en slags gemenskap och en gemensam kultur ( som dessutom ska vara en integrerad del av Göteborg).
I detta äventyr skall alltså jag spela en roll. I och för sig endast som ersättare i den nya nämnden men ändå. Min önskan är att jag ska kunna tjäna medborgarna i stadsdelen väl. Jag känner mycket för den. Uppväxt i Askim, boende i Frölunda och med det idrottsliga hjärtat i Högsbo Basket tror jag att jag har en bra känsla för vilken typ av utmaning uppdraget innebär.
Ett personligt mål som är svårt att uppnå är att jag vill öka egagemanget hos invånarna. Att det inte bara är de politiskt aktiva som är engagerade i frågorna. Att de boende i stadsdelen inte bara hojtar när något redan blivit fel utan kan delta i uppbyggnaden av nya lösningar. Vad de kan bidra med som inte står på skattesedeln.
Min prioritering kommer alltid att ligga i den uppväxande generationen. Jag är helt och fullt fast övertygad om att vi måste investera massor i vår ungdom. Både inom skolan och för en meningsfull fritid. Det är svårt för de positiva effekterna syns inte detta budgetår och kanske inte ens i denna stadsdel men jag kommer att fajtas för varje krona till barnen. Jag tror att vi i det också kan vinna vuxnas respekt och engagemang för vad den praktiska politiken kan göra.
I och med detta nya uppdrag hoppas jag att kunna återkomma till den politiska utvecklingen inom Göteborg och Askim - Frölunda - Högsbo mycket oftare än jag hittills har berört den lokala politiken.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!