Fruktansvärt fult Göteborgs-Posten - Fruktkrisen sedd inifrån

GP:s Förstasida igår var något av en chock. Där stod att barnen på förskolorna i SDN Askim-Frölunda-Högsbo (där jag sitter som politiker) inte ska få frukt pga besparingar.  Det är inte sant.

Sant är att vi har beslutat om besparingar på råvaruinköp (varför kommer längst ned för nördarna) och där var ett av tjänstemännens förslag att spara på frukten. Det som är förvånande med GP:s artikel är att vi i den rödgröna gruppen, eftersom vi hade sett det på listan, specifikt sagt att det inte är aktuellt att spara på frukten.
Det beskedet har GP innan publicering fått av vår ordförande Yvonne Stolpe (S) men ändå publicerar GP det felaktiga reportaget. Uppföljt under dagen av en giftdrypande ledarkrönika, som faktiskt publiceras i dagens tidning, trots att även den är baserad på en felaktig, och låt mig upprepa, välkänd uppgift. Som lök på laxen passar KD på att skriva en webbpublicerad debattartikel som likaså baseras på en felaktig uppgift.

Jag hos P4 Göteborg. Foto: SR/Tobias Edlund

Som tur är så uppfattade lokalradion i Göteborg sitt Public Service-ansvar och bjöd in oss för att klargöra våra beslut. Nu funkar ju människor och medielogiken så att det som skrivits är en sanning även om det visat sig vara falskt dessutom kommer nyheten spilla över till andra stadsdelar. Så nu kommer vi som är fritidspolitiker få stå till svars för borttagna fruktstunder under valrörelsen- trots att vi i verkligheten har försvarat dem.
Inslag här:

Tack så mycket Göteborgs-Posten.
Länkar: GP1, GP2, GP3, GP4, AB

Extramaterial:
För er som funderar på vad som ligger bakom en politiskt beslutad besparing på 600 000 kr i en verksamhet som omsätter 2 000 000 000 kr så kommer här en kortfattad beskrivning av verkligheten för en SDN-politiker i Askim-Frölunda-Högsbo.

Under hela mandatperioden har vi kämpat med en trasslig ekonomi. Det är framförallt Individ och familjeomsorg (socialtjänsten) och funktionshinder som har spräckt alla barriärer och då lagstiftningen på dessa områden är tvingande skapar det problem i hela verksamheten. Vi har försökt att minska kostnadsökningarna men blir hela tiden besvikna. Det senaste året har även skolan fått ekonomiska problem pga att det bor fler skolbarn i stadsdelen än vad prognoserna ger oss pengar för i vår budget.

Totalt har detta lett till att stadsdelens ekonomiska reserver är helt uttömda och det i sin tur innebär att när stadsdelens ekonomi prognostiseras gå back så är vi tvingade av vårt regelverk att inom 20 dagar till kommunledningen presentera åtgärder för en budget i balans. Vår prognos i juni visade på ett prognostiserat underskott på 7 miljoner. dvs knappt en halv procent av vår totala budget.
Via denna länk hittar ni den ekonomiska rapporten där ni kan läsa om tidigare föreslagna förbättringar som inte levererats fullt ut vilket sätter oss i denna tråkiga position.

Under hela mandatperioden har jag kämpat för att besparingarna i sista hand ska tas från förskola och skola eftersom vi precis som Stefan Löfven sa i sitt tal i Almedalen att en bra förskola och en bra grundskola ger bättre förutsättningar att klara sig än att sätta in åtgärderna på vårterminen i nian. Frukt kanske inte är det allra viktigaste (kompetenta pedagoger!) men vi vet att mat och näring inte är jämlikt fördelade i vår stadsdel och en viktig förklaring till det växande hälsogapet mellan fattiga och rika. Kan förskolan kompensera ska den göra det.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mellan hopp, förtvivlan och avgrunden

Det började så bra.
Vi fick information om vad som var gjort och vad som väntade framöver. Hade diskussioner om vad som borde prioriteras och utvecklas i vår stadsdel.

Sen var det dags för ekonomirapporten.

När jag vaknat upp ur den mardrömmen som innebär att vi återigen måste välja vilka sätt vi ska spara på barn, gamla eller sjuka. Då kom nästa slag.

Nästa vecka kan det behövas ta beslut att evakuera en hel skola eftersom lokalerna kan vara farliga. Två klasser har redan behövt flytta till tillfälliga lokaler. Eftersatt underhåll bär skulden. Vi har beslutat om att bygga en ny skola för att ersätta denna men när vårt beslut blir verklighet är trots denna akuta situation skrivet i stjärnorna.

Min mission att förändra stadens hyresmodell och lokalförvaltningens uppdrag framstår som allt mer rimligt.

Situationen är nämligen sådan här. Om vi skulle välja att fullfölja de beslut om ombyggnad av de gamla, ruttna skolor som finns i stadsdelen och utbyggnaden av ett par andra så innebär det hyreshöjningar på många miljoner. Vi kan tvingas välja mellan lärare eller lokaler.

Och så undrar vi hur det kan finnas en marknad för friskolor.

Jag vet att jag är bitter just nu. Men det här kan vi göra mycket bättre om vi bara tar ett steg tillbaka och tänker efter på vad som skapar värde i vårt samhälle. Om det är lokaler eller lärare. Lokalkostnaderna för staden finns där. Frågan är om det är rimligt att de direkt ställs mot lärartäthet eller för den delen hur många sjuksköterskor vi kan ha i dem.

Vill lämna er med kortversionen av Per Anders Fogelströms romansvit Våra drömmars stad.
Eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, eländes, elände.

God natt.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kanonmat för kommunstyrelsen

Det finns få saker som gör mig mer frustrerad än maktlöshet. Det finns få tillfällen som jag känner mig mer maktlös än när vi försöker utveckla stadsdelen men för att göra det är vi låsta att lösa alla lokalfrågor via det utan undantag missnöjesskapande Lokalsekretariatet i Göteborg.


Idag blev vi inför nämnden besökta av en föräldragrupp som samlat in nära tvåhundra namnunderskrifter för att de ville att stadsdelsnämnden skulle leverera vad vi beslutat. En paviljong för att lösa den akuta trängseln och en ny skola för att ersätta den de har, som är i för dåligt skick för att renovera.

Det känns onekligen lite mesigt att till dessa föräldrar hänvisa till en central förvaltning - att det enda vi kan göra är att vänta och hoppas på att hamna ett snäpp upp i prioriteringslistan. SDN har enligt stadens regelverk inte rätt att själva hyra eller bygga lokaler.

Problemet är tydligen, förutom resurser och effektivitet, en hyresmodell som subventionerar nybyggen och tar lite överhyra på äldre lokaler. Ärligt talat bryr jag mig inte om problematiken, jag vill lösa problemet.

Poängen med SDN är att vara nära medborgarna, att kunna svara upp mot behoven i skola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorgen. När vi istället blir en buffert för missnöjda medborgare utan egen möjlighet att agera blir vi inget annat än mänskliga sköldar för en byråkrati som inte levererar. Att den inte fungerar är kommunstyrelsens ansvar. Det är hög tid att den tar nämndernas missnöje på allvar.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Välfärdsskrutten i Askim - Frölunda - Högsbo

Det är full fart på politikern Staffan denna vecka.

I förmiddags var det möte med SDN Askim-Frölunda-Högsbo om hur vi ska komma till rätta med det underskott som förutspåtts för nästa budgetår.

Det blev en intressant diskussion som var öppnare än de tidigare jag varit på. Siffrorna fick stå tillbaka en aning för en mer principiell diskussion om vad som orsakar underskotten.

En punkt jag tror att vi alla var ganska överens om var att även om vi har en till synes omfattande central administration så finns det inte särskilt mycket pengar att hämta där, kanske ett tiotal tjänster på sin höjd. Vi har totalt ca 3700 anställda i stadsdelen. Då återstår alltså vad man gör i verksamheterna. - Prioriterar man rätt, har man för stora krav på dokumentation (vars senare öde kanske är okänt), saknas det motivation för förbättringar etc. Frågorna blev många.

Det vi var relativt överens om är att vi måste lägga större ansvar på verksamheterna. Inte i traditionell kommunal uppifrån och ner form utan i en mer demokratisk form med större inflytande och självstyre. 

Här uppstår i och för sig ett politiskt styrningsproblem. Om vi får mer självstyrande enheter, vad gör vi för att inte lägga oss i som politiker och överchefer (vars roll också skulle påverkas gudvars)? Och hur upptäcker vi brister i verksamheterna om de får sköta mer själva?

En av anledningarna till diskussionen var att vi ser att många verksamheter kör sin personal i botten, de har inte kul på jobbet, blir sjuka, täcker upp för sjuka kamrater, blir utslitna osv i en ond cirkel.

I det här läget när vi funderar på verksamhetsutveckling kommer en kommentar om att samtliga stadsdelar har problem med budgeten och vad det kan bero på. Om det är så att välfärden börjar bli för dyr att upprätthålla. Om den accelererande kostnadsutvecklingen är ett utslag av en spiral som aldrig tar slut.

Förutom att det finns mycket tydligare skäl i form av frysta statsbidrag, hög arbetslöshet och låg kommunalskatt så är detta resonemang om den för alltid accelererande kostnaden i kommunen falsk i mina öron.

Det är klart att kraven på omsorg och kommunal service aldrig har varit högre. Tänkt t.ex på de som är föremål för äldreomsorgen. Deras barn är den mest välmående generationen genom historien! Tror fan de ställer krav. 

Att vi dessutom betalar ockerpriser till de som äger boenden skapar naturligtvis inte bättre ekonomi när dessa fall blir fler. Anledningen till att de blir fler? En förklaring är naturligtvis den kommunala nedmonteringen av förebyggande verksamheter, som rimliga storlekar på barngrupper i skola och förskola, en förebyggande familjeomsorg, en arbetsmarknadsenhet med lite resurser, osv.

Det finns andra stadsdelar som lyckats sänka kostnader, kanske tack vare ett stort förebyggande arbete. "Vi har redan bokat ett möte" säger chefen till chefen till chefen som ska genomföra eventuella förändringar. 

Nåja, tyvärr leder allt detta till att det som finns kvar efter 90-tals krisen och som aldrig har byggts upp igen nu är ett system så tomt på luft och olja att det gnisslar och kärvar vid varje förändring. Det vet väl alla att om en maskin ska fungera så måste den underhållas, smörjas och att utslitna delar måste bytas ut för att hålla trycket i hydrualiken.

Den välfärdens kärna som Reinfeldt vill ha är just nu en äppleskrutt. Kärnan är fortfarande dold av lite, äckligt fruktkött men jag vill ha nya frukter så är det dags att gräva ner skruttarna i jorden och odla nya äppelträd!

Men vem ska har råd att odla då?

De som har och får jobb nu och i framtiden förstås. De som blir "förebyggda" istället för en kostnad. De allt friskare gamla.

Som bonus får vi personal som är frisk istället för sjuk. Och inte minst chefer som är med och skapar verksamhet istället för möteskalendrar.

Martin Moberg om ett allt kallare Sverige
Calle Fridén om ett annat Sverige
Dagens Arena om för stora barngrupper

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Strategi för en bättre lokal ekonomi

Jodå, jag har fått en idé igen, den kanske inte är revolutionerande för någon annan än mig själv men jag tänkte ändå dela med mig av den.

Jag har under det senaste året följt den allt hårdare kampen för att hålla den kommunala ekonomierna på fötter i hela Västra Götaland. På vissa ställen skär man i allt som inte är lagstadgat, på andra höjer man skatten, på ett tredje gör man både och.

Av Göteborgs stadsdelsnämnder finns det ingen som inte behöver använda sitt egna kapital för att finansiera verksamheten. Kommunen totalt går med överskott i år men att dela ut pengarna till stadsdelsnämdnerna går inte att göra i förskott.

Därför måste stadsdelsnämnderna bli bättre på att använda tilldelade medel. Det är det min idé handlar om. Om man har problem att klara ekonomin i skolan, i äldreomsorgen och i socialtjänsten så kommer det inte att gå att spara sig ur krisen utan att det får konsekvenser både på kort och lång sikt, för personal och medborgare.

Det handlar alltså om att göra rätt saker istället för att göra samma saker fast mindre dyrt.
Den väg jag tänker mig är att den politiska processen måste vändas. Stadsdelsnämndens uppdrag är att ta fram lokala mål för verksamheten. Dessa baseras idag på de prognoser och kunskaper stadsdelsnämndens politiker får till sig från förvaltningens ledare.
Min idé går ut på att istället skapa målen utifrån de anställdas idéer och en aktiv dialog med medborgarna som sker utan förvaltningens filter. Det är i ett intensivt samarbete med fackliga organisationer och de lokala partiorganisationerna detta kan ske.
Vi som är lokala politiker behöver veta vad organisationen kan sluta att göra och vad de gör på fel sätt. Vi kan inte längre basera dessa beslut på kunskaper filtrerade av tjänstemän som är blinda för eventuella brister i sin egen organisation.

Min bild är att vi i alldeles för liten grad använder de kunskaper som finns längst ut i organisationen, inte hos de som har en budget att klara utan hos de som blir offer för nedskärningarna.
Utan tvekan finns det stor initiativkraft och mycket tankar om de verksamheter vi har både hos personal och medborgare. Det ska vi använda till att göra rätt saker på rätt sätt.

Om det innebär att en del tjänstemän får färre interna möten, färre kvalitetssäkringsdokument och färre chefer så inte mig emot.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Semester, dag 2 - tankarna virvlar som måsar i vinden

Som tur var drog molnen in över min Bohuslänska fristad på eftermiddagen, min nacke väcker nämligen tankar på röd pölse och är tacksam för vilan. Men när semestern går på sparlåga går tankarna igång, som när måsarna flyger runt i vinden, till synes helt utan mönster.

Tankarna rör sig på många olika plan, det är jobbet, barnen, livet, framtiden och naturligtvis, politiken.

Ett ämne som far runt där men som jag inte ofta tar upp här är organisation och ledarskap. Jag var tidigare i idrottsrörelsen, en rörelse som föder och utvecklar ledare och där föreningar med god organisation ofta lyckas. Att från denna plattform hamna i tre organisationer (LO, S i Göteborg, Stadsdelsnämnden) som är fullständigt väsensskilda, där ledarskap inte alltid tilldelas efter kompetens och där resultat och kvalitet mäts på ett helt annat sätt än på basketplanen.

Hur uppmärksammar man t.ex. en god prestation i Stadsdelsnämnden, även om det är en personalgrupp som utför den så är det allra oftast chefen som får ta emot blomman. Det görs skillnad på folk och folk och ju fler chefsled upp desto finare - oavsett vad man egentligen tillför. Jag blir ofta matt vid tanken på hur omodern den kommunala organisationen är och hur dålig man är på ett område som man borde vara experter på, nämligen HR. Det handlar om arbetsmiljö, anställningsvillkor, utveckling, planering, rekrytering osv.  Det finns få verksamheter som är mindre personalintensiva än kommunen ändå lyser det goda ledarskapet, i mina ögon, oftast med sin frånvaro.

Partiets organisation och ledarskap är styrt på ett helt annat plan. Här finns massor av informella hierarkier vid sidan av de formella och makt och uppdrag fördelas efter okända principer. Mina intryck både av S i Göteborg och även tjänstemännen på Sveavägen 68 är att rädslan att göra "fel" och därmed försämra chansen till framtida mer utmanande, utvecklande eller lukrativa uppdrag påverkar kreativitet och idé- och metod-utveckling negativt.

Jag vet att det finns mängder av människor med stora generella och speciella kunskaper inom partiet, dessa måste vi ta tillvara på ett bättre sätt, liksom de kunskaper vi kan lära oss av vår omvärld. Det kan varken vara politiskt kontaktnät eller antal år i partiet som ska avgöra vem som skall lyssnas på. Tyvärr är det svårt att ta/få plats i en organisation som har självbilden att man är en miljon medlemmar och en aktiv folkrörelse när man i själva verket är en krympande, åldrad organisation med få men mycket aktiva. 

Att det är få aktiva kan t.ex. illustreras av att vi i Göteborg har ombudsmän som har i arbetsuppgift att organisera och delta i rutinmässiga utåtriktade aktiviteter och när det inte är valår är det lätträknade partiaktivister som deltar.

Jag inser att detta lätt kan uppfattas som gnäll för att ingen lyssnar på mig och ger mig uppdrag. Uppriktigt sagt så vill jag gärna ha spännande politiska uppdrag men jag vill ha dem som mig själv, inte som någon avbild, duger jag så duger jag och min röst har jag oavsett vilken formell position jag använder den från och vem som lyssnar.

Det sista är LO och även om det fortfarande finns väldigt många LO-medlemmar så är även här självbilden ett stort bekymmer. Man tar sig för givet och vill istället för att förtjäna sin plats ha den reserverad. 
Inom LO-förbunden finns dock ett stort mått av föryngring som pågår, därmed inte givet att det blir bra men det förbättrar chanserna till att pröva nya vägar. En sådan väg är ett kraftigt förbättrat tvärfackligt arbete, dvs samarbete förbunden emellan, att använda digitala möjligheter till att bygga gemensamma referensramar och att hitta lokala plattformar för samarbete både på det fackliga och det politiska planet.
Ledarskapet inom LO är väldigt brett eftersom det spänner sig över så väldigt många förbund och även om den traditionelle pampen kanske lever kvar här och där och de informella kanalerna fortfarande är väldigt viktiga så anar jag en modernisering. Att t.ex. Tobias Baudin blir LOs förste vice ordförande är ett utslag av detta och jag förväntar mig, om inte stordåd, åtminstone stor förnyelsekraft från Baudin.

På totalen tror jag att det är det kommunala ledarskapet som mest akut måste förändras. Det ger alldeles för stora förluster att låta bli!
Att partiet troligen gräver sin egen grav om man fortsätter på den väg man vandrar och att LOs utmaningar är större än höga a-kasseavgifter och en borgerlig regering är ju också något jag gärna ser företrädare uppmärksamma men här är det inte försent att möta utmaningarna än.


Fler som funderar är Martin Moberg, Jessica Hagy , Mats Alvesson i DN, Westerholm, Peter Johansson, Peter Andersson, Peter Högberg, Ann-Sofie Wågström

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Skendemokrati vid etablering av vinstdrivande förskola

Idag har jag varit med och fattat ett symbolbeslut som jag gärna ser att det blir större än så (t.ex. genom att du delar det här inlägget ;)).

Jag hoppas att vår signal kan vara av den typen som når igenom lobbyisternas bullervall och ända fram till partiledningen. Det här är vad allmänheten tycker och vad de flesta partiaktiva tycker. Då borde partiledningen lyssna.

Vad som hände var att den rödgröna delen av Stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo gemensamt lade ner rösterna inför beslut om att godkänna att Fenestra AB köper en föräldrakooperativ förskola med montessoriinriktning.

Vi får inte säga nej. Det finns det en lag som säger. Därför blir nämndens beslut med nödvändighet att stötta förslaget. Idag lät vi borgarna besluta att stötta det.

Vår handling gör ingen som helst praktisk skillnad men det skulle rent ut sagt kännas fördjävligt att tvingas rösta ja bara för att nej inte var ett möjligt alternativ. Se det som ett tips om ni hamnar i samma situation själva.

Själva sakfrågan handlar om att vi nu, med lagtvång, öppnar dörren för ett bolag som räknar med 25% avkastning på sin investering att ta hand om en del av stadsdelens barn. Det är inte acceptabelt. Eller?
De senaste dagarna har det uppstått en viktig diskussion om vinstintresset. Triggat av Stefan Stern och besvarat av Anna Ardin och Mattias Vepsä m.fl.

Det här är en fråga där LO har ett kongressbeslut på att non-profit princip ska gälla i välfärden. Det är nu hög tid att partiet följer efter. Det gäller inte att begränsa föräldrars rätt att välja eller aktörer som har en verksamhet inom välfärden med non-profit princip som affärsidé. Det gäller att begränsa de aktörer som använder skattepengar, så mycket som möjligt, för att blåsa upp värden i välfärdsföretag som de med god avkastning kan driva och sälja vidare ibland t.o.m. utan att betala skatt i Sverige.
Vi måste ha aktörer som ser barnen i skolan, de äldre på hemmet och de sjuka i vården som något annat än resursenheter vilka ska ge mesta möjliga avkastning.

Westerholm, Högberg
SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur ska vi prioritera alla våra pengar?

Herregud vad vi är bra i Göteborg!

Läser ikväll ett debattinlägg på GP underskrivet av gruppledarna i den rödgröna majoriteten som får mig att tända till. Missförstå mig rätt från början nu. Jag vill på inget sätt föreslå någon annan form av styre av staden för jag tror ändå på det här gänget.

Det jag vill fråga är hur vi ska göra med alla dessa pengar vi tydligen har i Göteborg. Frågan uppstår eftersom vi som är lokala politiker i stadsdelarna ännu inte fått se mycket av dem.
I den stadsdel där jag är verksam låter vi bli att renovera skollokaler för att hyrorna (som vi internbetalar till centrala stan) skulle gå upp då. Vi diskuterar om vi är för generösa i våra bedömningar mot funktionshindrade eftersom den budgeten är kraftigt övertrasserad i år igen.
Att då ta en skrytrunda om hur god och välskött stadens ekonomi är blir lite jobbigt för mig att bara acceptera och hålla med.

Som artikelskrivarna mycket riktigt påpekar har väldigt stor del av landets kommuner tvingats spara när statsbidragen krympt, en hel del har redan genomfört eller kommer att genomföra skattehöjningar. I Göteborg är det stadsdelsnämnderna som får göra det jobbet.
Jag kan försäkra er att det som Hulthén, Pilhem och Andréasson kallar god hushållning i de flesta stadsdelspolitikers ögon är ett tvång på att göra omöjliga prioriteringar på kvaliteten i verksamheten.

I vår stadsdel är det en verksamhet som får en faktisk ökning av sina resurser detta år och det är förskolan. Det finns två skäl till det.
1. Det är en himla massa fler ungar i vår stadsdel än prognoserna hade förutsett. Kul!
2. En bra förskola förebygger många sociala problem som kan uppstå senare men det förutsätter också en bra grundskola.
Där har vi en bra bit kvar på flera håll i stadsdelen. Nästa steg vore alltså att satsa ännu mer på att förbättra lågstadiet men det kan vi inte prioritera i stadsdelsnämnden för det har vi inte råd med.

Min fråga till den rödgrönt självgoda majoriteten i kommunstyrlesen är alltså; Varför upplever inte jag den starka ekonomin som stadsdelspolitiker? Är det för att de kostnader staten skjutit till kommunerna har ni pluttat vidare ut i stadsdelarna? Är det för att ett sinnrikt system av internfaktureringar och kontrollinstanser sätter hämsko på stadsdelarnas möjlighet att utveckla sin verksamhet?

Det är jättebra att stadens finanser är i gott skick och sälj för jösse namn inte ut allmännyttan men i min värld är en välskött ekonomi medlet för att ha en högkvalitativ verksamhet inte målet i sig. Låt oss gärna komma tillbaks och skryta ännu mer när vi kan visa upp det också.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Om att inte vara förtroendevald

Vad man än tänker om saken så närmar sig den politiska vardagen med stormsteg, om någon vecka är det dags för första mötet för höstsäsongen och sen går det på.

Som en del av SDN Askim-Frölunda-Högsbo känner jag ett ansvar för att på bästa sätt stötta vår förvaltning till en väl avvägd budget där vi lyckats prioritera rätt.

Jag är inte vald till SDN av folket utan av den av folket framröstade kommunfullmäktige. Det innebär i princip att jag inte har ett personligt mandat, som de i fullmäktige, utan ett förtroende som är givet till mig av partiet.

För mig innebär detta en avvägning. Nu har ännu inte SDN-arbetet varit så där oerhört politiskt, det handlar mest om praktiska beslut som faktiskt hela nämnden ställt sig bakom. Jag kan tänka mig att det framöver kan komma till lite större motsättningar bl.a. i stadsbyggnadsfrågor som kommer till nämnden. Vi får väl se.

Det som är väldigt spännande med SDN är hur långt det är mellan den politiska idén, det politiska beslutet och det praktiska genomförandet av beslutet. Det är svårt att se idén i det praktiska och det tar lång tid för en idé att färdas genom det politiska systemet. 

Eftersom min styrka inte ligger i det förvaltande utan i idéerna har det redan efter ett halvår blivit en prövning i tålamod att styra något som ibland till synes motvilligt låter sig styras, att vilja göra utan att ha möjlighet.

Det andra halvåret lovar mer konstruktiva diskussioner inför framtiden även om ekonomin tyvärr upptar alltför stor del av diskussionen. Jag hoppas att både nämnd och förvaltning lyckas leverera bra lösningar för våra invånare och att vi tar dem på större allvar än vi hittills gjort. Vi vet ju egentligen att de bästa lösningarna är de som medborgarna själva kommer fram till.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Praktisk politik - lex BK Lobo - medborgarforum på nätet och irl.

Jag läste för några dagar sen en insändare i GP om hur en ungdomsförenings förutsättningar radikalt försämras då deras plan i stort sett försvinner i ett lägenhetsbygge.
Jag är säker på att de kloka människorna i föreningen har vidtagit andra åtgärder än bara skriva en insändare men som nybliven stadsdelsnämndspolitiker vill jag nu komma med en idé på hur vi kan förbättra medborgarinflytandet för att förhindra den här typen av situationer där ett löst problem (fler bostäder) skapar ett annat (sämre ungdomsverksamhet).

Med endast ytlig kunskap om hur den stadsdelsnämnd föreningen tillhörde fram till årskiftet har fungerat (nu tillhör den det SDN jag är ersättare i) så vågar jag mig på att gissa att det troliga scenariot i historien är att fotbollsföreningen har blivit ställd inför faktum och inte redan i ett initialt skede fått möjlighet att reagera på planerna.
Det ger mitt första förslaget. Hade fotbollsföreningen i god tid blivit meddelade vad som var på väg hade de haft god tid att i samarbete med Idrott och föreningsförvaltningen (IOFF) bestämma hur deras verksamhet skulle kunna utvecklas. IOFF i sin tur hade haft gott om tid att samarbeta med stadsdelsnämnden för att hitta en lösning.
En grusplan på 100 x 60 m är inte lätt att hitta plats för men det kanske hade fungerat med gemensamma ansträngningar. Att det är mycket värdefullt med fungerande ungdomsverksamhet i anslutning till boendet är ställt utom allt tvivel.
Förslaget är alltså att myndigheter i samband med stadsutveckling är noga med att diskutera med alla berörda för att i demokratisk anda skapa lösningar. Det kanske inte alltid är möjligt att lösa alla problem men det ska alltid vara möjligt att lyssna och försöka att lösa dem.
När nu den här situationen har uppstått är det olyckligt att det bara är stadsdelsnämnd och fritidsförvaltning som ska stå för en lösning. Här borde ett rådslag mellan aktuell klubb, övriga föreningar i området och berörda kommunala instanser vara en självklarhet. Jag tycker också att stadsdelsnämnden bör ta initiativ till en mer allmän debatt för att skapa utrymme för medborgarnas idéer att komma fram. I det aktuella fallet kanske vi är lite sent ute för den saken också men jag föreställer mig någon form av medborgarforum för att dels få upp ärenden på dagordningen dels hitta lösningar som vi inte annars kunde hitta. Ett sådant forum skulle kunna vara kommungemensamt på nätet och stadsdelsuppdelat på en fysisk mötesplats.
Invändningen är troligen att det lämnar ett öppet fält för ändlösa diskussioner om trängselskatter och skolnedläggningar. Troligen är det sant men man får nog ta det onda med det goda och förvaltningarna får väl använda sitt bästa omdöme för att sortera i vilka trådar som är värda att nysta i och vilka som man bör släppa.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Staffan Lindström - i Allmänhetens tjänst

Den nya stadsdelsorganisationen med primärområden.

Idag är det den första dagen som Göteborg har gått från 20 till 10 stadsdelsnämnder. På tisdag är det första nämndsammanträdet i den nya superstadsdelen Askim - Frölunda - Högsbo. Att det var problem redan med att hitta ett lättare namn på stadsdelen säger väl en del om hur svårt det kommer att bli att integrera verksamheterna och medborgarna till en slags gemenskap och en gemensam kultur ( som dessutom ska vara en integrerad del av Göteborg).
I detta äventyr skall alltså jag spela en roll. I och för sig endast som ersättare i den nya nämnden men ändå. Min önskan är att jag ska kunna tjäna medborgarna i stadsdelen väl. Jag känner mycket för den. Uppväxt i Askim, boende i Frölunda och med det idrottsliga hjärtat i Högsbo Basket tror jag att jag har en bra känsla för vilken typ av utmaning uppdraget innebär.
Ett personligt mål som är svårt att uppnå är att jag vill öka egagemanget hos invånarna. Att det inte bara är de politiskt aktiva som är engagerade i frågorna. Att de boende i stadsdelen inte bara hojtar när något redan blivit fel utan kan delta i uppbyggnaden av nya lösningar. Vad de kan bidra med som inte står på skattesedeln.
Min prioritering kommer alltid att ligga i den uppväxande generationen. Jag är helt och fullt fast övertygad om att vi måste investera massor i vår ungdom. Både inom skolan och för en meningsfull fritid. Det är svårt för de positiva effekterna syns inte detta budgetår och kanske inte ens i denna stadsdel men jag kommer att fajtas för varje krona till barnen. Jag tror att vi i det också kan vinna vuxnas respekt och engagemang för vad den praktiska politiken kan göra.
I och med detta nya uppdrag hoppas jag att kunna återkomma till den politiska utvecklingen inom Göteborg och Askim - Frölunda - Högsbo mycket oftare än jag hittills har berört den lokala politiken.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!