Så jävla inkompetent är jag inte!

Det ska fan vara politiker. Senaste veckan har jag sett folk kalla oss för korrupta, verklighetsfrånvända och usla på väldigt många mer eller mindre fantasifulla sätt. Antingen det gäller trängselskatt eller våldet och de sociala problemen i samhället.

Jag vill att ni ska veta att jag också är jävligt frustrerad. Jag kan inte gå omkring och tycka att vi lyckats när de sociala spänningarna bara växer. När resurserna för förebyggande verksamhet är svåra att försvara. När klyftorna växer och den sociala segregationen blir allt större. När förskolan och skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag. När barn och unga hamnar på sidan av samhället för att våra system inte passar dem.
När pengar och bilar känns viktigare för den politiska debatten än alla barns framtid.

Men istället för att skälla och leva på en abstrakt och heterogen grupp av människor så försöker jag hitta vägar. Precis som alla andra politiker. Hitta underlag och idéer som ska göra saker bättre. Driva frågor, i partier, i nämnder och parlament. Jag är ingen idiot, jag är inte inkompetent och jag är inte korrupt. Men det är inte så jävla lätt ändå.

När jag ser Stefan Löfven i Biskopsgården ser jag Jahja vid hans högra sida och Saida vid hans vänstra. Gudarna ska veta vad de ger av sina liv till Biskopsgården och Göteborg. Jag är full av beundran för många av mina kamrater som inte bara är engagerade i sitt parti men också på många andra sätt i sina lokala sammanhang. Utan dem, utan oss, hade det inte sett bättre ut. Det kan jag lova.

Är du förbannad på "politikerna"? Bli en själv, du behövs.
Är du förbannad på den sociala oron? Engagera dig i civilsamhället, du behövs.
När du deltar i samtalet, när du också försöker att förändra, då får du kalla mig vad du vill.

När man ser på förtroendemätningar av olika yrkeskategorier ligger politiker och journalister i botten. Det är väl antagligen rätt och riktigt men ibland undrar jag om det beror på att folk inte får precis det de själva vill, att det är lite gött att ha något att skylla på när något blir snett. Ungefär som att föräldrar skyller på "skolan" för att deras barn inte gör läxorna.

När vi tittar på våra politiska mål så är de bra. Ibland saknar de förvisso problematisering men de är bra. Politiken vill rätt saker. Att de inte blir verklighet är naturligtvis också vårt fel men att vi inte vill något och inte gör något annat än smörjer kråset är förolämpande och fel.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kanonmat för kommunstyrelsen

Det finns få saker som gör mig mer frustrerad än maktlöshet. Det finns få tillfällen som jag känner mig mer maktlös än när vi försöker utveckla stadsdelen men för att göra det är vi låsta att lösa alla lokalfrågor via det utan undantag missnöjesskapande Lokalsekretariatet i Göteborg.


Idag blev vi inför nämnden besökta av en föräldragrupp som samlat in nära tvåhundra namnunderskrifter för att de ville att stadsdelsnämnden skulle leverera vad vi beslutat. En paviljong för att lösa den akuta trängseln och en ny skola för att ersätta den de har, som är i för dåligt skick för att renovera.

Det känns onekligen lite mesigt att till dessa föräldrar hänvisa till en central förvaltning - att det enda vi kan göra är att vänta och hoppas på att hamna ett snäpp upp i prioriteringslistan. SDN har enligt stadens regelverk inte rätt att själva hyra eller bygga lokaler.

Problemet är tydligen, förutom resurser och effektivitet, en hyresmodell som subventionerar nybyggen och tar lite överhyra på äldre lokaler. Ärligt talat bryr jag mig inte om problematiken, jag vill lösa problemet.

Poängen med SDN är att vara nära medborgarna, att kunna svara upp mot behoven i skola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorgen. När vi istället blir en buffert för missnöjda medborgare utan egen möjlighet att agera blir vi inget annat än mänskliga sköldar för en byråkrati som inte levererar. Att den inte fungerar är kommunstyrelsens ansvar. Det är hög tid att den tar nämndernas missnöje på allvar.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

En frustration över system och byråkrati!

Jag har problem med tempot i det offentliga livet. Med processer, rågångar och linjevägar. För att ett problem ska bli löst krävs uppdrag, beredning, förslag, diskussion och beslut även om det slutgiltiga resultatet är givet från början.

Fick idag höra en historia om en person som blir illa behandlad av sin arbetsgivare. En arbetsgivare som får sina pengar från samma skattebetalare som jag får min lön. Ryggmärgsreaktionen är att kontakta verksamheten direkt men då gäller det att besinna sig. Det är nämligen högst olämpligt för den politiska organisationen att lägga sig i det enskilda fallet, det blir att hänvisa till facket och andra formella vägar.
Jag blev också uppringd av en dam som ville prata om TV-programmet Arga Doktorn där det framstår som om regionrådet lyfter på luren till en klinik och löser ett problem för den aktuelle patienten. Så gick det inte till i verkligheten och det är säkert bra men ibland så önskar jag att det faktiskt kunde gå till så.

Att folkvalda kan gå direkt till en verksamhet för att påtala ett problem som medborgarna rapporterat. Att vara hands on medborgarföreträdare. I sjukvården går det nu via en patientnämnd till en förvaltning som sedan rapporterar vidare till verksamheterna.
Situationen blir lätt att med all inbyggd byråkrati så fjärmas politikerna från medborgarna och kanske tänker mer ur verksamhetssynpunkt eller tar långtgående ekonomiska hänsyn och sätter det före medborgarnas intresse av trygghet, bra bemötande, rimliga villkor och medinflytande.

Det hade säkert känts befriande för många politiker att kunna ta medborgaren under armen och promenera in på en verksamhet och säga till dem att fixa till det. Omedelbart.
Jag förstår att det kan finnas risker och fallgropar med ett sådant system också men våra folkvaldas obrottsliga lojalitet mot systemen är ibland frustrerande när omedelbar förändring är önskvärd.

Förvaltningen blir också lätt ett bekvämt plank att gömma sig bakom när det blåser men man måste minnas att vinden vänder och att ansvaret ändå alltid och till sist ligger på politikern. Att krama systemet är därför lika funktionellt som att sätta hjul på en fisk i vattnet.

Såg på Aktuellt om hur medborgarförslag när de får ett visst stöd måste tas upp till omröstning i parlamentet. O vad befriande det skulle vara!
Se inslaget själva här:

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?