Prioritera mera Soffan- för ett bättre Göteborg med minskade klassklyftor.

Ann-Sofie Hermansson
Foto: Anders Nilsson

Idag har både Socialdemokraterna och politikerna historiskt lågt förtroende i Göteborgarnas ögon. Vi närmar oss också med stormsteg den dag en ny ledare för kommunstyrelsen i Göteborg ska väljas. Det kommer att bli ett tufft jobb för Ann-Sofie "Soffan" Hermansson. Göteborgarnas utmaning  är monumental men deras förväntningar är också väldigt låga. Låt oss se det som en möjlighet.

Det är väldigt svårt att i dagens politiska Göteborg formulera en väg som bär vidare. Det fastnar i parlamentariskt käbbel, organisatoriska utredningar, persondiskussioner eller SD-fällan där integration ses som en utmaning vi kan välja eller välja bort.

Det som jag ser som det absolut viktigaste är att fokusera. Att hitta just det område som är allra viktigast att ta politisk kontroll över.

Snart dags för "Soffan" att ta över

För mig är det att på allvar mota klassklyftorna i Göteborg. Det kommer att innebära ytterligare fokus på hur vi bygger alla de tiotusentals bostäder som behövs, var de byggs och hur vi runt dessa bygger den kommunala servicen och stöttar civilsamhället för att vara en del av att höja botten på klyftan mot kanterna.
Om man vill förkorta det till en mening är den att vi ser till att nästa generations barn har lika möjlighet till ett lyckat och långt liv oavsett var i staden de bor.

Svårigheten ligger egentligen inte i vad som behöver göras, det finns redan en plan. Svårigheten är att orka fokusera på det viktigaste och leverera. Det finns oerhört många sidodiskussioner som pockar på allmänhetens och politikernas uppmärksamhet och ett ökat fokus på klassklyftorna innebär att det kommer uppstå målkonflikter som behöver hanteras.
Soffan kommer behöva prata mer med Göteborgarna och berätta varför det är viktigt för näringslivet, för idrottsrörelsen, för kulturlivet att vi fokuserar på att minska den sociala segregationen. Det går inte att lägga för mycket energi på annat.

För att lyckas kommer det behövas ett lag som är lika fokuserat som ledaren. Att det politiska ledarskapet i Göteborg enas i en väg framåt och inte kör vidare i separata spår.
Det är några saker som kommer att bli väldigt avgörande för hur Soffan kommer att lyckas.

1. Hur lyckas nya svenskar etablera sig i Göteborg.
2. Hur klarar Göteborg att rekrytera och utbilda de tusentals människor som kommer att behövas i förskola, skola och äldreomsorg de närmaste tio åren.
3. Ökad trygghet, minskad gängkriminalitet och en bättre boendemiljö i de idag mest utsatta delarna av staden.
4. Att öka den sociala blandningen på våra skolor.

Alla dessa områden kräver ett ökat fokus på att minska klyftorna.

De största riskerna för att Soffan ska misslyckas med att nå Göteborgarnas förtroende är

1. Att Göteborgarna inte upplever någon förändring
2. Att bostadsbyggandet inte når målen och att skolan inte blir bättre.
3. Fortsatt kommunikativt dödläge kring Västlänken

Vem borde efterträda Anneli Hulthén? Valanalysanalys

Igår fick jag läst Socialdemokraterna i Göteborgs Valanalys (läs den sen, finns här nere). När man drar ut kurvan över valresultat under min livstid kan vi se att trenden har varit nedåtgående (samband med min livstid oklart). Nu är det vinna- eller försvinna- läge för Socialdemokraterna, inte minst i Göteborg. Om kurvan inte vänder är det inte alltför långt kvar tills det är dags att packa ihop.

Vad är det då som behöver förändras och hur kan det gå till? Låt mig för tillfället börja med ledarskapet och vad det måste förmedla.
En förändring som kanske var nödvändig har Anneli Hulthén själv bidragit med när hon aviserade sin avgång. Jag har själv ett enormt förtroende för Annelis förmåga, erfarenhet och vilja att styra staden framåt. Tyvärr delade inte väljarna detta förtroende och valanalysen visar att Annelis förtroendekurva sjunker.
Vad bör då Socialdemokraterna i Göteborg leta efter hos sin nya ledare?

1. En person som skapar sin "att göra-lista" utifrån värderingar istället för tvärtom.
2. En person som tar det bristande förtroendet för Göteborgs politiker på allvar genom ett utåtriktat engagemang och svarar upp emot det medielandskap hen har att förhålla sig till.
3. En person som "bottnar" i sig själv, en Göteborgarna kan lita på utför uppdraget för deras bästa.
4. En person som retoriskt kan skapa en god magkänsla när politiken presenteras. 
5. En person som inser att hen inte är ofelbar och därför har vett att rekrytera medarbetare som kan kompensera de brister som eventuellt kan finnas.
6. En person som också klarar av att manövrera både med bångstyriga koalitionskamrater som oppositionens opålitilighet för att nå framgång i dagspolitiken.

Citat från boken "The political brain" om vad som gör en kandidat valbar.

Jag inser att ingen av de kandidater som har eller kommer att kliva fram kan matcha alla punkter ovan men därför är min punkt 5 kanske den viktigaste. Vi ska inte bara välja en företrädare utan också en lagbyggare. En ideologisk superhjälte med stort hjärta och stora öron men inte en övermänniska utan en som människor kan relatera till.

Sen är det orimligt att tro på mirakel. Det vi kan hoppas på inför 2018 är ett stopp på den nedåtgående trenden. För att det ska ske krävs mer än en ny sheriff i stan. Det krävs leverans av skolresultat, av bostäder, av äldreomsorg, av infrastruktur, av förskoleplatser etc. Så det viktigaste av allt en ny ledare kan göra är att engagera sig i och gjuta mod i alla de stadsdelsnämnder och förvaltningar som faktiskt ska göra jobbet.

Valanalys 1.0 from Staffan Lindström

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det politiska läget i tre punkter

Efter lite tid i stadsdelsnämnden idag så fylls, som vanligt, huvudet med tankar.

Det känns som om vi har tre lägen i politiken just nu.

1. Vi vet precis vad som behöver göras men saknar resurser.
2. Vi vet vad som behöver göras men det är någon annan som måste utföra det.
3. Vi kan definiera problemet men inte åtgärderna för att komma åt det. Manifesteras oftast med ett principdokument.

Exempel på 1. 

Stadsdelen behöver satsa mer på förskola och skola för att höja kvaliteten men det saknas både personal och pengar för att utföra det. Dessutom har vi en skollag som tvingar rektorerna trolla med knäna för att få ihop ämneskompetenserna på de små skolorna. 

Exempel på 2. 

Vi har rekryteringsproblem i många personalkategorier eftersom det saknas utbildad personal i hela landet, t.ex. förskolelärare och socialsekreterare. Det här kan vi inte lösa själva hur vi än försöker utan det är ett nationellt kompetensförsörjningsproblem som i det närmaste får beskrivas som ett nödläge. Hur vi ska lyckas matcha in kompetent personal i välfärdens yrken är ett mysterium för mig. Regeringen har inte tillsatt en bråkdel av de utbildningsplatser som behövs. Det kommer att pensioneras fler tandsköterskor än det utbildas i Västra Götaland (och antagligen i Sverige) kommande tre år om inget görs.

Exempel på 3.
Göteborg och Västra Götalandsregionen har gjort varsin fantastisk rapport om den ojämlika hälsan. I Göteborgs version finns det förslag till åtgärder. De är dock av typen

"Etablera en social investeringspolicy som syftar till att utjämna skillnader i hälsa och utveckla system för sociala investeringar"

Det vill säga inte särskilt konkret utan lite lagom luddigt. Det ger naturligtvis vägar att arbeta vidare men det är en bit till dess att en social investeringspolicy och dess implementeringar är prioriterat i stadens budget.

Självklart finns det saker som händer och sker också och det görs väldigt mycket bra i stadens verksamheter men för att ta de stora stegen i rätt riktning så känns ovanstående punkter helt klart relevanta.

Hur går vi då vidare?
Själv har jag svårt att se en annan väg än att höja intäkterna (och utgifterna) i de offentliga systemen. Helst skulle jag se det ske genom ökade statsbidrag till kommuner och landsting och att fördelningen av välstånd i Sverige förändras genom statliga initiativ (kanske göra något med ränteavdragen). Annars är det helt klart läge att höja skatten i Göteborg för att orka släta ut de pucklar som jämlikhetsarbetet kräver.

Läs gärna den rödgrönrosa debattartikeln om jämlikhet i GP.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Gör något, gör mer, gör bättre

Det rör på sig i socialdemokratin. Det är inte bara ungdomsförbundet som vill förnya partiet. Det finns också ett embryo till ett nytt socialdemokratiskt paradprojekt; att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Det fiffiga med det är att det framförallt innebär insatser för att minska långtidsarbetslöshet, brist på utbildning och trångboddhet. Insikten om att det mesta grundas i jämlika uppväxtvillkor ger ytterligare politiska nycklar som Socialdemokaterna börjat stoppa i låsen (pengar till lågstadielärare).

I mina ögon är den ojämlika hälsan den största orättvisan i samhället idag och den är en konsekvens av att ekonomiska och sociala klyftor har blivit större. Det ska vi socialdemokrater göra något åt nu.

I Göteborg har det gjorts ett fantastiskt arbete för att kartlägga dels hur det faktiskt ser ut men också för att ta reda på vad för andra liknande arbeten som har gjorts och vilka åtgärder som fungerar. Självklart är det något som Socialdemokraterna i ledande ställning kommer att ta politiskt ansvar för. 

Marmotrapporten som arbetet utgår från har tre steg för att lyckas. Gör något (det gör vi), gör mer (det är på gång), gör bättre (därav kartläggningen). Än är utmaningarna stora men de blir allt mer greppbara.

I Västra Götalandsregionen bygger vi hela vår oppositionspolitik kring att sluta klyftorna. Det innebär insatser för att ha jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela regionen men framförallt insatser för att förebygga strukturer som skapar ohälsa. Arbetslöshet, låg utbildningsnivå och dålig miljö kan även regionens verksamheter bidra till att minska.

Regeringen håller på att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Jag hoppas att signalerna om att det är ytterligare en expertsamling är fel och att det istället blir en politisk kommission för att nå fram till vilka verktyg regering och riksdag ska bidra med för att minska ojämlikhet i hälsa.

I mina ögon har denna kommission en lika viktig uppgift som den framtidskommission som presenterades för några veckor sen.

Vi har nu i Göteborg tagit första steget att politiskt inom partiet samordna och fokusera våra insatser. Allt går inte att genomföra men det är inte minst viktigt att ha en gemensam utmaning som vi kan berätta för Göteborgarna om hur vi vill lösa tillsammmans. 

Socialdemokraterna i Göteborg har tappat i förtroende på alla politiska nivåer de senaste åren. Nu slutar vi huka oss för motvinden, ställer oss upp och gör något som när det börjar synas bör återvinna det förtroende som gått förlorat. 

Det är sexigt att försöka förstå

Det finns inget mer osexigt än någon som är helt hundra säker på sin sak. En fanatiker. Oavsett om det gäller sport, religion eller politik så vågar jag påstå att det är en egenskap som många bär och fler avskyr.

Speciellt när den som äger åsikten inte är intresserad av att höra något som kan väcka nya tankar, andra vinklar eller lösningar på ett problem.

Det är träracket, paradiset eller rasism som är svaret. Slut på diskussion. Kom inte dragande med massa beviskrav här. Jag vet att jag har rätt för att jag har sagt det.

Det är bra med stora öron
och liten mun i politiken ibland.

Om man som politiker ska jobba med att bilda opinion är det en inställning som kan fungera så länge budskapet är populistiskt. Så fort vi börjar prata om riktig politik - sån där med nyanser, kompromisser och problematisering blir det ohållbart.

En politiker som inte lyssnar är en dålig politiker. Inte bara det, det blir en osexig politiker. En du inte vill lägga din röst på.

Det är i mötet med människor som inte har samma bakgrundskunskap, en annan ingång som man får chansen att lära sig något nytt. Att förstå sin motståndare. Om man lyssnar.

Här är det viktigt att poängtera att bara för att man lyssnar så behöver man inte ändra uppfattning. Man väger sin motståndares argument mot sina egna och kommer allt som oftast upptäcka att man står kvar vid sin ståndpunkt, man kanske till och med har fått fler argument som stöder den.

Reflexen att till varje pris försvara allt man har gjort är stark hos politiker. Det är synd. Möjligheten att ompröva och utvärdera är en av de viktigaste för att kunna utvecklas. Vi har inte alltid tänkt på allt.

Att dessutom tro att man kan vinna idag på det man gjorde igår är vanligt i mitt parti. Självklart har Socialdemokraterna en stolt historia. Men för att visa att man är värdig att föra den vidare är det viktigare att lyssna på människors bild av dagens problem än att skryta om hur vi löste gårdagens.

Om du har kommit så här långt så undrar du kanske varför jag skriver det här inlägget?
Det finns många skäl men framförallt för att jag är rädd att Socialdemokraterna i Göteborg håller på att gräva ner sig i en skyttegrav där allt ska försvaras.

Min uppmaning är att inte vara långsint, grälsjuk och bråkig.
Jag vill att vi ska vara sympatiska, lyssnande och konstruktiva. Vi har tagit oss an en gigantisk uppgift att sluta klyftorna i staden. Ska vi lyckas måste vi lyssna på folk, höra vad de säger, agera långsiktigt med blicken fast förankrad i framtiden. Om vi lyckas ska vi njuta av det och gå vidare mot nästa mål. Misslyckas vi förtjänar vi inte längre folkets förtroende.
Det är därför mycket viktigare att förändra staden till det bättre än att vinna nästa debatt i fullmäktige. Låt oss börja idag.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vilka är framtidspartisterna?

Vilken skillnad ett namn gör!
Det är ju smått genialt att faktiskt kommunicera partiets politik via partinamnet.
Det finns nog få som tvivlar på vilka frågor som är viktigast för Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet. Vilken politisk agenda Vänsterpartiet har går någorlunda att ana sig till. (Annat är det med Centerpartiet.)

Det känns ju alltid fräscht att hänga på något nytt också. Hur länge är det ok för nya Moderaterna att vara nya? Politiken har ju inte förnyats på tio år nu. Känns som om väljarna börjar ana att det bara är ett marknadsföringstrick. Ungefär som när en produkt marknadsförs som nyhet när allt man gjort är att byta förpackning.

Socialdemokraterna har ju bestämt sig för att vara Framtidspartiet. Jag gillar det. När jag tänker på vad jag vill jobba med politiskt så är det ju frågor för framtiden. Barn och ungas villkor, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter, utbildning, internationell solidaritet och självklart miljö och klimatfrågor. Allt kan rymmas inom begreppet Framtidspartiet.

Frågan är om vi kan leva upp till det. Frågan är om vi egentligen förmår det. Socialdemokraterna är Sveriges överlägset största parti till antalet medlemmar. Vi är det dock med en ålderspyramid som lämnar lite övrigt att önska. I Europaparlamentsvalet så lyckades Framtidspartiet bli tredje störst - efter Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ - hos förstagångsväljarna.
Om vi ska sätta lite schvung i Framtidspartiet kanske signalvärdet i att sätta två 60+ överst på valsedeln går att diskutera? (Liksom om ordvalet schvung hör framtiden till.)

I Göteborg är vi inte största parti i antalet väljare. Det är vi inte helt ovana vid efter ett par val med moderata framgångar men att just Miljöpartiet är större, oavsett form av val är ett underkännande av vår förmåga att läsa samtiden och fylla Framtidspartiet med innehåll. Därmed inget ont sagt om Miljöpartiet men om man jämför valmuskulatur borde vi vara gött mycket starkare.

Jag har fått lära mig att jag själv har makt att förändra hur mitt parti fungerar, att jag själv har en maktposition. Det innebär att jag själv också har ett ansvar för att Miljöpartiet fick fler röster i EU-valet än vi fick.
Jag har själv ett ansvar i att misslyckas att fylla Framtidspartiet med innehåll. Att vi inte lyckats mobilisera våra väljare i min stadsdel. Att jag inte lyckats bidra med konstruktiva idéer till den politiska ledningen. Mitt ansvar delar jag med alla medlemmar i Socialdemokraterna i Göteborg.

Om bara några månader går vi till val igen. Hur ska jag lyckas ta mitt ansvar och få det valet att handla om framtiden? Inte bara vad vi ska bygga för vägar och hus i framtiden utan framförallt hur vi ska vara mot varandra och andra. Vilka värden som ska gälla. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att lyckas med det.

Även om Miljöpartiet och Feministiskt initiativs framgångar kanske var tillfälliga och det kan bli svårt att upprepa dem i höstens val så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället i akt och växer lite. Att han vågar pumpa upp ballongen ordentligt, nästan till bristningsgränsen och börja prata om framtiden som något vi vill uppleva, något som vi känner tillförsikt inför och något som våra unga också ska ha inflytande över. Jag vill inte höra mer om hur många, vad det kostar och hur många dar det ska ta. Jag vill få en uppfattning om hur det är när vi kommit fram.
Jag hoppas också att det är nog daltat med oss som är 40 nu. Vi har fattat budskapet - vi kommer att ha råd att betala lånen med en s-regering. Vad har vi att lova de som är 30 och yngre mer än en jobbigare morgon?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att välja sina strider - eller - Att möta sina väderkvarnar

Jag har en beef med Göteborgs stad.
Det är nog en av de nördigaste och minst opinionsdrivande politiska frågor som finns men en där jag uppfattar att jag har sett ljuset och folket mitt i stan är förblindade av sin

ekonomistyrning.

Det handlar om lokaler. Idag styr Göteborgs stad via sitt Lokalsekretariat med järnhand över alla kommunens gemensamma lokaler i staden oavsett var de ligger och vilken förvaltning som använder dem.

För stadsdelsnämnden där jag sitter innebär det att ett beslut om att bygga en ny skola inte är ett faktiskt beslut utan en önskan till Lokalsekretariatet att prioritera, bedöma och slutligen eventuellt bygga en skola.

Nå, den här väderkvarnen har jag valt att bekämpa. Varför? Det är egentligen enkelt. Om en förvaltning ska betala för de lokaler den använder så måste den kunna besluta om att utveckla dessa lokaler.
Alternativet är i mina ögon att förvaltningen inte betalar för lokaler och hela lokalfrågan centraliseras.

Att vi dessutom har en central förvaltning som nästan uteslutande ägnar sig åt intern fakturering känns fruktansvärt ineffektivt. Vi har fler sådana och det kan nog bli nästa väderkvarn.

Min kamp så långt är att en motion är inskickad från åtminstone två föreningar till Distriktårskongressen i Göteborg och en skrivelse om ett akut ärende som igår antogs av SDN och som skickas till kommunstyrelsen. Det handlar om att vi har två skolor som behöver byggas ut. Omedelbart. Men Lokalsekretariatet vill inte göra på det sätt som stadsdelen har beslutat utan vill tvinga Stadsdelsförvaltningen till dåliga kortsiktiga lösningar.

Om du är Göteborgare, vill bidra till kampen och dra ditt strå till stacken har du min motion tillgänglig här, slit den med hälsan, sista dag att motionera till Göteborgs Partidistrikt är 2 februari 2014, hur det ser ut i andra partier får du ta reda på själv :).

BTW: Jag är nominerad till uppdraget som gruppledare i SDN Askim-Frölunda-Högsbo, tror du att mitt engagemang för den här frågan förstärker eller försvagar mina chanser? Ditt svar säger mycket om din inställning till partiet i Göteborg. Själv hoppas jag naturligtvis att det stärker mina chanser men helt säker är jag inte.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kanonmat för kommunstyrelsen

Det finns få saker som gör mig mer frustrerad än maktlöshet. Det finns få tillfällen som jag känner mig mer maktlös än när vi försöker utveckla stadsdelen men för att göra det är vi låsta att lösa alla lokalfrågor via det utan undantag missnöjesskapande Lokalsekretariatet i Göteborg.


Idag blev vi inför nämnden besökta av en föräldragrupp som samlat in nära tvåhundra namnunderskrifter för att de ville att stadsdelsnämnden skulle leverera vad vi beslutat. En paviljong för att lösa den akuta trängseln och en ny skola för att ersätta den de har, som är i för dåligt skick för att renovera.

Det känns onekligen lite mesigt att till dessa föräldrar hänvisa till en central förvaltning - att det enda vi kan göra är att vänta och hoppas på att hamna ett snäpp upp i prioriteringslistan. SDN har enligt stadens regelverk inte rätt att själva hyra eller bygga lokaler.

Problemet är tydligen, förutom resurser och effektivitet, en hyresmodell som subventionerar nybyggen och tar lite överhyra på äldre lokaler. Ärligt talat bryr jag mig inte om problematiken, jag vill lösa problemet.

Poängen med SDN är att vara nära medborgarna, att kunna svara upp mot behoven i skola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorgen. När vi istället blir en buffert för missnöjda medborgare utan egen möjlighet att agera blir vi inget annat än mänskliga sköldar för en byråkrati som inte levererar. Att den inte fungerar är kommunstyrelsens ansvar. Det är hög tid att den tar nämndernas missnöje på allvar.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Att åtstrama eller icke åtstrama - det är frågan

Som en liten kommentar till den tidiga morgonens inlägg snubblade jag över den här nyheten från Amerikat.
--->
Under den här lågkonjunkturen har antalet offentliga jobb minskats istället som för i tidigare lågkonjunkturer ökat.
2.2 miljoner amerikaner är därför arbetslösa istället för anställda.
Det motsvarar ungefär 1.4% av de arbetslösa. Huffington Post<---
1.4% av de arbetslösa i Sverige är inte så värst många. Knappt 6000 personer. Det hade kostat ungefär 3 miljarder att anställa dem i offentlig sektor lite slarvigt räknat.
Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med ungefär 180 miljarder.
För de skattesänkningar borgarna har gjort hade det alltså varit möjligt att halvera arbetslösheten och hålla uppe kvaliteten i offentlig sektor.
"Priset" hade varit att vi hade fått dela den privata konsumtionen på fler händer, alltså det vi kallar jämlikhet och att vinsterna i de privata företagen skulle vara lägre i vissa branscher, framförallt inom besöksnäringarna.
Sveriges ekonomi måste drivas av privata företag men om det är skattepengar eller privata pengar som köper tjänster spelar inte det enskilda företagen någon roll.
Jag inser att tiden när vi förstatligade hela näringar är förbi men jag tror att en ökad offentlig konsumtion skulle ha två stora fördelar.
1. En snabbt minskad arbetslöshet.
2. Minskad ojämlikhet.
Det är märkligt stater med stor offentlig konsumtion verkar generellt ha stort välstånd och tvärtom. Åtstramningseffekter är alltså inte bara skadligt för de som blir åtstramade utan för hela det runtliggande systemet.
För att återigen återknyta till morgonens postning och göra ett lokalt exempel.
OM vi höjer skatten i Göteborg kommer Göteborgarna själva få mindre pengar att spendera men Göteborg som stad kommer att spendera dem istället vilket kan ge positiva effekter på större delar av lokalsamhället än den privata konsumtionen ger.Dessutom rustar det staden för framtiden i form av bättre skola etc.
Tyvärr är den kommunala inkomstskatten ändå den sämsta av alla skatter att höja eftersom den fördelningsmässigt slår hårdast mot de som tjänar minst på sitt arbete.
Sverige hade tjänat på en skattereform, slopat överskottsmål och större offentlig konsumtion. På det sättet står vi starka även i dåliga tider.

Presenterar: Finansieringsparadoxen

Mer pengar ger inte alltid mer verksamhet men mindre pengar ger alltid mindre verksamhet. 

Jag rids av maran i natt. 
En av de saker som stör min sömn är det ekonomiska läget i vår stadsdel. Prognoserna visar återigen att vi är på väg mot avgrunden och återigen är det individ- och familjeomsorg/funktionshinder och äldreomsorgen som kostar mer än budgeterat. 

Precis som i budgetprocessen i höstas, kommer vi nu tvingas spara på barnen för att betala för de sjuka och arbetslösa. Det som staten tidigare betalat för via sjukförsäkringssystem och a-kassa men som den borgerliga regeringen inte längre tar ansvar för. Dessutom betalar förskolan för skolans underskott så resultatet av den särskilda prioritering av förskolan som stadsdelens politiker beslutat om i två år i rad blir en skrattspegel. Jag vet helt ärligt inte om jag kan vara del av detta längre. Det jag vet är att jag kommer att kämpa för stadsdelens barn med allt jag har så länge jag kan stå för de beslut som fattas. Det är mycket nära en gräns nu när jag inte längre kan göra det. 

För våra problem får vi ingen kompensation vare sig av stat eller kommunstyrelse. Vi ser idag spåren av nittiotalskrisen hos de unga som lämnar gymnasiet. När de föddes var Sverige värre däran än idag och det är deras generation som har betalat priset, framförallt i form av minskade resurser i skolan. Den generation som nu börjar gör det från en sämre nivå, en nivå där varje sparad krona märks i form av sämre kvalitet. Trasan är torr. Det går inte längre att vrida ur den. 

En vedertagen sanning i det politiska samtalet är att pengar inte är allt.
Jämförbara verksamheter kan kosta olika mycket och ha likvärdig kvalitet. Den paradox jag upptäckt är att det bara gäller tillförda resurser, besparingar drabbar alltid kvaliteten, om inte direkt för resultaten så för arbetsmiljö och kompetensutveckling. 

Vi vet att det finns stora skillnader mellan stadsdelarna i kvalitet och resursfördelning mellan verksamheterna. Dessa verkar mer vara resultat av en slump än av ett målmedvetet arbete. Att det finns duktiga medarbetare och ledare inom enskilda verksamheter.

Vi kan ändå med stor säkerhet säga att mer pengar inte är en säker väg till högre kvalitet i den offentliga verksamheten. Att samtliga stadsdelar kämpar med sina ramar har därför inte med ramens storlek att göra utan med arbetets organisation och ledning. Hur dessa ska förbättras skiter väl den som sätter ramen i och därmed återstår besparingar eftersom förvaltningarna saknar energi och resurser att ställa om sin verksamhet även om det säkert både är möjligt och önskvärt här och där.

Jag förstår att Göteborg måste fortsätta att utvecklas som stad, att vi måste bli större och vackrare men idag sker det på bekostnad av de barn som växer upp här. Jag vet att chansen att stadsdelarna får utökade ramar är minimal med mindre att staden höjer skatten.

Jag vill därför vädja till mina kamrater i kommunstyrelsen att trots alla negativa konsekvenser av en skattehöjning och trots att det är att spela borgarna i händerna inför ett valår att ändå höja skatten. Låt pengarna oavkortat gå till stadsdelarna för att användas där vi vet att människor vill att de ska användas. Till skolan, till förskolan och till äldreomsorgen. Skapa handlingsprogram för organisationsoptimering och när de är genomförda fröjdas över bättre kvalitet i stadens verksamheter. 

Låt inte barnens uppväxtvillkor avgöra deras framtid och framförallt - satsa på de unga. Kan vi göra investeringsplaner för vägar och hus måste vi kunna göra det för människor!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad är demokrati? #trängselskatt del 2

En av de åsikter som höjs i debatten för/emot folkomröstning om trängselskatten är att de som är emot folkomröstning är odemokratiska.

Åsikten att man är emot demokrati om man är emot folkomröstning i en enskild fråga är i mina ögon ändå väldigt snäv. Det kan ju helt enkelt vara så att man tycker att frågan i det enskilda fallet är fel ställd. Att vara emot demokrati är ju inte att låta bli att argumentera mot det man tycker är fel. Det är att acceptera att fler tycker annorlunda och respektera det beslut som fattas.

Jag vill i det aktuella fallet tvärtom säga att våra politiker agerar föredömligt som redovisar sin ståndpunkt inför ett beslut i kommunfullmäktige, argumenterar för sin sak och meddelar ett tydligt beslut. Tänk om det vore fallet i varje ärende! Sen är det ju upp till väljarna i nästa kommunval att fundera på om de tycker att detta beslut, sammanvägt med alla andra beslut som fattats under mandatperioden motiverar stöd i valet.

En liten demokratifackla som är värd att slänga in är hur Moderaternas beslut om ställningstagande om ja eller nej till folkomröstning fattades. Det fattades alltså på ett partiinternt möte med några få rösters övervikt. 

Är det demokrati att dessa tre, fyra pers som märk väl inte är folkvalda ska få avgöra frågan för hela kommunfullmäktige? 

Jag har fått höra att om Moderaternas omröstning hade skett före lunchen så hade det varit majoritet åt andra hållet men att några ombud lämnade tidigt. Moderaterna i Västra Götalandsregionen är fortfarande mot en folkomröstning men deras röster räknas inte i frågan liksom inte heller regionfullmäktiges eller riksdagens. En lunch på en lokal moderatstämma avgör kanske frågan som kan komma att påverka en hel region om det blir aktuellt. Är det verkligen ett praktexempel på demokrati?

Det är imponerande att GT lyckades skrapa ihop de namnunderskrifter som behövdes för att väcka frågan om folkomröstning och det krävs att 2/3 -delar aktivt säger nej för att det inte ska bli folkomröstning. 

Lagen har alltså sett till att namnunderskrifterna har större vikt än de folkvalda i kommunfullmäktiges. På så sätt har man försäkrat sig om att den tillfälliga politiska majoriteten inte ska ha avgörandet själv.

Att stadsledningskontoret föreslår avslag pga att konsekvenserna är omöjliga att överblicka och att den rödgröna majoriteten kommer att stödja stadsledningskontorets förslag är lika naturliga inslag i den representativa demokratin som att folket röstar fram partiernas kandidater eller att stadsdelsförvaltningen föreslår ett beslut i ett skolärende och den lokala nämnden förhåller sig till det.

Gillar man inte det så finns det faktiskt bara ett sätt att förändra. Inifrån. Jag välkomnar därför alla läktarexperter på demokrati till ett politiskt parti av eget tycke och smak för att vara med i matchen.

GP, GT, SR, Västnytt, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Rätt beslut men inte ett självklart - Nej till folkomröstning i Göteborg.

Idag slår den politiska majoriteten i Göteborg fast sin uppfattning att man kommer rösta mot en folkomröstning om trängselskatt i Göteborg.

Det är rätt beslut.

Samtidigt är det ett väldigt svårt beslut av flera orsaker. 

1. En gång har en s-ledare utlovat folkomröstning innan trängselskatt skulle införas i Göteborg.
2. Ett folkinitiativ (oavsett om det startades och kampanjades av GT) har lämnat in de röster som behövs för att väcka frågan i fullmäktige. Det är ingen lätt uppgift, inte ens för en tidning och visar på att frågan väcker stort folkligt engagemang.

Ändå är beslutet i mitt tycke rätt.

1. Det Västsvenska paketet är nödvändigt för utvecklingen av infrastrukturen i regionen och trängselskatten är en del i paketet, inte bara genom finansieringen utan också genom att den faktiskt minskar antalet bilar på vägarna.
2. Det har redan investerats för mycket pengar. Bara uppsättningen av betalstationerna har varit väldigt kostsam. Förstudier, markarbeten, trafikomläggningar osv. 
3. Om Göteborg tvingas att själva lägga in de pengar som trängselskatten skulle ha betalat kommer det att innebära ett ännu hårdare tryck och minskat fokus på de verksamheter som   redan nu hade behövt större fokus. Barnomsorgen, grundskolan, gymnasieskolan och äldreomsorgen.
4. Endast hälften av passagerna betalas av göteborgarna. Vi låter alltså andra betala för att utveckla vår stad. Lite Robin Hood är det.
5. Frågan är fel ställd och visar upp trängselskatten som en enskild företeelse, som att den inte alls är del av ett större sammanhang.
6. I Stockholm där man hade folkomröstning om trängselskatt var förutsättningarna klara redan när man införde trängselskatt på prov. I Göteborg har det aldrig varit fråga om en provperiod.

Tillsammans gör det att beslutet att säga nej till folkomröstning är rätt. Tyvärr har Moderaterna i Göteborg inte kunnat visa samma vilja att utveckla staden utan kommer troligen att med stöd av några få rösters övervikt vid ett lokalt möte riskera Västsveriges fortsatta utveckling och att oavsett utgång i folkomröstningen åtminstone både försena och fördyra det Västsvenska paketet.

I det läge vår stat har satt sig i nu att man hela tiden balanserar skatteintäkterna mot skattesänkningar istället för investeringar så finns inte någon praktisk möjlighet för staten att kliva in och betala för större infrastruktursatsningar helt själv längre. Det tycker jag är dåligt men det är faktum och kommer inte att ändra sig med en socialdemokratisk regering, åtminstone inte på kort sikt.

I förlängningen leder den nuvarande statliga åtstramningspolitiken till att landsting och kommuner tvingas höja sina skatter - höjda kommunalskatter är ett oerhört dåligt fördelningspolitiskt steg och det är därför rödgröna kommuner och landsting håller emot och sliter på personal, lokaler och befolkning istället för att höja skatten- något som egentligen behövs för att upprätthålla och svara upp mot befolkningens krav på välfärden.

GP, GT, SR, Västnytt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Sätt fokus på arbetslösheten!

Allt fler blir långtidsberoende av försörjningsstöd i min stadsdel. (Askim-Frölunda-Högsbo) Eftersom den ser ut som ett Göteborg i miniatyr så kan jag tänka mig att detsamma gäller generellt. Den största enskilda anledningen är bristerna i arbetsmarknadspolitiken och de urholkade arbetslöshetsförsäkringarna.

Skillnaden mellan de som har fäste på arbetsmarknaden och de som står utanför manifesteras därmed allt tydligare i den borgerliga politikens Sverige.
Att ingen i regeringen gör någonting är uppenbart. Det är upp till var och en att bli "anställningsbar".

Borgerligheten vill ofta låta det verka som att deras politik är en naturlag. Att det är så det måste vara. Inget kunde vara mer felaktigt.

Att mängder av människor i Sverige, av vitt skilda anledningar, måste ha hjälp för att vara attraktiva på arbetsmarknaden är uppenbart för alla (utom för regeringen).
Det kan handla om subventionerade anställningar, utbildning, praktik m.m. så länge det är individuellt anpassat.
En 55-åring från Saab har helt olika behov än en 26-åring utan gymnasiebetyg men på arbetsförmedlingen får de samma behandling.

I dagarna är det lätt att tro att det är migrationsministerns rasism som är det stora samhällsproblemet. Det ska inte förringas men främlingsfientlighet och rasism uppstår i samhällen där människors förmågor och drömmar inte tas tillvara. Där de lämnas utanför och utan framtidstro.

För att återfå framtidstron krävs att Socialdemokraterna kan presentera tydliga alternativ till den moderata regeringen. Att man står för den socialdemokratiska arbetslinje som är basen. Att stå upp för löntagares rätt, offentliga investeringar och jämlikhet.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Alternativ till Reinfeldt i Göteborg

Fredrik Reinfeldt förärade eleverna på Bräckegymnasiets byggprogram i Göteborg med ett besök häromdagen.

Den i och för sig underhållande rubriken i tidningen löd

"Fredrik Reinfeldt fick stryk på skolresan"

Här är några alternativa rubriker som hade varit mer relevanta i nutiden.

"Fredrik Reinfeldt kan inte förklara varför elever ska söka yrkesprogram"

"Fredrik Reinfeldt har aldrig träffat kommunledningen när han är i Göteborg" 

"Fredrik Reinfeldt i Västra Götaland, har inte svarat på regionens inbjudan om studiebesök i industrin"

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den största orättvisan - krönika i Ny tid - Göteborgsområdet

Nedanstående publicerades i dagens (4/2) Ny tid (dock ej på nätet)
Vad är den största orättvisan i Göteborg idag? Är det inte de urholkade socialförsäkringarna? Skillnaden mellan arbetslösa och arbetande? Är det skillnaden mellan barn som lever i överflöd eller fattigdom, relativ eller ej?
För vissa är trängselskatt den största orättvisa av människor skapad.

Tro mig när jag säger att alla dessa har fel.

Vi har pratat om att klassmarkörer som tandhälsa och simkunnighet måste bort. Det finns i Göteborg idag en markör som är så slutgiltig att allt annat bleknar.
Det finns saker som går bortom klass, som är en fråga om människors lika värde.

I Göteborg är den största orättvisan att du kan förvänta dig att ditt liv är upp till nio år längre om du bor på en plats i staden jämfört med en annan. Det är lite skillnad när man ser fram emot pensionen om det är tio år eller nära tjugo du har kvar att leva.

Nu börjar Angereds Närsjukhus att byggas, ett steg, det största på länge, för att öka förutsättningarna för ett långt liv i hela staden. Ändå är den effekten så mycket mindre än vad andra saker kan bidra med. En blandad bebyggelse i hela staden, en skola där allas möjlighet att lyckas är lika stor. En arbetsmarknad som förmår att använda erfarenheter som går utanför mallarna. Det här måste lösas.
Annars är det inte bara ett misslyckande för integrationspolitiken, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Det är ett svek mot allt vi tror på som socialdemokrater och ett svek mot alla Göteborgare.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Posted using BlogPress from my iPad

Vad jag behöver veta om skolan är...

...inte särskilt mycket.

Jag vet att det finns en iver över att mäta, utvärdera och testa barnen, metoderna och resultaten. 

Jag delar inte denna iver.

Som politiker i stadsdelsnämnden med ansvar för skolan behöver jag veta ett fåtal saker.

Jag behöver veta hur barnen i våra skolor mår och vad man gör för att de ska må bra.

Jag behöver veta att man har en plan för att alla ska nå godkända resultat och att planen ger resultat.

I ett skolutskott, som är något som antagligen kommer att införas i Göteborgs stadsdelar till hösten, ska vi som politiker komma närmare verksamheterna i skolan.

Då får vi möjlighet att prata med rektorer och annan personal i skolorna om vad utmaningarna just i deras skola är och försöka bidra med de resurser de behöver för att genomföra just deras idéer. Resurser kan i det här läget vara något helt annat än pengar.

Våra såta vänner i folkpartiet har en annan idé, de verkar mena att en likvärdig skola är en likadan skola för alla. De vill centralisera skolan, i första hand kommunalt men de vill också nationalisera skolan.

Det kommer säkert att ge bättre överblick på de sjunkande resultaten men det kommer inte att hjälpa dem att vända dem.

I Sverige idag är det större och större skillnad på de som är etablerade i tryggheten och de som hamnat utanför på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

En skola som inte tar hänsyn till det faktum att det som bäst förutsäger dina barns möjligheter i skolan är din egen utbildningsnivå är inte en skola för mig.

Det innebär att vi måste jobba hårt och på ett sätt med skolor i socialt pressade miljöer och hårt men annorlunda där de flesta barn har andra förutsättningar.

I min värld är inte det viktigaste hur många floder, bergstoppar, kungar, huvudstäder, grammatiska termer eller ekvationer som man kan. 

Det viktiga är att man får den kognitiva och sociala förmåga som skapar förutsättningar för ett vuxenliv i lärande och utveckling. Handen på hjärtat. Hur mycket av de faktakunskaper du lärde dig i skolan har du kvar idag, hur mycket har du nytta av? Varför är det så noga att mäta dem?

Det som är absolut viktigast för mig i kunskapsväg är läsförståelse, språk och matematisk problemlösning. Att rusta en människa för framtiden hänger lika mycket på hur man lär sig att förhålla sig med respekt och kärlek till andra. Att inte vara rädd för konkurrens utan att utvecklas av samarbete.

Hur vi gör det hänger på hur vuxna och barn fungerar på den enskilda skolan och det är något som vi bättre kan stötta som politiker genom ett lokalt engagemang. För läroplaner och betygskriterier i all ära. Det är varje enskilt barns upplevelser och erfarenheter i sitt klassrum och på sin skola som formar resultaten, oavsett hur styrdokumenten ser ut.

Socialdemokraterna har i sin budget gått ut med pengar att minska klass-storleken  Det ser jag som en väldigt positiv signal för det kan säkert ge resultat, inte minst i de yngre åldrarna. I Björklunds skola krävs stora enheter för att nå effektivitet, det är resultatet av den hårda styrning som nu finns. 

Välj själv - en skola som ser till varje barns bästa eller en skola som är bra på att mäta resultat och på att specialisera lärare.

Bloggat idag:

Utredarna om låglönejobb istället för en skola värd namnet

Ronny Persson om att låglönejobb inte stärker framtida tillväxt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Less is more - förutom kontroller då?

Förutom att nyheten om utredningen kring muthärvan i Göteborg i stort sett försvann i lite mer spekulativa inslag i form av ungdomsupplopp så är jag förvånad över bristen på reflektion över utredarens slutsatser.

Det han kommer fram till tolkar jag det som är att vi behöver mer centralisering och mer standardisering för att undvika mutor.

I det här läget är det, såvitt jag har sett, ingen som säger att mutorna inte borde få den betydelsen för verksamheten eftersom de ändå är ett begränsat problem.

Det man säger och som jag fullt sympatiserar med är att det är en ledningskultursfråga. En fråga om organisationsstruktur och värdegrunder.

En av de egenskaper en kompetent ledare ska ha är förmågan att ta ansvar för sin verksamhet. Om verksamheten har stor frihet skapar det incitament för ledare och medarbetare att utveckla verksamheten. Finns ingen frihet saknas också utvecklingsincitament. Jag är nu orolig för att det positiva med Göteborgsandan kommer att kvävas, samarbetsklimatet, viljan till pragmatiska och effektiva lösningar. Den rädsla att göra fel som konsulten nämner kan väl knappast minskas om möjligheten att göra fel ökar?

Bland de som valt att jobba i privat vård anges ofta medinflytande som en central punkt i vad som är bättre. När vi pratar Göteborg så funderar man allvarligt på att strypa det pga att några har varit korrumperade. Om vi tittar på det stora hela så är det väl ett väldigt litet antal felaktigheter som trots ingående granskning har uppdagats?

Göteborgs Stad har en skattebas som handlar om runt 20 miljarder kronor. Att dessa ska kontrolleras är självklart men att ytterligare centralisera och standardisera kommer att kväva den innovationskraft och det engagemang som finns i stadens verksamheter. Ingen Göteborgsmodell inom hemtjänsten kan i framtiden uppstå. Inga intraprenader kan testas. 

Självklart ska korruption bestraffas när den upptäcks men jag frågar mig om det är värt att bygga en organisationsmodell utifrån att minimera korruptionen om den också minimerar möjligheten att utveckla verksamheten?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se muthärva. Göteborg

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

1800-tals lösning den bästa för medborgarinflytandet?

Under det pågående kulturkalaset har Göteborgarna fått en möjlighet att tala fritt till den som vill lyssna.
Det har nämligen öppnats ett "Tjôthörn" (Speaker's corner). Tanken är att det ska leva kvar efter kulturkalaset.
Jag kan inte annat än att tycka att det är en charmig men ack så omodern lösning på ett bekymmer som borde vara något politiker dagligen brottas med.

Vi får väl hoppas att detta jippo är en början på att på allvar lyssna på medborgarna i Göteborg. Man undrar ju lite lätt om några politiker från Stadshuset kommer att bänka sig för att lyssna under de upp till två år Tjôthörnet ska vara på plats eller kommer tjôtarna att tala inför tomma läktare?
Jag kan tänka mig att man skulle kunna ge medborgarna fler och lite mer moderna möjligheter att säga sin mening och t.ex. spela in deras tankar och visa inför kommunfullmäktige. Man kanske t.o.m. skulle kunna ladda upp sina tankar till kommunens server så att alla Göteborgare kunde ta del av dem. Men TÄNK om någon säger något olämpligt!
Ser för övrigt att första dagens schemalagda talare är tre kvinnor och fem män. Normalfördelning?

Läs Peter Anderssons hyllning till Carina Moberg
Moberg med Löfven i TV:s morgonsoffa
Annika Högberg om hur man gör rätt för sig
Lena Sommestad om att systemskiftet inte är en synvilla
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mysteriet med trängselskattmissnöjet!

Kära läsare!
Den 1 januari 2013 kommer det att införas trängselskatter i Göteborg. Oavsett man gillar det eller ej.
Det finns rätt många som inte gillar det. En del av dem är väldigt högljudda och väldigt arga och många tror nog att de är fler än de är. Vägvalet, det lokala missnöjespartiet mot beslutet om trängselskatternas införande fick ett jättegenomslag i kommunalvalet 2010 och de är fortfarande arga men även om de sitter i kommunfullmäktige representerar de bara sex av hundra göteborgare, inte 85 av hundra som de själva vill göra gällande.

Jag kan förstå att man inte gillar trängselskatten. Det är en skatt som vissa inte kommer att märka medan andra kommer att märka den väldigt tydligt. Ungefär som dagisavgifter fast mycket mer indirekt. Man betalar en del av det man förväntas nyttja.

Det jag inte förstår är att man riktar missnöjet mot två detaljer där den ena inte går att göra något åt och det andra är ett totalt missförstånd.
Det första missnöjet gäller att det inte blev en folkomröstning om trängselskatt. Något som Göran Johansson lovat men som inte hölls. Det fanns helt enkelt inget läge för en folkomröstning när alla partier utom SD var överens. Lovat är ändå lovat och därför kan jag förstå svekdebatten men jag kan inte förstå kravet på en folkomröstning nu. Att driva frågan om folkomröstning för att säga att man inte vill ha något som redan är klubbat, beslutat, lagfört och igångsatt är i mina ögon ineffektiv men populistisk politik.

Det andra missnöjet rör Socialdemokraterna i Göteborg. Att det på något sätt skulle ha varit Socialdemokraterna i Göteborg som fattat beslutet om trängselskatten när det i själva verket är den ytterst moderatledda regeringen som har tvingat fram den genom sitt krav på regional och lokal medfinansiering. Något ingen socialdemokratisk regering ens drömde om då de beslutade om Älvsborgsbro, Tingstadstunnel och E6-utbyggnad.
Missnöjet borde alltså rikta sig mot Stockholm och Reinfeldt, istället fastnar det i Göteborg, på Anneli Hulthén och Socialdemokraterna.

Med det sagt så måste jag också tillägga att jag tycker att Socialdemokraterna i Göteborg inför valet 2010 valde en feg och obegriplig linje. Man ville inte att valet skulle handla om trängselskatt och valde därför inte att ta debatten med Vägvalet. Vilket lämnade banan öppen för Vägvalet att säga vadsomhelst utan mothugg. Vägvalet är inte ett parti som är jätteintresserat av något annat än att deras fråga framstår så enkel och svartvit som möjligt, därför blev det en fråga om trängselskatt eller ej och orättvisa eller ej, inte om en ny älvförbindelse och en Västlänk eller ingetdera.
Vägvalet fick det med svårighet ihopsydda och i detalj genomgångna paketet att verka som något flexibelt, något som gick att fixa och trixa med och framförallt att frågan om trängselskatt ännu inte var avgjord. Vilket den alltså var och är.

Jag tänkte avsluta med att slänga in en liten brandfackla och det kan hända att det är mina fördomar som spökar här men min känsla är att de som idag är förbannade på trängselskatten är i stort sett de samma som åkt runt med dekaler med "Ny älvförbindelse NU!" på. Nu får de får sin älvförbindelse men det kostar en trängselskatt. Take it or leave it men vänd missnöjet dit det hör hemma. Mot Stockholm. Mot Reinfeldt och mot moderaternas regressiva politik.

AiP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

OOOH la la Oppositionens frihet!!!

Visst är det fint att Socialdemokraterna på riksnivå är så sabla ansvarsfulla att inte ens Anders Borg kan slå dem på fingrarna. Lite tråkigt för ett oppositionsparti med ambition att förändra samhället men ändå.

I Göteborg så utnyttjar idag Moderaterna friheten av att vara i opposition och att ha varit det under lång tid. Det är sluggerfest och löftesfrossa om vartannat!

Socialdemokraterna brukar anklagas för att lova allt åt alla. Moderaterna i Göteborg nöjer sig med att lova allt åt alla barnfamiljer (med jobb förutsätter jag - resten är ju uppenbart att Moderaterna skiter i). Dessutom vill man passa på att känga till socialdemokraterna för sitt misslyckande i att hamna högre på en ytterst tveksam kommunranking. Man försöker också få 2 miljoner framstå som en gigantisk satsning i en verksamhet som hanterar ungefär 20 000 miljoner totalt. En satsning som dessutom är riktad direkt till barnen under Barnkulturåret.  

Socialdemokraterna har barnen i fokus, inte deras föräldrar. Socialdemokraterna förstår att alla barn behöver jämlika förutsättningar under de tidiga åren för att lyckas, det har mycket lite med det Moderaterna skriver om att göra.

Tyvärr har de även verkliga poänger i sin kritik. Utbyggnaden av förskolan går för långsamt, bostadsbyggandet är för lågt, framförallt av bostäder unga har råd att bo i (för välbärgade pensionärer finns det gott om nybyggen) och skolresultaten är på vissa håll skrämmande dåligt. 

Min fruktan är att folk faktiskt tror att det blir bättre med ett borgerligt styre. Som tur är finns Stockholm som ett varnande exempel. Låt inte Göteborgarna hamna i samma fälla!

Moderaternas lösning är av den patenterat populistiska men ack så tomma sorten. En och annan garanti. Den sortens lösning där de 90 000 i Jobb och utvecklingsgarantin är ett levande bevis för att strunt är strunt och snus är snus om än i gyllene dosor.

Inte f-n hjälper det en enda elev att klara resultaten att de är garanterade att göra det. Det som krävs är en satsning i kronor, ören och inte minst engagemang för de som riskerar att misslyckas. Den sociala hänsynen i resursfördelningen behöver öka, inte minska som moderaterna vill.

Vi får se om socialdemokraterna kan kontra med en förskolegaranti, en äldrevårdsgaranti och en kollektivtrafiksgaranti. Om politiken ska handla om tomma ord är moderaterna svårslagna. 

När det handlar om långsiktigt hållbara lösningar är jag helt säker på att det nuvarande socialdemokratiska styret har helt rätt fokus. Barnen. Att nu även moderaterna vill hävda detta fokus är av taktiska skäl förståeligt. Risken är att vi kommer att få en mjuktennismatch som pågår fram till valet där barnfamiljernas situation idag hamnar i fokus istället för barnens långsiktiga framtid.

Det moderaterna verkar ha svårast att förstå är att om man minskar resurserna till kommunen så kommer också kommunen att ha svårare att leverera. Detta är vad som idag sker med den moderata finansministerns frysta statsbidrag och den moderatledda regeringens metod att via försämrade socialförsäkringar som hänvisar allt fler till socialbidrag vilka gröper hål i stadens budget. Så här föreslår Moderaterna att vi ska möta kostnadutvecklingen i sitt budgetförslag till kommunfullmäktige:

"Kostnadsutvecklingen måste bromsas successivt de kommande
åren. Vi prioriterar därför effektiviseringar för att skapa
reformutrymme."

Ett annat ord för effektivisering är känt som besparing. Moderaterna föreslår också trots det minskande ekonomiska utrymmet en skattesänkning med 25 öre. Jag försöker få den moderata ekvationen att gå ihop och förstå var alla miljoner ska sparas någonstans. Min enda slutsats blir att det är Göteborgarna som skulle få betala med större utslagning, mer splittring och sämre service. Men de som redan har det bra skulle få ännu mer pengar i plånboken. 

Röda berget om Friskolornas första kris, 

Vi kämpar om många av dagens jobbsökande

Aftonbladet ledare om att Reinfeldts Täby formar Sverige.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?