Efter lite tid i stadsdelsnämnden idag så fylls, som vanligt, huvudet med tankar.
Det känns som om vi har tre lägen i politiken just nu.
- Vi vet precis vad som behöver göras men saknar resurser.
- Vi vet vad som behöver göras men det är någon annan som måste utföra det.
- Vi kan definiera problemet men inte åtgärderna för att komma åt det. Manifesteras oftast med ett principdokument.
Exempel på 1.
Stadsdelen behöver satsa mer på förskola och skola för att höja kvaliteten men det saknas både personal och pengar för att utföra det. Dessutom har vi en skollag som tvingar rektorerna trolla med knäna för att få ihop ämneskompetenserna på de små skolorna.
Exempel på 2.
Vi har rekryteringsproblem i många personalkategorier eftersom det saknas utbildad personal i hela landet, t.ex. förskolelärare och socialsekreterare. Det här kan vi inte lösa själva hur vi än försöker utan det är ett nationellt kompetensförsörjningsproblem som i det närmaste får beskrivas som ett nödläge. Hur vi ska lyckas matcha in kompetent personal i välfärdens yrken är ett mysterium för mig. Regeringen har inte tillsatt en bråkdel av de utbildningsplatser som behövs. Det kommer att pensioneras fler tandsköterskor än det utbildas i Västra Götaland (och antagligen i Sverige) kommande tre år om inget görs.
Exempel på 3.
Göteborg och Västra Götalandsregionen har gjort varsin fantastisk rapport om den ojämlika hälsan. I Göteborgs version finns det förslag till åtgärder. De är dock av typen
"Etablera en social investeringspolicy som syftar till att utjämna skillnader i hälsa och utveckla system för sociala investeringar"Det vill säga inte särskilt konkret utan lite lagom luddigt. Det ger naturligtvis vägar att arbeta vidare men det är en bit till dess att en social investeringspolicy och dess implementeringar är prioriterat i stadens budget.
Självklart finns det saker som händer och sker också och det görs väldigt mycket bra i stadens verksamheter men för att ta de stora stegen i rätt riktning så känns ovanstående punkter helt klart relevanta.
Hur går vi då vidare?
Själv har jag svårt att se en annan väg än att höja intäkterna (och utgifterna) i de offentliga systemen. Helst skulle jag se det ske genom ökade statsbidrag till kommuner och landsting och att fördelningen av välstånd i Sverige förändras genom statliga initiativ (kanske göra något med ränteavdragen). Annars är det helt klart läge att höja skatten i Göteborg för att orka släta ut de pucklar som jämlikhetsarbetet kräver.
Läs gärna den rödgrönrosa debattartikeln om jämlikhet i GP.
fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar