Babysteps eller elefantkliv?

Sitter i demokratins myshörna på kommunfullmäktige i Göteborg. 

Långa diskussioner om våra gemensamma frågor. Hur vi ska göra Göteborg bättre. Hur ska vi kunna välkomna fler? Hur ska vi kunna skapa bra liv för alla barn så att de kan växa upp i frihet och trygghet.

Regeringen presenterade igår sin vårproposition. Ett förslag som faktiskt kommer att innebära minskade ekonomiska skillnader mellan människor, efterlängtat efter många långa år av ökade klyftor, även under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Men det är babysteps. Räcker det verkligen för att träffa rätt i höst och i kommande budgetar under mandatperioden? Jag är orolig för att regeringen trots decemberöverenskommelsen inte kommer att våga ta ytterligare kliv. 

Det är kliv som behövs. Rejäla elefantkliv för att öka jämlikheten. Det är bråttom att minska klyftorna. De sociala spänningarna fortsätter att öka. I Göteborg fortsätter boendesegregationen att öka. 

Varför är det så bråttom?

Jo, det är för barnens skull. Att barn växer upp och kan räkna olika mängd år framför sig beroende på var deras föräldrar bor är orättvisan manifesterad.

Ska vi se till att de som föds idag och imorgon ska ha lika möjligheter måste vi agera nu. Rejält.