Idag var det skolstart - Undrar hur det ska gå för mig? #val2014

Valets mest angelägna fråga har redan ställts.
Det är i Socialdemokraternas valfilm om skolan som den med en rivningskulas tyngd träffar i min maggrop.
- Undrar hur det ska gå för mig?

Idag startade skolan för mina barn-  2:an och 4:an. De är i den ålder där det är lättast att se till att ingen hamnar efter, att alla blir sedda och bekräftade. När lärarna fortfarande tror att alla kan lyckas, på riktigt. I nian är det försent. Det är i de lägre årskurserna vi behöver vara som bäst på att ge rätt förutsättningar till barnen och lärarna.

Att skillnaden mellan skolor med goda resultat och dåliga blir större men att båda kategorierna försämras i en internationell jämförelse är ett tecken på den situation som en ny regering måste ta tag i efter valet.

Nog behöver lärarna arbetsro men framförallt behöver eleverna en skola som kan garantera dem lika goda förutsättningar till att lyckas oavsett var de bor eller vilken skola deras föräldrar väljer. Det kommer kräva att alla goda krafter jobbar tillsammans, i riksdagen och i kommunerna. En svår uppgift väntar men den är nödvändig att klara av.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Pis Aut Björklund

Spikarna i skolmajor Björklunds kista blir allt fler.

Inte nog med att lärarna har givit honom underbetyg.
Inte nog med att eleverna presterar allt sämre.
Inte nog med att lärarna har blivit färre under Björklunds tid vid makten.

Det som har varit en av svenska elevers främsta konkurrensfaktorer är numera ännu ett område där de presterar sämre än tidigare.
Det handlar om PISA-rapporten om kunskaper i  problemlösning. Uppgifter som kräver kreativitet och andra sidor än det rena faktatragglandet. Det handlar om förmågan att tillägna sig kunskap och använda den kreativt.

I mina ögon är det här ett större problem än dålig mattekunskap. Det är dock säkert relaterat.

En sak vi ofta glömmer när det gäller skolan är att det finns många som sliter som djur för att lyckas, både elever och lärare. Elevernas förutsättning att lyckas kan tyvärr lättast mätas med antalet hyllmeter böcker i hemmet.
En sådan utveckling kan endast hindras genom att varje förskola och lågstadieskola har högsta möjliga kvalitet och både verktyg och resurser att möta varje elevs utmaningar.

Det som är mest provocerande med den Björklundska attityden är den totala oviljan att ompröva sin väg. Istället för att ta ett relativt rimligt beslut och avgå. Att säga peace out.

Istället säga att det kommer att ordna sig och detta är resultatet av att de som regerade före Björklund, när de aktuella eleverna gick i tvåan. Det är ett konstigt sätt att vara ödmjuk inför ett uppenbart misslyckande. Det är att abdikera inför sin egen oförmåga.

Jag vet att det går att vända utvecklingen i skolan på några få år. I vissa skolor kan det gå fortare, i andra krävs mer tid. Det viktigaste är att det finns ett svar till de elever som ber om hjälp och möjlighet för läraren att utforma sin undervisningssituation.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags att påminna om grisen- den blir fortfarande inte fetare om man väger den ofta

- Grisen blir inte tjockare för att man väger den fler gånger.

Så sa Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i oktober 2012 som reaktion på Folkpartiets skolpolitiska program.
Annie Lööf twittrade: "De första 6:orna har ju inte ens fått sina betyg än. Invänta & se." SVT

Idag, hela 17 månader senare lägger de borgerliga partiledarna i en gemensam debattartikel ett förslag om betyg från årskurs 4.

Jag har två teorier om förslaget.

1. De har fått spatt. Opinionsläget kräver att något görs. Eftersom de inte vill/kan lägga in tillräckliga resurser utan att höja skatterna och riskera framtida skattesänkningar så föreslår de en billig reform som folk eventuellt spontangillar."Jag hade minsann betyg från åk 1 och det har gått jättebra" alternativt "I Finland har de betyg från årskurs 3 och de har bättre kunskaper än vi."
2. De har fått spatt. De är oroliga för att debatten om skolan börjar närma sig väsentligheterna. En diskussion om jämlikhet, likvärdighet och kompensatoriska uppdrag för förskola och skola vore förödande för alliansens politik som har motsatt effekt.
   Då är det bättre att döda den debatten och fightas med rasande lärarfack, opposition och forskarsamfund om hur tidigt betyg ska delas ut i skolan.

Jag lutar åt punkt 2 men så är jag lite konspirationsteoretiskt lagd.

SvD, SR
Möller, Moberg

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det är allvar nu! Därför lyssnar vi på skolans proffs.

Ikväll gav jag mig utanför de interna mötenas långa rad och träffade tillsammans med en toppad uppsättning (S)-politiker från både nationell och kommunal nivå ungefär fyrtio förtroendevalda från Lärarförbundet i Göteborg.

Själv satte jag mig i gruppen med förskolelärare.
Deras bild är entydig. Vi behöver minska barngrupperna. Vi behöver dessutom se över hur vi löser bemanningen på ett vettigt sätt med utökade öppettider. Det är nödvändigt att se över hur vi löser kringtjänster och hur vi kan stötta upp organisationen för barn med särskilda behov. Då kan förskolelärarna finnas för alla barn.

Det är en fråga om arbetsmiljö.
Det är också en fråga om barnens hälsa och utveckling.
Jag ser att Kommunal lyfter liknande krav för barnskötarna.
Lika rimligt.

I Göteborg har vi satsat på att bygga ut förskolan. Inga barn står längre i kö. För att lyckas minska barngrupperna behövs ytterligare satsningar. För att kunna utlova dem krävs en socialdemokratisk ledning inte bara i staden utan även i landet.

Mikael Damberg

Mikael Damberg presenterade den nationella socialdemokratiska skolpolitiken på mötet. I den är förskolan inte med ännu. Men som Mikael sa - Det var länge sen vi gick till val utan att ha en satsning på förskolan med.
Jag hoppas verkligen att det stämmer den här gången också. För jag vet att Göteborgs stad behöver stödet från en socialdemokratisk regering för att klara utmaningarna inom både skola och förskola efter valet i höst.

Varje ansträngning vi gör för barnen är en vi får igen. Kanske inte omedelbart men i det långa loppet. Ju tidigare vi satsar desto större är belöningen.
Min önskan är att vi erkänner det förhållandet och går in med en supertydlig prioritering på förskolan och lågstadiet. I Göteborg och från riksnivån.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det är i klassrummet barnen lär sig- inte på en statlig myndighet

Att något behöver hända med skolresultaten är uppenbart. Utan att glömma det uppdrag som sällan mäts, att barnen ska bli goda samhällsmedborgare, kreativa och starka individer så skall de mätbara kunskaperna förbättras.
Att så många lämnar grundskola och gymnasium utan grundläggande läsförståelse är en tickande social bomb med svåröverblickbara konsekvenser.
Är då förstatligande svaret? Enligt Björklund - Ja. Enligt mig - Nej!

I Göteborg infördes förra hösten något som kallas utbildningsutskott i varje stadsdelsnämnd. Sedan tidigare finns det ett socialt utskott som hanterar ärenden enligt de styrande lagarna inom det sociala området. Skolutskottens huvudsakliga uppgift är framförallt att följa upp det systematiska kvalitetsarbetet.
Vi har hunnit ha två arbetsmöten i skolutskottet så här långt. Det har givit stor tydlighet i hur vi inom politiken anser att ansvariga chefer och rektorer ska jobba med sin uppföljning. Vi har i skolutskottet tid och möjlighet att följa upp varje skola och bryta ner siffror så att vi pratar om antal individer och orsakssammanhang istället för procent och andelar.

Ett tydligt uppdrag det har gett under dessa två mötena är att lika viktigt som att följa utvecklingen av resultaten på de nationella proven i årskurs 3 är att jobba med de elever som misslyckas där och följa upp hur resultaten blir i nästa nationella prov. Det ger att vi både kan se hur skolan kontinuerligt jobbar med resultatutveckling och hur den följer upp de individer som av olika anledningar inte presterade i årskurs 3.

Tillsammans ger detta ett fokus på lärarnas förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt med varje elev. Vi vet att den administrativa delen av lärarnas yrke blivit allt mer dominerande och ska därför undvika ytterligare pålagor i den biten. Vi tror också att vad lärarna framförallt behöver är lugn och ro för att utföra sin profession, gärna med färre elever i klasserna, inte påtvingas centralistiska pedagogiska metoder eller fler uppföljningsblanketter att fylla i. Skolan är redan idag, via läroplanen, så hårt styrd att många lärare känner sig fångade i den och kan inte använda de metoder de själva vill jobba med.

Mina frågor till er som förespråkar förstatligande och centralisering av skolan:
På vilket sätt kan det ge en bättre uppföljning av kvalitetsarbetet ner på individnivå? På vilket sätt kan det befria lärarna och rektorerna som yrkesgrupper att utföra sina jobb? Hur kan en centraliserad skola bli annat än en byråkratisk koloss där likvärdighet inte har med möjligheter och resultat att göra utan istället metoder och mätning.

Det enda besked jag vill ha från statlig och kommunal nivå är mer resurser till skolan (och övriga förebyggande verksamheter inom SDN) varje krona som investeras i barnen får samhället igen hundrafalt. För att det beskedet ska komma krävs socialdemokratiskt styre i både kommun och riksdag från september 2014.

P.S. För övrigt anser jag att Göteborgs lokalförsörjningspolitik måste reformeras så att SDN får möjlighet att utföra sitt uppdrag.

GP, Tankeverksamheten, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att välja sina strider - eller - Att möta sina väderkvarnar

Jag har en beef med Göteborgs stad.
Det är nog en av de nördigaste och minst opinionsdrivande politiska frågor som finns men en där jag uppfattar att jag har sett ljuset och folket mitt i stan är förblindade av sin

ekonomistyrning.

Det handlar om lokaler. Idag styr Göteborgs stad via sitt Lokalsekretariat med järnhand över alla kommunens gemensamma lokaler i staden oavsett var de ligger och vilken förvaltning som använder dem.

För stadsdelsnämnden där jag sitter innebär det att ett beslut om att bygga en ny skola inte är ett faktiskt beslut utan en önskan till Lokalsekretariatet att prioritera, bedöma och slutligen eventuellt bygga en skola.

Nå, den här väderkvarnen har jag valt att bekämpa. Varför? Det är egentligen enkelt. Om en förvaltning ska betala för de lokaler den använder så måste den kunna besluta om att utveckla dessa lokaler.
Alternativet är i mina ögon att förvaltningen inte betalar för lokaler och hela lokalfrågan centraliseras.

Att vi dessutom har en central förvaltning som nästan uteslutande ägnar sig åt intern fakturering känns fruktansvärt ineffektivt. Vi har fler sådana och det kan nog bli nästa väderkvarn.

Min kamp så långt är att en motion är inskickad från åtminstone två föreningar till Distriktårskongressen i Göteborg och en skrivelse om ett akut ärende som igår antogs av SDN och som skickas till kommunstyrelsen. Det handlar om att vi har två skolor som behöver byggas ut. Omedelbart. Men Lokalsekretariatet vill inte göra på det sätt som stadsdelen har beslutat utan vill tvinga Stadsdelsförvaltningen till dåliga kortsiktiga lösningar.

Om du är Göteborgare, vill bidra till kampen och dra ditt strå till stacken har du min motion tillgänglig här, slit den med hälsan, sista dag att motionera till Göteborgs Partidistrikt är 2 februari 2014, hur det ser ut i andra partier får du ta reda på själv :).

BTW: Jag är nominerad till uppdraget som gruppledare i SDN Askim-Frölunda-Högsbo, tror du att mitt engagemang för den här frågan förstärker eller försvagar mina chanser? Ditt svar säger mycket om din inställning till partiet i Göteborg. Själv hoppas jag naturligtvis att det stärker mina chanser men helt säker är jag inte.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vi kan ju inte bara tänka på de som har det svårt - eller?

(- För ett rättvist urval får alla samma prov, varsågoda att klättra upp i trädet där.)

I dessa dagar med fullt fokus på stängningen av Lundsberg har jag idag fått en rejäl genomgång av hur det står till i skolorna i vår stadsdel. Som tur är riskerar ingen av dem stängning och arbetet för en trygg och lugn skola att arbeta i är högt på listan av kvalitetsförbättrande åtgärder.

Läget i stadsdelens skolor är tack bra för det mesta och ok för en del men tendensen över tid är ändå att det totalt sett blir sämre resultat. Jag tänker faktiskt inte skylla varken Jan Björklund eller kommunaliseringen av skolan för det men en av de faktorer som har gjort den finska skolan framgångsrik är kontinuitet. I Göteborg har vi nyss genomfört stadsdelsreformer som har skakat om i alla organisationer, på alla nivåer. Ett exempel är att rektorer har bytt jobb som säsongsarbetare i Alperna. Det är självklart att det påverkar kvaliteten och det verkar som att det inte bara gäller skolan.

Diskussionen gick fram och tillbaks t.ex. om att det faktiskt är viktigare att alla kommer in på gymnasiet än att de har godkänt i alla ämnen men också att eleverna faktiskt klarar av gymnasiet när de kommer dit.
Någonstans på vägen dök ett av mina röda skynken upp. Det är idén om att vi måste stimulera de som har "lätt för sig" i skolan, att de måste bli utmanade. Det är de som ska bli eliten.

Min invändning är att vi inte alls måste stimulera några A-pluggare. I alla fall inte så länge det finns elever som inte klarar målen. Om en elev som har "lätt för sig" blir lika resurskrävande så är det fullständigt felaktigt.

Jag kan finna två skäl att stimulera elever som har "lätt för sig". Det ena är att de inte ska sluta gå till skolan. Det andra är om deras eventuella brist på stimulans påverkar undervisningen för de elever som har det kämpigare negativt.

Min övertygelse är att det inte är dina studieresultat i grundskolan som avgör om du är ett forskarämne eller inte, det kan på sin höjd vara en indikation.
Alla ska ha möjlighet att söka in på gymnasiet. Det är första prioritet för grundskolan (åtminstone i högstadiet). I andra hand kan man lära ut studieteknik och i tredje hand finns också ett fostrande uppdrag.

Sen ska alla som går ut gymnasiet läsa in högskolebehörighet.

GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad jag behöver veta om skolan är...

...inte särskilt mycket.

Jag vet att det finns en iver över att mäta, utvärdera och testa barnen, metoderna och resultaten. 

Jag delar inte denna iver.

Som politiker i stadsdelsnämnden med ansvar för skolan behöver jag veta ett fåtal saker.

Jag behöver veta hur barnen i våra skolor mår och vad man gör för att de ska må bra.

Jag behöver veta att man har en plan för att alla ska nå godkända resultat och att planen ger resultat.

I ett skolutskott, som är något som antagligen kommer att införas i Göteborgs stadsdelar till hösten, ska vi som politiker komma närmare verksamheterna i skolan.

Då får vi möjlighet att prata med rektorer och annan personal i skolorna om vad utmaningarna just i deras skola är och försöka bidra med de resurser de behöver för att genomföra just deras idéer. Resurser kan i det här läget vara något helt annat än pengar.

Våra såta vänner i folkpartiet har en annan idé, de verkar mena att en likvärdig skola är en likadan skola för alla. De vill centralisera skolan, i första hand kommunalt men de vill också nationalisera skolan.

Det kommer säkert att ge bättre överblick på de sjunkande resultaten men det kommer inte att hjälpa dem att vända dem.

I Sverige idag är det större och större skillnad på de som är etablerade i tryggheten och de som hamnat utanför på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

En skola som inte tar hänsyn till det faktum att det som bäst förutsäger dina barns möjligheter i skolan är din egen utbildningsnivå är inte en skola för mig.

Det innebär att vi måste jobba hårt och på ett sätt med skolor i socialt pressade miljöer och hårt men annorlunda där de flesta barn har andra förutsättningar.

I min värld är inte det viktigaste hur många floder, bergstoppar, kungar, huvudstäder, grammatiska termer eller ekvationer som man kan. 

Det viktiga är att man får den kognitiva och sociala förmåga som skapar förutsättningar för ett vuxenliv i lärande och utveckling. Handen på hjärtat. Hur mycket av de faktakunskaper du lärde dig i skolan har du kvar idag, hur mycket har du nytta av? Varför är det så noga att mäta dem?

Det som är absolut viktigast för mig i kunskapsväg är läsförståelse, språk och matematisk problemlösning. Att rusta en människa för framtiden hänger lika mycket på hur man lär sig att förhålla sig med respekt och kärlek till andra. Att inte vara rädd för konkurrens utan att utvecklas av samarbete.

Hur vi gör det hänger på hur vuxna och barn fungerar på den enskilda skolan och det är något som vi bättre kan stötta som politiker genom ett lokalt engagemang. För läroplaner och betygskriterier i all ära. Det är varje enskilt barns upplevelser och erfarenheter i sitt klassrum och på sin skola som formar resultaten, oavsett hur styrdokumenten ser ut.

Socialdemokraterna har i sin budget gått ut med pengar att minska klass-storleken  Det ser jag som en väldigt positiv signal för det kan säkert ge resultat, inte minst i de yngre åldrarna. I Björklunds skola krävs stora enheter för att nå effektivitet, det är resultatet av den hårda styrning som nu finns. 

Välj själv - en skola som ser till varje barns bästa eller en skola som är bra på att mäta resultat och på att specialisera lärare.

Bloggat idag:

Utredarna om låglönejobb istället för en skola värd namnet

Ronny Persson om att låglönejobb inte stärker framtida tillväxt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Kunskap vs Kreativitet 0-1

Jodå, idag kom ytterligare ett bevis för att svenska barn är lite dumma. Ytterligare en mätning som visar att barn i Sverige är dåliga på matte, inte bara det, de blir sämre och sämre.

Det är ju inget annat än en katastrof. För matematikkunskaperna.
Att läskunskaperna minskar är däremot en varningsklocka att verkligen ta på allvar.

I mina ögon är det ändå alltid det som är svårt att mäta som är viktigast.
Initiativförmåga, självständighet, kreativitet, glädje, fantasi, självkänsla.

I en mätning som publicerades för snart ett år sen placerade sig Sverige som världens mest kreativa land. Att svenskar inte alls är dumma utan tvärtom smarta, på ett annat sätt.
Det är ett värde som jag gillar.

Lyssna nu. Om vi kan fortsätta att bejaka fantasi och kreativitet kan jag nästan lova att även matematikresultaten blir bättre, om förskolan kan få förutsättningar att jobba pedagogiskt och grundskolan har resurser så kommer de goda resultaten att följa med upp i åldrarna.

Att tro att elever kommer att bli bättre på matte genom ytterligare matematikundervisning låter rimligt men att de kommer att bli bättre genom att lära sig andra saker är också rimligt. Förståelse för matematiska principer kanske inte bäst låter sig göras i en lärobok och via katederundervisning.

Det är skolans uppdrag att lära elever läsa och räkna. Att vi som inte har professionella kunskaper eller erfarenhet av undervisning ska lägga oss i hur lärarna gör är lite fånigt.
- Det är lite som när vi sitter på läktaren på fotbollsmatchen. Vi ser ju precis vad spelarna borde göra och det är märkligt hur ofta de misslyckas och vilka som borde bytas ut. Det är lätt att vara expert när man ser från utsidan och in och inte tvingas in i det komplexa system som finns bakom den synliga manifestationen på planen.

Det vi på läktarna kan bidra med är att ställa upp med de resurser skolan begär för att utföra sitt uppdrag. Där är vi inte idag. Vi vill tro att skolan kan skapa prestationer som är i världsklass men de får resurser som är i GAIS-klass. Och då pratar jag absolut inte bara om pengar.

Det vore självklart görbra om svenska barn vore bäst i världen på matte. Givet de resurser som finns att tillgå just nu är det inte realistiskt. Det är klart att vi kan göra reformer i skolan som skapar mer matteundervisning för samma pengar men om det får konsekvenser på kreativitet, läsförståelse, kritiskt tänkande och lust att lära så vet jag inte om det är värt det.

I valet mellan mekanisk kunskap och organisk förståelse och förmåga att lösa problem är jag helt säker på att vi ska satsa på det senare.

Martin Moberg om en timma mer matematik i veckan
Tysta tankar om slaget om kreativiteten

AB, DI, SR, AB, GP, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dessa jävla ungar!

Nog är det väl märkligt att vi vet och förstår så mycket men förmår så lite.
Om vi t.ex. pratar om barn och förskolor som är extra aktuellt i Göteborg i dagarna så har vi begripit en hel del. När jag pratar om vi så är det  här den samlade forskningen tillsammans med statistik och det sunda förnuftet.

Det vi vet är att 1. Barn måste klara grundskolan för att lyckas på gymnasiet. 2. Barn som lyckas på gymnasiet får jobb, de andra får det inte. 3. För att lyckas i grundskolan underlättar det att ha gått på förskola från 1 års ålder (om du inte har föräldrar med god utbildning, då kvittar det).

Vi vet också att förskolan verkar kompensatoriskt dvs att barnens sociala bakgrund blir mindre viktig för deras utveckling.

Därför vore det bra för barnens framtida och jämlika möjligheter om 1. Så många som möjligt går på förskola från 1 års ålder. 2. Förskolan håller hög kvalitet. 3. Grundskolan håller hög kvalitet och fortsätter att verka kompensatoriskt.
Tyvärr har vi inte vetat allt det här särskilt länge och därför agerar vi och med vi menar jag här både föräldrar och samhälle inte särskilt smart.

1. Relativt få barn börjar förskolan före tre års ålder 2. De barn som skulle behöva förskolans kompensatoriska funktion har inte rätt att gå i förskolan i lika stor utsträckning. 3. De största resurserna i skolan kommer barnen till livs ju äldre de är, trots att det vore smartare att göra tvärtom.

Här har kommunen en stor möjlighet att säkra framtida lycka för invånarna genom att investera i barnen. Det görs i Göteborg i stor utsträckning men fortfarande tvekar man för att fullt ut satsa på att utjämna livschanser. Trots att vi vet att mer jämlika samhällen är bättre för alla.

Jag tänker här helt krasst och utifrån ett föräldraperspektiv. Om vi genom tidiga insatser kan minimera antalet stökiga och störande elever i klassrummet så är det bättre för allas prestationer, trivsel och välbefinnande i skolan.

Jag tänker ur ett humanistiskt perspektiv att om fler får större möjligheter att lyckas så kommer de också att underlätta för andra att lyckas. De kommer att  må bättre och bli mer kreativa.

Jag tänker ur ett politiskt perspektiv att satsa stenhårt på barnen är väldigt lätt att stå för. Lättare än att satsa motsvarande på försvar eller motorvägar t.ex.

Men. Jag tänker som stadsdelspolitiker att det blir för dyrt.

Vad jag hoppas på är att vi som vill att åtminstone våra barnbarn ska få en fantastisk skolgång kan arbeta för att skapa möjligheter att fortsätta utveckla förskolan och skolan. Att vi kan se det som en nödvändig investering likväl som att bygga sjukhus, vägar och hus.

Det är en politisk vilja som krävs. Möjligen kan investeringen också kräva politiskt mod. Men det skulle ge så oerhört mycket tillbaks.

Det här resonemanget är inspirerat av det samtal jag hade på Handels s-förening i Göteborg ikväll, föreningen gästades av Anders Nilsson som pratade om boken Jämlikhetsnormen och den storstadsrapport som han presenterade somras.¨

SVT

Roger Jönsson om ett förlorat samhälle?
Dagens Arena om att barngrupperna i förskolan är för stora
Tysta tankar om Overkligheten
Cecilia Dalman Eek om att Sveriges utbildningsnivå sjunker

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Bra grundskola bästa boten mot arbetslöshet!

Idag får jag blanda lite jobb och blogg.
LO Västsverige har nämligen gjort en förnämlig kartläggning av ungas situation i våra västsvenska kommuner.
Finns att läsa här!

Kortfattat är den uppmaning som kan ges till föräldrar och unga. Se till att få hyfsade betyg i grundskolan så kommer resten nog också att gå bra!

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ekvationen som inte går ihop. Eller?

Jag tror att de flesta är överens om att vi i Sverige ska ha en skola i absolut världsklass (som vi hade vid 80-talets början).
Vi kan också vara överens om att lönenivån i kvalificerade yrken brukar vara relativt hög.

Att genomföra ett utbildningsprogram i världsklass borde alltså kräva relativt välbetalda yrkesmänniskor inom utbildningsväsendet. Eller? Det är nämligen här ekvationen skevar ordentligt.
Eftersom skolan, liksom vården, är dominerad av kvinnor är lönerna istället satta utifrån en "kall"-skala. Andra på denna skala är alla möjliga sorters kulturarbetare samt präster. Lönen motsvarar helt enkelt inte utbildningskrav och uppdragets vikt.

Den som utbildar sig till lärare eller sjuksköterska får inte igen den investeringen i tid och eventuella studielån under sin karriär. Att bli barnskötare eller undersköterska ger en högre livslön. Nu finns det förvisso andra värden än pengar här i världen (och det är väl det som ger "kall"-skalan). För att prestera inom sitt yrke är pengar faktiskt ett riktigt dåligt incitament. För att välja en karriär kan jag dock tänka mig att många jämför vilka tusenlappar som kan vänta efter utbildningen.

Hursomhelst så är de låga lärarlönerna ett dubbelt problem. För det första så ger det inte en tillräckligt bred rekryteringsbas till Sveriges viktigaste yrke för det andra så tillåter kommunernas i många fall hårt ansträngda kassor inte några radikala löneökningar för lärare (eller sjuksköterskor osv).
En annan mystifik del av lönebildningen som borde vara väldigt mycket lättare att komma åt är att ju större andel kvinnor det är bland lärarna (läs förskola och grundskola) desto lägre är lönenivåerna. Detta trots att kvaliteten på utbildningen är som allra viktigast i grundskolan och att en bra förskola är en utmärkt bas för vidare inlärning.

Lösningen är ju enkel. SKL måste gå med på en radikal höjning av ingångslönerna för lärare oavsett medlemmarnas protester. Kommunerna måste redan nu värdera förskolelärare lika högt som gymnasielärare.
Kommer vi behöva betala för det? Ja och nej. På kort sikt så är det naturligtvis en satsning som kostar pengar men  på lång sikt är det en satsning som säkrar intäkter. Vad tror du är viktigast?

Sebastians tankar, Åsa Lindestam

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den skeva balansen i samhället ger sämre skola i Göteborg.

Jag är en nykomling inom politiken så ofta för att förstå och jämföra så får jag använda erfarenheter från andra områden. Ett sådant är basketsporten.
Sverige är ett land som sticker ut på ett väldigt negativt sätt. Vi har fattiga klubbar med få anställda tränare. Vilka tränar då dessa avlönade personer?
Nästan alltid eliten. Vilka tränar då de som har störst möjlighet att lära sig, dvs nybörjarna?
Nästan alltid nybörjartränare eller föräldrar.
I ett land som Litauen med stora framgångar inom basketsporten har man mycket erfarna tränare på nybörjarna, för att grunderna ska bli så bra som möjligt.

Ni kanske förstår min övergång till politiken och samhällslivet?
Även här så finns det ont om pengar. Även här prioriterar vi de som redan har kommit en lång bit på väg, se bara på lönetrappan för lärare.
Jag skulle vilja se en förskjutning av prioritering. En långsiktig plan för att höja prioriteringen där den betyder mest. En bra förskola ger kognitiva förutsättningar som kan förvaltas i de första skolåren och dramatiskt öka förutsättningarna att klara högre stadier och därmed gymnasieskolan. Tänkte visa två grafer från LOs rapport om full sysselsättning, för att visa varför detta är så viktigt.

Jag kommer säkert återkomma till dessa igen men vad de visar är att resultatet i grundskolan avgör dina resultat i gymnasiet och därmed hur det går för dig.

Utan gymnasieexamen är du, kort sagt, körd. Det viktigaste för att ta dig dit är en lyckad tid i grundskolan.

Hur kommer det sig då att man i Göteborg låter politikerna med sämst förutsättningar vara ansvariga för grundskolan? Det påminner inte så lite om hur vi gör inom basketsporten. Det händer inte ofta men idag så håller jag med GPs ledarsida som skriver:

"...hur dyrt det blir för såväl Sverige som varje enskild stadsdel när fler unga människor slås ut i brist på rätt stöd.

Utan allmänt bättre skolresultat och fler elever som klarar målen, försämras Sveriges framtidsutsikter."

Jag vill gärna vända på den politiska strategin att målstyra verksamheter (vilket ofta kan vara improduktivt), lägga mer tid och kraft på de lokala verksamheterna, mindre på storslagna planer och helikopterperspektiv.
För mig hade den bästa presenten till Göteborg 2021 varit en grundskola där alla barn är godkända. Då kan vi fira 450 års jubileum 2071 med pompa och ståt!

I förlängningen så är det jag föreslår inget annat än en revolution av det nuvarande politiska systemet. Där det lokala värderas högre än det centrala. Nu ligger ju beslutsmakten på det centrala så det är många väderkvarnar som måste bekämpas innan detta blir verklighet. Till  häst kamrater!

Läs Johan Westerholm om att Socialdemokraterna har fel medlemmar.
Ulrica Brogren om fritidspolitiker, vara eller icke vara
Martin Moberg om att skolan har ett uppdrag att utjämna socioekonomiska skillnader

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ett individuellt kontrakt - rätt håll på en lång väg!

Jag tog idag del av den presskonferens där socialdemokraterna presenterade ett förslag för ungdomskontrakt.
Själva förslaget kan ni läsa här.
För mig är det här rätt väg att gå även om jag tycker att självaste Mr Lövfen är lite onödigt noga med att påpeka kravet om "anställningsbarhet" hos individen. Ett kontrakt förutsätter ju en insats från båda parter.
Invändningen är dock bara på retoriken, inte på förslaget.

Det jag framförallt gillar är att man väljer att ta en liten del av de pengar som idag smetas ut över alla unga som redan har jobb i form av sänkt arbetsgivaravgift. En politik som i första hand leder till bättre marginaler hos arbetsgivaren och i andra hand att den ungdom som redan har ett jobb kanske kan vara lite tryggare. Några fler jobb ger det inte.

Dessa pengar kommer nu att användas för att skapa individuella kontrakt för de unga som inte har gymnasiekompetens, så att de får förutsättningar att plugga färdigt. Det är nära nog är en förutsättning på dagens arbetsmarknad för att få jobb. Den som bara har grundskola har en ytterst begränsad arbetsmarknad.

För att visa den statistiska vikten av att ha en gymnasieutbildning ska jag visa två grafer ur LOs rapport full sysselsättning.
Den första visar hur det går på gymnasiet utifrån resultatet i grundskolan:

Den andra visar utbildningsbakgrunden hos unga som fick ekonomiskt bistånd (socialbidrag) 2007 och 2008.

Totalintrycket av dessa grafer är att det är livsviktigt att klara gymnasiet men också att den bästa förutsättningen att göra det är att lyckas hyfsat bra i grundskolan. Att socialdemokraterna nu vill hjälpa de som inte riktigt klarat dessa båda steg (det är många!) är inte bara bra för de individerna utan en förutsättning för fortsatt utveckling av Sverige.

Nästa steg blir då självklart att på allvar ta tag i grundskolan och då krävs det faktiskt ett rejält lyft från de åtta punkter som Ibrahim Baylan presenterade för ett tag sen. Målen är rätt men verktygen trubbiga. Det behövs ett betydligt större samarbete med både barn och vuxna i skolan och skolfolket i kommunerna för att bättre förstå de förutsättningar som måste förändras för att snabbt förbättra skolans resultat. Jag är inte pedagog själv så jag ska inte ge mig in i de vattnen men en grundförutsättning som måste till är förståelsen och tron på att alla som är i skolan kan och ska klara den.

Martin Moberg, Peter Johansson, Jonas Cronert, Unionen opinion, Alexandra Einerstam, Peter Högberg, Halland(s)bloggen, Roger Jönsson
GP, Arbetet, ETC, SR, AB, BT, DN, SVT, Dagens Arena, DI,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Allt, allt, allt kokar ner till skolan och barnen

Det är bra att det blossar upp en diskussion om de allt sämre socialförsäkringarna och att människor inte kan leva på varken a-kassa eller pension.

Samtidigt tar det fokus från det som är ännu viktigare - hur ska vi göra för att fler ska lyckas i livet? Hur ska vi göra för att öka innovationskraft, minska ungdomsarbetslöshet och social utslagning. Hur ska vi säkra framtiden för våra barn?

Det finns EN sak som är helt central för att vända den negativa utvecklingen - det är att se till att alla barn lämnar högstadiet med godkända betyg och att fler orkar hela vägen genom gymnasiet. Den resan börjar redan i förskolan.

I min värld är den insats som förebygger problem viktigare än den som behandlar problem, för då kommer de problem vi måste behandla helt enkelt bli färre. 
Därför är det för mig det allra viktigaste att utveckla förskolan och  skolan.
Låt oss inte glömma att väldigt många barn klarar skolan utan några problem. Den skola vi har är alltså bra för några. Av någon anledning är det så att skolan verkar vara bäst för dem vars föräldrar har en högskoleutbildning. Enligt mitt sätt att se på saker så är det lite onödigt, de barnen kommer antagligen att klara sig genom vilken typ av skola som helst.


Att vi misslyckas i skolan är helt uppenbart oavsett skäl, oavsett om det är Björklunds eller sossarnas fel. Mitt recept är inte då att fortsätta gräla om det förflutna och försöka göra politik på att man har funnit Lösningen.
I min värld så vet nog de flesta vad som behövs, just där de finns. Ge dem förutsättningar att göra det.
Fråga en förskolelärare, en lågstadielärare eller rektor vad de behöver för att förbättra kvaliteten på det pedagogiska innehållet just hos dem och de kommer att svara dig.
Idag så försöker vi på något sätt jobba oss runt problematiken istället för att gräva där vi står. Vi mäter mer, vi utvärderar, vi pratar men vi gör väldigt lite förändringar i barnens vardag. Det är fortfarande för många barn i förskolegrupper och skolklasser, det är fortfarande för få vuxna som ser barnens enskilda behov. Det  är fortfarande för många barn som mår psykiskt dåligt pga mobbing eller stress.


I ett första steg i Göteborg behöver vi egentligen inte göra något annat än att värdera lokaler annorlunda. Idag blir lokalkostnaderna det som stjälper en liten skola. Antingen det eller någon annan administrativ kostnad som gör att Stadsdelsnämndens utbildningsbudget spricker. Ja, personalen är den överlägset största posten i skolans kostnader men i budgetar utan marginaler blir även lokaler och hyror avgörande. Det är därför extra klädhängare sätts in i var och varannan förskolevestibul runt om i stan.


Hyresfrihet för kommunala lokaler för skola och förskola vore ett första steg. Det är ingen kostnad egentligen eftersom lokalkostnaderna är en internpost i kommunens rundgång.
Jag är säker på att det skulle öppna möjligheter till lokaler som är bättre för barnen, speciellt de små. De vars start är avgörande för hur det ska gå i fortsättningen.


Läs Johan Trouvé om ABC i Gettoskapande, Peter Santesson om Rosengårdsskolan, Utredarna om skolpolitiken, Martin Moberg om nytt fokus för (s), Sourze om barnen som spelmarker i ett globalt skolkasino, Mediesverige.se om journalistik kring teknik i skolan, Cornucopia om vinstintresse i skolan, Utredarna om att ungdomsarbetslösheen inte är LAS fel.

GP, GP, Dagbladet, GP, Dagens Samhälle, SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Du är envis som en gammal get Björklund!

Vi har en utbildningsminister och floskelpartiledare i vårt avlånga land som äger en egenskap som påstås vara god. Han är envis.

Han är så in i bänken envis att han sedan 90-talet har drivit linjen om "ordning och reda" i skolan. Utan någon evidensbaserad forskning i ryggen, utan någon forskning alls i ryggen faktiskt. Det han har är en känsla av rätt och rättfärdighet för sin bild av skolan som är baserad på ett annat samhälle.

När alla möjliga forskare och till och med andra ministrar säger att denna bild inte stämmer och inte fungerar i dagens samhälle så passar Björklund på att mena att det inte är ett problem - Han blir inte sömnlös. 

Alliansfritt Sverige har gjort en minimal sammanställning av Björklunds "små" missar inom utbildningspolitiken.

"Allvarligt talat Björklund. Fler har ofullständiga betyg, både i grundskolan och gymnasiet. Utländska studenter flyr svenska universitet, lärarlegitimationerna administreras av okunniga bemanningsföretag, eleverna överger yrkesprogrammen, lärarjobb riskerar försvinna, föräldrarnas bakgrund har allt större betydelse för elevernas prestationer, SFI-bonusen tycks ha havererat och matematiksatsningen är en nedskärning."

 Nu har det visat sig att den enormt viktiga reformen med betyg i sjätte klass har fått effekten att de som redan klarat sig bra klarar sig bättre medan resten klarar sig sämre, åtminstone enligt betygen i sjunde klass och Lärarnas Nyheter. Om Björklund bemödat sig med att tänka efter så hade han insett att fler kontroller inte gör barnen bättre på skolarbete, det sätter bara större press på prestation, press som dokumenterat försämrar prestation. Forskaren Alli Klapp i Lärarnas Nyheter:

"Förklaringarna kan vara att elevers självuppfattning och därmed motivation för studier påverkas av att få betyg, tror Alli Klapp. Det finns en mängd forskning som visar att yttre bedömningar som betyg kan ha negativa effekter på den inre motivationen.
   Hon säger att pojkar generellt har en högre uppfattning om sin egen förmåga än flickor.
   — Det kan förklara varför pojkar reagerar mer negativt på att få betyg än flickor. Skillnaden mellan förväntan och resultat blir större, slår hårdare och påverkar resultaten i sjuan negativt.

Det som är det sorgliga i detta är att den politiska oppositionen låter detta hända, mot bättre vetande för att man bedömer risken att få flumskolestämpeln större än att barnen inte lär sig tillräckligt och att man ska lägga ännu mer tid på att diskutera driftsformer istället för innehåll i skolan. T.o.m. Björklund verkar ha insett att skolmarknaden inte kan släppas helt fri. Detta är en fråga som mest döljer de verkliga problemen med skolan. Att istället jobba för att placera floskelskolestämpeln på minister Björklund hade varit mer passande. Det är dags nu!

GP, Nyheter 24, VK

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Samhället misslyckas med 14000 barn om året!

Igår lyssnade jag till Mikael Damberg tala om hur en socialdemokratisk skolpolitik fungerar.

Den siffra ni ska minnas från det är att 14 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till nationella program på gymnasiet. Den utslagningen blir inte bättre, snarare tvärtom med en borgerlig regering. Björklund pratar mycket om att skolan ska fungera på olika sätt samtidigt som skolan får allt sämre förutsättningar att klara uppdraget när Anders Borg drar in på pengar till kommunerna och med fortsatt hög arbetslöshet så blir skattebasen inte bättre. Speciellt inte när pengarna går till sänkt krogmoms istället för utbildning.

Oavsett hur många gånger bättre den socialdemokratiska skolpolitiken är så saknar jag ändå något.

Jag saknar en ny idé om hur vi ska se på barnen och hur vi ska låta dem bli medverkande i sin egen vardag och sin egen framtid. 


Nog behövs lärare, skolledare och datorer i skolan. Framförallt är det dock dags att ha en annan syn på hur eleverna ska fungera i organisationen. Det duger inte längre med att betrakta barn som passiva mottagare av kunskap eller att de själva ska forska fram kunskapen. Det finns en modern modell för kunskap, social kompetens, entreprenörsskap och resultat och det är crowdsourcing. Oavsett hur flummig modell detta är så fungerar det, det är väl det viktiga?
För att visa lite hur jag tänker hoppas jag att ni passar på att se denna video från TED talks, jag blev oerhört inspirerad av den människosyn som Bunker Roy beskriver. En syn där allas värde är uppenbart, ojämförligt och absolut. En syn där alla bidrar med det den kan. Nog är han lite omvänt sexistisk men det jag tycker är uppfriskande är att i de kulturer där vi ser kvinnor som förtryckta ser han deras potential.
Mycket nöje.



Peter Högberg med en höstdikt, Göran Johansson om LAS, Gunilla Källenius och Peter Andersson om Carl Bildt och oljan, Lena Sommestad om att kvinnor är förlorare på ytterligare ett område i Alliansens politik. Martin Moberg om den orättfärdiga sjukförsäkringen i samband med arbetsskada.
Gabriel Wikström på SvD Brännpunkt om "rättvisa" enligt FP

Imorgon kommer Håkan Juholt till Göteborg. Det ska jag inte missa.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se