Pis Aut Björklund

Spikarna i skolmajor Björklunds kista blir allt fler.

Inte nog med att lärarna har givit honom underbetyg.
Inte nog med att eleverna presterar allt sämre.
Inte nog med att lärarna har blivit färre under Björklunds tid vid makten.

Det som har varit en av svenska elevers främsta konkurrensfaktorer är numera ännu ett område där de presterar sämre än tidigare.
Det handlar om PISA-rapporten om kunskaper i  problemlösning. Uppgifter som kräver kreativitet och andra sidor än det rena faktatragglandet. Det handlar om förmågan att tillägna sig kunskap och använda den kreativt.

I mina ögon är det här ett större problem än dålig mattekunskap. Det är dock säkert relaterat.

En sak vi ofta glömmer när det gäller skolan är att det finns många som sliter som djur för att lyckas, både elever och lärare. Elevernas förutsättning att lyckas kan tyvärr lättast mätas med antalet hyllmeter böcker i hemmet.
En sådan utveckling kan endast hindras genom att varje förskola och lågstadieskola har högsta möjliga kvalitet och både verktyg och resurser att möta varje elevs utmaningar.

Det som är mest provocerande med den Björklundska attityden är den totala oviljan att ompröva sin väg. Istället för att ta ett relativt rimligt beslut och avgå. Att säga peace out.

Istället säga att det kommer att ordna sig och detta är resultatet av att de som regerade före Björklund, när de aktuella eleverna gick i tvåan. Det är ett konstigt sätt att vara ödmjuk inför ett uppenbart misslyckande. Det är att abdikera inför sin egen oförmåga.

Jag vet att det går att vända utvecklingen i skolan på några få år. I vissa skolor kan det gå fortare, i andra krävs mer tid. Det viktigaste är att det finns ett svar till de elever som ber om hjälp och möjlighet för läraren att utforma sin undervisningssituation.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att tänka fel - om skolan

För några dagar sen presenterades den aktuella PISA undersökningen med, enligt koncensus, nedslående resultat. Roger Jönsson som är betydligt mer kompetent än jag i sakfrågan har bloggat bra om detta. Svaret på hur svenska elever ska lära sig mer i skolan tycks vara - ett nytt betygssystem och fler kunskapskontroller!
Det är som om idrottsmannen skulle bli bättre genom att ersätta träning med tävling och den egna prestationen kan vara hur dålig som helst, det är i jämförelse med andra som den mäts och bedöms.
Helt j-a ointressant om du frågar mig.
Vad som är intressant är att den psykiska belastningen på våra elever ökar - stress bland barn och unga är ett reellt problem. Tror inte det finns något som visar att personer presterar bättre under konstant press än under förutsättningar som bygger på nyfikenhet, egen förmåga och lust.
Den som alltid reaktionära ledarskribenten Malin Lernfeldt på GP gör som vanligt och visar vad jag inte vill ha. Om det är någon plats i samhället där man ska kratta och sopa och anpassa sig till brukarnas möjligheter och viljor är skolan den platsen. Symptomatiskt nog har GP valt att inte publicera artikeln på nätet om hur man på Öjersjö Storgård genom att ändra arbetssätt och lägga upp undervisningen på ett annat sätt har lyckats förbättra  resultaten i matematik.  Eller artikeln om Elena som berättar om hur pressen i skolan bidrog till hennes psykiska sjukdom. Politisering av nätpublicering? En snabb koll på folkhälsoinstitutets kartläggning av elever i åk 6 och 9:s egen upplevelse av sin hälsa visar att elever i socialt utsatta områden har en generellt bättre syn på sin egen hälsa än elever i mer välbärgade områden i Göteborg. Jag tror att prestationskrav är en viktig faktor i detta. Min uppfattning efter att ha jobbat med ungdomar i flera år är inte heller att de upplever att de inte har krav på sig från skolan. Tvärtom är det så att de yttre (och inre) kraven på våra ungdomar ökar hela tiden. Det är inte längre ok att vara ok, man ska vara bäst! Överallt, samtidigt!
Jag anser att vi i Sverige har lyckats med vår skola på ett plan där de flesta andra länder är långt, långt efter. Vi har en skola som utbildar självständiga, modiga och starka barn som blir kreativa, ansvarstagande och engagerade vuxna. Det unika försprånget riskeras i en "kunskapsskola" där kunskap om fakta (som två veckor senare kan vara borta) är det enda målet.
Så det är klart att vi måste tänka om kring skolan. Men vi måste tänka att skolan är en plats där barnen ska må bra, lära sig för livet och där nyfikenhet och lust att lära sig, inte om enskilda fakta, utan om sammanhang måste vara huvudsaken.
Vi som är vuxna har alla vår subjektiva uppfattning om hur skolan fungerade när vi gick där. Det har barnen idag också, skillnaden är att vi vuxna idag borde veta bättre än att tro att ett system av kontrollpunkter och krav är ett bra system.
Svenska barn kan lära sig att skriva, läsa och räkna lika bra som andra länders barn om de får rätt förutsättningar att lära sig, men de ska också lära sig saker som inte är mätbara som självständighet, social kompetens och inte minst kritiskt tänkande.
Att tro att man genom att öka kontrollerna utan att öka resurserna kommer att uppnå bättre kunskaper visar på en människosyn som är förvånansvärt omodern och som borde röstas bort!
Fler bloggar om PISA:
Martin Moberg, Fredrik Jansson, Tysta Tankar, CG Carlsson, Ett hjärta rött, Politik och poesi, You're no different to me, varifrån jag raskt snor följande klipp:



Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!