Spikarna i skolmajor Björklunds kista blir allt fler.
Inte nog med att lärarna har givit honom underbetyg.
Inte nog med att eleverna presterar allt sämre.
Inte nog med att lärarna har blivit färre under Björklunds tid vid makten.
Det som har varit en av svenska elevers främsta konkurrensfaktorer är numera ännu ett område där de presterar sämre än tidigare.
Det handlar om PISA-rapporten om kunskaper i problemlösning. Uppgifter som kräver kreativitet och andra sidor än det rena faktatragglandet. Det handlar om förmågan att tillägna sig kunskap och använda den kreativt.
I mina ögon är det här ett större problem än dålig mattekunskap. Det är dock säkert relaterat.
En sak vi ofta glömmer när det gäller skolan är att det finns många som sliter som djur för att lyckas, både elever och lärare. Elevernas förutsättning att lyckas kan tyvärr lättast mätas med antalet hyllmeter böcker i hemmet.
En sådan utveckling kan endast hindras genom att varje förskola och lågstadieskola har högsta möjliga kvalitet och både verktyg och resurser att möta varje elevs utmaningar.
Det som är mest provocerande med den Björklundska attityden är den totala oviljan att ompröva sin väg. Istället för att ta ett relativt rimligt beslut och avgå. Att säga peace out.
Istället säga att det kommer att ordna sig och detta är resultatet av att de som regerade före Björklund, när de aktuella eleverna gick i tvåan. Det är ett konstigt sätt att vara ödmjuk inför ett uppenbart misslyckande. Det är att abdikera inför sin egen oförmåga.
Jag vet att det går att vända utvecklingen i skolan på några få år. I vissa skolor kan det gå fortare, i andra krävs mer tid. Det viktigaste är att det finns ett svar till de elever som ber om hjälp och möjlighet för läraren att utforma sin undervisningssituation.
Inte nog med att eleverna presterar allt sämre.
Inte nog med att lärarna har blivit färre under Björklunds tid vid makten.
Det som har varit en av svenska elevers främsta konkurrensfaktorer är numera ännu ett område där de presterar sämre än tidigare.
Det handlar om PISA-rapporten om kunskaper i problemlösning. Uppgifter som kräver kreativitet och andra sidor än det rena faktatragglandet. Det handlar om förmågan att tillägna sig kunskap och använda den kreativt.
I mina ögon är det här ett större problem än dålig mattekunskap. Det är dock säkert relaterat.
En sak vi ofta glömmer när det gäller skolan är att det finns många som sliter som djur för att lyckas, både elever och lärare. Elevernas förutsättning att lyckas kan tyvärr lättast mätas med antalet hyllmeter böcker i hemmet.
En sådan utveckling kan endast hindras genom att varje förskola och lågstadieskola har högsta möjliga kvalitet och både verktyg och resurser att möta varje elevs utmaningar.
Det som är mest provocerande med den Björklundska attityden är den totala oviljan att ompröva sin väg. Istället för att ta ett relativt rimligt beslut och avgå. Att säga peace out.
Istället säga att det kommer att ordna sig och detta är resultatet av att de som regerade före Björklund, när de aktuella eleverna gick i tvåan. Det är ett konstigt sätt att vara ödmjuk inför ett uppenbart misslyckande. Det är att abdikera inför sin egen oförmåga.
Jag vet att det går att vända utvecklingen i skolan på några få år. I vissa skolor kan det gå fortare, i andra krävs mer tid. Det viktigaste är att det finns ett svar till de elever som ber om hjälp och möjlighet för läraren att utforma sin undervisningssituation.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar