Ekvationen som inte går ihop. Eller?

Jag tror att de flesta är överens om att vi i Sverige ska ha en skola i absolut världsklass (som vi hade vid 80-talets början).
Vi kan också vara överens om att lönenivån i kvalificerade yrken brukar vara relativt hög.

Att genomföra ett utbildningsprogram i världsklass borde alltså kräva relativt välbetalda yrkesmänniskor inom utbildningsväsendet. Eller? Det är nämligen här ekvationen skevar ordentligt.
Eftersom skolan, liksom vården, är dominerad av kvinnor är lönerna istället satta utifrån en "kall"-skala. Andra på denna skala är alla möjliga sorters kulturarbetare samt präster. Lönen motsvarar helt enkelt inte utbildningskrav och uppdragets vikt.

Den som utbildar sig till lärare eller sjuksköterska får inte igen den investeringen i tid och eventuella studielån under sin karriär. Att bli barnskötare eller undersköterska ger en högre livslön. Nu finns det förvisso andra värden än pengar här i världen (och det är väl det som ger "kall"-skalan). För att prestera inom sitt yrke är pengar faktiskt ett riktigt dåligt incitament. För att välja en karriär kan jag dock tänka mig att många jämför vilka tusenlappar som kan vänta efter utbildningen.

Hursomhelst så är de låga lärarlönerna ett dubbelt problem. För det första så ger det inte en tillräckligt bred rekryteringsbas till Sveriges viktigaste yrke för det andra så tillåter kommunernas i många fall hårt ansträngda kassor inte några radikala löneökningar för lärare (eller sjuksköterskor osv).
En annan mystifik del av lönebildningen som borde vara väldigt mycket lättare att komma åt är att ju större andel kvinnor det är bland lärarna (läs förskola och grundskola) desto lägre är lönenivåerna. Detta trots att kvaliteten på utbildningen är som allra viktigast i grundskolan och att en bra förskola är en utmärkt bas för vidare inlärning.

Lösningen är ju enkel. SKL måste gå med på en radikal höjning av ingångslönerna för lärare oavsett medlemmarnas protester. Kommunerna måste redan nu värdera förskolelärare lika högt som gymnasielärare.
Kommer vi behöva betala för det? Ja och nej. På kort sikt så är det naturligtvis en satsning som kostar pengar men  på lång sikt är det en satsning som säkrar intäkter. Vad tror du är viktigast?

Sebastians tankar, Åsa Lindestam

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur lågt kan vi gå?

Såg igår kväll ett inslag på Aktuellt om en kvinna i Bangladesh som tillverkar kläder till bl.a. den svenska klädjätten H&M och deras konkurrenter.

Hon tjänar 325 kr - per månad.

Även om förhållandena i den fabrik hon arbetar verkade vara ok så kan hon ändå inte försörja sig själv på sin lön. Se inslaget här:

 

"för att klara mat, hyra och skola behöver hon 870 kr i månaden"

Lönen sätts inte av H&M - H&M vill bara ha "- den bästa dealen." Att den bästa dealen innebär att tillverkningen sker i låglöneländer där arbetarna inte har råd med elektricitet eller att köpa kläder till sig själv och sina barn - det är inte viktigt för H&M så länge inte barnen arbetar själva och förhållandena på arbetsplatsen är ok. Det är vad jag kallar CSR det!

I samma veva som Aktuelltreportaget sändes slöt Handels ett nytt avtal som ger de butiksanställda i Sverige 710 kr mer i månaden, eller drygt två Bangladeshiska månadslöner.

Nu vill jag vara extra tydlig med att påpeka att Handelsanställdas löner och anställningsvillkor, åtminstone bland de kvinnodominerade butiksanställda är usla och att de 710 kronorna i väldigt många fall kommer att reduceras av deltidstjänster.

Inte heller i Sverige vill H&M nämligen att de anställda ska tjäna tillräckligt mycket för att kunna försörja sig själva och sin familj. Orimligt menar Svenskt Näringliv. 

Att H&M gjorde en nätt liten vinst på 15 miljarder 2012 ska kanske bara viskas om. Den lilla vinsten som innebär att varje anställd genererar närmare 160 000 kr per person i vinst till företaget. För att de 2600 arbetarna i fabriken i Bangladesh ska få så att de klarar sig skulle det kosta 17 miljoner om året, för 17 miljoner om året skulle H&M betala lön så att arbetarna klarar sig på hundratals motsvarande fabriker, och ändå ha vinstpengar kvar att ta ut.

Nu är inte det här bara klädföretagens fel. Vi som konsumenter har också ett stort ansvar när det gäller vad vi kräver av dem som konkurrerar med priset i första hand. Idag är det så att de som får minska sina förväntningar och möjligheter är de som är längst ner i näringskedjan. Det kanske är de som är lite längre upp som ska sluta dra ifrån istället?

Summan är ändå dubbel. Ska vi i väst kunna fortsätta köpa billiga kläder och företagen ska fortsätta att generera vinster så måste produkterna produceras av människor med väldigt låga löner och säljas av människor med låga löner. 

Under 1900-talet producerade svenska arbetare inom TEKO-industrin svenska kläder. När deras löner blev högre flyttades produktionen ut i Europa, nu är produktionen i Asien, snart kanske den flyttar till Afrika. För att uppnå en bättre balans i det globala arbetslivet så är förutsättningen att löneskillnaderna minskar. Är vi villiga att ta konsekvenserna av det här i väst?

Den gamla hederliga LO-tidningen, numera Arbetet gjorde ett mycket läsvärt reportage på detta ämne för ett par månader sedan.

Arbetet, 

Martin Moberg, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Direktörerna har en ansvarslös fackförening!

Jag har bara en kommentar till den här bilden:
- Direktörerna måste ha en jävligt ansvarslös fackförening!

Bilden kommer härifrån.

Göran Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Hård Metall i LO:s lönekrav

Idag så kom LO:s lönekrav, du kan läsa detaljerna här t.ex.

Det som är uppseendeväckande är inte kravens storlek utan att man inte har kunnat enas i LO:s styrelse om hur fort man ska öka jämställdheten.

IF Metalls ordförande Stefan Löfvén kommenterar:

Vi är inte emot en låglöne- och jämställdhetssatsning, men det är lika viktigt att stå upp för industriarbetarnas löner, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven. 

Det är ett argument som håller ganska långt men det är ändå uppseendeväckande att man inte lyckats nå en kompromiss inom LO:s styrelse utan att GS och IF Metall reserverar sig för beslutet i styrelsen.

Från Kommunals ordförande låter det istället så här:

-Jag är väldigt besviken på att de inte ställer upp. De tycker alltså att det är okej att det tar 90 år att jämna ut löneskillnaderna, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Vad betyder detta nu?

Det betyder förstås att motståndarsidan i Svenskt näringsliv vädrar blod.

Det betyder att det är oenigheten som får rubrikerna framför kravens innehåll.

Det betyder att det finns en osäkerhet på om industrivavtalet kommer att fungera som ett riktmärke för t.ex. Kommunal.

Det betyder också att den sargade svenska fackföreningsrörelsen står skakad av inre oenighet inför en av de största avtalsrörelserna på länge, även om splittringen inte är så särskilt djup vilket dagens gemensamma debattartikel visar.

Sammanlagt så bådar det ändå inte särskilt gott inför höstens och vinterns avtalsförhandlingar.

Bloggat på ämnet: Fredrik Ståhle, Göran Johansson, Martin Moberg, Löntagarbloggen, Peter Andersson, Lars Bäck

LO-tidningen, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

En fråga om människovärde - är lönedumpning den nya svenska modellen?

I sitt tal i Almedalen för snart en vecka sen tog Håkan Juholt upp Hotell och

Restaurangfackets undersökning av 54 arbetsplatser som anmält arbetskraftsinvandring till Migrationsverket.
I 33 fall var felen så omfattande att man kallade till förhandling. Bland dessa ärenden betraktas 26 som lönedumpning. I 22 fall var lönespecifikationer eller anställningsbevis ofullständiga, i 11 fall har felaktig semesterersättning betalats ut, i tre fall felaktigt OB-tillägg och i tre fall felaktigt kostavdrag. I fem fall har arbetstiden inte varit rätt reglerad.

Det är en skam för Sverige att i mer än hundra år kämpa för ett samhälle där alla får det bättre, där invandrad arbetskraft höll hjulen snurrande i den svenska industrin under 60 och 70 talen, till schyssta ekonomiska villkor, till att idag vara ett land där arbetskraft utnyttjas, där lägstalöner ska sänkas och de myndigheter som kontrollerar och utvecklar arbetslivet stängs.

Att svensk media efter Almedalstalet koncentrerar sina ansträngningar på om Juholt sagt exakt rätt ord istället för att gå på arbetsgivarorganisationer och regering om det faktiska sakförhållandet visar bara på den oerhört låga ambition svensk politisk journalistik har.

Mitt intryck från Almedalsveckan är att Socialdemokraterna är redo att återigen vara de breda massornas parti eftersom vi har andra värden framför ögonen än stora skattesänkningar. Skattesänkningar vars enda riktigt tydliga effekt är att skillnaden mellan rik och fattig i Sverige ökar och att de gemensamma resurserna har allt svårare att räcka till. Vi minskar t.o.m. biståndet för att kunna sänka skatten mer. (Mer hos Martin Moberg om detta)

Bloggat: Sebastian Stenholm, Björn Andersson, Peter Högberg

AB, DN

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se