Det är ju smått genialt att faktiskt kommunicera partiets politik via partinamnet.
Det finns nog få som tvivlar på vilka frågor som är viktigast för Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet. Vilken politisk agenda Vänsterpartiet har går någorlunda att ana sig till. (Annat är det med Centerpartiet.)
Det känns ju alltid fräscht att hänga på något nytt också. Hur länge är det ok för nya Moderaterna att vara nya? Politiken har ju inte förnyats på tio år nu. Känns som om väljarna börjar ana att det bara är ett marknadsföringstrick. Ungefär som när en produkt marknadsförs som nyhet när allt man gjort är att byta förpackning.
Socialdemokraterna har ju bestämt sig för att vara Framtidspartiet. Jag gillar det. När jag tänker på vad jag vill jobba med politiskt så är det ju frågor för framtiden. Barn och ungas villkor, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter, utbildning, internationell solidaritet och självklart miljö och klimatfrågor. Allt kan rymmas inom begreppet Framtidspartiet.
Frågan är om vi kan leva upp till det. Frågan är om vi egentligen förmår det. Socialdemokraterna är Sveriges överlägset största parti till antalet medlemmar. Vi är det dock med en ålderspyramid som lämnar lite övrigt att önska. I Europaparlamentsvalet så lyckades Framtidspartiet bli tredje störst - efter Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ - hos förstagångsväljarna.
Om vi ska sätta lite schvung i Framtidspartiet kanske signalvärdet i att sätta två 60+ överst på valsedeln går att diskutera? (Liksom om ordvalet schvung hör framtiden till.)
I Göteborg är vi inte största parti i antalet väljare. Det är vi inte helt ovana vid efter ett par val med moderata framgångar men att just Miljöpartiet är större, oavsett form av val är ett underkännande av vår förmåga att läsa samtiden och fylla Framtidspartiet med innehåll. Därmed inget ont sagt om Miljöpartiet men om man jämför valmuskulatur borde vi vara gött mycket starkare.
Jag har fått lära mig att jag själv har makt att förändra hur mitt parti fungerar, att jag själv har en maktposition. Det innebär att jag själv också har ett ansvar för att Miljöpartiet fick fler röster i EU-valet än vi fick.
Jag har själv ett ansvar i att misslyckas att fylla Framtidspartiet med innehåll. Att vi inte lyckats mobilisera våra väljare i min stadsdel. Att jag inte lyckats bidra med konstruktiva idéer till den politiska ledningen. Mitt ansvar delar jag med alla medlemmar i Socialdemokraterna i Göteborg.
Om bara några månader går vi till val igen. Hur ska jag lyckas ta mitt ansvar och få det valet att handla om framtiden? Inte bara vad vi ska bygga för vägar och hus i framtiden utan framförallt hur vi ska vara mot varandra och andra. Vilka värden som ska gälla. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att lyckas med det.
Även om Miljöpartiet och Feministiskt initiativs framgångar kanske var tillfälliga och det kan bli svårt att upprepa dem i höstens val så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället i akt och växer lite. Att han vågar pumpa upp ballongen ordentligt, nästan till bristningsgränsen och börja prata om framtiden som något vi vill uppleva, något som vi känner tillförsikt inför och något som våra unga också ska ha inflytande över. Jag vill inte höra mer om hur många, vad det kostar och hur många dar det ska ta. Jag vill få en uppfattning om hur det är när vi kommit fram.
Jag hoppas också att det är nog daltat med oss som är 40 nu. Vi har fattat budskapet - vi kommer att ha råd att betala lånen med en s-regering. Vad har vi att lova de som är 30 och yngre mer än en jobbigare morgon?
Fler bloggar om: Politik
