Rumpan först!
Det är en uppmaning som små barn kan få när de ska nedför trappor. Rumpan först är ett sätt för föräldrar att minimera barnets risker när det växer upp.
Varför Socialdemokraterna har valt samma taktik är lite svårt att förstå.
Jag har just läst två texter som på olika sätt har fått mig att förstå att tiden för försiktighet är ute. Det ena är partiets officiella "plattform" Framtidspartiet i svensk politik. Den andra är dagens ledarkrönika i Aftonbladet "Nu tar vi paus från Olof Palme".
Det som slår mig när jag reflekterar plattformen och Franchells ledare mot filmen "Palme", böcker om strukturomvandlingen som började på allvar under 80-talet och politiska biografier och memoarer från tiden är att min bestående känsla är att det politiska modet dog med Palme.
Jag förstår t.ex. inte varför partiet har valt att helt gömma den privata dimensionen i sin plattform. Det finns inget där som tyder på att det vi gör sker för att så många enskilda individer som möjligt ska få ett lättare och lyckligare liv. Familjepolitik saknas helt. Jämställdhetsperspektivet är frånvarande. Vardagspusslet, arbetslivet, folkhälsan är inte med.
Det är de stora strukturernas tid. Svepande formuleringar om fler jobb, bättre utbildning, aktiv arbetsmarknadspolitik. Samhället framstår som en långtradare som styrs från förarhytten. Om strukturerna fungerar kommer det andra också att fungera. Det är svårt för mig att förstå vems engagemang vi söker med denna politiska inställning.
Det är inte heller det samhälle jag ser. Jag ser ett samhälle som består av individer med stora skillnader i förutsättningar, intresse och attityd. Det är de vi möter i vimlet. Som engagerar sig i sin lokala förening, en enskild fråga eller som har fullt upp med vardagens utmaningar.
Jag vill att en socialdemokratisk politik ska vara till för dem. Inte för företagen, myndigheterna och opinionsmätningarna. Om vi vill bli ett parti för framtiden och med en chans att förändra världen så måste vi förstå att analysera vad som väcker människors engagemang.
En sak som är säker - det som imponerar på näringslivet och på ledarskribenter rör inte de flesta människor i ryggen.
(Att det inte står ett ord om arbetsgruppen mot barnfattigdoms radikala förslag på hemsidan, beror det på helgledighet eller är det en medveten strategi?)
Andra som bloggat är
Lena Sommestad om strid för en jämlik välfärdsmodell
Roger Jönsson om den sista dansen?
Martin Moberg om att alliansens snedsegling fortsätter
Fler bloggar om: Politik, Socialdemokraterna
Tack för en tänkvärd blogg.
SvaraRaderaDu har så rätt. Socialdemokratisk politik måste börja i människors liv och vardag.
Det utesluter inte att vi har en politik som handlar om strukturer, om det stora linjernas reformer, om samhällsbyggande.
Men de stora linjernas politik måste ha människors liv och vardag som utgångspunkt. Som S-kvinnor har jag ofta i partidebatten pekat på hur inte bara det privata livet, utan hela den ekonomi som vi kan kalla för reproduktionens ekonomi, tappas bort i en politik där marknaderna ständigt står i centrum.
Det behövs en fortsatt debatt om detta!