Fler och fler exempel kan synas på hur den kontaktrika välfärdslobbyn försöker att flytta fram positionerna inför den socialdemokratiska partikongressen 2013. Idag är det Vidar Andersson, ordförande i AcadeMedia advisory board som i sin egenskap av fd. socialdemokratisk riksdagsledamot försöker påverka. Att han som ordförande i ett organ till ett friskolebolag vars ägare finns på Guernsey försöker påverka debatten är kanske inte så underligt.
Frågan är vad de som inte vill ha vinster i välfärden gör?
Frågan är vad de som inte vill ha vinster i välfärden gör?
Än så länge verkar det vara att låta oss i bloggvärlden gnälla så mycket vi orkar.
LO har ett fortfarande färskt kongressbeslut om att en non-profitprincip ska gälla i välfärden. Frågan är vad man gör för att säkerställa denna princip politiskt?
Nog har Karl-Petter Thorwaldsson öppnat för ett bredare politiskt samarbete än med bara socialdemokraterna men att lämna den socialdemokratiska partikongressen åt sitt öde verkar lite oöverlagt.
Nu är det fortfarande både motionstid och påverkanstid kvar fram till kongressen men vi har inte hört något krav från LO till den socialdemokratiska partistyrelsen om ett non-profit förslag till partikongressen, vi har inte heller sett några genmälen på de nuvarande och fd sossetoppar som springer välfärdsföretagens ärenden. Var är LOs sossetoppar?
Daniel Swedin för ett kort men kärnfullt resonemang på Aftonbladets ledarblogg.
LO har ett fortfarande färskt kongressbeslut om att en non-profitprincip ska gälla i välfärden. Frågan är vad man gör för att säkerställa denna princip politiskt?
Nog har Karl-Petter Thorwaldsson öppnat för ett bredare politiskt samarbete än med bara socialdemokraterna men att lämna den socialdemokratiska partikongressen åt sitt öde verkar lite oöverlagt.
Nu är det fortfarande både motionstid och påverkanstid kvar fram till kongressen men vi har inte hört något krav från LO till den socialdemokratiska partistyrelsen om ett non-profit förslag till partikongressen, vi har inte heller sett några genmälen på de nuvarande och fd sossetoppar som springer välfärdsföretagens ärenden. Var är LOs sossetoppar?
Daniel Swedin för ett kort men kärnfullt resonemang på Aftonbladets ledarblogg.
Tolv procent av svenskarna anser att välfärdsbolagen ska få plocka ut skattepengar som vinst. Två procent av de rödgröna väljarna tycker att vinst ska få plockas ut. Och, håll i hatten, 63 procent av de borgerliga väljarna anser att eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.
Så om nu Socialdemokraterna landar i att man, som LO, ska verka för en non-profitprincip inom välfärden så behöver nog herr Andersson – som också råkar vara ordförande i ett stort utbildningsföretags rådgivande kommitté – inte oroa sig.
Så den uppenbara rädsla som finns bland ledande socialdemokrater att föreslå en större reglering av välfärdens företag är inte bara märklig ur en populistisk synvinkel men också ur en ideologisk och politisk. Det är svårt att kombinera valfrihet med förbud av driftsformer, ja. Det är inte svårt att hävda en reglering av vinst skapad av skattemedel. Det är inte, oavsett vad välfärdslobbyisterna säger, samma sak.
EQT, Carema, Attendo Care och de andra jättarna inom området har uppenbarligen välfyllda plånböcker för diverse påverkan. Om t.ex. LO önskar en annorlunda utveckling av debatten än dem så borde de också börja organisera en motrörelse.
Fler bloggar om: Politik
Bra.Det är dags att det röda laget med rosen tydligt visar en samlad mening i frågan om vinst inom välfärdssektorn.
SvaraRaderaCitatet nedan är från Lena Sommestads artikel i AB.
SvaraRaderaVinster i välfärden, hävdar man, kan inte förbjudas. Min fråga är: varför? Hur kan något som är fullt möjligt i andra länder vara stört omöjligt i Sverige?
Som historiker undrar jag vad s...om har hänt med den svenska demokratin. Socialdemokraternahade en gång kraft att ändra samhällets hela maktbalans. Steg för steg drev partiet igenom stora samhällsreformer, som socialförsäkringar, starka arbetsrättslagar och en gemensam skola.
Men är dessa framgångar nu är på väg att spolieras, då tycks partiet sakna vilja att ta strid.
I ett samhälle som plågas av växande ojämlikhet, där blir vinster i välfärden en av många systemförändringar som har ”kommit för att stanna”. Det finns bara ett enda alternativ, gemensamt för höger och vänster.
Det år svårt att förstå denna defensiva politiska strategi, av två skäl.
För det första är det folkliga stödet for fortsatt privatisering svagt. Enlig SOM-institutet i Göteborg finns det motstånd långt in i borgerliga led. Varför bejakas inte denna opinion? Varför tar många socialdemokrater i stället parti för välfärdsbolagens särintressen?
För det andra är det märkligt att socialdemokrater förordar en politik som slår mot partiets grundläggande värden: solidaritet och jämlika livschanser. Forskning om skolan visar att de familjer som utnyttjar valfriheten bäst är de som har mest resurser. På välfärdsmarknaden gynnas den som har bäst för-måga att välja rätt.
Socialdemokrater har gjort en stor poäng av att bättre insyn och kontroll av skolföretag ska göra det lättare att välja en bra skola. Men är det verkligen de som väljer bäst som ska ha den bästa skolan? Är det inte en social rättighet som tillkommer alla barn?
Att sätta stopp för vinst i välfärden är ett riskfyllt projekt för Socialdemokraterna. Men än mer riskfyllt kan det bli att låta bli.Visa mer
Vidar Andersson har också suttit i Caremas Advisory Board, han kallar sig f.d Socialdemokratisk riksdagsledamot, en bättre benämning är f.d Socialdemokrat.
SvaraRaderaDet är viktigt att förstå att det inte finns så många olika sätt man kan göra vinst på, jag kan komma på tre.
SvaraRadera1. Betala mindre för arbetskraften (färre anställda alt. sämre betalt anställda) och likväl uppnå målen (som förvisso kan tolkas lite hipp som happ och kanske inte granskas så hårt eller medför nämnvärd bestraffning om de negligeras). Här finns det utrymme för positiva förändringar, t.ex. att man slopar en överflödig mellanchef och inför bättre former för personalsamarbete. Men här finns också utrymme för negativa förändringar, t.ex. att personalen går på knäna av överbelastning eller att viktiga värden som inte finns med bland målen går förlorade. Och som sagt ,målen kan tolkas på olika sätt och de kan negligeras utan att det behöver innebär att företaget förlorar på det - även ifall vi skulle bygga upp en massiv kontrollmyndighet.
2. Skära ner på kvaliteten. Bort med allt som målen inte ställer krav på. Och för den delen sådant som målen ställer krav på men som kan tolkas bort eller som man på annat sätt kan komma undan med att skrota. Vinstdrivande aktörer kan vara oerhört kreativa när det kommer till besparingar.
3. Skaffa sig rätt kunder / Undvika fel kunder. Det är lönsammare att driva en skola full med välartade akademikerungar än en där var och varannan elev har problem av något slag. Det är lönsammare att driva en vårdinrättning för friska och välbeställda människor som vill kolla upp småproblem på en kvart än att driva en verksamhet för kroniskt multisjuka eller människor i behov av tolk eller andra extra stödinsatser.
Samtliga av dessa har vi också sett otaliga exempel på. Och detta är ju ofrånkomligen vad vinstdrivande verksamhet leder till då det mig veterligen inte finns några andra sätt att göra vinst på.
Den enda fördelen jag kan se är då att en vinstdrivande verksamhet skulle kunna implementera en bättre organisation som gör att samarbetet fungerar bättre. St. Görans Sjukhus är t.ex. organiserat i arbetslag vilket tycks fungera bra. Men sammantaget måste konstateras att det finns oändligt många fler brister och risker med vinstdriven verksamhet än vad det finns förtjänster.
Istället borde politiker fokusera på att utveckla offentlig, kvalitetsdriven välfärd i enighet med forskning, empiri och goda värderingar. Själv tror jag väldigt mycket på att ge personalen mer inflytande över sitt arbete, hur de vill organisera det osv. De står närmast patienterna/brukarna/eleverna och vet i största allmänhet bättre än chefer, politiker och byråkrater vad som behövs för att verksamheten ska fungera. Dessutom är det principiellt viktigt med demokrati, så mitt förslag är att helt enkelt ge skolanställda rätten att själva välja en rektor, och att ge vårdarbetare rätten att själva välja sin ledning osv. Och samtidigt ha institutioner som förser de offentliga personalkooperativen med den bästa vetenskapliga forskningen som de sedan kan ta ställning till och ev. implementera efter lokala förutsättningar.
För att sammanfatta så ser jag inga fördelar och enbart nackdelar med vinstdriven verksamhet. Däremot ser jag fördelar med ideell verksamhet, som kooperativ där den engagerade personalen ansvarar för verksamhetens utformning och kvalitet. Men detta bör ske inom offentlig sektor med demokratisk insyn och i regelbunden kontakt med forskarvärlden (vars roll är att informera, inte direkt implementera). Det tror jag är vägen till världens bästa välfärd!