Det jag är ute efter är dels Uppdrag Gransknings uppföljning av Fas 3, dels vad man ska göra åt situationen.
Att Arbetsförmedlingens Generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist fortfarande suktar efter en ministerpost är uppenbart. Att hon förtjänar är sparken är det också.
Inte (bara) för att hon ljuger i intervjuer utan för att hon tror att Arbetsförmedlingen har ett varumärke som måste skyddas, att hon tycker att det är viktigare att Arbetsförmedlingen upplevs som ett väl fungerande statligt verk än att det faktiskt är det.
PR-konsulten och medierådgivaren Paul Ronge har i ett par inlägg på sin blogg belyst Bermudez-Svankvist misslyckande. Först själv och idag genom att upplåta plats åt förre AMS-direktören Lars Sjöström
Det Sjöström skriver är värt att notera att han inte är ensam om att tycka. Att tidiga individuella insatser är mer effektiva mot arbetslöshet än sena generella torde vara ganska lätt att förstå. Det övergår dock de som är ansvariga för arbetsmarknadspolitikens förstånd.
Det är inte heller så att det är arbetsförmedlingens resurser som är för knappa, det är deras direktiv som inte tillåter pengar som är avsedda till ett program att användas i andra insatser om man inte lyckats göra slut på dem.
Det Sjöström också gör är att fäster blicken på hela Jobb och Utvecklingsgarantin. Det missvisande namn på de åtgärder som arbetsförmedlingen sätter in när man blivit långtidsarbetslös. Det första steget är coachning - fullständigt meningslöst, det är färre som har coacher som får jobb än som inte har det. Det kan säkert vara stimulerande att ha en coach som ger en lite uppmärksamhet men det har enbart den effekten och inga effekter mot arbetslösheten i stort.
Det andra är praktik och det vore väl jättebra om arbetsförmedlingen hade resurser, vilja och förmåga att dels få praktikplaceringar efter intresse och förmåga, dels följa upp att praktiken är kombinerad med handledning och inte tränger undan något annat jobb.
Av de ca 90 000 personerna i JUG är de 60 000 personerna som befinner sig i de två första faserna sällan uppmärksammade men deras framtid är ofta lika osäker som de dryga 30 000 som redan hamnat i Fas 3.
Att Fas 3 är ett i stort sett värdelöst program torde väl vara fastslaget vid det här laget. Det stora problemet är dock inte åtgärden i sig utan att det finns så många långtidsarbetslösa och framförallt många äldre långtidsarbetslösa. De arbetslösas värdelösa villkor är också något vi måste notera om Fas 3.
Fas 3 har två effekter som båda är värdelösa samt en tredje man sällan tänker på. De två dåliga effekterna är att åtgärden antingen är meningslös eller, som i nära vartannat fall, tränger undan riktiga jobb.
Den tredje är att arbetsförmedlingen istället för att göra något meningsfullt ägnar energi åt att placera personer i Fas 3 och att fackföreningar ägnar energi åt att granska placeringarna. På mitt jobb brukar vi kalla Fas 3 för arbetsmarknadspolitikens gökunge.
Det som behövs är ett rejält regelverk kring vem som kan vara anordnare och hur många personer som kan få en anvisning per antal anställda. Det behövs ett rejält regelverk kring vilken typ av arbete som kan få utföras och hur man går vidare från anvisning till anställning. Två år på en arbetsplats är också orimligt lång tid. Ett år måste räcka för att visa att en person är värd en anställning eller ej? Att de som är i Fas 3 numera får utbilda sig är ett framsteg men antalet som faktiskt gör det är helt obetydligt.
Framförallt behöver Arbetsförmedlingen en ny ledning som kan stå upp emot regeringen och säga att deras politik inte fungerar för de som är arbetslösa mer än sex månader. Att tidiga insatser och utökad arbetsmarknadsutbildning är nödvändigt. Att regeringen borde använda den erfarenhet som finns inom verket och som kan avgöra individuella handlingsplaner dag 1 är en sak. Att förbättra människors förmåga att ta de jobb som finns är en annan, den tredje är att arbetsgivarna får resurser för att utveckla individer som de anställer, inte via generella bidrag.
Resurser finns, arbetsförmedlingen betalar tillbaks miljarder, a-kassan går plus, den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga kostar multum. Så frågan är hur de pengar som finns utnyttjas.
För över ett år sedan rekommenderade riksdagen regeringen att sluta anvisa personer till Fas 3. Den rekommendationen viftas bort med att förändringar har skett, tyvärr är dessa förändringar kosmetiska och förstärker endast undanträngningseffekten av Fas 3.
Röda Berget
SR, Folkbladet, NSD , Arbetet
Fler bloggar om: Politik
Bermudez- Svankvist är värsta sortens chef. Ambitiös och inkompetent. I en ohelig allians. Men hon är mycket värdefull för regeringen. En handplockad nickedocka som tror att kompetens sitter i att ljuga på bästa sändningstid.
SvaraRaderaDet mesta är sagt. Du formulerar det bra och ingen skugga ska falla på de tappra förmedlare som enbart måste hålla sig till regelverket.
All arbetslöshet motas i grind genom att få aktiva insatser så snart som möjligt. En av de mest klassiska sanningarna är att ju längre tid du är borta från arbetsmarknaden , ju svårare är det att ta sig tillbaka.
Det finns pengar inom förmedlingsverksamheten. Tro inte ngt annat. Men det är öronmärkta pengar som används olika effektivt. Problemet idag är inte de första 3 månadernas arbetslöshet. Det är sedan. Mycket skulle vara vunnit om alla arbetsökande fick en aktivitet. Om det är jobbcoachande eller ej, det låter jag vara osagt. Men förvaring oavsett om vi kallar det Fas 3 eller ALU som det hette på 90-talet är det mest inhmana av de verktyg som Af förfogar över.
Det blir inte lätt att rädda den här sjunkande skutan. Men jag har en känsla utav att kasta kaptenen överbord är sannolikt en bra början.