Ytterligare en påminnelse om politiseringen av staten

I somras tände jag till på Arbetsförmedlingens Generaldirektör Bermudez-Svankvist vilja att istället för att erkänna problem istället vilja skydda Arbetsförmedlingens "varumärke" och regeringen som tillsatt henne.

Nu kommer uppgifter på att man ytterligare har missat sin roll och börjat jobba med opinionsbildning. Inte själva då utan via en PR-byrå eftersom Arbetsförmedlingens 55 personer starka kommunikationsavdelning tydligen inte håller måttet.
33 miljoner kostade det kalaset. Eller om man så vill ungefär 60 st handläggare.

Om ni klagar på slöseri och festande tycker jag att det är klart värt att tänka på att det är den här typen av slöseri som kostar de verkliga pengarna.
Det och att skeppa miljarder till skatteparadis via Carema och liknande företag, sänkt krogmoms, etc. etc.

Alliansfritt Sverige, x 2

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Arbetsförmedlingens misslyckande är regeringens fel!

Ylva Johansson, i mina ögon sommarens lysande socialdemokratiska stjärna, skriver idag (9 aug) ett debattinlägg i SvD som på pricken pekar ut misslyckandet med den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik.

"Det är inte längre arbetsförmedlarna som i möte med den arbetssökande avgör vilka insatser som är lämpliga – det är detaljerat reglerat vem som kan få vilken åtgärd och efter hur lång tid i arbetslöshet. Dessutom har regeringen satt i system att arbetslösa ska vänta på åtgärder. I stället för att ge hjälp från första dagen blir många åtgärder tillgängliga först efter lång tid. Allt mer av arbetsförmedlarnas tid går åt till att kontrollera de arbetssökande. Åtgärderna är mer utformade för att sätta press på de arbetssökande än för att rusta dem för att kunna ta de lediga jobb som finns. Arbetsförmedlingens egen utvärdering visar att hälften av de långtidsarbetslösa lämnas helt utan insatser. Antalet anvisningar till jobb är ”ytterst få”."

Det är självklart så att ju tidigare insats en arbetslös får desto större är möjligheten att snabbt få ett jobb igen, ju mer anpassad insatsen är efter individens behov, desto större är chansen att det blir ett bra jobb. I kombination med en restaurerad a-kassa skulle Arbetsförmedlingen kunna vara en viktig aktör vid omställning. Idag är inskrivningen mest ett tvång för att få a-kassa. Av alla anställningar i Sverige har arbetsförmedlingen varit inblandade i ca 12 % (2009).

Att regeringen tack vare sina rigida direktiv dessutom plockar tillbaks miljarder från Arbetsförmedlingen till statskassan är ytterligare en uppseendeväckande detalj.

Jag är helt övertygad om att regeringen inom kort kommer att föreslå en privatisering av arbetsförmedlingen (för att öka effektiviteten) och att man därmed ytterligare backar bort från möjligheten att faktiskt underlätta för människor att få ett nytt jobb. Det ska vara individens ansvar att vara "anställningsbar" antingen via utbildning eller låg lön. Att staten skulle tjäna på att färre människor är arbetslösa verkar inte vara något som påverkar detta starkt ideologiska tankemönster.

En reform av arbetsförmedlingens arbete och deras syn på sitt uppdrag är av största vikt, inte minst för de alltfler långtidsarbetslösa som nu lämnas i sticket i den ironiskt betitlade "jobb och utvecklingsgarantin" där det enda du är garanterad är usla villkor.

Göran Johansson,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det stora lJUGandet fortsätter

Jo, jag är några dagar sent på det men det är ju semester.
Det jag är ute efter är dels Uppdrag Gransknings uppföljning av Fas 3, dels vad man ska göra åt situationen.

Att Arbetsförmedlingens Generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist fortfarande suktar efter en ministerpost är uppenbart. Att hon förtjänar är sparken är det också.
Inte (bara) för att hon ljuger i intervjuer utan för att hon tror att Arbetsförmedlingen har ett varumärke som måste skyddas, att hon tycker att det är viktigare att Arbetsförmedlingen upplevs som ett väl fungerande statligt verk än att det faktiskt är det.

PR-konsulten och medierådgivaren Paul Ronge har i ett par inlägg på sin blogg belyst Bermudez-Svankvist misslyckande. Först själv och idag genom att upplåta plats åt förre AMS-direktören Lars Sjöström

Det Sjöström skriver är värt att notera att han inte är ensam om att tycka. Att tidiga individuella insatser är mer effektiva mot arbetslöshet än sena generella torde vara ganska lätt att förstå. Det övergår dock de som är ansvariga för arbetsmarknadspolitikens förstånd.

Det är inte heller så att det är arbetsförmedlingens resurser som är för knappa, det är deras direktiv som inte tillåter pengar som är avsedda till ett program att användas i andra insatser om man inte lyckats göra slut på dem.

Det Sjöström också gör är att fäster blicken på hela Jobb och Utvecklingsgarantin. Det missvisande namn på de åtgärder som arbetsförmedlingen sätter in när man blivit långtidsarbetslös. Det första steget är coachning - fullständigt meningslöst, det är färre som har coacher som får jobb än som inte har det. Det kan säkert vara stimulerande att ha en coach som ger en lite uppmärksamhet men det har enbart den effekten och inga effekter mot arbetslösheten i stort.

Det andra är praktik och det vore väl jättebra om arbetsförmedlingen hade resurser, vilja och förmåga att dels få praktikplaceringar efter intresse och förmåga, dels följa upp att praktiken är kombinerad med handledning och inte tränger undan något annat jobb.
Av de ca 90 000 personerna i JUG är de 60 000 personerna som befinner sig i de två första faserna sällan uppmärksammade men deras framtid är ofta lika osäker som de dryga 30 000 som redan hamnat i Fas 3.

Att Fas 3 är ett i stort sett värdelöst program torde väl vara fastslaget vid det här laget. Det stora problemet är dock inte åtgärden i sig utan att det finns så många långtidsarbetslösa och framförallt många äldre långtidsarbetslösa. De arbetslösas värdelösa villkor är också något vi måste notera om Fas 3.
Fas 3 har två effekter som båda är värdelösa samt en tredje man sällan tänker på. De två dåliga effekterna är att åtgärden antingen är meningslös eller, som i nära vartannat fall, tränger undan riktiga jobb.
Den tredje är att arbetsförmedlingen istället för att göra något meningsfullt ägnar energi åt att placera personer i Fas 3 och att fackföreningar ägnar energi åt att granska placeringarna. På mitt jobb brukar vi kalla Fas 3 för arbetsmarknadspolitikens gökunge.

Det som behövs är ett rejält regelverk kring vem som kan vara anordnare och hur många personer som kan få en anvisning per antal anställda. Det behövs ett rejält regelverk kring vilken typ av arbete som kan få utföras och hur man går vidare från anvisning till anställning. Två år på en arbetsplats är också orimligt lång tid. Ett år måste räcka för att visa att en person är värd en anställning eller ej? Att de som är i Fas 3 numera får utbilda sig är ett framsteg men antalet som faktiskt gör det är helt obetydligt.

Framförallt behöver Arbetsförmedlingen en ny ledning som kan stå upp emot regeringen och säga att deras politik inte fungerar för de som är arbetslösa mer än sex månader. Att tidiga insatser och utökad arbetsmarknadsutbildning är nödvändigt. Att regeringen borde använda den erfarenhet som finns inom verket och som kan  avgöra individuella handlingsplaner dag 1 är en sak. Att förbättra människors förmåga att ta de jobb som finns är en annan, den tredje är att arbetsgivarna får resurser för att utveckla individer som de anställer, inte via generella bidrag.

Resurser finns, arbetsförmedlingen betalar tillbaks miljarder, a-kassan går plus, den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga kostar multum. Så frågan är hur de pengar som finns utnyttjas.

För över ett år sedan rekommenderade riksdagen regeringen att sluta anvisa personer till Fas 3. Den rekommendationen viftas bort med att förändringar har skett, tyvärr är dessa förändringar kosmetiska och förstärker endast undanträngningseffekten av Fas 3.

Röda Berget
SR, Folkbladet, NSD , Arbetet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Herregud vad dåliga de är!

Jag har börjat skriva på ett inlägg flera gånger denna veckan.
Rubriker ni missat är:

• Passiviteten är taktik från regeringen?
• Regeringen har otur med verkligheten?

Ni har också sluppit en kritisk analys av socialdemokratisk kommunikation på DN Debatt.

Men nu blir det bloggat av och jag får tacka Hillevi Engström som skickar mig över ilskevallen in i print-mode.

Anledningen är en debattartikel som publicerades i GP i morse.
Där säger hon att regeringen har klarat arbetslösheten bra och att det är därför Arbetsförmedlingen har lämnat tillbaks nära 18 miljarder kr.
I nära nog samma andetag skryter moderata riksdagsledmöter med att regeringen minsann satsat 1,2 miljarder extra på arbetsförmedlingen

På DN Debatt 20 september skriver Arbetsmarknadsministern, tillsammans med Finansministern och Statsministern att

Arbetsförmedlingen förstärks med totalt 1,2 miljarder kronor 2012. Vi vill se förstärkt stöd och förmedling till dem som drabbats av eller riskerar långtidsarbetslöshet.

Denna förstärkning behövdes alltså egentligen inte eftersom Arbetsförmedlingen betalat tillbaks en massa pengar.

Samtidigt är det bara 3 av 10 som får ersättning från A-kassan, det är över 30 000 i fas 3 och långtidsarbetslösheten, även bland unga stiger snabbt. Det finns alltså för Arbetsförmedlingen att jobba med, om de bara fått använda sina tilldelade resurser fritt.

Istället agerar regeringen som en dålig chef och lägger sig i så mycket att bara precis det de säger blir gjort, arbetsförmedlingens möjligheter till lokala varianter och det som verkligen behövs, rejäla (reella) åtgärder på individnivå får stå tillbaka för stuprörsliknande program och ineffektiva åtgärder som coachning och inte minst meningslösheten i fas 3.

Dessutom försöker Engström lägga delar av ansvaret för långtidsarbetslöheten på företagen. Nog stämmer det att vägen in för den som inte kan vara 100% 100% av tiden antagligen blivit svårare men då har väl ändå regeringen ansvar att stimulera företagen till att anställa denna typ av personer, istället för att skyffla över ansvaret på dem.

Den totala bilden av Engström och hennes gäng i regeringen börjar framträda allt tydligare. Det finns bara en sak som regeringen gör väldigt bra; snackar.
Allt annat är mer eller mindre dåligt, arbetsmarknadspolitiken, infrastrukturpolitiken, försvarspolitiken, bostadspolitiken, socialförsäkringarna, kulturpolitiken, regionalpolitiken osv.

Regeringens plan verkar nu vara en väldigt konstig sådan - de ställer frågan vad Socialdemokraterna ska göra 2014!
Det är nu åtgärder behövs för att stoppa dräneringen av kommunernas ekonomi, att skapa möjligheter för unga att få fastare grepp på arbetsmarknaden, att förbättra villkoren för de arbetslösa i allmänhet, att stimulera företagande och innovationer och möta lågkonjunktur med stimulans istället för passivitet.
Anders Borgs teori om att bromsa i uppförsbacke och gasa i nedförsbacke håller på att förändra vår offentliga ekonomi på ett drastiskt sätt.

Den konspiratoriska delen av mig tror att detta är medvetet. När Socialdemokraterna får chansen igen så är förutsättningarna att driva en traditionellt socialdemokratisk politik så dåliga att ett misslyckande är givet. Så illa tror jag ändå inte att det är utan jag tror att regeringens passivitet är resultatet av att de tror att det är rätt väg att skapa det Sverige de vill ha. Problemet är att det inte är ett Sverige som majoriteten av svenskarna ställer upp på och därför blir taktiken att säga en sak och sen inte göra något så uppenbar.

Arbetet, Arbetet
Utredarna, Annika Högberg, Martin Moberg, Annarkia

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?