Ylva Johansson, i mina ögon sommarens lysande socialdemokratiska stjärna, skriver idag (9 aug) ett debattinlägg i SvD som på pricken pekar ut misslyckandet med den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik.
Att regeringen tack vare sina rigida direktiv dessutom plockar tillbaks miljarder från Arbetsförmedlingen till statskassan är ytterligare en uppseendeväckande detalj.
Jag är helt övertygad om att regeringen inom kort kommer att föreslå en privatisering av arbetsförmedlingen (för att öka effektiviteten) och att man därmed ytterligare backar bort från möjligheten att faktiskt underlätta för människor att få ett nytt jobb. Det ska vara individens ansvar att vara "anställningsbar" antingen via utbildning eller låg lön. Att staten skulle tjäna på att färre människor är arbetslösa verkar inte vara något som påverkar detta starkt ideologiska tankemönster.
En reform av arbetsförmedlingens arbete och deras syn på sitt uppdrag är av största vikt, inte minst för de alltfler långtidsarbetslösa som nu lämnas i sticket i den ironiskt betitlade "jobb och utvecklingsgarantin" där det enda du är garanterad är usla villkor.
"Det är inte längre arbetsförmedlarna som i möte med den arbetssökande avgör vilka insatser som är lämpliga – det är detaljerat reglerat vem som kan få vilken åtgärd och efter hur lång tid i arbetslöshet. Dessutom har regeringen satt i system att arbetslösa ska vänta på åtgärder. I stället för att ge hjälp från första dagen blir många åtgärder tillgängliga först efter lång tid. Allt mer av arbetsförmedlarnas tid går åt till att kontrollera de arbetssökande. Åtgärderna är mer utformade för att sätta press på de arbetssökande än för att rusta dem för att kunna ta de lediga jobb som finns. Arbetsförmedlingens egen utvärdering visar att hälften av de långtidsarbetslösa lämnas helt utan insatser. Antalet anvisningar till jobb är ”ytterst få”."Det är självklart så att ju tidigare insats en arbetslös får desto större är möjligheten att snabbt få ett jobb igen, ju mer anpassad insatsen är efter individens behov, desto större är chansen att det blir ett bra jobb. I kombination med en restaurerad a-kassa skulle Arbetsförmedlingen kunna vara en viktig aktör vid omställning. Idag är inskrivningen mest ett tvång för att få a-kassa. Av alla anställningar i Sverige har arbetsförmedlingen varit inblandade i ca 12 % (2009).
Att regeringen tack vare sina rigida direktiv dessutom plockar tillbaks miljarder från Arbetsförmedlingen till statskassan är ytterligare en uppseendeväckande detalj.
Jag är helt övertygad om att regeringen inom kort kommer att föreslå en privatisering av arbetsförmedlingen (för att öka effektiviteten) och att man därmed ytterligare backar bort från möjligheten att faktiskt underlätta för människor att få ett nytt jobb. Det ska vara individens ansvar att vara "anställningsbar" antingen via utbildning eller låg lön. Att staten skulle tjäna på att färre människor är arbetslösa verkar inte vara något som påverkar detta starkt ideologiska tankemönster.
En reform av arbetsförmedlingens arbete och deras syn på sitt uppdrag är av största vikt, inte minst för de alltfler långtidsarbetslösa som nu lämnas i sticket i den ironiskt betitlade "jobb och utvecklingsgarantin" där det enda du är garanterad är usla villkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar