Arbetarrörelse utan framtid?

Som en fjunig junior i det socialdemokratiska partiet men redan en medelålders man i världen utanför så försöker jag förstå arbetarrörelsen på de sätt som står till buds. Jag lyssnar, läser och iakttar.

Det är på många sätt en berättelse om personer som väljer att tillbringa stora delar av sina vuxna liv som en kugge i ett organisatoriskt maskineri.
Det är också en berättelse om att bida sin tid, hålla ihop och inte minst att hålla med. Hålla med rätt personer i rätt frågor. Inte sticka ut.

Jag är helt övertygad om att den ideologi som ligger till grund för socialdemokratin är klok. Jag är lika övertygad om att den ledarkult som finns inom arbetarrörelsen är farlig.
Kulten består i att det bara finns en sanning, en uppsättning svar som duger och att det bara är ett fåtal personer som garanterat vet vilka denna sanning och dessa svar är.

Min övertygelse blev igår stärkt när jag läste Olle Sahlströms "Don Emilios badkar". Sahlström beskriver det som en (omedveten) vilja inom arbetarrörelsen att efterlikna näringslivets ledarskap. Att istället för att underordna sig för en arbetsgivare gör man det för en styrelse i fackklubben eller i arbetarekommunen. Exemplen är många på när människor som tagit egna initiativ blivit kvästa, förda åt sidan och tillrättavisade. Det som inte går att kontrollera är av ondo, oavsett hur välvilligt det är.

Som ni förstår är detta en kultur som jag har svårt att fördra. Jag är helt övertygad om att de bästa idéerna är de som kläcks på ett helt annat håll än i styrelserummet och att styrelsernas uppgift är att försöka identifiera och exploatera de goda idéer som kommer nedifrån.

Ett annat bevis på min tes är den ovilja att ta konsekvensen av ett misslyckande som finns. På distriktskonferenserna runt om i Sverige efter det detroniserande valnederlaget 2010, tog då styrelserna konsekvenserna av att misslyckats med sin viktigaste uppgift och avgick?
Nejdå, på de platser jag känner till så konstaterades det glatt att vi gjort en organisatoriskt bra valrörelse men att budskapet varit otydligt. Därför var skulden för misslyckandet de centrala valstrategernas, inte de lokala organisationerna.

Det handlar förstås om makt. Makt över positioner, personer och pengar. Istället för att reflektera över framtiden så ser man i backspegeln och gärna med ett rosa skimmer.
Dessa maktspelare lever överallt inom arbetarrörelsen och bygger på många år av nätverksbyggande, inrättande i ledet och att hålla god min i elakt spel. De som lyckas har tagit rätt rygg att följa.

Självklart är dessa maktspelare också idealister som vill socialdemokratins bästa men den kultur av oemotsagt upphöjande av auktoriteter är väldigt onyttig för en folkrörelse som borde bygga på upphöjandet av gräsrötternas mångfald.

Ni märker förstås att jag också fegar ur, undviker att nämna namn, peka ut och svartmåla personer. Tyvärr tror jag inte att det hade hjälpt att flytta på ett fåtal personer. Det jag tror behövs är ett helt annat ledarskap inom partiet där vi vänder på kuttingen, där styrelser på fullt allvar ställs till ansvar för verksamheten och där de spretiga initiativen används istället för att kväsas. Det handlar om ett ledarskap som bygger på att man inte nått sin position utifrån överlägsenhet, lojalitet, makt eller pengahunger utan en vilja att vara en god ledare i arbetarrörelsens tjänst.

Idag talar Stefan Löfven, han gör det som en ledare för Sveriges största parti med en god del av folkets sympatier i rösten. Han gör det också för ett parti bestående av en åldrande kader med människor som vet sin plats, väntar på sin tur och inte skulle drömma om att utmana ledarskapets auktoritet. Om socialdemokraterna på lång sikt ska kunna vinna framgång är det minst lika viktigt att de strukturerna ändrar sig som att vinna nästa val.

Jag är en fjunig junior i arbetarrörelsen men stor nog på jorden. Nog förstår jag vikten av att visa en enad front men om jag fick välja mellan en armé av fotsoldater utan ledare men med ett gemensamt mål eller en välutrustad skara riddare styrda med järnhand är valet inte svårt.
Läs gärna
Moberg, P Andersson, P Johansson, Granstedt, P Högberg som alla skriver om Löfvens tal.
Fler bloggar på Netroots.

AB, GP, TV4, SVT, GP, DN, AB, SR, SySv, GP,
- Posted using BlogPress from my iPad