Ideologiskt motiverad politik - det är väl det vi vill ha!

När någon i dagens politiska debatt kallar något för ideologiskt motiverat så menar man i nio fall av tio att något är sämre än det skulle vara med en ideologiskt ofärgad lösning, och dessutom tror man att man har en sådan.

Det är också detta fenomen som ligger bakom den "teknokratiska" regeringen i Italien. Jag har förvisso själv använt begreppet på ovanstående sätt men har nu kommit till insikten att jag ska sluta med det.

Människor röstar borgerligt av många skäl och ett av dem är ideologi. Den ideologi som hävdar att staten ska vara så liten som möjligt och var och en ska se till sin egen lott och förvalta sin egen resurs på bästa möjliga sätt. Vilket innebär ett samhälle som blir uppdelat.

Skillnaden mellan dagens borgerlighet och gårdagens är enbart att de idag har lärt sig att säga en sak medan de gör motsatsen. De säger att de vill värna välfärden men fryser statsbidragen till kommuner och landsting. De säger att de vill ha bra infrastruktur men låter andra betala satsningarna osv. Detta är exempel på ideologiskt motiverad politik och det måste ju vara helt ok. Det är därför dumt att inte bemöta denna klyftornas och utslagningens ideologi med frihetens och jämlikhetens.

Att säga att det förslag man själv ställer fram inte är ideologiskt motiverat är ju egentligen falskt. Javisst det kan finnas forskning som stöder den föreslagna färdriktningen men när det gäller nationalekonomi och statsvetenskap så finns det troligen forskning som stöder motsatsen också. Det kan vi t.ex. se när både opposition och regering använder finanspolitiska rådets rapporter för att hävda sin ståndpunkt, man väljer bara olika kapitel.

Ett annat aktuellt exempel är den konsensus som tycks råda kring problematiken att finansiera välfärden i framtiden. En starkt nyliberal högerröst ropar att det är omöjligt med nuvarande system. Det är från deras ideologiska ståndpunkt en korrekt matematik och problematik.

Nu när Daniel Ankarloo, doktor i ekonomisk historia, visar att det borgerliga resonemanget inte håller, öppnar han ytterligare en dörr för socialdemokratin att kliva in i och säga att här finns en skiljd ståndpunkt som går att hålla. Vi kommer att ha råd med en solidariskt finansierad välfärd. Det högern säger baseras på det samhälle de vill skapa. Här finns en alternativ väg, den väg vi vill gå.

Det här är dock något som det socialdemokratiska partiet inte kommer att göra i nuvarande opinionsläge. Jag tror inte att det finns en chans att, så länge Stefan Löfven, genom personlig utstrålning, knaprar förtroendekapital från Fredrik Reinfeldt, att vi kommer få se en tydlig skillnad mellan de politiska alternativen. Moderaterna kommer få smaka sin egen medicin och så länge de inte gör något drastiskt kommer inte heller socialdemokraterna att göra det, den själsdödande politiska trianguleringen fortsätter.

Det är i sådana här lägen jag som fortfarande är en bäbis i partiet vill skrika lite och be om lite mer ideologiskt motiverad politik, speciellt när det finns både folklig opinion och statliga finanser att rädda!!!

Mer lässugen? Tips:
Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Björn Andersson, Röda Berget, Göran Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?