Lindström i mångfalden - en struktur värd att rasa

Det är sällan svårt att vara jag - eller som jag, en vit man "mitt i livet".
Det är inte utan att jag ibland förundras med vilken lätthet jag passar in i de flesta grupper, sammanhang och diskussioner.

Då är det bra att ta sig en rejäl funderare på orsaken till mitt varas lätthet. Hjälp på traven får jag t.ex. av boken ovan (Om ras och vithet i det samtida Sverige), en ful men intressant som behandlar hur den strukturella rasismen fungerar i Sverige. Det går t.ex. inte att förklara den med ursprungsland eller uppväxtmiljö eftersom risken för arbetslöshet är större bland adopterade med icke-europeiskt utseende, liksom hos första generationen födda i Sverige i en familj med utom-europeiskt ursprung.
Att personer med utländskt klingande efternamn sorteras bort vid anställningsförfarande vet vi också.


Mitt fält är politiken och facket, åtminstone i det förra borde representationen påminna om folkets sammansättning i fråga om kön, ålder, etnicitet. Det gör det i ganska hög utsträckning i första ledet politiker men ju högre man kommer på listan desto större är möjligheten att man råkar på en vit svensk. Jag menar inte att de som inte är det är med som alibi men när maktens kvarnar mal är det nästan alltid det vita mjölet som blir kvar till sist.
I mitt parti har vi klarat av kvinnoförtryck i faktiska tal men strukturer och informell makt ligger ofta kvar i traditionella manliga nätverk. När det gäller etnicitet och åldersfördelning är det ännu sämre.
Det är klart att jag är stolt och glad och vill hjälpa mitt parti på alla sätt som jag kan få chansen men jag är också oroad vilka möjligheter till mångfald som jag stänger när jag kliver in.
Min önskan är att vi för varandra kan synliggöra den brist på perspektiv som jag uppfattar. Den oförmåga vi har att se bortom normerna. Jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer göra det igen. Jämlikhet är min drivkraft och i det begreppet lägger jag också social jämlikhet. Ett jämlikt samhälle har på vägen synliggjort och bekämpat alla förtryckande normstrukturer du kan komma på. Först när de är borta är vi i sanning jämlika.

fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Intressant?


- Posted using BlogPress from my iPad

Att tro på det vi trodde på - trots allt

Läste i morse en replik i den hastigt och kraftigt uppflammade debatten kring Västlänken, trängselskatt i Göteborg och Västsvenska paketet som helhet. Det var Anneli Hulthén som fortsätter att fronta hela det politiska etablissemang som ställt sig bakom paketet. 

En liten rad i artikeln som ser ut så här -

"Jag tror inte att man vinner respekt som politiker för att man vajar som ett rö för vinden inför varje opinionskuling som drar förbi. Respekt får man om man står för vad man tror på, även om det för stunden blåser lite kallt om öronen."

 -satte igång min associationsbana och den hamnade här: Var blev ni av, ljuva drömmar av Hasse och Tage.

Raderna -

"Vi som satts att leva i besvikelsens epok
- ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på – trots allt!"

(Hela texten här)
När Anneli Hulthén säger ungefär samma sak kommer jag att fundera på andra saker som kanske vore värt att stå upp för och hur de politiska och ekonomiska konsekvenserna av dessa ideologiska tankar vore något för den socialdemokratiska partistyrelsen och i förlängningen kongressen att ta till sig.

Vi pratar då främst om allehanda avdrag och avgifter som gör att principen av skatt efter bärkraft och stöd efter behov trillar omkull och blir till avdrag efter bärkraft och stödet får överleva med minskade resurser och hårdare press på de svaga.

Rut och Rot
Fastighetsavgift
Trängselskatt - här skall dock sägas att det finns fler skäl för trängselskatten än bara avgiften.
Jobbskatteavdrag förstås
A-kassa
Sjukförsäkring
Jämbördiga livschanser via jämlik skola
Jämställdhet
Differentierade avgifter och momssatser till branscher.

Istället för att ställa förslag i linje med ideologin lever vi i ett pragmatismens tidevarv där förslagen inte vägs på en ideologisk våg utan två andra vågar, den ekonomiska först och främst men även en opinionsvåg.
Problemet med dessa två vågar är att de mäter omedelbara eller kortsiktiga effekter, de säger inget om vilket samhälle vi får.

Socialdemokraterna har tidigare lyckats med en pragmatism som leder till resultat vilka ligger i linje med den uttalade ideologin om jämlikhet och frihet och förutsättningen för dessa genom tillväxt. Om man ser till de förslag som nu kommer är de oftare i linje med en mildare nyliberalism, skillnaderna mellan människor kommer att fortsätta att öka - men inte lika mycket.

Det är idag svårt att vara visionär - Anneli Hulthén får stå stark i en kortsiktig opinionskuling som hon själv beskriver det. Partiets utspel på senare tid visar stor politisk - taktisk kyla men brister i konsekvensanalys. Det är klart att vi måste vinna val för att kunna förändra men kommer förändringarna som är förelslagna vara tillräckliga för att på ett avgörande sätt åter gå vägen mot jämlikhet och frihet?

Uppdatering: Arbetarrörelsens tankesmedja gör i sin veckans analys, med anledning av att filmen om Palme snart har premiär, klart att det både går att vara ideolog och pragmatiker - lästips!

Rödgrönt Göteborg om Västsvenska paketet, Moberg om mindre i semsterkassan, P Högberg om följa Stefan, Håkan Linnarsson om för mycket och för lite resurser i sjukvården

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Staffans sommartal 3: Den korrekta korrekthetens tidevarv

- I Nangijala är det sagornas och lägereldarnas tid. Där är det äventyr från morgon till kväll.





Så sa Jonatan Lejonhjärta till Skorpan. Kvar blev jag i den korrekta korrekthetens tid. Där visioner är farliga, utopin är att arbetslösheten sjunker och vi helt saknar berättelser att se fram emot. För mig är detta den svenska politiska världens största svaghetstecken av alla.

Jag och många andra drömmer om en vackrare värld, där människor trivs med sig själva, sina liv och sina medmänniskor, där inget barn behöver dö för att någon annan vill ha mer. Där kvinnans frihet är lika självklar som okränkbar. Men sådana drömmar får man hålla för sig själv. Att drömma är oseriöst. Konkreta förslag för nästa budgetår är det enda tänkbara.

Vi lever i en tid där minsta kommatecken i politiken skall vara realistiskt, finansierat och helst befriat från känslor. Det är objektiv ideologism. Misstag och oövertänkthet straffas stenhårt av såväl media som politiska motståndare. Skillnaden i politiken är ofta så liten som en vinkel av uppsåt men i praktiken är det väldigt ofta samma sak. Förtroendet för politiker är fortsatt mycket lågt.

Vi måste ha både pragmatiker och visionärer, praktiker och drömmare inom politiken. Vi ska inte vänta oss människors sympati för en politik som inte vill något särskilt. Nuförtiden vågar inte ens Miljöpartiet ta ut svängarna utan även för dem kommer en slags förnuftighetsfilt och lägger sig över den politiska vardagen.

Jag vill något alldeles särskilt!
Jag vill att alla barn som växer upp i Sverige ska få den bästa skola som någonsin har funnits och att inga barn sak växa upp i fattigdom.
Jag vill att det gröna folkhemmet ska förverkligas
Jag vill att vi ska kunna resa mellan städer och länder i rasande hastighet till låga personliga kostnader.
Jag tror stenhårt på att den goda viljan är starkare än den självgoda.

Jag har inte svar på frågan HUR?
Det kan knappast vara min uppgift. Jag ger uppgiften till alla de fantastiska människor som bor i världen att tillsammans och var och en lista ut HUR? Det vore enfaldigt att tro att bara för att jag har visioner om en riktning, om VAD och VARFÖR, ska kunna svara på frågan HUR?!

Att inse att visionen om vart vi ska är något annat än förslaget på hur vi ska nå dit är en läxa dagens politiker verkligen måste omfamna. Hur kan vi prata om framtidens arbeten när vi inte vet vilka de är?

Att samhällets behov av sagor antagligen är större än någonsin är lätt att se på biorepertoaren. Försök att hitta lite diskbänksrealism där. I höst kommer en dokumentär om Olof Palme - var han den siste framgångsrike visionären i svensk politik, eller var även Palme en slipad pragmatiker?

Den politiska rörelse som har en trovärdig berättelse om framtiden och vägen dit kommer att vinna människors sympatier. Att ha ordning på statens finanser är jättebra men om vi inte vet varför och vad det ska löna till finns ingen större poäng med att engagera sig. Eller?

Som exempel på hela svagheten i den politiska sfären just nu får Super-Sebastian Stenholm fungera med sitt inlägg om Lars Beckman. Sebastian är i sina bästa stunder en eminent bloggare och alltid en engagerad person med stort och gott hjärta så det känns lite elakt att peka ut honom men exemplet visar så tydligt på hur grund "debatten" är från både höger och vänster. Nog för att det är nyhetstorka men...

Magnihasa med ytterligare ett exempel.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Tankar från en tvivlare 3 av 3

Pragmatism i mina öron verkar vara att väcka så få känslor som möjligt istället för att nå så goda resultat som möjligt. Ändamålet helgar medlen sägs det men är det så? Är det ok om vi lämnar kvar jobbskatteavdrag, rut och rot - för att folk vant sig - om det innebär att annat får stå tillbaka? En jämlik sjukvård, en jämlik skola, jämlik beskattning av pension och lön?

Vi kan inte förändra något om vi inte vinner val säger mina partikamrater till mig. Varför ska vi vinna om priset är att den förändring vi kan skapa är skenbar? Nog kommer de långtidsarbetslösa få det lite lättare, men bara lite. Sjukförsäkringen kommer helt säkert bli bättre. Då har vi förändrat för ca 4% av svenskarna!
Jag tror inte att min familj på något sätt skulle uppleva en förändring om vi byter regering, inte med de förslag som ligger nu.
Skolan skulle fortsätta ha jättestora barngrupper, vintergruset skulle fortsätta att bli bortsopat i maj. Mina föräldrar kommer behöva bli halvdöda innan de kvalificerar sig för hemtjänst den dagen det skulle behövas.
Det offentliga systemet skulle fortsätta att förtvina under sparkravens piska.

Och södergöken gal...

Läs del 1 av 3 här!
Läs del 2 av 3 här!

Läs fler bloggar på Netroots
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Alebacken,,Sverige

Tankar från en tvivlare 2 av 3

I världen runtom oss är människors framtid och sociala trygghet underlägset bankernas krav på avkastning. Överallt är vinstkrav och social hänsynslöshet företagens melodi. Något som nu för jorden mot klimatkatastrofens yttre gräns och lämnar människor i fattigdom när ägarna håvar in miljardvinster till t.ex. H&M. Världens ledare vågar inte fatta nödvändiga beslut om klimaträddande åtgärder pga kortsiktig politisk opinion och rädsla vad media ska säga.

Jag har svårt att förstå varför det här är något vi ska vara så skitnödiga om. Varför är vi rädda att formulera kritik mot detta? Det handlar inte om kommunism, det handlar om att sätta människovärde före pengavärde.

Jag vill inte ha politiker som är teknokrater, pragmatiker och opinionsfluktande. Jag vill ha stora tänkare, visionärer och frihetskämpar!

Förståndsmässigt så inser jag ändå att förtroende skapas av en trovärdig framtoning snarare än en storslagen. Jag slutade följa Dalai Lama på Twitter eftersom man bara kan stå ut med en viss mängd milda och visa aforismer i en livstid.

Är man självsäker och stillsamt förtroendeingivande kan man komma undan med det mesta (läs Reinfeldt och Borg).
Läs del 1 av 3 här!
Läs del 3 av 3 här!
Läs fler bloggar på Netroots

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Alebacken,,Sverige

Tankar från en tvivlare 1 av 3

Och södergöken gal...

Under en längre tid har min lust att delta i den dagliga debatten avtagit. Det är inte för att orättvisorna eller skillnaderna i samhället har blivit mindre. Det är för att jag har svårt att hitta ett läge där mina ord tillför ytterligare dimensioner.

En anledning till min brist på inspiration är att den politiska debatten idag är mycket av en kamp om siffrorna. Inte om drömmarna eller lösningarna. Jag har svårt att se att någon annan än de mest initierade reagerar på de politiska förslagen som finns. Att moderater försöker utmåla oppositionen som ansvarslös utan att själv ta ansvar för arbetslösheten är det tydligaste tecknet på hur avpolitiserad diskussionen är. Det är en kamp om orden och det berömda problemformuleringsprivilegiet.

Att Reinfeldt trampade i klaveret med sina "etniska svenskar" är en sak, men problemet att människor med låg social status hamnar utanför är inget nytt. Vad ska vi göra åt det borde vara frågan snarare än ett påstående om att Reinfeldt är smygrasist. Det är bristen på lösning som är den stora skandalen och den lösningen har inte heller socialdemokraterna presenterat.

Inne i mig växer tvivlet. Vill socialdemokraterna förändra världen? Behöver världen förändras på annat sätt än att socialdemokraterna får makten? Samtidigt är tecknen tydliga på behovet, i Sverige men inte minst i världen runtom oss.

I Sverige så tvekar vi på vad som är viktigast, föräldrars rätt att fritt välja skola eller alla barns lika möjlighet till en bra skola. Individens möjligheter knyts till status och bakgrund snarare än dess egen kraft och vilja.

Läs del 2 av 3 här!
Läs del 3 av 3 här!

Läs fler bloggar på Netroots!
Högberg om största möjliga tystnad
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Alebacken,Hamburgsund,Sverige

Varning för visioner!

Igår inleddes Moderaternas stämma i Örebro.

Fredrik Reinfeldt varnade i sitt inledningsanförande för visioner - de blir så ofta bakåtblickande.

Att det är en självmotsägelse kan vi lämna därhän men att Reinfeldt med all tydlighet menar att det samhälle som var världens mest jämlika är en omöjlig vision idag är inte bara ideologiskt avslöjande, det är också en uppmaning till att överge drömmar om en bättre morgondag för alla svenskar. Det är att acceptera att några lämnas bakom i det som kallas för "utanförskap" och som låter oss alla som är innanför att tro att de är mindre värda. 

I kombination med det fascinerande uttalande om a-kassan som Reinfeldt levererade i gårdagens SvD visar det bilden av en politiker som inte bara tappat det lilla fotfäste han kan ha haft i verkligheten utan som också grovt underskattar trygghet som tillväxtskapande modell.

Det här påminner om Mats Odell (kd):s uttalande om det inte finns hyreslägenheter så kan ju föräldrarna alltid köpa en. Det är en bild som förutom att den accepterar att våra trygghetssystem är otillräckliga för sin egen försörjning förnekar att människor i det här landet inte har några andra sociala skyddsnät än socialtjänsten att falla tillbaka på.


Min vision är att vi i Sverige ska vara så smarta att vi inser att människor kommer att vara utan jobb, förhoppningsvis oerhört mycket färre och under mycket kortare perioder än idag men några kommer alltid vara utan jobb. Då behöver vi omställningssystem som faktiskt hjälper dem utan jobb, inte överger dem och hänvisar dem till att sätta sig i beroende av sin omgivning eller gå till socialen. Vi ska hjälpa dem med pengar men framförallt med åtgärder. 


A-kassan redovisar ett överskott på mer än 20 miljarder trots att så många lämnat den, det beror på att det är så svårt att möta kvalifikationerna för att erhålla a-kassa vid arbetslöshet. 6 av 10 som söker jobb saknar ersättning från a-kassa. 1 av 10 som har a-kassa får en ersättning som motsvarar 80% av tidigare lön. Överskottet från a-kassan hamnar i fickorna hos "de som jobbar" i form av skattesänkningar. I min vision används de istället i åtgärder för att utbilda de som är arbetslösa så att de kan få ett nytt jobb.


En annan vision jag har är att skapa världens bästa och mest jämlika skola. Jag tror nämligen att om vi lyckas med det så kommer vi att lyckas att skapa ett av världens mest jämlika samhällen. Har människor lika stora förutsättningar att lyckas med sin utbildning så kommer vi att värdera dem ungefär lika högt i arbetslivet också. Det förutsätter förstås att vi konkurrerar med kunskap och innovation istället för som i alliansens värld med låga löner. För det förstår väl alla att om man börjar med att sänka ingångslönerna, så kommer resten av löneutvecklingen att följa efter.
- Vi  kan inte anställa en 35-åring, det blir för dyrt, sänk lönen! Jag kan redan höra ropen skalla från Svenskt Näringsliv.


En tredje vision jag har är att människor ska må bra. Mår bra gör man när man är trygg, stimulerad och känner att man har ett sammanhang. Det är ingen bakåtblickande vision, det är en modern vision om ett mer stimulerande och tryggare liv för barn och unga, ett mindre krävande arbetsliv och en harmonisk ålderdom.


För att komma dit så behöver vi först investera på kort och medellång sikt. Investera i välfärd, infrastruktur, utbildning  och varandra. Det är viktigare än att förstärka marginalerna i restaurangbranschen. Politiska visioner som stannar vid 120 kr billigare lunch i månaden, de vill jag verkligen varna för.


Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Ett hjärta Rött, Monica Green, Sebastian Stenholm
AB, AB, GP, Fokus, Exp, AB, Sydsvenskan, SvD, SvD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se