Hallå Mona Sahlin, nu vet jag vad det var som gnagde

suddig men helt egentagen bild.

Ikväll tog jag mina, efter en dag på MR-dagarna, välgnuggade öron och drog till Folkteatern för att vara del av något som jag var med och initierade för ett halvår sen och som ABF Göteborg utvecklat till ett seminarium med Petra Pauli som skrivit om ledarideal och rekryteringsvägar i Arbetarrörelsen, Marika Lindgren Åsbrink som skrivit om arbetarrörelsens kvinnor i rörelsens ungdom samt två av manifestationerna för kvinnliga ledare inom arbetarrörelsen, Mona Sahlin och Margareta Winberg. Modererat av Kerstin Alnebratt, ordförande i Arbetarrörelsens Tankesmedja. 

Det var ett underhållande och spänstigt men ganska förutsägbart samtal om hur kvinnor genom arbetarrörelsens historia blivit allt mindre förtryckta men att det fortfarande finns kvar tydliga normer som är formade efter gubbarna. 

Det som gnagde då? Jo, Mona Sahlin upprepade många gånger att man måste bryta normer. Jag hade ett problem med det när jag lyssnade och jag kom under promenaden hem från bussen på vad det var. Normen ska inte brytas. Den ska breddas. Alla ska vara "normala".

Mona Sahlin talade sig varm för Ingvar Carlssons radikala feministiska regeringsbildning med varannan damernas och det var en lätt kvotering att göra (rent matematiskt) men när vi ska bryta hbt-normer, etniska normer eller funktionshindernormer t.ex. med hjälp av liknande verktyg så blir det betydligt svårare, hur många av varje norm ska få plats?

Istället ska vi bredda den stora normen så att alla får plats. Att mångfald är normen när vi sätter samman ledningsgrupper, utvecklingsgrupper, nämnder och styrelser. Att kön är ett mångfaldskriterium bland andra som på ett ungefär motsvarar befolkningens sammansättning, andra kan vara ålder, födelseland, utbildningsnivå, etc.

Ett av de seminarier jag var på tidigare idag handlade om vardagsrasism och motkrafter till det. Där talade man mycket om vars och ens ansvar och vars och ens roll i att befästa utanförskap och att nedvärdera människor eller att bryta det och uppvärdera dem. Det går mycket bra att koppla till hur vi bemöter varandra och hur vi kan utvecklas inom arbetarrörelsen. Något jag skrev om här.

Till sist så funderar jag på när ett seminarium vågar ta med sig en whiteboard upp på scen och skriva upp strategier för framtiden, snarare än att diskutera gårdagens situation så att tangenten framåt inte hinner dras. Det längtar jag mest av allt efter, att mötet mellan paneldeltagare ger något större än var och ens historia.

Andrine Winther om att kön har betydelse
Ulf Bjereld om programkommissionens remissförslag
Martin Moberg om vi och dem
Helene Björklund om Mona Sahlin
SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Bra tal av Sahlin på #nystart

Det är tydligt att Sahlin inte är slut, hennes sista tal som partiordförande är en tydlig signal att hon kommer att vara kvar inom politiken och driva frågor om frihet, tolerans och sammanhållning i samhället.
Jag hoppas att hon hittar en plattform för det arbetet.
Sahlin är också noga med att sätta partimedlemmarna på plats.  Vi är olika men starka tillsammans. Organisera fler, håll debatten levande och håll dörrarna öppna till partiet är sammanfattningen av den delen av talet.
Mona Sahlin lämnar över till Håkan Juholt och kämpar med gråten när hon tackar för sig.
Hon avslutar med att citera Håkan Hellström - Tro när du går genom tiden att det bästa inte hänt än och en folksaga med sensmoralen att den som kan ta tre morrhår från ett lejon inte behöver någon magi.
Kort sammanfattning är att det var ett tal som var mycket bra och starkt.
Jag är säker på att det här inte var det sista vi fick se av Mona Sahlin och att hennes person kommer att växa ju längre valnederlaget 2010 vi kommer.

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen,valberedningen, Intressant?

Kriskommissionen rapporterar - vem agerar?

Anna Johannson och Ardalan Shekarabi , ordförandena i
socialdemokraternas kriskommission

Igår tipsade jag om den Öppna Kriskommissionens rapport om politikutveckling. Idag kom den officiella socialdemokratiska kriskommissionens rapport. Ni kan läsa den här eller klicka på Slidesharedokumentet nedan.
Kriskommissionen har gjort ett bra jobb från sina förutsättningar och jag har inga problem med att skriva under på nedanstående:

Kriskommissionens viktigaste förslag: 

- Arbete åt alla – för ekonomisk utveckling och goda villkor. Socialdemokraterna behöver skapa ett fördjupat och trovärdigt program för full sysselsättning.

- Välfärden måste hålla hög kvalitet och ge människor trygghet. Skolan måste ge alla barn en lika bra start i livet.

- Grön omställning. Klimatpolitiken är avgörande för framtiden och behöver utvecklas med ett mycket aktivt förhållningssätt.

- Vår plats i världen. Socialdemokratin måste stärka sitt internationella arbete och kanalisera progressiva människors engagemang i ett brett folkrörelsearbete.

- Utveckla demokratin. Socialdemokratin behöver tydligare formulera ett program för hur demokratin kan stärkas.

Rapporten föreslår också förändringar i partiets organisation för att få ett öppnare parti med mer medlemsinflytande. Utmärkt. Peter Andersson hade velat se mer långtgående förslag på förändringar i organisationen. Ska bli kul att se om han utvecklar dessa tankar.
Det jag saknar på presentationen idag är steg 2. Framtiden.
Nu har vi en rapport som ger viktiga nycklar till en socialdemokrati för framtiden. Hur gör vi nu då? Vem gör?  När gör vi?
Min förhoppning är att Socialdemokraternas verkställande utskott eller partistyrelse mycket snart lägger fram en handlingsplan för hur kriskommissionens rapport ska förvandlas till praktiska förslag och när de ska implementeras i politik och organisation.
Vid extrakongressen i slutet av mars kan viktiga beslut kring dessa frågor fattas men vi behöver en färdriktning innan dess. Vad säger du Mona Sahlin. Ett sista krafttag för att säkra att kriskommissionens arbete kommer att leva i partiet och bygga en grund för en ljusnande framtid. Det skulle väl kännas skönt att lämna över till nästa partiordförande?

HBT-sossen tar upp ett citat som fick mig att fnissa då det nästan ordagrant är vad jag skrev igår.

"Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti"

 Säger kriskommissionen idag, igår skrev jag:

"...leda till en öppnare och nyfiknare socialdemokrati med mer ödmjukhet och längre känselspröt"

Massor av bloggar och media på denna rapport förstås. Länkarna är kärleksfullt lånade av Alexandra Einerstam och Sandro Wennberg.

Andra som skriver om Kriskommissionens slutrapport: Nyhetskanalen,SVT, SVT2, Peter Andersson, Peter Johansson, SR, SR2, SvD,Aftonbladet, Aftonbladet2, SSU, VLT, Aftonbladet3, Johan Westerholm,Peter Johansson2, SR3, Annika Högberg, Johanna Graf, Martin Moberg,Peter Högberg, Tokmoderaten, Johannes Åsberg, Ulf Bjereld, P Högberg igen

Bloggare om detta: Storstad, Veronica Palm, Johan Westerholm, Röda Malmö, Bengt Silfverstrand, Norah4U, Sebastians tankar, Olas tankar, Henrik Alexandersson, Magnus Andersson, Lars Björndahl, Ledarbloggen, Makthavare.

Gammelmedia: AB1, AB2, AB3, AB4, Aftonbladet, Aftonbladet, Arbetarbladet, Axess, Corren.se, Dagens Arena, Dagens Industri, Dalarnas Tidningar, DN, EX, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad, Nerikes Allehanda, Norrköpings Tidningar, Norrländska Socialdemokraten, Norrtelje Tidning, Politikerbloggen, Politikerkollen, Skånskan 2, Skånskan, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR5, SR6, Sundsvalls Tidning, SvD, SvD2, SVT,SVT1, SVT2, SVT3, TV4, TV4 2, Upsala Nya Tidning 1, Upsala Nya Tidning 2, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren, Östersunds-Posten.

Kriskommissionens rapport - Omstart för socialdemokratin

View more documents from Socialdemokraterna.

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?
Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna, kriskommissionen, Öppna kriskommissionen

Perspektiven jag saknar

Vill gärna tro att många kommer minnas 101110 som vändpunkten. Dagen då vi fick ledning på partiet igen och återtog lite förlorat självförtroende. Alternativet är att det är dagen då partiet rämnade. Här är hela Rapports intervju med Mona Sahlin, inte bara det som sändes på TV.

Själv har jag bestämt att jag går vidare nu, ska undvika infekterande (ja du läste rätt) personkonflikter och spekulationer kring partiets ledning tills den dagen kommer om ett halvår sådär.
Nu blir det förhoppningsvis politiken i fokus.
De perspektiv jag saknar helt i min utblick i dag är politikområdena miljö och utrikespolitik (utanför Afghanistan).
Här har vi inom socialdemokratin diametralt skiljda utgångspunkter.
Noviser på miljöpolitik men ärrade veteraner på utrikespolitik. För mig signalerar dessa frågor att vi har en större vision än att sänka arbetslösheten, även om det självklart är viktigt. Vi vill att fler än vi i Sverige ska ha det bra och vi vill att våra efterlevande ska ha lika goda förutsättningar som vi har, på alla plan.
Tyvärr känns den s-märkta blicken vara fäst på skospetsarna just nu, även om vi har tappat en del väljare så är fortfarande 3 av 10 sossar och de förväntar sig nog en offensiv oppositionspolitik även om den bara är polemisk i stunden.
Vi kan nöja oss med att vara emot regeringen ett knappt år nu, sen är vi klara att presentera nya idéer och politiska program för socialdemokratin efter nästa sommar. Då hoppas jag att miljöfrågorna och utrikespolitiken intar en viktig roll.
Andra som vill tona ner personfrågorna är Rebellabloggen och Peter Johansson på Röda Berget.
Mer om socialdemokraternas turbulenta dag på Netroots, mer eftervalsanalys på Öppna kriskommisionen på blogg och Facebookgrupp.

Vem tar ansvar?

Ansvar är ett av de märkligaste begrepp och ord jag känner till. Ansvar är något man kan ta, dela ut, avhända sig och strunta i.
I mitt bloggande så hamnar jag hela tiden i en fråga om ansvar. Vem som är ansvarig, vem som kan ta mer ansvar, vem som inte tar ansvar.
Reinfeldt och Borg brukar säga att de tar ansvar för statsfinanserna. Det kan man ju argumentera om men det är påfallande hur ansvaret för statsfinanserna är så mycket viktigare än ansvaret för medborgarna och för de andra som bor i det här landet, t.ex. de som är anställda vars villkor snabbt försämras, de som är sjuka och de som är arbetslösa. De som får det bättre har det redan så j-a bra att de faktiskt inte behöver det och det är dessutom en björntjänst eftersom ekonomisk ojämlikhet är en hälsofara.

Socialdemokraterna har 17 667 vänner på Facebook,
använd oss!

Nu till Socialdemokraterna och ansvaret för oss.
Mona Sahlin säger att hon tar ansvar för valnederlaget. Partiet har därför tillsatt en krisgrupp som ska finna en väg framåt men vilket ansvar har denna grupp och vem är den ansvarig inför?
Vad har jag som gräsrot för ansvar. Min vilja är ju att bidra, bl.a. genom Öppna kriskommissionen men det är ingen som utkrävt ansvar av mig, ansvar att göra lite till, att bidra lite till.
Samma situation har vi i stort sett alla ideella sammanhang. Det är de som är överst i pyramiden som är ansvariga. Att få basen i pyramiden att jobba för att stärka sig själv är ett initiativ som ska komma uppifrån.
Egentligen är ju sanningen tvärtom. Det är det engagemang och den riktning som jag som medlem kräver av min förening/kommun/stat som har den verkliga makten. Det är den samlade styrkan hos de som genom val utkräver ansvar som är bortglömd.
En sån funktion som ofta missar sitt mål och som är ett av de viktigaste uppdragen i en organisation när det ska vitaliseras är valberedningen. Det är ofta ett av de svåraste uppdragen att fylla och valberedningars engagemang tenderar att vara ganska lågt (åtminstone enligt min erfarenhet). I denna process är det upp till de enskilda medlemmarna att påverka den valberedning som finns att göra sitt jobb. Det är sen de valda personerna som har till uppgift att underlätta för varje enskild medlem att göra sitt och lite till för föreningen. Ju större organisation desto större avstånd blir det, jag tror att den mest konkreta omvandlingen av socialdemokratin är att vända på pyramiden och låta medlemmarnas engagemang bilda en väg som breddas istället för att smalna av. Det är lättare än någonsin idag med den förträffliga möjlighet Internet innebär. Ett sätt vore för partiet att faktiskt använda sig av sina 17667 Facebook-kontakter istället för att enbart publicera färdiga svar.
Jag hoppas verkligen på att vi som  vill Sverige väl snart har en process igång inom Socialdemokraterna som inte bara bygger på att byta folk, vi måste vända tankepyramiden upp och ner. Då har vi tagit ansvar, var och en av oss gräsrötter som finns i vårt parti, det är dags att vi får komma upp i solen!
Fler som vill ta ansvar på Netroots och i Öppna kriskommissionens blogg och Facebookgrupp.
Peter Andersson med ett väldigt öppnande inlägg för sociala mediers betydelse i politiken. Dessutom fullt med länktips.

Nyttig idiot?

Ibland blir man mer förvånad än annars. Idag var det när jag öppnade GP.
Den här gången gäller det att det tydligen kan vara andra lagar som gäller för socialdemokratiska politiker än för moderata. För när det precis blivit avgjort att Sofia Arkelsten går fri för sin bjudresa till södra Frankrike, ska den borgerliga pressens nyttiga idiot överåklagare Gunnar Stetler "att överväga om han ska inleda en förundersökning om muta." Han fortsätter - Eftersom medierna har uppmärksammat mig på händelsen...
Att kulturministern bevistade samma evenemang (Stockholm Open), att ingen politisk påverkan har skett eller att värdet är relativt lågt verkar inte intressera överåklagaren.
Jag har några teorier om hur detta gått till.
1. Stetler är ledsen för det var länge sen han fick något utrymme i pressen och ringer en journalist på TT.
2. Den borgerliga pressen vill släta över Arkelstens etiska handlande och hittar - Sahlin! För att få trovärdighet ringer man kompisen Gunnar.
3. Gunnar Stetler gillar inte sossar i allmänhet och har ett extra ont öga till Mona Sahlin i synnerhet. Det är därför det är Sahlin som utreds och inte kulturministern.
Vad tror du?
Fler progressiva bloggar på Netroots.
Peter Andersson som alltid på bollen liksom Martin Moberg.

Hej Mona, hur är läget?

Det var liksom länge sen som du hörde av dig, förstår att det varit hektiskt med riksdagen och att du är sliten efter valrörelsen och allt annat men jag saknar dig. Vi jämlikhetsandar måste hålla ihop nu, vi måste fortsätta att lira. Annika saknar dig också.
Du, jag förstår att du inte vill påverka kriskommissionernas arbete med massa utspel och att du vill avvakta deras resultat innan du gör genomgripande förändringar av partiet. Det låter smart men det hade vart schysst med en liten kalender för när och hur saker ska ske, så man kan planera lite.
Jag har funderat på en sak. När nu kriskommissionerna verkar vara sammansatta för att i så mycket som möjligt spegla partiets maktsfärer, varför är inte du med? Det kanske kommer att kännas som om de inte har någon reell makt utan att de blir en instans av många som lämnar mer eller mindre genomtänkta förslag till partistyrelsen. Det hade känts bra om du varit med, i alla fall på något symboliskt sätt, för att visa hur viktig partiets framtid är för dig.
En annan sak, du skulle kunna sätta en fot i rumpan på de där kommissionerna nu så de kommer igång, det är faktiskt en månad sen valet nu och det finns gott om valanalyser att ta del av och en livlig diskussion på nätet dessutom, i denna diskussion ser jag inte kriskommissionärerna delta. Ska de inte det? Får de inte? Det hade väl varit en bra idé om de stötte och blötte sina tankar utanför grupperna så vi här ute får veta hur snacket går. Det kan väl inte vara  hemligt?
Du ska veta att jag stöttar dig, inte för att vi saknar återväxt (det gör vi också), utan för att du är rätt person att leda denna process, det är inte din personliga prägel som är det viktiga, det är partiets framtid. Det känns bra men jag tycker att du borde ha ännu större självförtroende i det arbetet, det hänger liksom inte ihop med valresultatet.
När det gäller riksdagen så tycker jag att ni måste komma ihåg att vi är emot alliansen. Vi behöver inte ta ansvar för Sverige i det här läget, vi ska ta ansvar för vår politik. Det är Reinfeldt som är vågmästaren och ska se till att skutan seglar. Ibland kommer han att behöva hjälp, då får han be om det. Vi behöver inte leka Bror Duktig och vara till lags bara för att DN och SvD blir sura annars. Skit i dem, minst 90% av svenskarna gör det. Det som är viktigt nu är att stå emot attackerna på välfärden och villkoren på arbetsmarknaden.
Hoppas vi hörs snart
kram
Staffan
P.S. Några av de intressantaste rösterna i analysen av socialdemokratin hittar du på Netroots.

En uppvisning i regeringskompetens av Sahlin, Stoltenberg och Eliasson i Göteborg

Ah, det här behövde en röd själ idag.
I väntan på redigerat material från Mona Sahlin, Jens Stoltenberg och Jan Eliassons besök i Göteborg så finns har den förutseende Jöran Fagerlund på ett föredömligt sätt demonstrerat det rödgröna samarbetet och hjälpt oss att livesända, (ni kan titta nu också) det inspirerande torgmöte dessa tre ess höll inför ca 1500 åskådare.
Vad sa de då?
Eliasson kritiserade regeringen för att inte ta en roll i det internationella arbetet mot fattigdom och miljöförstöring, att man inte tar FN på allvar och att man gör det man gör mot Sverige och det svenska folket i form av orättvisor och ovärdighet. Han berättade också att han i sig själv är ett bevis på att det går att lyfta ett samhälle från fattigdom till yttersta välstånd. När han växte upp i Kålltorp och på Guldheden (stadsdelar i Göteborg) var det andra förhållanden som gällde.
Jens Stoltenberg gjöt mod i Göteborgska socialdemokrater genom att berätta att i norska opinionsmätningar så låg de under 30% i opinionsmätningar inför valet men på valdagen hade de fått 35,4% och fick behålla regeringsställningen med en rödgrön regering. Går det i Norge så går det här också menar han. Han pratade också om hur förträffliga människor och socialdemokrater Eliasson, Sahlin men även Göteborgs kommunstyrelses ordförande Anneli Hulthén är. Bara att hålla med!
Sist ut på scenen var Mona Sahlin, hon var i god form och möttes av massor av applåder från människor som vill ha ha henne som socialdemokratisk statsminister i en rödgrön regering.
Hon talade om vikten att hålla ut ända in i denna valrörelse, hon talade också om varför vi måste byta regering, om de orättvisor som nuvarande regering skapar och hur en rödgrön regering kommer att hantera dem.
Lite sakpolitik blev det men inga nyheter i förslagsväg, det var väl skönt. Det är den ideologiska skillnaden mellan satsning på solidaritet eller stora skattesänkningar som står i fokus och som ska stå i fokus just nu.
Publikens största jubel kom när Sahlin upprepade sitt löfte till svenska folket att en socialdemokratiskt ledd regering aldrig på något sätt kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna. Härligt var det att höra och jag hoppas att det här gav tillräckligt med råg i ryggen på socialdemokratiska valarbetarna att gå ut de sista två veckorna och ge det sista för att få folk att rösta och att få folk att rösta rött!

Behovet att erkänna problem - om Sahlin och Trängselskatt

Långt innan "att göra en pudel" blev ett begrepp hade Mahatma Gandhi förstått värdet av att offentligt be om ursäkt för sina misstag.

Han gjorde det när han hade uttryckt sig fel, när han hade värderat en situation fel eller när han tyckte att hans karaktär hade sviktat, han gjorde det oftast innan någon annan hade yttrat kritiken.

Det hade antagligen blivit ganska trångt om utrymmet om dagens maktmänniskor hade gått så hårt sig själva i det offentliga rummet men det finns ändå en djup lärdom i detta. 

Här följer två exempel på när en sund Gandhism kan utövas.

1. 

Imorgon ska min fellow Jämlikhetsande Mona Sahlin intervjuas i P1:s partiledarutfrågning, jag vill självklart inte att hon ska lägga sig på rygg och ta skit men det är klart att det finns problem i verkligheten som inte kommer att försvinna i och med en rödgrön valseger, det finns också problem med förtroendesiffror, med opinionssiffror och det finns problem med ett rödgrönt samarbete. Om Mona Sahlin erkänner att problemen existerar så visar hon också att hon kan hantera dem.

2.

I Göteborg har alla partier i kommunstyrelsen beslutat att införa trängselskatter. En "vanlig" artikel på GP-webben har på sin höjd 15-20 kommentarer. Helgens artikel om enfrågepartiet (mot trängselskatt) Vägvalet har mer än 300 kommentarer. 

Det är ett stort problem i opinionen och ett problem som inte bemöts. Argumenten för det låter; "Debatten kan inte vinnas, vi hinner inte få folk att förstå, tar fokus från andra frågor". 

Detta stämmer säkert men vad vi gör är att vi ignorerar en opinion i en fråga som jag tror kommer att få annars ganska gjutna s-väljare att gå till missnöjespartier och till sofflocket. Samtalen på arbetsplatser, vid dörrknackningar och telefonsamtal fastnar ofta i denna fråga.

Vi har alltså en fråga som engagerar medborgarna men som ignoreras av de etablerade politikerna. Det är enligt mig respektlöst och skapar politikerförakt och demokratiunderskott.

Det finns ju ingen saklig debatt att ta men någon form av svar på den flod av populistiska spekulationer som beslutet har skapat måste till, kanske ska man få alla partier att samarbeta kring detta för det är inte en valfråga, det är en demokratifråga.

För att tillgodose behovet av Gandhism i detta läge så måste jag säga att jag själv inte orkar ta i denna sakfråga, dels engagerar den mig inte personligt, även om min fru skulle åka genom spärrarna till sitt jobb varje dag. Dels är det en massa teknikaliteter och teknikaliteter är inte min styrka.

Så dagens moralkaka lyder: erkänn de problem som finns och erkänn att lösningarna ibland inte är populära men att man ibland måste göra saker som inte är populära, ibland måste man göra saker för att det är den minst dåliga lösningen men då ska man vara öppen med det.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Kan inte Mona säga Social sammanhållning istället den 15/8?

Hade en trevlig och intressant pratstund med Lena Sommestad häromdagen.
Vi pratade (bl.a.) om att nu när borgarna har tagit den klassiska socialdemokratiska retoriken så måste vi kanske skapa nya begrepp istället för t.ex. jämlikhet och solidaritet.
I den pågående nätrotsstafetten, (Peter J, Peter H, Annika H, Johan W hittills, fler lär skynda till på Netroots) vill jag därför propagera för nya ord för våra mål. Jag vill att Mona Sahlin ska presentera nya begrepp som sätter borgarnas nuvarande retorik ur spel, istället för att använda våra tidigare, nu devalverade begrepp så använder vi nya.
Jag vill också att Mona Sahlin ska prata så det händer något i huvudet på de som har det bra i vårt land. Det är många som inte tror att det spelar någon större roll med blått eller rödgrönt, har man det bra, ett jobb och är frisk kanske det inte heller gör det för den enskilde individens vardag men jag vet att de flesta är kloka nog att inse att man inte kommer att vara frisk för alltid eller att man kan hamna snett på arbetsmarknaden och jag tror att många egentligen inser och anser att det är vi tillsammans som bör betala för att förhindra sociala katastrofer pga sjukdom eller arbetslöshet.

Därför vill jag att den 15/8 blir dagen då dessa begrepp blev centrala i den socialdemokratiska retoriken:
Social sammanhållning istället för jämlikhet - begreppet används redan inom EU.
Social rörlighet istället för minskat utanförskap - Sahlin använder begreppet flitigt i sin bok Möjligheternas Land men kanske inte just på det sättet.
Ansvar istället för Solidaritet - Det är var och ens ansvar att ta hand om alla andra, det blir lättare om vi gör det tillsammas. En i det närmaste existentialistisk tanke med rötter i rörelsen.

Det leder till att Monas tal ska handla om följande:
Sverige ska vara ett samhälle där den sociala sammanhållningen är så stor som möjligt. Det är bra för alla.
Socialdemokraterna arbetar därför för att den sociala rörligheten skall vara stor, för att var och en ska få förutsättningar att "sträva efter sina bästa stämningars längtan" (Möjligheternas land s.18-19).
Vi vill bygga ett land där medborgarna tar ansvar för sitt gemensamma bästa.
Det gör vi med en rödgrön politik där vi har utbildning i världsklass, sociala skyddsnät i världsklass, en progressiv miljöpolitik i världsklass och en politik där individernas framtidstro premieras och där investeringar och innovationer frodas, självklart i Sverige men även i EU och i ett intensivt internationellt utvecklingsarbete.

Häng med i stafetten, vad tycker du Mona Sahlins sommartal den 15/8 ska handla om?

Vad handlar Möjligheternas land om?

I makthavare.se:s lustmord av Mona Sahlins Möjligheternas land som jag håller på att läsa lite lugnt på semestern (boken, inte recensionen, den läste jag olugnt) har man uppfattat det som om boken egentligen inte handlar om någonting. Hade jag varit redaktör så hade jag kanske saxat lite i den, det kan jag hålla med om men boken är inte tom. Den innehåller en idé som är så intressant att den måste följas upp och tas upp och pratas mer om inom socialdemokratin. Idén är att alla i ett land får det bättre om vi minskar ojämlikheten. Det handlar i detta fall inte om ekonomiska beräkningar och politiska strategier som efterfrågas av makthavare.se:s recensent utan om forskningsresultat baserade på bl.a. FN siffror.
Det vore djupt olyckligt för Sverige och oss som bor här om den inslagna vägen med ökade klyftor som följd får fortsätta. Vi kommer att bli ännu mer mentalt påfrestade, vi kommer att bli våldsammare, delta mindre i samhällslivet och lita mindre på varandra. Allt detta går att läsa i Jämlikhetsanden.
För mig så skulle det kännas betydligt mer värdefullt om jag kan veta idag att mina döttrar får växa upp i ett samhälle där man bryr sig om varandra än i ett samhälle där man kan bli skitrik om man lyckas hitta rätt gen i entreprenörskapspoolen eller, vanligare, redan-rik poolen, men där de som inte har rätt förutsättningar från födseln inte heller kommer att kunna skaffa sig dem senare i livet.
Mona Sahlin skriver också om att Sverige ska vara ett land med stor social rörlighet. Det är en idé som jag är en stark anhängare av. Det är dina passioner, dina personliga val och din potential som ska driva dina möjligheter. Ett starkt samhälle skapar möjligheter för starka individer, skapar möjlighet att misslyckas men också möjlighet att försöka igen. Jag närmar mig själv 40 och jag, liksom många av mina vänner, vet inte vad vi ska bli när vi blir stora. Vi bör ha möjlighet att styra om vår väg om vi vill. Vi ska kunna ha den tryggheten som en möjlighet, att en omställning inte självklart är en kris utan kan vara en utveckling. Det kommer att skapa förutsättningar för ett bättre samhälle där folk trivs på sina jobb och med sina liv. Ett sånt samhälle är värt mer än ni tror och de negativa effekterna av ett otryggt samhälle går att hitta i USA och Storbritannien där den ekonomiska ojämlikheten är mycket stor.

Tillbaks till de ideologiska rötterna

Mona Sahlin har skrivit en ny bok, Möjligheternas land jag har inte fått chansen att läsa den ännu, den budas till mig från Göteborg imorgon. Det jag har läst är Anders Ehnmarks anmälan av boken i dag och lyssnat på några av Mona Sahlins tal det senaste halvåret (tack YouTube som ger oss stationära chansen) i förra veckan Almedalen.
Jag gillar det jag läser och hör. Jag gillar också Peter Anderssons inlägg om jämlikhet från denna kväll. För det är ju jämlikhet det handlar om, alltså ekonomisk jämlikhet, att alla medborgare i landet har liknande förutsättningar för att kunna förverkliga sina individuella drömmar med en gemensam trygghet.
Den stora finessen med ett jämlikt samhälle är att alla får fördel av det, inte bara de som har minst utan även de som har mest eller åtminstone nästan mest.
Vi lever idag i ett land där den rikaste procenten har fått (i kronor) lika stora skattesänkningar som den fattigaste fjärdedelen under vår nuvarande regering. Det är en kontraproduktiv politik.
Jämförande forskning av många av de rikaste länderna visar att det är jämlikheten som är avgörande för en rad positiva faktorer i samhället t.ex. hälsa, våld, tillit, levnadslängd m.m. när man har nått en viss grundläggande levnadsnivå. (Det materiella välståndet verkar inte heller ha med människors upplevda lyckonivå att göra enligt mätningar som jag tyvärr inte kan länka till eftersom jag har glömt var det var jag hörde det (P1 antagligen),  hjälp någon?)
Det är alltså inte tillväxt i form av levnadsstandard som vi ska eftersträva i vårt land, självklart för några men inte för de allra, allra flesta. Det är istället tillväxt i så flummiga begrepp som livskvalitet som vi ska bygga. Denna tillväxt är svårare utan ekonomiska resurser och omöjlig om vi inte fördelar dem på så jämlikt sätt som möjligt, det betyder inte att alla ska få lika mycket - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Därför måste vi jobba vidare för att också skapa ekonomisk tillväxt, för att investera i vår ökade livskvalitet.
För mig som idémänniska är det omöjligt att förstå varför borgerligheten så styvnackat kämpar mot något som är bevisat bra, den svenska modellen med generella och generösa ersättningsnivåer i våra sociala försäkringar. Det är för mig som humanist oförsvarligt att gömma tragedier bakom byråkrati och regler i system. Det är ju politikens uppgift att se till att systemets svagaste punkt är tillräckligt stark.
Det är för mig som politiskt aktiv omöjligt att förstå hur man kan försvara skattesänkningar motsvarande halva sjukvårdskostnaden, man vänder begreppet till - åt var och en som har förmåga mot var och en som har behov.
Det samhället vill jag inte vara med och skapa.
Fler progressiva bloggar på Netroots läs speciellt Storstad som sätter siffrorna på orden.

Utmaningen: Vad ska Mona Sahlin säga i Almedalen

En utmaning från bloggosfären om att komma med idéer för Mona Sahlin till Almedalen, det blev ett litet tal, måste säga att jag är nöjd, håll till godo:

Många vill få det här valet att handla om kronor och ören, om förtroende och pondus.
Det är helt fel.
Det här valet handlar om idén att alla människor har lika värde och därför ska ha lika möjligheter.
Det handlar om våra gemensamma intressen, att vi ska kunna lita på vår välfärd och på varandra.
Det handlar om att föra en politik som skapar jämlikhet. Inte för att det ordet är så fint, utan för att jämlikhet faktiskt ger ett bättre samhälle. För alla.
Det handlar också om att ha en positiv kraft för de utmaningar som vi står inför för att dämpa de ekologiska effekterna av vårt och andras överflöd.
Det handlar om att jobba internationellt för att fortsätta den kamp Olof Palme förde för de svagaste nationerna och kämpa mot de strukturer som tillåter miljoner människor lida och dö i onödan varje år för att den rika världen ser till sig själv.
Valet handlar om att se att frihet inte är att välja bort, frihet är att kunna välja till, att kunna byta riktning när man hamnat snett. När det behövs skall vi tillsammans kunna stötta de som har behov av det. Men det är också viktigt att det finns svängrum till de som söker utmaningar och utveckling.
Ni har hört högern säga ungefär samma ord. Tro dem inte. Ett fortsatt borgerligt styre kommer att föra Sverige bort från det gemensamma goda mot den enskilda personens isolering och oro över sin konkurrenskraft i marknadernas Sverige.
I Sverige skall vi från den 19 september lägga all kraft för att sluta suga luften ur de svaga. Vi ska med en regering ledd av socialdemokrater, genom mig, föra Sverige in i en ny era där värden inte bara ska mätas i kronor och ören utan även i framtidstro och gemenskap.
När du röstar för en rödgrön regering den 19 september gör du ett val för människors värde, mot den arroganta, mekaniska människosyn som skapar så mycket utsatthet och smärta, vi kan inte vänta fyra år till!
Ett rödgrönt val är ett val för frihet, jämlikhet och gemenskap!

Andra talförslag på Netroots, bl.a. Alexandra, Rosmari, Peter J, Peter H, Peter A

Bra känsla i bussen

Efter en dag med de rödgröna partiledarna på turné i västerled känns det ju på sin plats med en summering. Risken finns att jag kommer att vara överdrivet positiv. Så om ni inte vill leva med det sluta läs nu.

Ett skönt gäng är det, det rödgröna. Sammanfattningsvis kan man säga är att alla partiledarna är kunniga, öppna och bestämda. Det finns utrymme för nyfikenhet och för nya kunskaper. Det finns utrymme att säga att man inte är överens om allt men att man är helt överens om det viktigaste. Att det är dags för en rödgrön regering med jämlikhet, rättvisa och hållbar utveckling som ledord.
Det fanns också utrymme för att ta det lugnt, snacka lite skit och trivas tillsammans.
Partiapparaten var verkligen på tårna idag, det var assistenter, pressekreterare, samordnare, ombudsmän, kommunalråd, SSU-ungdomar, bloggare, internet. Lokala TV-stationer var på plats, liksom skrivande press.
Att Mona Sahlin är den regeringschef för samarbete som Liza Marklund skrev om i går är ställt  utom tvivel men alla partiledarna var utan tvekan med på tåget, både bildligt och bokstavligt. Det är inte så att de kommer att spela krocket med varandra hela sommaren (om inte SVT kommer förstås) men det är uppenbarligen ett bra samarbetsklimat med givande och tagande mellan partiledarna, även om man låtit förstå att vägen fram har varit tuff.

Självklart är Netroots viktiga kraft förevigade tillsammas med de rödgröna partiledarna. Claes Krantz längst till höger, undertecknad bredvid honom, därefter Innovationsgruppens egen Saman (twitterid @linced) och med kameran sosse.tv s Rolf Andersson

Passivitet ska inte vara normalt

-Var tionde person som är långvarigt arbetslös och/eller socialbidragsberoende i den tidiga 20-årsåldern är det även tio år senare ; Den dubbla vanmaktens logik, Anna Angelin, 2010
Det kanske inte är en nyhet i sig att passivitet inte är ett tillstånd som bara upphör. Men att vi inte gör allt vi kan för att undvika det är synd och skam.
Socialdemokraterna har idag presenterat sin politik för att minska ungdomsarbetslösheten (och passar på att visa regeringens misslyckande) ni hittar förslaget här.
Det som upprör mest är den nedlåtande attityd mot de unga som verkligen vill ha ett jobb möts av från regeringens företrädare:

Ungdomar ska ha lägre lön
”Är man 19 år så kanske man tjänar hälften av vad en vuxen person gör”
Jan Björklund (FP) i SVT:s morgonsoffa 24/5 2010
Ungdomar är lata
”Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider... En viktig orsak till att många
ungdomar inte får jobb är att de inte söker jobb”
Fredrik Reinfeldt (M) i Sydsvenska Dagbladet 11/2 2010
Om ungdomsarbetslösheten
”Den är en skapad synvilla”
Fredrik Reinfeldt (M) på Svenskt Näringslivs stämma 27/5 2010 i Älvsjö (rapport
från Expressens Niklas Svensson)
Unga driver omkring utan att varken jobb eller plugga
”Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd...Några är sjuka, några sitter hemma och
spelar TV-spel förmodligen, och några reser”
Sven Otto Littorin (M) i DN 27/4 2010


Självklart går det inte att säga att ungdomar är si eller ungdomar är så, det man kan säga är att någonstans mellan 28 och 30 procent av de som står till arbetsmarknadens förfogande och är mellan 18-25 år, räknas som arbetslösa.
För tusentals studenter som glatt firat i några veckor finns en lag som säger att de inte får delta i aktiviteter på tre månader. Många kommer säkert att ha ett långt, härligt sommarlov men risken är inte liten att en stor del av de som vill ha ett jobb inte kommer att få det när sommaren är slut.
Självklart kan man få jobb på andra sätt än genom arbetsförmedlingen, det får ju de flesta, men det första steget in på arbetsmarknaden är ju det allra viktigaste, därför är det befriande att Mona Sahlin så tydligt sagt att det första beslutet på det första rödgröna regeringssammanträdet ska bli att ta bort aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen. I dagens förslag finns också massor av förslag som kommer att ge sysselsättning för unga utanför arbetsförmedlingens försorg.

Många Nätrötter är igång och bloggar och borrar i detta ämne.
t.ex. Stefans konspirationer, Högberg, Ulrika Falk, HBT-sossen, Röda Berget, Krassman för att nämna några.
I gammelmedia: SvD / DN / SR / Aftonbladet / DN2 / DN3 /