Mod och eld för barnens skull

En gång var jag något av en rebell. Inte en särskilt arg men ständigt ifrågasättande och med en stor ovilja att trampa den breda vägen.

Det där har fått vika undan med åren och mina livsval har tagit mig till ett tryggt medelklassliv.

Jag har ändå tillräckligt med både kulturellt- och fuck off -kapital för att vara precis som jag vill, hela tiden. Att vara den där rebellen. Jag blir ofta besviken på mig själv att jag inte längre är det. Att jag vill passa in istället. Vara professionell. Eller trevlig.

Två personer har fått mig att tänka på mig själv på ett annat sätt sista tiden. Den ena är Evin Cetin som frågade vad jag brinner för. Det korta svaret jag gav var att jag vill att alla barn ska få de möjligheter jag hade under min uppväxt i världens mest jämlika land någonsin.
Den andra är Özz Nûjen, hans show "Dålig stämning" (finns på SVT Play 20 dagar till) fick mig att fundera på om jag fortfarande brinner.

Imorgon skall vi jobba fram de politiska prioriteringar vi i stadsdelen ska göra för 2014. Jag funderar på om jag kommer att orka stå upp för att vi ska fortsätta att ta pengar avsedda för gamla och lägga på skolan och förskolan. Att de gamla har chansen att rösta bort oss men att barnen ännu inte har någon annan röst än vår.

Jag har alltid gillat stora idéer, stora tankar, men det som är svårt är att leva upp till dem. Ghandi spann sitt eget garn och vävde sina egna kläder, han levde sin idé i det lilla och var inte rädd för någon, varken härskare eller folkmassa eftersom han såg sig själv som jämlik med alla. Han accepterade att kompromisslöshet gav fiender men såg att det också gav resultat och respekt.

I Sverige är ojämlikheten inte lika tydlig som den var i Indien, orättvisorna är färre och mindre. Ändå krävs det eld för att utplåna dem. Jag ska försöka att brinna för dem som inte har någon egen röst. De förtjänar bättre men om min eld kan vara en av många kommer den att göra skillnad.

- Posted using BlogPress from my iPad

När ska vi döda kontrollmonstret?

Mantrat sitter och är självklart. Skattebetalarnas pengar ska användas på

bästa sätt.

Vad nu det är?

Självklart innebär det att korruption ska bekämpas. Vidlyftig representation och annat ska bort och i mina ögon finns det stor medvetenhet om dessa saker. Sen då?

En sak vi talar om men inte kommer åt är hur administration alltmer tar över den offentliga sektorn. Jag baxnar varje dag när jag tänker på att enhetscheferna i  äldreomsorgen i min stadsdel har 13(!) olika ADB-system som de ska använda. 

Det är dokumentation hit - uppföljning dit, kvalitetstyrning hit - ekonomistyrning dit.

All denna kontroll som byggts upp för att kontrollera att skattepengarna används rätt har blivit ett monster. En uppgift jag fått från stadshuset i Göteborg är att ungefär halva arbetstiden används till interna processer. Det kan alltså vara allt från helt självklara och nödvändiga interna utvecklingsmöten men troligen också mängder av onödiga möten utan  effekt och inte minst en väldig massa tid som läggs på administration. Som jag förstår det gäller det alla yrkesgrupper från förskolelärare och undersköterskor till verksamhetsansvariga.

Jag tror helt ärligt att vi måste döda detta kontrollmonster. Det är möjligt att vi kommer ha mindre kunskap om vad våra professionella medarbetare gör (kanske ska vi lita på att de gör sitt jobb efter bästa förmåga?) men om de får mer tid att ägna sig åt sitt yrke borde det innebära att skattebetalarnas pengar används mer till det de är avsedda för.

Att döda kontrollmonstret kräver flera saker. För det första så är det inte en riddare i vit rustning som behövs utan en hel massa fotsoldater som övermannar det. Var är våra fackförbund i dessa frågor? Var är medborgarna?

Vi behöver också utveckla kompetensen hos våra chefer. Att vara mer ledare och mindre administratörer/kontrollanter. Om de ansvarar för att målen uppfylls utan att behöva detaljrapportera så borde det fungera.

Till sist så behöver vi politiker som inser att uppgiften inte är att kunna alla detaljer och få rapporter om alla förändringar utan att det viktiga är att vara närvarande i verksamheterna och sätta mål som både är förankrade och drivande och fråga varför när målen inte blir uppfyllda. 
Tyvärr kräver det en annan typ av politisk organisation än den vi har idag där ett fåtal av alla med politiska uppdrag har möjlighet att besöka verksamheterna utan att lida ekonomisk skada och där de som har det är överösta med så många uppdrag att de inte har tid.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Är en politiker modig eller dum?

Jag har kommit fram till att som politiker så är man antingen modig eller dum.
Anledningen är att man gör något som "resten" av befolkningen verkar sky.

Politiker tar ansvar. Inte bara för sig och sitt utan för det som är vårt gemensamma. Som belöning för detta ansvarstagande får man brottas med dålig offentlig ekonomi och folkets förakt. Tack och bock.

Lyssna på Anders Borg och Magdalena Andersson, ansvar är nyckelordet, den som är mest ansvarsfull vinner. Tänk då på att också när det ska avkrävas ansvar vid ett misslyckande är det den ansvarige politikern som står i strålkastaren - oavsett vilka möjligheter den haft att påverka händelsen i sig.

Den nivå vi som är politiker skulle vilja skylla på varje gång något går åt helvete heter förvaltning och är en administrativ och operativ enhet. Det kan vi dock inte för vi är ansvariga för hur förvaltningen fungerar.

Resultatet av detta ansvar kan vi se tydligt i dagpolitiken. Där har det har spridit sig en rädsla för risker, för oförutsägbarhet och för att göra saker på nya sätt. Det finns en flod av "kvalitetssäkring", måldokument, styrdokument, uppföljningsdokument och också en massa instanser som ska hantera dessa dokument. Det är det här vi i normalt tal kallar för byråkrati. Ibland är det utmärkt med byråkrati, t.ex. när det handlar om känsliga uppgifter rörande enskilda personer. Oftast är det bara en jävla massa tid och papper som inte leder till förändring eller överblick.

Vi måste ju ha beslutsunderlag som politiker, det är klart, om man däremot behöver vara kroppsbyggare för att orka bära hem underlaget, professor för att förstå det och ha fotografiskt minne för att hinna läsa det så är det uppenbart att det är väldigt svårt att ha koll på konsekvenserna av alla sina beslut.
Ansvaret kommer man ändå inte undan.

Så frågan återstår, är man dum eller modig som politiker?
Dum för att man tar ansvar för saker man inte vet konsekvenserna av eller modig för att man tar ansvar för att andra gör det man förutsätter och föreslår.

Varför utsätter jag mig för det här? Jag tror att det beror på att jag gillar att vara en del av något som är större än mig själv, större än någon enskild. Del av något som aldrig blir färdigt och aldrig perfekt men där var och en som vill tillräckligt mycket kan göra skillnad. Jag hoppas att det blir till det bättre men inser att jag riskerar att behöva ta ansvar för det motsatta. Oavsett vems felet är.

Martin Moberg om apotekseländet
Jana Nilsson om att vi behöver en ny regering
Ola Möller om att nu blir det ett jäkla liv
Peter Högberg undrar om igår

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad som inte ryms i ett sommartal

Så har både Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt sommartalat.

Den förstes enda löfte var lägre restaurangmoms, det kan få flera effekter. Den enda säkra är högre marginaler för restaurangägarna. Det kan de säkert behöva då skattefusket är utbrett inom restaurangbranschen. (Att bekämpa skattefusk är däremot lägre prioriterat än att bekämpa bidragsfusk.)

Den andra effekten kan bli lägre priser vilket ska leda till att fler äter på restaurang och därmed får fler jobb i restaurangbranschen. 

Hur det påverkar andra branscher, t.ex. livsmedelsaffärer förtäljer inte historien.

Förutom denna skattelättnad för restaurangägare ska det läggas pengar i statens kistor för att spara oss igenom en annalkande ekonomisk kris.

Denna politik skall enligt rådande medieklimat betecknas som ansvarsfull.

Vi har också Håkan Juholt som istället för allt till alla denna gång inriktade sig på lösningar till storstädernas problematik med bostadsbrist, framförallt för studenter och unga, brister i kollektivtrafik och ont om jobb för unga.

Här presenterades en rad förslag som kostar skattepengar men som bygger Sverige starkare inför framtiden. Det är en politik som lovar att använda det reformutrymme som finns i statens finanser till fullo, som vill satsa genom lågkonjunkturen på det sätt som har lyckats förut och många ekonomer rekommenderar.

Denna politik betecknas som ansvarslös.

Min uppfattning är att båda vägarna på sitt sätt är ansvarslösa. Framförallt är de för enkla förklaringar på hur vi bygger ett samhälle starkt. Det krävs mer. 
Mer internationellt samarbete, inte bara krisinsikt, 
mer insikt om inlåsande sociala problem och bristande jämställdhet och jämlikhet. 
Mer barnperspektiv. 
Mer erkännande av problemens komplexitet och färre plakatutfästelser. 
Men det passar väl inte i ett sommartal att vara säker på problemen men osäker på lösningarna. Det passar väl inte i ett budgetarbete att vara osäker på konsekvenserna av sin politik.


Håkan Juholt var dock inne på något mot slutet av sitt tal igår. Han pratade om frihet. Att det gemensamma ska skapa förutsättningar för individens frihet. Att individen ska känna och ta ansvar för det gemensamma.
Det kommer vi aldrig att kunna uppnå med en calvinistisk allianspolitik där svag förtjänar att vara det och den starkare hyllas och upphöjs. För det krävs en politik där jämlikhet och framtidstro står i första rummet.


Daniel Swedin twittrade igår att man vågade planera för Stockholms tunnelbana mitt under ett brinnande världskrig. 
Att det då kan anses vara omöjligt att bygga ut den 70 år senare pga av ekonomisk turbulens är inte värdigt ett progressivt samhälle. Där går socialdemokraterna före.


Jag avslutar med en paroll i tiden: Allt åt alla, men med förnuft!


Bloggat: Lena Sommestad, Marika Lindgren Åsbrink, Kristian Krassman, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Ola Möller, Peter Högberg, Peter Johansson, Lars Bäck, Johan Westerholm, Michael Granstedt, Kjell Rautio


DN / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Aftonbladet4 / SvD /SvD2 / SvD3 / SvD4 / DN2 / DN3 / GP/ SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vem är det som tar ansvar nu igen?

Det finns en sak med den här valrörelsen som är oerhört befriande för mig som socialdemokrat. Det är att det för första gången på fem år är moderaterna som försvarar sig.
De har så väldigt tydligt visat att det här valet är bortaplan för dem.

Vi har gått till val med budskapet att vi inte säljer ut några sjukhus. Det påstår moderaterna att de inte heller ska göra. Skillnaden är att de vill bolagisera primärvården och har lagt förslag kring något som kallas utmaningsrätt, man kunde kallat det budgivningsrätt. Hur den begränsas är ytterst oklart. Vi vet vad som hänt när moderaterna fått dominera landsting på andra håll i landet. Vi vill inte att det ska hända här.

Anledningen är att vi vet att med ett helhetsansvar för vårdkedjan från friskvård till sjukvårdsupplysning och rehab så kommer vi att vinna i kvalitet och effektivitet. Vi är t.o.m. så bra i Västra Götaland att partiet idag presenterade ett nationellt niopunktsprogram för förbättrad sjukvård som baseras på våra framgångar och idéer till förbättringar i Västra Götaland. Ni kan se presentationen här:


Det har på sista tiden sagts att detta är en ful kampanj. Det är bara att hålla med när man ser sånt här:

Jag undrar om Sofia Arkelsten eller Per Schlingmann har godkänt det här?

Vi tycker det är stor skillnad att sitta i en TV-sändning och säga att man kan tänka sig att sälja sjukhus till att måla på ett parti förslag som ett annat parti inte har lagt.

Ok för att vi har velat provocera Johnny Magnusson och co. men det är bara för att de inte velat ta fighten. De har hoppats på att riksopinionen ska leda till ett bra valresultat, bara man sitter still i båten. Det duger inte. Det visade Göran Persson 2006 och jag hoppas att Johnny Magnusson visar det igen 2011.

På söndag hoppas jag att vi har lärt dem en sak. Sjukvårdsval vinner man inte på skattesänkningar eller införande av gräddfiler. Det vinner man på att lova och göra allt för att leverera jämlik sjukvård och bättre service till de som behöver den bäst.

Fotnot: Eftersom Bloggerverktyget som jag och många andra använder har legat nere i nästan ett dygn så är det många bloggers som varit snabba ur blocken här i kväll.

T.ex. Håkan Werner Linnarsson x 2, Sebastian Stenholm, Martin Moberg, jag har lånat länkar av Martin som lånat av Sebastian....

Krassman om tydliga alternativ i omvalet, Peter Johansson om blir omvalet ett (s)egertåg?, Håkan WL om att nu återstår bara några få dagar, Tord Oscarsson om dagens opinionsmätning inför omvalet i Västra Götalands regionen, Eva Hillén Ahlström om gott och blandat, Alliansfritt Sverige om tre chipspåsar, En chefspappas vardag om mer chips åt folket, Kristina Persdotter om oroande direktiv i utredning om främlingsfientlighet, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik,  regionval,  Västra Götaland, omval, Intressant

Media: SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, SR 1, 2, Nyheterna 1, 2, GT, Ab, DN, Ab 1, 2, SvD, Expr, GP 1, 2, GT, GP, GP Expr, Ab

Read more: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2011/05/omvalet-15-maj-s-vill-se-battre.html#ixzz1MH1oydMC

Låt oss vässa pålen - vems uppdrag har Reinfeldt?

Som det väl börjar bli allmänt känt nu så har Fredrik Reinfeldt avböjt att delta i en debatt mot Håkan Juholt inför valet i Västra Götaland.
Bloggkollega Peter Högberg ställer nu frågan Vem styr Reinfeldt?.
Jag vill ytterligare spetsa frågan. På vems uppdrag agerar Reinfeldt?
Är det på uppdrag av den moderata partiledningen som han bör agera eller är det som statsminister i en demokrati där valdeltagandet riskerar bli katastrofalt lågt han bör agera?
Jag ser det som att han i det här läget väljer valtaktik före demokratifrämjande. Uselt.

Fler bloggar och media om detta ämne:
Media: Ab, Ab2, Ex, SvD,  SvD2, DN, SVT,
Bloggat: Martin Moberg, Roger Jönsson, Annika Högberg, JohanWesterholm, Roda Berget, Peter Andersson, Tokmoderaten, Sebastian Stenholm

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om politik, regeringen, ansvar

Ansvaret som flytt

Under morgonbläddringen av dagens GP fann jag en debattartikel av FP:s EU-parlamentariker Cecilia Wikström. Hon har, liksom många Netroots-bloggar, upptäckt att vår ministerkader inte är så sugna på att ta ansvar för - någonting.
Artikeln bygger på uttalanden om att ministrar inte får  uttala sig i "enskilda fall". Det stämmer naturligtvis inte. Vad ministrar inte får göra är att ringa till en ansvarig tjänsteman och säga: "Nu ska du göra så här." Ett uttalande kan sätta press på tjänstemannen men denne har lagar och förordningar att förhålla sig till. Det är dessa ministern är ansvarig för.
För en kritiker så känns det som den moderatledda regeringens ministrar är vältränade dockor som har sina talkort och håller sig till dem.
Minns Billgrens - Det är regeringens hållning att inte uttala sig om (Wikileaks) och Engströms - Vi får aldrig ge upp om en enda människa.
Tomma fraser av förakt mot de medborgare som är uppgivna och för de som vill veta vilket ansvar regeringen tar för vårt förhållande till andra nationer.
Statsministern är däremot lite mer tydlig om vem han tycker är ansvarig för sin situation: Den enskilde. Det är den enskildes problem att den är sjuk eller arbetslös, outbildad eller att man hamnat snett.
Det stämmer ju. Det är den enskildes problem. Men det är samhällets ansvar att försöka bidra med lösningar till problem som väldigt många invånare har.
Uttalandet låter. -Vi tar ansvar för Sverige. Det är fel. De tar ansvar för Sveriges statsfinanser. Ansvaret för och emot Sveriges medborgare har de avsagt sig.

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om politik, regeringen, ansvar

Du har ansvar för dig själv och andra

Några av oss som varit med att dra igång Öppna kriskommissionen har idag en debattartikel på Dagens Arena.
Den har den förpliktigande rubriken "Solidaritet bygger också på egenansvar". Artikeln läser ni ju bäst på Dagens Arena men kommentera den gärna på Facebookgruppen också.
Det jag främst vill lyfta idag är det personliga ansvaret för förändring. Nog är det lätt att sitta hemma och tycka men det är till ingen nytta om inte tyckandet på något sätt landar i en handling. En vän till mig sa en gång "jag har så svårt att hålla käften så det är lika bra att jag engagerar mig." Det tycker jag är att ta ansvar. För sig själv och för en verksamhet man engagerar sig i.
Mitt sätt just nu är via denna blogg och inte minst via Öppna Kriskommissionen men jag försöker att vara så tydlig som möjligt med vad jag tycker och vad jag tycker bör göras i alla sammanhang jag ingår. Det är en del i mitt ansvar mot mig själv och därmed i mitt ansvar mot min omgivning i en närmast existensialistisk tanke.
Om inte jag tar ansvar och inte du gör det då blir det ingen som gör det.
Det finns ytterligare en dimension i det. Om inte jag försöker ta ansvar för mig själv blir alla andras ansträngningar att förbättra min situation i stort sett verkningslösa. Det går att översätta till alla organisationer.
Andra om artikeln i Dagens Arena:
Johan Westerholm
Peter Högberg
Alexandra Einerstam
Martin Moberg
Peter Andersson
Fler progressiva bloggar på Netroots

Jaså, det är så det funkar! Tack Hillevi!

Idag lanseras inte bara den fantastiska siten tackaalliansen.se utan också Löntagarbloggen har varit i farten och återrapporterat vår nye arbetsmarknadsministers insikt om hur arbetsmarknaden fungerar.

Saxat ur LO-tidningen:

 Vi konsumenter – i alla fall jag – är väldigt måna om att handla det som är producerat på ett schyst sätt. Så jag tror att man som konsument på arbetsmarknaden också kommer att välja den arbetsgivare som har en schyst arbetsmiljö och som behandlar sina anställda väl.

Sist jag kollade (för en sekund sen) fanns det hos arbetsförmedlingen 33865 lediga jobb, sist jag hörde någon siffra på arbetslösheten var den över 400 000. Så det är ju bara att välja och vraka på de arbetsgivare som har schysst arbetsmiljö, löneläge, förmåner, kollektivavtal etc.
Det är skrämmande att det svenska folket har bestämt att denna regering har bättre koll på verkligheten än vad en rödgrön hade haft.
Om man tänker positivt så kanske det då inte krävs några superkomplicerade revolutioner för att återfå förtroendet, det räcker kanske att visa att vi har förstått hur landet vi numera lever i ser ut.
Jag vill också återigen konstatera att ett statsråd överlämnar ansvaret till någon annan, i det här fallet arbetssäljaren, som vanligt den i maktställning... nu var det inte ens facket som skulle se till arbetsmiljön, det är den enskildes ansvar.
Anna Vikström utvecklar resonemanget om hur regeringen lyft handen från arbetsmiljöfrågorna i det här inlägget. Martin Moberg om alliansens stollighet i arbetsmiljöfrågan här.

Fler progressiva bloggar på Netroots.
Häng med och delta i Öppna kriskommisionens arbete, förstås även på Facebook.

Vem tar ansvar?

Ansvar är ett av de märkligaste begrepp och ord jag känner till. Ansvar är något man kan ta, dela ut, avhända sig och strunta i.
I mitt bloggande så hamnar jag hela tiden i en fråga om ansvar. Vem som är ansvarig, vem som kan ta mer ansvar, vem som inte tar ansvar.
Reinfeldt och Borg brukar säga att de tar ansvar för statsfinanserna. Det kan man ju argumentera om men det är påfallande hur ansvaret för statsfinanserna är så mycket viktigare än ansvaret för medborgarna och för de andra som bor i det här landet, t.ex. de som är anställda vars villkor snabbt försämras, de som är sjuka och de som är arbetslösa. De som får det bättre har det redan så j-a bra att de faktiskt inte behöver det och det är dessutom en björntjänst eftersom ekonomisk ojämlikhet är en hälsofara.

Socialdemokraterna har 17 667 vänner på Facebook,
använd oss!

Nu till Socialdemokraterna och ansvaret för oss.
Mona Sahlin säger att hon tar ansvar för valnederlaget. Partiet har därför tillsatt en krisgrupp som ska finna en väg framåt men vilket ansvar har denna grupp och vem är den ansvarig inför?
Vad har jag som gräsrot för ansvar. Min vilja är ju att bidra, bl.a. genom Öppna kriskommissionen men det är ingen som utkrävt ansvar av mig, ansvar att göra lite till, att bidra lite till.
Samma situation har vi i stort sett alla ideella sammanhang. Det är de som är överst i pyramiden som är ansvariga. Att få basen i pyramiden att jobba för att stärka sig själv är ett initiativ som ska komma uppifrån.
Egentligen är ju sanningen tvärtom. Det är det engagemang och den riktning som jag som medlem kräver av min förening/kommun/stat som har den verkliga makten. Det är den samlade styrkan hos de som genom val utkräver ansvar som är bortglömd.
En sån funktion som ofta missar sitt mål och som är ett av de viktigaste uppdragen i en organisation när det ska vitaliseras är valberedningen. Det är ofta ett av de svåraste uppdragen att fylla och valberedningars engagemang tenderar att vara ganska lågt (åtminstone enligt min erfarenhet). I denna process är det upp till de enskilda medlemmarna att påverka den valberedning som finns att göra sitt jobb. Det är sen de valda personerna som har till uppgift att underlätta för varje enskild medlem att göra sitt och lite till för föreningen. Ju större organisation desto större avstånd blir det, jag tror att den mest konkreta omvandlingen av socialdemokratin är att vända på pyramiden och låta medlemmarnas engagemang bilda en väg som breddas istället för att smalna av. Det är lättare än någonsin idag med den förträffliga möjlighet Internet innebär. Ett sätt vore för partiet att faktiskt använda sig av sina 17667 Facebook-kontakter istället för att enbart publicera färdiga svar.
Jag hoppas verkligen på att vi som  vill Sverige väl snart har en process igång inom Socialdemokraterna som inte bara bygger på att byta folk, vi måste vända tankepyramiden upp och ner. Då har vi tagit ansvar, var och en av oss gräsrötter som finns i vårt parti, det är dags att vi får komma upp i solen!
Fler som vill ta ansvar på Netroots och i Öppna kriskommissionens blogg och Facebookgrupp.
Peter Andersson med ett väldigt öppnande inlägg för sociala mediers betydelse i politiken. Dessutom fullt med länktips.

Vägen in i vuxenlivet

Ungdomsarbetslösheten börjar närma sig 30%.
Samtidigt minskar möjligheten att läsa på komvux och KY utbildningarna ombildas.
Jag är själv av den enkla uppfattningen att all sysselsättning som för människor tillsammans är utvecklande, oavsett om den är avlönad eller ej, universitetstiden framstår ofta i ett rosa skimmer i minnesbanken även om jag inte hade särskilt mycket pengar.
Vad jag är ute efter är att det farligaste är inte arbetslöshet utan sysslolöshet = värdelöshet. Det är förgörande för människors självuppfattning, ung som gammal, att inte känna sig behövd.
Målet för politiken gällande ungdomars utvecklingsmöjligheter måste därför vara väldigt brett och åtgärderna många, det finns ingen enskild åtgärd för att förbättra ungdomars självkänsla och ansvarskänsla som funkar för alla.
Det betyder att det här är en utmaning som inte kan behandlas som statistik utan det är en reell utmaning för våra kommuner, arbetsförmedlingar och utbildningsinstitutioner (egentligen ända från förskola och framåt).
Det kräver därför resurser och det kräver troligen ännu fler reformer inom detta område.
Att lyckas med denna uppgift är jämte klimathotet den enskilt viktigaste utmaningen vi har i Sverige de närmaste åren.