Mod och eld för barnens skull

En gång var jag något av en rebell. Inte en särskilt arg men ständigt ifrågasättande och med en stor ovilja att trampa den breda vägen.

Det där har fått vika undan med åren och mina livsval har tagit mig till ett tryggt medelklassliv.

Jag har ändå tillräckligt med både kulturellt- och fuck off -kapital för att vara precis som jag vill, hela tiden. Att vara den där rebellen. Jag blir ofta besviken på mig själv att jag inte längre är det. Att jag vill passa in istället. Vara professionell. Eller trevlig.

Två personer har fått mig att tänka på mig själv på ett annat sätt sista tiden. Den ena är Evin Cetin som frågade vad jag brinner för. Det korta svaret jag gav var att jag vill att alla barn ska få de möjligheter jag hade under min uppväxt i världens mest jämlika land någonsin.
Den andra är Özz Nûjen, hans show "Dålig stämning" (finns på SVT Play 20 dagar till) fick mig att fundera på om jag fortfarande brinner.

Imorgon skall vi jobba fram de politiska prioriteringar vi i stadsdelen ska göra för 2014. Jag funderar på om jag kommer att orka stå upp för att vi ska fortsätta att ta pengar avsedda för gamla och lägga på skolan och förskolan. Att de gamla har chansen att rösta bort oss men att barnen ännu inte har någon annan röst än vår.

Jag har alltid gillat stora idéer, stora tankar, men det som är svårt är att leva upp till dem. Ghandi spann sitt eget garn och vävde sina egna kläder, han levde sin idé i det lilla och var inte rädd för någon, varken härskare eller folkmassa eftersom han såg sig själv som jämlik med alla. Han accepterade att kompromisslöshet gav fiender men såg att det också gav resultat och respekt.

I Sverige är ojämlikheten inte lika tydlig som den var i Indien, orättvisorna är färre och mindre. Ändå krävs det eld för att utplåna dem. Jag ska försöka att brinna för dem som inte har någon egen röst. De förtjänar bättre men om min eld kan vara en av många kommer den att göra skillnad.

- Posted using BlogPress from my iPad

Klassisk skitvecka i ett allt borgerligare Sverige

Veckan som gått har bjudit på så många goda blogguppslag som inte blivit skrivna,

åtminstone inte av mig.
Ojämlikheten fortsätter att öka, den psykiska ohälsan ökar, självmorden ökar - framförallt bland unga med arbetsförhinder, riksrevisionen sågar regeringens politik mot ungdomsarbetslöshet, psykiskt sjuka ska tvingas till jobbet, det är populistbonanza bland Moderaterna i Göteborg, upprop mot stora barngrupper i förskolan, ord utan mening i borgerliga regionbudgetförslag m.m.
Uppdatering: Facebookcensur av feministiska blogginlägg, apoteksreformens vinnare, övertidsuttaget fortsätter att öka

Det finns med andra ord en fontän av bloggidéer att ösa ur. De flesta är symtom på ett och samma tema. Det samhällskontrakt som upprättades under rekordåren är definitivt brutet. Mitt parti försöker rädda spillrorna av välfärden men fastnar allt för ofta i det ekonomiska ansvarets garn, de borgerliga partierna tycker att deras plan funkar ganska bra. Att man inte ser helheten i samhället utan räknar pengar i olika plånböcker. Bra med mycket till privat konsumtion, samtidigt som folk får ställa in sig på privata pensions-, sjuk- och  inkomstskyddsförsäkringar. För de som har råd förstås.

Den politiska kamp som pågår är egentligen inte en om kronor och ören utan en kamp om människosyn. Min chef uttryckte det mycket bra i ett samtal här i veckan.
 - Vi går från en positiv till en negativ människosyn. När vi tidigare sagt - Du kan, du vill, du vågar! Säger vi nu - du vill inte, du kan inte, du måste kontrolleras.
Det är piskan istället för moroten om man så vill. Kampen om framtidstro eller framtidsrädsla för att uttrycka det på ett tredje sätt.

Så förutom sommarens antågande är det inte mycket att glädja sig åt i konungariket (bara en sån sak) Sverige.

På ett personligt plan har jag varit med om ett inspirerande och tankeväckande socialt mediemöte i Borås, haft intressanta och lärorika möten med jobbet och haft tid att reflektera över min egen roll lite här och där i tillvaron. Förhoppningsvis ger det kraft att skriva de där blogginläggen framöver.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den stora rädslan

Det enskilda faktum som gör att all politik just nu måste vara väldigt försiktig är att väldigt många hushåll har stora skulder, framförallt för sitt boende. Om människors privatekonomi förändras, det kan t.o.m. räcka med lite osäkerhet, riskerar bostadsbubblan att spricka och vi har en alldeles egen bankkris i landet.

Ett sånt scenario är naturligtvis om arbetslösheten ökar (och a-kassan fortfarande är kass), ett annat är att räntorna ökar fort, ett tredje att staten förändrar förutsättningarna så att människors disponibla inkomster minskar.

Kort sagt är det ett mycket prekärt läge. Varje förändring kan få bubblan att spricka samtidigt som den inte kan tillåtas att blåsas upp längre.
Det som ska ske måste alltså vara långsiktigt och försiktigt.

Det här är bakgrunden till den politiska kris vi har i Sverige idag. Det är inte att man inte vill förändra. Man vågar helt enkelt inte. Huspriserna ligger ganska stilla i Sverige idag och förhoppningen är att inflationen så småningom kan ta bort de värsta spänningarna i ballongen.

Socialdemokraterna kommer under de närmaste veckorna att lägga en rad förslag för att skilja ut sig från moderaterna och småpartierna i regeringen. Inget av dessa förslag kommer på ett direkt sätt att beröra hushållens ekonomi. Tiden för de stora reformerna försvann ganska hastigt någon gång i slutet av 80-talet när hushållens skulder växte blixtsnabbt efter avregleringen av lånemarknaden.

Vad vi kan vänta oss förutom aviserade satsningar på utbildning och näringsliv är antagligen förstärkningar av a-kassa och sjukförsäkringar. Dess s.k. automatiska stabilisatorer är nämligen något så smart som konjunkturutjämnare. Liksom en mer jämlik inkomstspridning hade varit. SVT har tagit fram en tjänst som visar hur inkomsterna utvecklats i Sverige de senaste 17 åren. Ta en kik här. Du kan då se att mönstret är solklart. Spridningen ökar.

Vad kan vi göra som satts att leva i besvikelsens epok?
Mikrolån har varit framgångsrika i många länder. Kanske kan mikroreformism vara det i Sverige. Skola för skola, arbetsplats för arbetsplats, bostadsområde för bostadsområde kan vi öka människors värde, medinflytande och gemenskap.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

V.28 The Doldrums - vad används den politiska stiltjen till?

Den som är intresserad av havskappsegling vet att the Doldrums är de stiltjebälten som breder ut sig runt ekvatorn på de stora oceanerna.

Veckan efter Almedalsveckan ett mellanvalsår betecknas troligen av ett liknande stiltje, redan under Almedalsveckan kunde ett lugn kännas. Inget oväntat hände, ingen överraskade speciellt mycket varken positivt eller negativt.

En sak som är väldigt tydlig är ändå värd att betänka. Anders Borg börjar låta lite som en socialdemokratisk finansminister när han talar om möjlighet att investera i t.ex. infrastruktur.

Nu råkar det vara så att liksom socialdemokraterna uppfattat att det är väldigt svårt att vara bättre än moderaterna på skattesänkarpolitik så är moderaterna ganska usla på investeringspolitik.

Här har nu alltså det berömda problemformuleringsprivilegiet bytt läger. Från det som ville stimulera genom skattesänkningar till det som vill göra det genom investeringar. Det börjar lukta guld för socialdemokraterna för precis som Stefan Löfven sa, Moderaterna vill införa en jobbpakt av valtekniska skäl och det är något väljarkåren brukar se igenom.

Stefan Löfven är inte heller någon traditionell socialdemokrat. Han gör inte som sin föregångare och deras föregångare att han talar om människornas villkor i näringslivet och i samhället i första hand. I första hand talar han om näringslivets villkor, i andra hand varför vi behöver ett starkt näringsliv, i tredje hand om att förbättra välfärden.

Rent rationellt är därmed Stefan Löfven långt före sina konkurrenter men människor är inte rationella. Löfven kommer att behöva knyta ihop sitt rationella argumentarande och sina konkreta åtgärder med en känslomässig sida, han behöver förklara varför arbetslösheten är en så viktig fråga, för honom - personligen.

Moderaterna får dessutom allt svårare att hävda sin arbetslinje i förhållande till alla verkningslösa avdrag, bidrag och undantag som skulle undanröja massarbetslösheten. Det ända som hänt är att man pressar ned reservationslönerna till priset av social utslagning och långtidsarbetslöshet. Att man dessutom gjort det till priset av tre småpartier i Alliansens självständighet kommer att försvåra läget ytterligare inför supervalåret 2014.

Vad kan då hända en sån här vecka, eller de närmast följande?

Det som sommarens lugn ger tid till är reflektion, fördjupning och eftertanke. Jag hoppas att den socialdemokratiska partiledningen inser att i en höstbudget så duger inte bara stimulanser till företag, det behövs också en färdplan till anständiga socialförsäkringar och en a-kassa värd namnet.

Det duger inte heller att traska på i invanda hjulspår i utbildningspolitiken utan vi behöver se att de innovationer och organisatoriska modeller som lokala skolor lyckats med implementeras i en nationell plan.

Jag börjar bli luttrad men jag hoppas att partiledningen i sommarens lugn finner vägen att, som Löfven i sitt tal beskrev, både ha ordning på statens finanser och stimulera individerna i Sverige till utveckling både via näringsliv och utanför.

Socialdemokraternas nya paroll - hållbar frihet - är ett begrepp som är oväntat luddigt för att komma från Löfven och vad man fyller det med är inte klart. Att som idag bara koncentrera sig på den ekonomiska och ekologiska dimensionen kommer kanske att vinna val men det skapar inte frihet för de hundratusentals som har det kämpigt i skolan, är fast i arbetslöshet eller helt utanför alla system, utan hopp om framtiden. Den sociala dimensionen, jämlikhet och jämställdhet borde vara tryggare fundament för en modern socialdemokrati än företagens tillväxt. Det ena förutsätter nämligen det andra.

Unionen opinion, Högberg, Göran Johansson

AB, SvD, SvD, DI, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

En av de tråkigaste dagarna i mitt liv - borde varit en toppendag

Idag har jag varit på dag 1 av 3 på Göteborgs Stads politikerutbildning.
Jag förundras att jag lyckades sitta upprätt och den timma då iphonen låg på laddning har satt spår i form av bitmärken i knogarna. Nog för att det har varit valrörelse och t.o.m. en (kort) valvaka igår men det hade nog inte hjälpt med 15 timmars sömn och en dos guarana före den här övningen.

Hur man kan få något så i grunden intressant som politisk styrning bli så fruktansvärt tråkigt är något av ett mirakel. Att inte använda deltagarna med deras erfarenhet, kunskap och klokskap för att skapa en kreativ lärandeprocess är bara klantigt, jag hade lärt mig mer om Göteborg om jag åkt Paddan än jag gjorde på 5,5 timmars effektivt nötande idag.

Dagen började annars intressant med kommunalråden Anneli Hulthén och Jonas Ransgårds dragningar.
Sen tog tjänstemännen över. De alltför ordrika powerpointpresentationerna regnade över oss stackars politiker av olika dignitet som hade samlats. En eloge till Kerstin Brunnström (s), första namn på Göteborgs Regionvalslista som orkade sig till kursen idag efter en stenhård valrörelse med mycket oro för framtiden.

En tacksam insikt av dagen var hur snett ute vår käre utbildningsminister från Skene är. Katederundervisning är sinnesförslöande, inte tvärtom.

En annan insikt är om det är den här typen av internutbildningar som är gängse i offentlig sektor så är det ett mirakel att vi överhuvudtaget har tjänstemän kvar i verksamheten.
Nåja två dagar kvar, hur hemskt kan det bli. Hjääääääääääääääääääääääääääääääälp!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant

Jag fick den bästa idén någonsin!

Det var när jag stod i duschen i går morse.
Jag vet att jag tänkte - det här får jag inte glömma bort.
När jag väl var färdigtvagad och fräsch som en nyponros hade utfört morgonens rutiner och förflyttat barn från hemmet till kompisarna på förskola och skola så var det dags att få ner denna fantastiska idé i skrift.
Ni har säkert redan anat att den var borta, puts väck, har inte hittat den än. Sökandet fortsätter. Kanske ska installera en diktafon i duschen...

Innan jag återfinner världens bästa idé någonsin kan jag erbjuda denna allmänna betraktelse.
Det är svårt att orientera sig i det politiska landskapet just nu. Det är väntans tider på väldigt många sätt.
Vi väntar på att den folkliga opinionen mot utförsäkringar och fas 3 når under huden på regeringen.  Utan tvekan väntar vi också på de Socialdemokratiska och Miljöpartistiska motdragen.

Vad händer med Socialdemokraterna nu? Vad gör Juholt, Jämtin och partistyrelsen för att starta om och öppna upp politikutveckling och partiorganisation?

Vilken plats på det politiska spelfältet kommer Miljöpartiet att inta, en fri roll i mitten är nog önskepositionen, finns förutsättningarna inom partiet att vara en så stark kraft där att man inte blir bortmarkerad av övriga partier?

Kommer borgerligheten fortsätta att nöja sig med jobbskatteavdrag och "justeringar" av människofientliga system?

Själv är jag både fysiskt och mentalt engagerad i den valkampanj som pågår i Västra Götaland.
GP Debatt erbjuder idag plats åt samtliga partier i regionfullmäktige att skriva om kollektivtrafiken.
Sammanfattningen är att vi ska ha bättre kollektivtrafik, småpartierna är emot trängselskatt, som om den inte redan vore beslutad oavsett hur mycket det skett i demokratisk ordning. Det är kliniskt fritt från skarpa förslag förutom enhetstaxa i kollektivtrafiken.

En reflektion om trängselskatten som jag plockade upp i Ny Tid, 81% av de boende i Göteborgsområdet vet att trängselskatten ska införas. 17% vet vad den ska användas till. Vi får till stor del tacka GP för deras enastående och opartiska bevakning av Vägvalet för den siffran.

Med detta stänger vi kverulantlådan och meddelar att idag så ska jag vara på plats för att lyssna på Håkan Juholt när han är i Göteborg. Sen har vi ett val att vinna!

Röda berget om orsak och verkan. Mitt i steget om barnfattigdom

Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik,  regionval, mediekritik Intressant?

Fokus nu Lindström, fokus.

Det har blivit väldigt mycket om det socialdemokratiska partiet på den här bloggen de senaste månaderna. Jag tror att det är för att jag med ögon vitt uppspärrade av novisens nyfikenhet blandat med yrkesmannens erfarenhet deltar i diskussionen om vår koloss på lerfötter. Jag kommer nu att under en dryg månad försöka fokusera på de viktiga frågor vi har framför oss i en valrörelse om sjukvården i Västra Götalandsregionen. Men först några kommentarer:

1. Förra veckan beskrev några bloggare alla interna möten och de få externa. För att få förslag på hur vi ska kunna komma ur den fällan har vi startat en sida på Facebook. Hur ska vi bli fler glada Socialdemokrater? Välkommen att gilla sidan och bidra med dina kommentarer och idéer!

2. Nu är Juholt vald och i full färd med att göra en stor förändring av partiets ledande företrädare. Det är bra men det är alldeles för tidigt att säga om resultatet blir bra eller ej. Det är inte bara jag som har reagerat på att kvinnor verkar kvoteras in. Österberg får gå för att nu måste vi ha en kvinna, lite vilken som helst. Jämtin blir vald, inte bara för att hon är bra utan också för att hon är kvinna. Självklart kan och bör man vända på resonemanget men att Juholt ger intrycket att vara en produkt av en traditionell manlig maktstruktur har befästs senaste veckan. Jag hoppas att han motbevisar mig snarast.

3. Jag har under helgen varit på distriktsårskongress i Göteborg där talarna avlöste varandra i talarstolen för att försöka vinna över kongressens ombud på sin sida. Det var nära i ett fall men kongressen var lojal mot styrelsen som dock visade ödmjukhet och flexibilitet vid flera tillfällen. En punkt som sprangs förbi så fort att jag inte ens märkte det var behandlingen av verksamhetsberättelsen. Jag hade räknat med att en företrädare för styrelsen skulle passa på och beskriva vad man gjort under året, hur man förvaltat förra årskongressens förtroende men istället klubbades den fram utan någon kommentar.  Nu vet jag detta och jag kan lova att nästa år är jag mer på tårna för när jag läser verksamhetsberättelsen så blir jag inte så där vansinnigt imponerad över hur styrelsen förvaltat antagna motioner från förra året. Man kan tycka att det är motionärens ansvar att kommentera detta men motionärerna kanske var nöjda med att få igenom sin motion, själva handlingen som förväntades kanske är sekundär? En annan sak som for förbi utan diskussion var det faktum att trots förlutsval på alla håll så förändrades inte valberedningens förslag till distriktsstyrelsen mer än på en post. Det kan ju vara en signal på flera saker, att valberedningen inte engagerat sig så mycket, att valberedningen anser att ansvaret för valförlusten ligger på det nationella planet eller att man anser att det inte finns några andra som hade gjort ett bättre jobb. Jag har svårt att ha en åsikt i frågan eftersom jag ännu har dålig koll på vad personer faktiskt uträttar.

4. Det pågår en kampanj på GP:s ledarsidor om hur barnomsorgen sköts i Göteborg. Hade faktaunderlaget varit baserat enbart på de kommunala förskolorna hade man fått ett annat resultat, det är de privata och kooperativa förskolorna som har störst barngrupper. Som SDN-ledamot så kan jag väl säga att vår definitiva ambition var att minska barngrupperna. Vår förvaltning anser det vara praktiskt omöjligt då den jobbar så hårt den kan bara för att undvika att barn ska stå för länge i kö, befolkningsprognosen för vår stadsdel missade med marginal att vi skulle ha en babyboom på halsen i år. Det är jättekul att vi har många unga i vår stadsdel men det innebär tyvärr att möjligheten att minska barngrupperna redan i år försvinner eftersom vi måste följa lagen. Vi kämpar med insikten att varje krona som vi investerar på barnen tjänar vi igen i andra ändan kontra ett kortsiktigt praktiskt perspektiv där budgeten är nedbruten på avdelningsnivå. Här kan vi och måste vi bli bättre.

Fler progressiva bloggar på 

NetRoots

Fler bloggar om Socialdemokraterna, Intressant?