Dags att skruva ner volymen

Tonläget är minst sagt högt i div artiklar och utspel just nu, Socialdemokraternas framtid står på spel.
Partiet är på väg att dö säger någon, en annan säger att vi är ett dinosaurieparti.
Samtidigt säger professor Bo Rothstein att förutsättningarna för socialdemokrati är ganska bra just nu. Katrine Kielos pekar också på det bristande självförtroendet.
Vi har en tidlös ideologi och många saker har blivit mycket bättre, t.ex. individperspektivet, säger jag.
Det som saknas är självförtroende och lite tryck i stålet.
Om (s) bestämmer sig för att vara en kraft så har vi fortfarande 100 000 medlemmar som snabbt kan bli fler, vi har smarta och slagkraftiga personer i gräsrots och nätrotsled som kan engagera medlemmarna.
Vad jag vill se nu är ett parti som istället för att titta på vilka personer som ska göra jobbet är att se vilka förändringar i strukturer, i arbetssätt och kulturer som måste göras. Claes Krantz har funderat vidare på detta. Vad har varje enskild medlem för ansvar? Är det ok att sitta hemma och muttra om de i Stockholm, eller kan man göra något på sin nivå, på sin plats? Vad behöver vi förändra i Göteborg, i kretsen, i Frölundaföreningen för att nå fler människor.
Vi har saker att säga, det tenderar bara att antingen bli för intetsägande eller för smått i tanken, för praktiskt.
Sen finns det utan tvivel en lång resa att göra för att möta tidens anda men jag är rädd för att vi börjar tappa vår intellektuella bas, 20 år av Timbropropaganda sätter sina spår även i våra tankar. Daniel Suhonen skriver mycket bra om det om än inte så nedtonat på SvD Brännpunkt idag.
Så min uppmaning är att det är dags att kasta av sig filten av andras (som inte vill oss väl) bild av världen, tro på våra grundstenar om frihet, jämlikhet, broderskap och få med hållbarhet på tribunen. Sen kan vi prata med medborgarna om att vi vill bygga ett Sverige där allas lika värde inte bara är ord på läpparna utan en realitet utifrån den politik vi för med reformer som gynnar massorna.
Lästips:
Alexandra har redan tröttnat på interna strider.
Annika njuter av Katrine Kielos.
Rebella saknar visioner.
Martin efterlyser ideologi och värderingar
Peter A sammanfattar gårdagen.
Mer om socialdemokraternas turbulenta dag på Netroots, mer eftervalsanalys på Öppna kriskommisionen på blogg och Facebookgrupp

Vägen in i vuxenlivet

Ungdomsarbetslösheten börjar närma sig 30%.
Samtidigt minskar möjligheten att läsa på komvux och KY utbildningarna ombildas.
Jag är själv av den enkla uppfattningen att all sysselsättning som för människor tillsammans är utvecklande, oavsett om den är avlönad eller ej, universitetstiden framstår ofta i ett rosa skimmer i minnesbanken även om jag inte hade särskilt mycket pengar.
Vad jag är ute efter är att det farligaste är inte arbetslöshet utan sysslolöshet = värdelöshet. Det är förgörande för människors självuppfattning, ung som gammal, att inte känna sig behövd.
Målet för politiken gällande ungdomars utvecklingsmöjligheter måste därför vara väldigt brett och åtgärderna många, det finns ingen enskild åtgärd för att förbättra ungdomars självkänsla och ansvarskänsla som funkar för alla.
Det betyder att det här är en utmaning som inte kan behandlas som statistik utan det är en reell utmaning för våra kommuner, arbetsförmedlingar och utbildningsinstitutioner (egentligen ända från förskola och framåt).
Det kräver därför resurser och det kräver troligen ännu fler reformer inom detta område.
Att lyckas med denna uppgift är jämte klimathotet den enskilt viktigaste utmaningen vi har i Sverige de närmaste åren.