Kan vi lära något av fascismen?

Det snurrar i mitt huvud idag. 

Av trängselskatter, budgetpropp och journalister som försöker rationalisera kolonialismen.

Henrik Arnstadt och Sven-Eric Liedman 14-10-22

Men framförallt snurrar det av intrycken jag fick på en ABF-grej jag var på igår.
Historikern Henrik Arnstadt och idéhistorikern Sven-Eric Liedman samtalade om fascismen. Både med en historisk vinkel och med referenser till dagens samhälle.

En sak de talade om är vad som lockar med fascismen? Hur människor kan fastna för en sådan idé som bygger på exkludering och ultranationalism? En av förklaringarna Henrik Arnstadt hade är att det bygger på en optimistisk berättelse om samhället.

Det fick mig också att tänka på en bok jag har fått låna av en kollega - "The political brain" - som kollegan har skrivit om här. Den går ut på att vi inte är helt rationella när vi väljer vilket parti vi röstar på. Det krävs något mer än bra och realistisk politik. Det krävs en berättelse som känns rätt. (Och att kunna kontra på negativa kampanjer)

Det här är så viktigt att det faktiskt är lite konstigt att vi som är aktiva inom andra politiska rörelser så sällan lyckas med det. En optimistisk berättelse om framtiden. Jag vet att (S) valgeneral Janne Larsson tjatade om vår berättelse och alla har vi hört frasen - Sverige är ett fantastiskt land - men något håller på att gå sönder.
Sen försvann den i en strid ström av politiska förslag, kommer du ihåg dem?

Poängen är att vi idag hamnar på bakhasorna så fort en känslomässigt byggd kritik kommer mot ett visst förslag. (Läs trängselskatten är orättvis) Kan vi då inte placera förslaget i en berättelse som har en positiv känslomässig anknytning så blir vårt försvar praktiskt, sakligt och ointressant.

Det här är en insikt som jag vill påstå att Socialdemokraterna saknar idag. Vi har svårt att försvara våra beslut utifrån något annat än rationella argument. "Det är bra för jobben". Att knyta samhällsprojektet till en berättelse om värderingar är egentligen inte så svårt. "Det ger ett jämlikt och hållbart samhälle". Men det kommer att kräva en hel del omprogrammering av våra ledande företrädare som verkar tro att väljarna främst lyssnar på detaljerna.

I mina ögon är detta också det enda sättet att minska SDs möjligheter att växa. Att vi själva kan presentera en berättelse om en positiv framtid som bygger på inkludering och att vara inkluderad snarare än exkludering. För det vet vi om SD. De kommer alltid hitta nya som behöver bli exkluderade för att återupprätta Nationen. Idag är det muslimer. Imorgon?

P.S. 

Varför kan man inte tycka att kolonialism har gjort något gott? Därför att om en civiliserad stat vill ha något från en annan stat så är metoden som fungerar, och som skapar långsiktigt och meningsfullt utbyte, handel. Aldrig våld.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?