Idag presenterade Socialdemokraterna via valledaren Janne Larsson valstrategin för 2014. Det är två valdatum som täcks in. EU-valet och det stora valet till, kommun, region och riksdag i september 2014.
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.
Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.
Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.
Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.
Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.
Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.
AB, AB, SR, DN, SVT
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.
Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.
Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.
Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.
Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.
Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.
AB, AB, SR, DN, SVT
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar